En helg till
I går kom Kim & Linn. Mamma åkte dessa 12 mil för att hämta mig och påskynda mötet med mina vänner.
Vi drog ett par glas vin efter att ha återförenats på balkongen, och sedan gick vi till Nadja och gjorde samma sak där, och sedan till pappa, och sedan till Josse. Där hetsade Kim mig med vin, och varjegång han sa Botten upp, så drog jag i mig ett fullt glas. Lade sedan märke till att Kim inte själv svepte sina glas, utan smuttade och tittade på mig när jag drog i mig vinet istället. Vilket resulterade att jag blev dunderfull givetvis och sedan kräktes på toaletten och sedan låg däck i några minuter, tills brorsan kom och tvingade ut mig igen. Detta gjorde han genom att smälla mig på näsbenet successivt, och för varje sekund jag låg kvar så smällde han hårdare och hårdare, så om jag ville ha en hel näsa, så fick jag ju bara gå upp. På det igen och fylla no 2 uppnås. Sedan drar hela gänget till smögen där det är omöjligt att komma in någonstans. Linn är full, jag är full o kim är full. Dansa dansa ? Nix. Ungdomarna är hemma vid 02:30 snåret och käkar kebab istället.
Vaknade imorse och kände att jag knappt kunde andas av värmen som befann sig i rummet. Min första tanke var - herregud jag är fortfarande på Madeira i Kim o Linns lägenhet, i mitt rum. Det är så jävla varmt, jag måste här ifrån! Slår upp ögonen och ser att jag ligger i min lillasysters säng i Sverige. Kliver upp ur sängen och ser att bredvid mig ligger Kim och Linn. Min hjärna börjar dividera om vad det är som egentligen händer, då jag inte alls får ihop hur detta gått till. Går ut i käket, sätter på kaffet och får sedan ihop en bit i taget.
Vi käkar frukost i uterummet och svettas så det rinner av oss. Bestämmer oss för att gå o bada. Just då börjar det regna, åska och blixtra. Nähä. Mia kommer ner o vi alla sitter och spelar spel i uterummet och hör regnet smattra mot taket. Sedan drar vi ner till centrum, hyr film o köper onyttigheter. Mia kilar hem för att ta igen sömnen hon inte fick inatt och Josse kommer istället. Jag, Linn o Josse drar o badar på Tångens strand och har det fint. Sedan blir det film o Mia kommer ner igen. Kim o Linn kilar hemåt mot en 3 timmars lång bilresa och jag o Mia köper thaimat efter att Josse skjutsats ut till Smögen o kollar på filmen igen, utan att somna.
Nu njuter jag mest av tystnaden som omger mig tills att Calle precis frågade om vi inte kan snacka i telefon inatt. Jag snackar ju gärna med Calle då det nu är hans sista dagar på Madeira. Vill höra allt om humör, känslor och spänningen. Om de blandade känslorna och om längtan till Sverige. Har ju glömt av hur man känner liksom. Eller hur man kände då. Är så sinnes trött, men vill liksom inte sova än. Vill njuta av denna natten, då jag är LEDIG imorgon. Första gången sedan jag började jobba så har jag 2 dagars ledigt. Hoppas på fint väder imorgon igen så jag o min kära Josefine kan dra till klipporna o bada o käka pastasallad imorgon.
Gäster från Madeira. 3:e gången gillt.
Imorgon kommer Kim & Linn till mig. Det skall bli mysigt. Skall förtränga min sömnbrist, mitt krassa immunförsvar, och min dödslängtan ett tag och umgås med dem. Kan bli riktigt bra. Nu har jag ju ändå haft Jonas här som tog med sig Jimmy & Janne, Hallstensson som tog med sig Micke och varför inte en släng till nu denna helgen med Kim & Linn. Fantastiskt fina vänner man skaffat sig där nere på ön som kommer och hälsar på.
Försöker övertala mig att det är för mig som person och min fantastiska förmåga att vårda mina vänskapsrelationer som lockar, och inte att Smögen är i särklass det bästa stället för fest under sommaren i Sverige, och det vackraste stället i Norden. Nej, nej. De kommer ju för mig såklart. Och för festen kanske.. lite.
Nu skall jag sova. Klockan är faktiskt 20:30.
Au revoir.
Låg humor
På jobbet har vi jävligt låg humor. Det blir liksom det när man dragit alla skämt man kan. Tja, jag kan inte några skämt, men de andra är jäklar på skämt. Jag gillar egentligen inte skämt. Men.. när vi nu nått gränsen för den sämsta humorn och de sämsta skämten som kan uppnås, så gillar jag verkligen skämt mindre än jag gjorde innan.
Exempel;
1.
Henke: Jag fick upp en Torsk här om dagen, den vägde 80kg men jag slängde i den innan jag tog upp den.
Vi: Men, hur kunde du veta vad den vägde då?
Henke: Det kom en våg...
2.
Johan kommer in i fiskbutiken, går runt o sniffar och säger: Vafan, luktar det inte fisk här?
3.
En snorig hypermanisk unge springer fram med kladdiga fingrar och placerar dem på glaset o börjar snacka om en släkting till Marulken som han sett på TV. Den var både snabbare, starkare och mer agressiv än Marulken.
Jag säger: Jaha, den fisken heter Marhulk. Grön, stor, stark o agressiv? Marhulk.
Ungen är för ung för att fatta, men vi skrattade i många minuter.
Ja.. ni hajjar. Rätt jävla låg humor.
MEN - Henke berättade vad min bror hade gjort när de jobbade på en annan fiskbutik.
En kund kommer in, ställer sig vid disken och säger: OJ vilken röd lax. Färgar ni laxen här, eller är den naturligt så röd? Henrik svarar givetvis: Nej, självklart färgar vi inte fisken, den är så naturligt.
Kunden står kvar och tittar på de andra fiskarna då min bror Sebban går fram till Henke och säger i låg ton, men ändå så att kunden skall höra: Henke - vi har slut på färgmedel till fisken, hur gör vi nu?
HA HA HA HA! Idioten hade alltså hört samtalet mellan Henke o kund, och passade då på att göra bort Henke totalt, så kunden faktiskt trodde att de färgade fisken, och att han stod o blåljög för honom.
Helt jävla fantastiskt.
Hanna Z ringde
Hanna Z ringde mig här om natten. ÅHÅ vad jag saknar Hanna Z! Min älskade fina, underbara mest fantastiska Hanna i historien.
Jävlar också att man skall behöva vara utan sådana som man tycker så ofantligt mycket om.
Hoppa in
Jag har inte slutat skriva. Inte under några omständigheter alls. Men - jag jobbar HELA TIDEN.
Helatiden. Så gick det med att "Hoppa in" någon gång ibland. Det blev 10 timmars arbetspass 6 dagar i veckan. Med 12 mils resväg. Igår var jag hemma 21:30 på kvällen, klockan 21:40 låg jag i sängen. Klockan 03:30 ringer klockan och jag står upp för att ta 5 bussen.
Nu är det inte alltid såhär, men oftast - Ja. Sen tycker jag ju det är roligt, men herrejävlar vad slitsamt det är. Sjukt. På Söndagar är det som tur stängt, så då är man ju ledig. Tack gode gud. Men annars, så jobbar jag. Varjedag. Nästa vecka är jag dock ledig Mån, tis. Vilket inte kunde komma lämpligare, då jag är helt slut. HELT SLUT. Sitter o dricker öl, vilket är den första alkoholhaltiga drycken denna veckan som jag förtär, förutom konjaken i ett svagt ögonblick här om kvällen. Fysatan vad illa det var då. Hade sovit 2h, och jobbat 11, för att sedan åka buss i 3 timmar med massor av övefulla ungdomar i en överfull buss.
Hoppa in.. jojo. Tjena.
Otillgängliig
Linn ringde i Söndags, jag hade på ljudlös som jag alltid har. Antingen är den på ljudlös, eller så skiter jag ofta i att svara. Svarar inte ens på meddelanden längre. Jag är så sjukt nöjd över att gå upp svintidigt på morgonen, åka till jobbet, jobba och sedan åka hem igen och läsa en bok eller skriva eller måla eller någonting annat. Själv. Utan massor av folk runt mig. Det är otrooligt skönt. Sen kanske man skulle kunna svara på fler sms, men mja.. vill man inte och det inte är någonting vikigt så behöver man ju givetvis inte. Sedan är det ju superenkelt att svara på ett litet meddelande vadklart, och till de som står mig näärmast svarar jag ju.. typ.. hehe. Men de andra kan fan kvitta. Det känns gött att ha en rutin att gå efter, en rutin som inte innefattar vänner och vin.
Igår kom min bror hem! Så jäkla fint. Nu kan jag verkligen skippa polarna, och bara vara med honom. Och idag kommer Erik hem. Ptja, han är ju min vän också iof. Men den som jag haft längst av alla andra, så det gills inte. Erik är mer familj tycker jag.
Sommaren är uppenbarligen slut, och det känns liite trist. Hade ju förväntat sig att den skulle hålla in i Augusti iallafall. Men regn och 15 grader känns mer som höst. Trist, men så är det. Nu gäller det att hitta vad man vill göra, och göra det. Men när får man tid till det då? Påtala om det, så har jag ju en intervju idag när jag är på bussen. Ja, en telefonintervju. Jobbet är på Telia. Mmm... Teeeeliaaa. Lätt att säga när någon frågar vad jag gör iallafall, brukar inte bli så mycket följdfrågor på ett sådant svar. Roligaste är att jag inte ens har sökt något jobb på Telia, men de sa igår hur de hittat mig, men det är ju gött när dem kontaktar en ju! Jag vet ju att jag är den perfekta personen för Telia. Hade hoppats att Jens kunde få ett Telia jobb också, would be awesome. Han kan ju dendär biten lika väl som jag kan. Skall se vad jag kan göra.
Men om jag får det på ICA i GBG skall man hellre ta det då undrar jag? Är ju rätt gött ändå, för då kan man ju jobba, jobba, jobba och sedan är det ju bara att dra utomlands. Mmm.. swiit.
Vi får väl se. Kanske hamnar här i Kungshamn, men en pojkvän, en hund och en lägenhet. Har mamma och pappa på besök varjedag, och svärmor gör lunchlåda till mig innan jag cyklar till fiskfabriken och står där med hela samhall och hårnät. Framtiden är säkrad.
Och - hellre dör jag. Påriktigt alltså. Inget skämt.
Tänker fortsätta vara otillgänglig dock, så vänta inte på att jag skall svara. Jag ringer när jag är tillgänglig igen.
PUSS !
Gettin' down.
Shit. Oj, Shit kanske inte är det bästa ordet att börja dagen med. Men jag skulle faktiskt vilja säga shit just nu.
För jag förstår nästan hur de stora bloggarna känner när de tar en bloggpause. Min statistik visar att det har sjunkt med 40 läsare sedan jag började jobba. Det vill säga då jag inte längre kan uppdatera bloggen var 4:e minut. Sjukt ju. Grejen är att jag har aldrig någonsin skrivit för någon speciell, eller för några andra egentligen. Har ju mestadels skrivit till mig själv, för mig själv. Jag älskar att skriva, jag har en blogg. Ptja varför inte blogga liksom. Ja, alltså nu är det inte alltid 40 läsare som saknas, men från det högsta till det lägsta, så har det skiljt 40 läsare mellan. Jag frågar folk " vem är det som läser min blogg egentligen?" För jag vet med mig, att det är 4 st. Och de läser den inte ens varjedag. Jo, jag tror kanske Björnfoth läser detta eviga gaggande och tuggande varjedag, men det är för att hon är en fabulös hemmafru och har tid och får läsa bloggar varjedag. Sen vet jag inte en endaste person till. Förutom de 4:a som läser ibland. Skumt. Men kul absolut, sålänge det inte är typ någon framtida arbetsgivare, eller någon annan som läser som man kanske helst önskat inte hade gjort det.
Nåväl. Read on.
Que pasa
Precis tagit ett bad. Låg med huvudet under vattnet, allt är så tyst då. Tyst på något annat sätt. Man hör susandet i vattnet fast allt är helt stilla, man hör mumlandet från köket, fast det låter inte från någonting mänskligt. Det är så jävla skönt. Så. Jävla. Skönt. Jag gillar verkligen att vara under vatten. Har alltid gjort, och kommer säkerligen alltid göra. Pappa har alltid velat att jag skall bli röjdykare som honom. Men det känns som om Soldat eller Marin Officer inte är min grej. Men Dykare, helt klart någonting jag skulle vilja göra. När jag var 12 år så kunde jag simma under vattnet i 25m längden i badhuset, vända och sima hälften tillbaka. Det klarade inte ens de vuxna av. Tror det kan vara någoting jag vill göra. Men shit vad tid som måste läggas på det. Och vem har egentligen så mycket tid över? Inte jag iallafall. Funderar på vad man skall göra, vad är nästa steg liksom. Göteborg, Kalmar, Falkenberg, Varberg, Brazilien, Antarktis? Vad vill jag verkligen, verkligen göra. Vad vill verkligen, verkligen du göra? Vem fan vet. Orka.
Kapitalism
Det är inte många som vet vad kapitalism är, och i min umgängeskrets så är det nog inte så många som bryr sig heller. Kapitalism är är någonting som USA säger är det viktigaste som finns. Det är viktigare än religion och annat, det är någonting som man skall sträva efter. Kapitalism får mig att få gåshud.
Har ni hört talas om Wall street? Det har ni säkert. Tjejerna kanske känner igen det från att Carrie i SATC ringde i klockan på Wall street en gång. Det är där alla aktier bor, det är där alla börshajar finns, det är där det som förstört USA finns, som har vräkt människor från sina hem, som gör att det finns fler hemlösa familjer än innan, som kontrollerar ekonomin, som styr våran värld. Wall Street är viktigare än någonting annat - anseer iallafall kapitilisterna.
Bankerna styr ALLT. Allt, allt, allt, allt. De uppmanar människor att ta nya lån på sina hus, som en trygghet, men höjer då räntan med så mycket att de som tagit nya lån inte har råd att betala tillbaka. De vräks då från sina hus, och bankerna tar över husen, säljer dem, och behåller pengarna. Detta händer helatiden, varjedag.
Folk blir hemlösa, familjer bor i sina bilar. Allt tack vare kapitalismen. Att sträva efter välfärd är egentligen inte någonting som man kan spotta på, det är väl bra att lyckas. Men att de enda som lyckas är de som redan är lyckade, är inte någonting som gud hade klappat oss på axeln för.
De som jobbar under Wall Street har otroliga förmåner. De fick 1 miljon i kredit - var, blanketter struntas i, de kommer undan skatter och allt är gömt för folket. FBI var påväg att slå till mot detta när de efter flera djupdykningar fått reda på vad det är som försigår. Precis då, händer 11 september och Bush ser till att 500 specialagenter från FBI som skulle crack the case med den ekonomiska statskuppen förflyttades. Det lades alltså ner. De gick fritt igen och gör det fortfarande.
Börscrashen i USA fick alla att hålla andan. Bankernas värde rasade, och pengarna försvann. Bankerna vänder sig till regeringen och ber om att få låna ca 700 miljarder dollar. 700 miljarder av skattebetalarnas pengar. Folket rasar och uppmanar regeringen att säga nej, att neka lånet. Ett rättvist, och antagligen det beslut som gjort USA värdigt igen tas - regeringen säger nej. Pengarna skall ges till någonting annat, användas till folket, åt sjukvård åt skolor, till familjer. Wall Street säger att detta är viktigare än presidentvalet.
Dygnet efter, så röstas det igenom. Regeringen säger ja till Bankerna och låter dem låna pengarna. Folket blir spottade på, ett beslut togs men det förändrades. Folk i regeringen skakar på huvudet och hoppar av, de lämnar sina platser med orden "Ekonomisk statskupp". Detta var alltså inte någon slump, detta var någonting som skedde pga att de rika har makten, och de gör vad de vill. Det har utan regeringens tillåtelse, utan folkets stöttning, skett ett lån till USA:s banker på 700 miljarder dollar. Skattebetalarnas pengar.
Vad skall de användas till frågar befolkningen regeringen. Och regeringen svarar: Vi vet inte, vi har inte frågat. Regeringen, Vita Huset har alltså inte frågat vad pengarna skall gå till, inte bett Bankerna att redovisa vad lånet skall användas till. 73 stycken på Wall Street fick varsin miljon dollar, att göra vad de ville för. De fick alltså 73 miljoner av skattebetalarnas pengar.
Dagligen vräks människor från deras hus, för att bankerna tar över husen. Skall inte skattepengarna kunna skydda människorna? Skall inte Bankerna vara en säkerhet så att folk inte blir hemlösa? Regeringen och presidenten är alltså maktlösa. Det har kommit till en tid nu, när inte ens en president eller en regering kan göra någonting för att skydda folket. Wall Street äger regeringen, Wall Street äger USA. Detta är, alltså en sådan komplott, vår historias största bedrägeri som sker, dagligen. Och ingenting kan göras för att stoppa det. Kongressen uppmanar i TV att människorna inte skall lämna sina hus, att de skall stanna, kämpa. Det är också ett brott, men det är för folkets bästa. Bankerna, kontrollerar allt.
Kapitalism, är inte av välvilja. Men varför gör inte någon någonting då? Varför reagerar inte folket? Jo, men det gör dem. Nu. Men moroten att "en dag kanske jag också blir så rik" gör att de väntar, för alla vill ju bli rika. Citybank skrev i ett PM till sina banker att "Vi skall ta över världen, det enda som kan stoppa oss är att USA:s befolkning får rösta. Hade de inte fått det, så hade vi kontrollerat allt nu" Detta PM:et läckte ut, av en som inte delade Citybanks värderingar.
När en Kille som heter Black i efternamn förstod vad det är som händer, så skickade andra banker ut sina PM till sina egna. Black hade reagerat och satte snurr på vad som för länge sedan borde ha snurrat, och slutförts. I PM:et så stod det någonting i stil med att "Black skall inte vara vid livet" De skulle alltså döda Black, för att han förstod vad det var som började ske. Detta PM:et finns också ute, av ännu en människa som svikit sina kapitalistiska kollegor.
Det är sjukt. Det är så sjukt att Kongressen, presidenten eller Vita huset generellt inte har någon talan längre. De är alla utanför styret av USA. Det enda som kan göra så att någonting blir förändrat är folket. Jag hoppas verkligen att det sker någonting snart. Att folk släpper moroten om att de också kan bli rika en dag, och börjar slåss för hur det är nu. Folk blir av med sina jobb, för bankerna köper upp företagen de jobbar på.
Vart är de 700 miljarder dollar, som skattebetalarna äger? Vart är de pengarna när folk blir utkastade från sina hem, vräkta, arbetslösa, när folk inte längre får sjukvård för att det inte har råd att vara fackligt bundna. VART FAN är de pengarna som skall skydda folket? Jo, de pengarna är delvis i AIG's privatplan för 50 miljoner, och hos Wall Streets och hos Bankerna. Dessa pengar går till att få mer pengar. Så att de sedan, kan - ta över världen. För kontrollerar man ekonomin, då kontrollerar man allt.
Jag skriver detta med sorg och riktig jävla agression. Jag skriver detta med förundran och med en jävla skopa av rädsla. Jag är så jävla rädd för vad dessa män kan göra, vad det är dem gör. Men mer, skall mer ha. Det är vad Kapitalism har blivit. Rika skall bli rikare.
Kaptialism borde förintas. Och jag hoppas verkligen att det gör det.
Övermod
Igår satt vi i mitt uterum och drack; Sprit, vin, whiskey, snapps och cider. Det enda som inte fanns på bordet var öl, men det drack vi senare på krogen. Slutade med att Emelie låg hemma hos mig och kräktes klockan 04:30 inatt. Var döfint, ja inte själva kräk-delen, men det andra. Josse checkade in oss via hennes nya Iphone i Satans Uterum. Satan är jag då alltså. Tog det bra igår med ett glas vin i handen, men nu funderade jag på varför jag blev Satan. (Tack förresten Josse för att du köpte den, det underlättar en del för blodtrycket när man kan prata i mer än 5 minuter utan att mobilen laddas ur).
Vi drog till Harrys och träffade resterande av Kungshamns befolkning, inklusive våra föräldrar. Sedan kilade jag och Emelie till Kanske mat & bar och sa till samma vakt som alltid stått där att: Vi skall minsann inte betala något inträde här, för vi har varit här sedan vi var 16 år och bränt våra studiebidrag. Jaj - som vakten heter, muttrade att vi måste betala ändå. Det gällde bara 50:- men det var principen. Sommargäster kan få betala tyckte vi, men inte sådana som faktiskt sedan vi var 16 hängt där varenda fredag, lördag tills jag flyttade abroad. Vi stod där och dividerade ett bra tag och sedan kommer min lillasyster ut från Uteserveringen och säger: Sara, snälla. Nu får ni fan ge er. Betala och gå in. Jag skakar på huvudet och kollar på Jaj. Han säger: Jaja Sara, ni får komma in för 50:- bådatvå.
YEEES. SUCCESS. RÄTTVISA OCH ALLT DETDÄR ANDRA SOM JAG KÄNDE JUST DÅ.
Idag är det rätt pinsamt, och min vän rådde mig nyss till att inte gå till Kanske mat & Bar mer. Då berättade jag vad som hänt på Harrys. Vi sprang mycket in och ut helatiden för att - ja jag vet inte faktiskt, men det gjorde vi iallafall. Varenda gång så stoppar killen med stämplarna oss och säger: Har ni stämpel? Har ni stämpel?
Tillslut så var jag så trött på honom (och full) så jag sa "Du, ta en bra titt på mig och min vän här nu, för vi skall nämligen passera här ett par gånger till under nattens gång, och du frågar inte om stämpel en endaste gång till" Det gjorde han inte.
Fysatan vad man kan få storhetsvansinne av alkohol.
Out sight out of mind
Alltså, det är lördag och jag går upp 06:45. Som tur är så kunde jag gå upp så sent idag, då jag slipper ta den tidiga bussen som går typ 07:05. Jag tycker aldrig det är jobbigt att gå upp, aldrig någonsin. Visst att jag kan vara så trött så jag håller på att dö men det händer aldrig att jag inte vill vakna och gå upp liksom. Dagen har förmycket att erbjuda. Jag såg på en film häromdagen, där de sa "...Men det kommer alltid en ny dag. Det är vad gud eller vem det nu än är har gjort att det kommer nya dagar." Det var en tjej som inte hade det så bra i livet, men höll ändå sig uppe genom att tänka att det kommer en ny dag. Jag ungerar ungefär likadant, men inte för att jag har det precis jobbigt i livet, utan mer att jag vill gå upp tidigt för att få vara med under dagen, så länge jag kan.
Det regnar idag igen. Skönt. Nu är jag hemma om 13,5h. Mindre skönt. Och vi som skall ut idag.. eller.. I don't think so. Då jag typ har ont i varenda ven i kroppen efter ett arbetspass. Typ smärtsamt att stänga ögonen. Men det är fan gött ändå, när man går och lägger sig och det värker i hela kroppen, och man slocknar direkt. Tills att fyllesms:en trillar in. Sommaren är verkligen en fyllesms period. Och det bästa av allt, jag fyllesms:ar inte längre. Var sjukt länge sedan. Tror inte det var sedan Tobbe Hysén, Glenn Hysén, DJ:en på hotellet - natten. Vilka framsteg jag har gjort när man är på rehabilitering hos föräldrarna. Stolt som faen är jag. Nej men seriöst, vem skall man fylle sms:a då? Det finns liksom inte några personer (män) som jag vill skicka sms till längre. Vet en person som det kommer slinka iväg ett o annat till säkerligen, men det är ju mannen med flickvännen, så det kan bli lite tricky om hon läser det. Men det är sådant man får ta antar jag. Sedan finns det inte några mer. Ah, en som man sms:ar om man nu måste ligga, men that's about it.
Herregud livet har begränsat mig att göra det som jag gör bäst, det vill säga att fylle sms:a. Att sålla bort alla män som ändå inte är någonting att ha gör ju att man inte tänker på dem, eller sms;ar dem. Out og sight, out of mind.
Kidz
Tänka sig att mitt nuvarande arbete (sommarjobb, tidsfördriv etc etc) har gjort att jag inte är så förtjust i barn för stunden. Jag som alltid varit så otroligt barnkär. Men nehej. Man är suuuper stressad, det står en miljon pers och väntar på sin tur att få betala 279:-/KG för räkor. Och dessa personer i fina märkes pikeér, handväskor, flotta skor och klockor har ju givetvis med sig ännu en accessoar. Det vill säga kloner av dem själva, fast ett par år yngre. Dessa kids kubbar fram till disken, spärrar upp ögonen och tittar på alla havets läckerheter - vilket är helt fine för mig vadklart. Men sen, så ser man att den klibbiga handen, från klubbor, glass, snor eller annat snusk som finns på ungars händer trycks mot den stora glasrutan, precis i samma sekund man slängt trasan man putsade den med. Jag känner hur adrenalinet sätter igång, och jag försöker lugna mig själv med att tänka "detta är ett annat barn, detta är inte samma barn som gjort detta 30 gånger innan klockan slagit 11". Det har dock inte längre samma slagkraft som innan.
Men ändå, sådana ungar är lugna ändå. De har sin flottiga hand där, och den sitter tamejfan på samma ställe tills att föräldrarna fått sina räkor och kräftor. Sedan backar dem bakåt och går där ifrån. Detta är en klass 2 unge. Klass 1 är ju givetvis dem som inte ens RÖR glashelvetet, utan bara tittar. Klass 3 ungar däremot, det är dem som flyttar händerna till varenda jävla djur som ligger i isen bakom glaset, så när de springer därifrån så finns det 34 stycken flottiga, kletiga händer på rutan - från ETT endaste barn. Sedan, så kommer vi till Klass 4 ungarna. Uuuh! Dessa ungar kubbar fram till disken och man ser att de inte är det minsta intresserade av innehållet egentligen, utan nej nej. Det är RUTAN dem vill åt. De börjar ALLTID i samma ordning, det är detta mönster som gjort det möjligt för mig att ens kunna dela upp ungjävlarna i klasser, för det är alltid likadant.
Klass 4 ungarna går fram till mitten, kollar åt båda hållen, sedan springer de fort som fan bort till höger hörn, och sedan springer de fort, fort till vänster hörn, med sin lilla knubbiga hand, eller i bästa fall sitt finger tryckt mot rutan enda tills de når vänsterkanten. Sedan kollar de reaktionerna från föräldrarna, som ALDRIG bryr sig för de ser bara havets Kokain bakom disken. Och då gör ungen det igen, fast tillbaka till nästa sida. Och sådär springer den tvåbenade lilla varulven runt halvmånen av glas, saktare och saktare för varje vända, tills att det är en grumlig rand, á 20 cm längst heeeeeela disken. Sedan när de skall gå, så vänder sig alltid ungen om och skall bemästra sitt konstverk av flott och antagligen en hel del avförningspartiklar som nu sitter på våra rutor.
Men vad gör man då? Jag kan ju inte säga åt barnet att inte kladda på rutan, det bryr väl inte sig dem om, och skall jag be föräldrarna att "Inte låta ditt barn ta på våra glasrutor". Det låter ju hur horribelt som helst. Sådanadära uppmaningar får man ju bara säga när det gäller typ: Kan du be ditt barn att inte gräva med sin spade och hink i min döda makes grav när ni är här på kyrkogården. Eller: Jag föreslår att du inte låter ditt barn sticka in handen för att mata lejonet just nu nej.
Så nej, där står jag och blir mer o mer upprörd för varenda unge som kommer iklädd i sina Polarn & Pyret randiga tröjor. Idag hade jag så ont i kroppen och var så stressad att jag inte ens kunde behärska mig när en unge sa: "Vaaad ääää deee, ää dee en KLABBA? Ä dee en KLABBA?" Jag stirrade ner på ungen och svarade: "Nej, det är en KRABBA. KRRRRABBA."
Det var ju rätt uppenbart att barnet inte kunde säga R. Det var också rätt uppenbart att föräldrarna för en gång skull slet sina blickar från det som vi säljer, till deras barn och min konversation och nog inte tyckte mitt svar var sådär jättepedagogiskt. Jag tyckte däremot att det var jävligt uppenbart att de märkligt nog missade snor och vätske fläckarna som varsamt blandats med fett och socker från barnets händer, som nu satt som en vågrät ojämn, immig rand längst hela 10 meters glasdisk.
Om min generation är chockade över att busskurar krossas hejvilt, så har jag nu aningar om vad klet-på-disk-generationen kan åstadkomma. Man tappar liksom livsgnistan när man är med om sådanthär.
ABC
Yez
Yez. Vaknar upp och det är regn, regn, regn under en grå, grå grå himmel. Det betyder att det kommer att vara depp, depp, depp idag. Och jag skall ju jobba, vilket resulterar i att jag inte behöver deppa. Så jäkla gött ju.
Jisses vad skänt jag har sovit inatt. Tror inte jag har vaknat en endaste gång, inte ens av fyllesms. Hur fint som helst. Tror att hjärnan blev rädd för dedär receptbelagda medicinerna och stängde av tankeverksamheten en stund. Helskönt.
Zzz
Hade gärna skrivit en av mina noveller här, eller 9:ans uppsats inför svenska nationella som Linus beskriver det som. Men jag kan fan inte idag. Sover så jäkla crapy och det känns som om jag drömmer efter ett pass på jobbet. Helt. Jävla. Slut. är jag då, och sedan kan jag inte sooova, hur trött jag än är.
Skall försöka inatt, annars sa pappa att vi skulle hitta någon lösning imorgon. Hoppas fan att lösningen är receptbelagd.
Godnatt, hörs om någon timme när det är morgon igen.
Hard work, work.
Godmorgon!
Igår var det sinnessjukt vackert väder medans jag stod i butiken och arbetade. Hoppas verkligen inte på lika fint idag. Men.. det är precis vad det ser ut att bli här ifrån vardagsrumsfönstret. Klockan är 07:17 och jag skall om ca 1h dra mig mot bussen för att jobba mellan 10-16 idag, vilket känns som ett gött pass, då man varken behöver öppna eller stänga. Skall bli så roligt att se Olof, han är så himla rolig. Eller han är ju inte ens rolig, han är en sådan person som skall vara allvarlig o är lite lillgammal, men som bara blir hysteriskt rolig. Han är endast 20 jordsnurr dock, så det får nog stanna där med att han är rolig att vara med. Olle började jag kalla honom igår och alla andra i butiken hängde på, även dem i charken. Uddevallare är inte så svårlurade.
Måste ju vara trist för er att jag inte kan slänga upp ett inlägg/min längre. När jag jobbar. Men det är lugnt, snart skall man väl hitta en man som försörjer en och då kan jag börja blogga på heltid. Har dock en man som försörjer mig nu också, men eftersom 50% av jag är från hans gener, så känns det som om jag måste slita mig ur denna situationen, och hitta någon vars gener jag inte delar och ingå äktenskap med denne.
Pfft, skojar bara. Duger fint att farsan försörjer mig. Slipper ju laga mat, städa, natta ungar och dela kroppsvätskor med honom. Rätt sweet deal ändå. Om man skulle bo hemma hos sina föräldrar.. liiite, lite längre ändå.
Nix
Åh fysate vad trött jag är. Somnade direkt jag gick på bussen till Uddevalla, och direkt när jag gick på den hem igen. Då sov jag också med tecno och housemusik på högsta skruv. Sjukt. Antar att inte en jävel till på bussen kunde sova med den spelandes.
Vill bara säga att jag står i en butik, i knähöga gummistövlar, blåbyxor med knivar, pennor och andra saker i fickorna, en röd pikétröja och KEPS och säljer hummer, krabba, räkor, kräftor och fisk. Och - det är SVIN SKOJ! Verkligen. Jag är helt slut efter ett arbetspass och hinner inte tänka en endaste gång när jag står där bakom disken. Mina arbetskamrater är hur bra som helst och kunderna jättetrevliga. Lätt värt att stå där i stövlar, vilket jag älskar. Men Kepsen... jag har aldrig varit snygg i keps alltså, och det är inte någonting som har förändrats med åren vill jag lova.
Nyss kollat på ett program där bleka, svullna, britter föder ut sina ungar. Vilket jag tvingade mig själv att se på för att inte bli kär, för att inte bli tillsammans med en kille och sedan föda ut vårat kärleksbarn den - naturliga vägen. Jag som varit så kärlekskrank på det senaste, men nej, nix, no can do. Aldrig att jag föder ut mitt barn naturligt. Jag avundas verkligen kvinnor med modet att göra det, den styrkan som de har. Men näe, antingen är jag inte redo, eller så kommer jag aldrig bli redo. Kejsarsnitt for the win.
Namnsdagar
Igår hade jag namnsdag, imorgon har jag namnsdag. Idag är dagen mellan. Detta säger jag varje år.
Rubber and Soul
Malin Åsberg, en klok tjej sa en gång till mig att jag skulle lyssna på denna låten. Jag var i en viss situation i mitt liv, hon hade kommit ur sin liknande situation och allt var då bra. Vet att jag har lagt upp denna låten innan, men det var kanske då, när jag kände så. Nu känner jag inte längre så, men låten är väldigt bra och det kan finnas andra som känner på liknande sätt som jag gjorde då. Vad som, men lyssna.
Sleepless mind
Somnade efter klockan 01 inatt. Vaknade första gången 04:25 och steg upp 06:10. Jag säger som Pontus hade sagt;
Woodo känns långsökt, men just nu kanske den enda tänkbara anledningen till mitt uppförande och mina sömnsvårigheter.
Det är verkligen märkligt för ibland är det som att jag sover, men kommer på mig själv på att jag ligger och tänker, men jag är lika avslappnad som om jag sov, men så stannar jag upp från min låtsas sömn och kom på att jag precis har tänkt på det och det, och på honom, på henne, på dem. Jaomen orka liksom.
Vill man, så skall man.
Ingen kärlek skall spillas. Inga kurser skall läsas bara för att läsas. Herregud, livet är alldeles för kort för att göra saker som man inte vill egentligen, som inte är nödvändiga. Sen får man ju givetvis ta konsekvenserna av sina handlingar. Vill du mörda en person och gör det, ja då hamnar du med största sannorlikhet bakom galler och får kanske inte lika många julkort året därpå. Vill du vara med en kille som är upptagen men att du är sanslöst kär i honom, så var då det, men du kan nog räkna med en slap och några mindre trevliga sms de kommande veckorna. Men skall man så vill man. Det är så det borde vara.
Jag skall jag göra det jag vill göra, säga det jag vill säga och agera så jag vill agera. No time for chitchat.
Vill man, så skall man
Så fint, och så enkelt.
Mmmmän
Ahmen jävla Män. Japp, här kommer det igen. Män män män män män.
Någonting som antagligen kommer göra mig rik en dag. Och nu talar jag inte om att det är för att jag kommer gifta mig rikt, eller ha en manlig chef som kommer överbetala mig. Jag snackar om att män kommer göra mig rik, för när jag väl ger ut min bok, så kommer den i det stora hela - handla om män.
Bra
Förrut så fick jag en känsla, som jag fått många gånger förut, men som aldrig kommit så snabbt. Den dyker upp då och då, men efter några minuters okontrollerat tänkande. Men nu kom den, bara sådär. Kan tänka mig att det är så det känns om man nu skulle öppna munnen och hälla i sig ett paket med iskuber. Rakt ner i magen. Kallt. Iskallt. Det var känslan av att gåvidare tror jag. Jag tänkte inte alls, känslan bara kom, och det jag fick i huvudet var: Gå vidare. Det där är bakom dig nu. Häng inte kvar vid det du hade. Du har inte det där längre, du vill inte ha det där längre. Gå vidare.
Precis som jag nämnde ovan, så kan jag få denna känslan ibland, men det är när jag tänker på det, när jag funderar och sedan skall bestämma mig. Men den känslan har aldrig någonsin kommit oanmäld innan, men det gjorde den idag. Vilket är den perfekta timingen.
För inatt så ringde min manliga 22 åriga vän som var påväg hem från krogen 02:30 men ville inte gå hem ensam, så jag var tvungen att göra honom sällskap genom att vara i telefonen. Jag skulle kunnat lägga på, men han hade gjort samma sak för mig så jag kunde inte med att klicka honom. Efter att vi lagt på, så kunde jag inte somna. Låg och vred mig, slumrade till men vaknade alltid sekunder efter. Det var som om jag inte skulle sova, som att jag skulle göra någonting annat. Jag var otroligt trött, men det gick inte. Tankarna cirkulerade runt mig, och jag befann mig i ett tillständ då jag inte visste om jag sov eller var vaken. Jag tror jag sov, men var medveten om att jag sov. Kollade på klockan. 4:12. Skymtade ljuset mellan persiennerna, lade mig på rygg. Öppna ögon.
Tänkte på inlägget jag skrev som hette Weed 'em out. Har jag gjort det ? Ja, förvisso men vissa är så otroligt svåra att weed out. Kan inte göra mig av med en person som betyder eller iallafall har betytt så mycket. Men, jag bestämde mig. Jag ger personen en chans. En sista chans. Jag ringer senare när det är dag och jag kollar hur det blir.
Jag hörde av mig förut, och det var som jag väntat mig. Så jävla bra vänner har vi varit, men det är fan inte värt det. Inte värt mödan, energin, ingenting. Jag avanmäler nu dispansen som min vän har fått. Jag kommer inte att avskärma mig, inte ignorera, men jag kommer inte längre vara den som frågar om vi skall träffas, eller som ringer. Finns det inte någon som är tillmötesgående, som bara vill ses när det passar en person, som bara vill prata när denne ringer, så är det faktiskt bara - fuck it, let's move on.
Det kändes så jävla bra, när jag inatt tänkte på det. Och när jag nu fick denna känslan av att jag måste gå vidare, kan inte hänga kvar. Jamen då kändes det så jävla bra. Klart det är surt att få det bevisat, men ändå. Så mycket bättre det är egentligen. Jag har så mycket bra vänner som behöver min energi, min uppmärksamhet, och jag tänker inte slösa en endaste sekund på de som inte är värda det. För seriöst, om man bor långt ifrån varandra, men sen är i närheten, och då har en chans att träffas - men inte gör det. Då vill man ju inte, om man inte har en verkligt stor anledning, och då skall man lägga sin tid på någonting annat.
Everything that shine ain't always gonna be gold
♫ Crush a bit, little bit, roll it up, take a hit
Feelin' lit feelin' light, 2 A.M. summer night
I don't care, hand on the wheel, drivin' drunk, ♫
Rollin' the Midwest side and out livin' my life gettin' out dreams
People told me slow my road, I'm screaming out fuck that ♫ Everything that shine ain't always gonna be gold ♫
Ja, men tack gärna mor!
Mamma kom precis med en liten sten till mig. Jättelen. Drog den mot min kind och jag tittade på den.
-Titta Älskling. Fin va?
- Eh, ja den var fin mamma.
- Vill du ha den?
- ...............................
Grejen är att detta är inte ovanligt. VAD skall jag med en sten till? Jag gillar att plocka stenar på stränderna i utlandet och vi har alltid tagit med oss stenar när vi rest, men.. vad gör man med dem?
Jag brukar alltid säga ja, och titta fashinerat på det som hon ger mig. Men då jag inte är helt hundra pigg nu, så sa jag:
-Näe mamma... jag tror inte det. Jag kommer nog tappa bort den, och den är ju så fin, så du borde behålla den. Lägg den i uterummet med de andra stenarna.
Seriöst. När är man gammal nog att sluta säga vita lögner till sina föräldrar? Eller man kanske aldrig växer ifrån det.
Uppmaning till mina framtida ungar: Ta emot allt jag ger er, le och tacka så jag tror ni uppskattar det. Även om det är stenar eller någonting annat.
Uppmaning # 2: Sluta läs min gamla blogg, och jag ger er utegångsförbud om ni läst alla andra inlägg innan också. Vi kan prata om detta när ni blir äldre.
Mental note till mig själv: Lär inte dina barn läsa innan de är 30 år.
The statement of the day
Timing is everything
Grass hangout
Jag älskar denna bilden, minns att vi alla skrattade och att det just då knäpptes av en blixt. En bild av ren och skär lycka. Allt vi hade var varandra, öl, midsommar i Portugal och hela natten framför oss.
Portugiser och Svenskar. Vi talar alla samma språk. Alla talar vänskap & kärlek.
Minns inte ens vem som tog bilden, tror det var underbara Hanna.
One Love
Lea Marié, Ismael, Jens, Jag & Carl.
Merda
Igår var han hemma, med en flaska rödvin och musik. Skickar ett sms, och alla dedär fjärilarna som folk snackar om befinner sig helt plötsligt i min mage. Konstigt detdär. För det är som han säger, vi känner inte ens varandra längre. Men det är någonting, finns någonting som alltid funnits där. Som kanske alltid kommer finnas där.
Han vet att jag har feber och skriver precis det som jag inte ens visste att jag ville höra, det gör han alltid.
"Åh. Vill mata dig med vidrig kycklingsoppa men ändå hävda att det är bra för dig. Viska ömma ord och ta hand om dig"
Han är inte som alla andra. Han har aldrig varit stereotypen. Det är vad jag gillar. Han gör musik, och målar. Han är en konstnär på så många plan, och jag är såld. Men han kan inte förstå det, kan inte förstå att jag är svag för honom. Han säger att jag skall ha en tatuerad och biffig kille, att jag är den typen. Jag förstår vad han menar, men det är inte så det är. Heart and Soul är någonting som är hållbart. Utseende kan man inte leva ihop med. Det måste finnas mer, och det finns det i denna man. Det finns så mycket. Synd att han inte vet om det än.
Så, vad är hindret? Hindret är att han har en flickvän. Ja, det är väl ett ganska stort hinder har jag för mig. Han är inte som andra killar, eller är det just vad han är? Jag vill inte ha massor Sms om hur bra jag är, att han vill att jag är där, alla fina ord, han får mig berusad fast jag är nykter. Men, om jag inte kan få honom, så vill jag inte höra någonting av honom. Han kan vara min vän givetvis, och vi skall ses snart. Helst nu. Men jag skulle aldrig någonsin göra någonting när han är upptagen, vill inte ens att han skall vilja, för väljer man en tjej då är man med henne, då skriver man inte sådant till en annan tjej, om man inte gjort slut. Och jag vill inte vara den som sätter hackan i berget. Det har han förvisso redan gjort, men det är bara jag som kan göra det värre.
Jag vill inte vara svag för en man som har en tjej. Jag vill att han slutar säga sådana saker, slutar att vara så bra och snäll som han är, men samtidigt vill jag aldrig att det skall sluta. Vill träffas, prata, skriva helatiden, resten av mitt liv.
Min vän säger att jag feberyrar. Kan det vara så? Kanske skall lära känna varandra igen, för som jag sagt innan. Alla förtjänar att få bli kära, men det skall bara vara en person i taget som är kär i en, och man får bara vara kär i en person. Annars är det fusk. Fusk i livets spel.
Hoppas det är feberyra denna gången, och att när febern går ner, så kyls också mitt huvud ner. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Merda
Pursuit of Happiness
I’m on the Pursuit Of Happiness and I know everything that shines ain’t always gonna be gold I’ll be fine once I get it; I’ll be good
Så satans bra skit. Spelar den på repeat, och lyricsen är fan genialisk.
Hon är helt jäkla fantastisk. Det är dagens faktum.
Hade jag varit man, så hade jag letat upp henne direkt. Lissie.
G' mornin'
Nix, min kropp har inte repat sig än nej. Fortfarande tät i näsan, halsen och har ont i öronen. Mamma tvingar i mig nässpray, gurgla halsen med vatten och salt som dödar bakterierna samt trycker i mig en del vitaminer som stod uppradade när jag krängde mig ur sängen imorse.
Påtala om nässpray, så har jag en vän som har "Varit konstant förkyld i 22 år" vilka är hennes pappas ord. Hon är alltid tät i näsan o snuvig o snorig och ja.. förkyld helt enkelt. Det roliga här är att hon använder nässpray men det hjälper liksom inte. Sedan får vi reda på att när hon tar nässpray så snyter hon sedan ut det direkt efter, för hon tror att det är så man skall göra. Snyta ut nässprayet. Jag höll på att skratta ihjäl mig, inte konstigt att hon alltid är tät i näsan när nässprayet inte får värka. Jag frågade om det möjligtvis var så att hon kräktes upp värktabletterna som hon käkar också, men det var hon helt med på, att man måste svälja dem och att de skall vara kvar i systemet.
Haha, älskade roliga vän. Vad hade jag gjort utan dig.
Kroppen säger nej
I lördags så körde pappa mig 6 mil till jobbet på morgonen. Det var en välbehövlig skjuts vill jag lova.
Efter jobbet så åkte jag tillbaka till Kungshamn och började dricka vin för att jag visste att det skulle bli en kväll med mycket händelser. Daniel Hallstensson, en vän från Madeira kom med sin kompis Micke. Eller Mike som vi coolt nog kallade honom. Allt är så himla mycket fräckare på Engelska än Svenska. Vi satt på altanen och drack grogg och vin i solen, för att sedan förflytta oss till Smögen och hem till Elin och Velo i deras nya lägenhet, där vi spelade charader och drack ännu mer med fler vänner. Vilket verkligen var supertrevligt!
Sedan gick vi till bryggan och där traskade vi in på Hamnen 4. Jag var vid detta laget oerhört onykter men skötte mig rätt snyggt ändå måste jag säga, förutom ett par snedsteg, trillningar, bråk med personer man inte känner, förföljningar och ett linne som är helt dränkt i rödvin. Jag frågade Danne o Mia imorse om detta hände under krogtiden eller efter, men det hade givetvis hänt innan krogen, och jag har alltså sprungit runt med ett ljusrosa linne som är mer vinrött än rosa. Men, om inte jag märkte det, så lär inte någon annan ha gjort det heller försöker jag intala mig. Mia berättade idag att klockan 02:57 - 3 minuter innan stängning så hängde jag över bardisken och skrek Tequila. Hade redan fått i oss en del shottar, men full skall alltid bli fullare. Ett struket bevis på det är att jag inatt gick hem till mamma och lade mig i min lillasysters säng, istället för att gå hem till pappa och lägga mig i min egen säng.
När klockan är runt 04:30 så skiljs vi alla åt, men jag lyckas ändå fixa så mina vänner får ligga. Jag är en sådan oerhört bra vän på fyllan.. ibland. Sedan körde vi Danne till hans polares stuga någonstans ute på landet och sedan har jag legat och svävat mellan liv och död i soffan. Jag vaknade nämligen med halsfluss och feber imorse, och ju längre tid det gått under dagen så har det börjat göra ondare och ondare i öronen, så givetvis har man också dragit på sig en öroninflammation.
Skulle egentligen på firmafest idag, men min kropp säger ifrån, och min mamma med.
Så har kolla tpå Kung Fu Panda 3 gånger, då min hjärna inte kunnat snappa upp någonting de två första gångerna.
Hoppas på framsteg till morgonen.
What are words
Sjukaste låten på länge. Och så fin. Chris som sjunger här skulle gifta sig med sin fru, och hon är med i en bilolycka och får en hjärnskada. Sjukt, sjukt sjukt jobbig video. Och eftersom den är påriktigt, så pallar man liksom inte av att se den mer än en gång. Därför har jag bara sett den en gång, och jag grät ganska flitigt. Vilken jäkla kille alltså, vilket jäkla öde. Mitt hjärta värker.
Last day of freedom
Nejmen det skall faktiskt bli skitroligt att jobba lite. Kul att jobba med Johan också ju! Kommer bli awesome.
Nu skall jag kila iväg för att se på 172 timmar. Känns som om det är en bra film, fast vet inte hur rolig den egentligen kan vara när den handlar om en man som sitter fast emellan två berg med sin hand, som han senare måste hugga, bryta, såga eller bita av. Minns inte hur historien går, men det skall jag ju få se nu snart. Återkommer om hur det nu var han drog av sig armen. Eller hoppas ju det bara var handen han fick av, känns lite onödigt att dra av hela armen om det endast var handen som satt fast.
Nåväl. Återkommer som sagt.
Knocked down
I get knocked down, but I get up again, you're never gonna keep me down.
Bro's before Hoe's - del 2.
Hej ni tre!
Jaaaa... ni vet vilka ni är.
Jag tänker nu säga såhär till er, då jag vet att ni alla läser detta:
Respektera varandra och varandras känslor och beslut och var förstående och snälla.
Vill ju bara inte att ni skall vara ledsna ju! Ni är alla värda att vara glader och jag tycker ju så hemskt mycket om er alla tre. Så, har ni gjort varandra ledsna (vilket ni alla 3 har) be om ursäkt. Stå för vad ni gör, men gör inget förhastat.
Det är vad jag säger med pekpinnen i handen för inatt. Och jag känner att jag har rättigheter att säga detta, då jag givetvis varit i er situation innan. Jag är som ni vet en veteran i ämnet misstag, så jag känner mig fullt berättigad till detta, samt att jag kan inte prata med er helatiden, så detta var en lätt kommunikationsväg.
Hundra miljoner pussar & kramar till er !
Kontakt
Har precis lagt på efter ett 3 timmars samtal med Calle. Har suttit och druckit öl, och lyssnat, skrattat, svurit, klagat på folk, klagat på Calle, skrattat åt Calle. Ja det är som det brukar vara alltså. Just nu sitter jag och dricker kaffe faktiskt, klockan är ju bara 01:40 liksom. Nej men jag har hört att forskare nu bevisat att man inte blir piggare av att koffein, och eftersom koffein aldrig bitit på mig, men att jag nu även har det på papper, så kan jag dricka det även mitt i natten.
Idag har jag spenderat dagen i Lysekil med luncher, promenader och Havets hus. Hur fint som helst. Sedan har vi grillat och spelat spel, druckit vin och haft det fint i uterummet när det började regna. Ungefär som alla andra dagar i veckan alltså.
Hanna Zetterlund ringde och är i Göteborg, vilket händer en gång per livstid ungefär, och jag är inte där. Vilket suger ord som jag inte kan skriva här. Vilket jag säkert gjort annars, men att det gått av bara farten. Hur som haver, det är jävligt trist. Undertiden jag talade med Calle så ringde Daniel Hallstensson och frågade om mina planer i helgen. De har en stuga någonstans och "funderade på en rolig tjej som gillar att dricka och som är sjukt bra" och ringde mig. Så 3:e bortlovningen inför helgen sker till Hallsten & Co. Är dock sjukt sugen.
Fan vilka fina vänner jag träffat på Madeira, fan vad gött att de hör av sig så ofta med, det gör mig glaad!
Jävligt nöjd över att Calle och Jens kommer hem nu. Skall bli riktigt awesome att ha dem nära.
Ah juste, någon som vet en lägenhet i Vasa, Linné, Johanneberg, Heden områdena som behövs bli av med, andrahand går utmärkt. Det är till Jens. Han är riktigt trevlig, riktigt snygg, riktigt skötsam och riktigt jävla rolig. Hör av er till mig isåfall, för snubben behöver en lya att bo i nu i Augusti i Göteborg, för er som inte har ett endaste hum.
Mr Jens
MILLIONS
Såhär strax innan Kl 00 så tänkte jag slänga in denna fantastiska låten.
Avundas er som går upp på morgonen och får höra den det första ni gör.
Wonderbart.
Sushi vs Beauty
Jaha, så blev Sverige spöade av Japan i fotbolls VM.
Well, det var ju en rättvis seger må jag säga. Japanerna segrade på planen, men Svenskarna segrar lätt i omklädningsrummet. Sushi i all ära, men Satan vilket vackert landslag vi har.
LP for the win
Pappa sa precis att han har 1, 500 LP skivor. Vem fan har 1, 500 LP skivor ? Ren och skär idioti.
Oväntat, eller ?
Jao men så blev det ju lite ramaskri gällande Bro's before Hoe's givetvis. Kan dock känna att det är fri tolkning och alla som läser det, läser det ju för att de själva vill det. Är bara glad att jag inte är inblandad i kaoset.
Men så är det väl alltid när det gäller kärlek & vänskap. Det slutar alltid i kaos, tårar och sorg när dessa två nämnare förenas. Man måste kämpa för det man vill ha, men man måste också respektera andra, goda vänner och mindre goda vänner.
That's about it.
P to the A to the I to the N
Sovit otroligt oroligt inatt också, haft massvis av märkliga och småläskiga drömmar och kallsvettats. Vaknade vid 5 tiden och noterade att jag hade kopiös mensvärk vilket resulterade i att jag låg och vred mig helatiden i ett halvvaket tillstånd. Gick uppoch tog en tablett, som jag alltid gör det är den tiden på månaden, för när man har denna smärtan så vill man inte vara vid livet utan smärtstillande.
Så många nätter man legat i fosterställning och grinat för att man inte hittar värktabletterna, eller för att de inte biter. Och jag är verkligen inte en person som tar tabletter, jag är livrädd för tabletter. Min lever har nog att jobba med allt vin som jag konsumerat och skall inte behöva dras ner av tabletter också. Nu förstod jag iallafall varför jag känner mig febrig, jag brukar bli det nuförtiden precis i början. Kunde inte somna om, så låg ihopfälld i fotäljen och kollade på TV till Halv 8, 8 snåret och sedan gick jag tillbaka till sängen när tabletterna bearbetat det värsta.
Pappa kom in och frågade om jag inte mådde bra, och jag förklarar fallet. Vilket är ungefär lika lätt för honom att förstå som för en 2åring att förstå att någon har dött och inte kommer tillbaka. Män förstår verkligen ingenting när det gäller mensvärk. Minns för några år sedan när jag t.o.m kräktes för att jag mådde så illa och hade så ont och min dåvarande pojkvän frågar om man ätit någonting dåligt, och att det var ju verkligen tråkigt eftersom jag har mensvärk också. Han visste att jag hade mensvärk, men fattade inte att jag kräktes pga detta. Idioter. Om män gått igenom detta som vissa kvinnor gör en gång i månaden så hade de förpensionerat sig. Med all säkerhet.
Man kan ju alltid gå ut och gå när man har ont, och visst det är bara bra för kroppen, men vemfan vill vandra runt likblek i ansiktet och helt vattenfylld och svullen på gatorna en sådanhär dag? Ingen jag känner iallafall.
Men, någonting får man se till att göra iallafall. Tänker inte låta denna dagen gå till spillo. Så jag skall ta en tablettjävel till, sedan skall jag ta ett varmt bad och efter det göra någonting bra av dagen.
Hur Faen kan det göra så ont, och hur kan det vara så krampaktigt under en sådan lång period? Visst är det bara ett litet, litet ägg som inte blir befruktat och som går sönder? Det känns nämligen som om det skulle kunna vara ett strutsägg, eller ett dinosaurieägg, det är det enda logiska i mina ögon. Nåväl, man får väl vara glad att det inte blev befruktat iallafall.
Åh vad jag önskar att det fanns dinosaurier, det hade varit så jäkla fräckt.
Tips efter Kl: 01
Min vän har ett krossat hjärta och frågar nu vad han skall göra.
Jag svarar; Get drunk, get high, get fucked och sedan gråter du ut hos din mamma, works everytime.
Man kanske borde gått på fler psykologi lektioner ändå. Eller så borde jag inte ge tips när klockan blivit efter 01 på natten.
Skall sova nu, så jag inte slänger ur mig fler visdomsord.
Weed 'em out
Människor. Ibland är det så svårt att släppa vissa av dem. Det kan vara vänner, män man har känslor för eller bara någon människa som ens hjärta slår extra hårt för.
Men, när du en dag inseer att det kanske inte är balanserat i "bry sig om" genren. När du märker att personen inte hör av sig, fast du gör det, inte gör någon vidare ansträngning, utan kanske skickar något meddelande någon gång bara för att "ha dig kvar" så bör man nog tänka över sina val. För det tar rätt mycket av dig som person att bry dig, att höra av dig och att tänka på denna personen, men vad skall det till om personen ifråga inte bryr sig tillbaka något nämnvärt. Eller visst kanske den bryr sig, men det är såpass lite att den inte ens hör av sig när den är i närheten.
Jag menar, en vänskap skall gå ut på att man ger likamycket som man får. Det är ju en sorts balans.
Om en person hör av sig 9 av 10 gåner så är inte det längre ett hållbart koncept, och om en person frågar om de inte skall ses nu när den andre nu äntligen är i närheten, men inte får någon respons på det, nej men då kanske det kan kvitta? Visst finns det anledningar till allt, och det kan vara så att en person har mycket att göra, men det skall alltid finnas plats och tid för vänner. Visst har jag nära vänner som jag träffat 1 gång om året, eller pratat med 1 gång varannan månad, men det är från bådas håll. Där är det inte en person som ringer, och den andra endast svarar.
Det är så svårt att sålla bort människor man verkligen bryr sig om, men ibland kanske man måste weed 'em out. Goda vänner ses när de kan, de hörs när de kan och de bryr sig. Jag har länge resonerat såhär: Jamen han finns där när det verkligen gäller. Jojo, men NÄR gäller det egentligen då? Och hur ofta sker det? Jag menar, en god vän skall väl alltid finnas där, även när det inte gäller? En god vän skall väl finnas där om du så ringer för att fråga vad klockan är?
Aa, jag vet inte. Jag vet bara att så du själv är som vän, så skall dina vänner vara för dig. Och jag tror nu fan att jag skall börja Weed 'em out på riktigt.
A good talk is always a good talk.
Idag är det Tisdag tror jag. Det värsta är att jag inte vet om det är Måndag, Tisdag eller Onsdag och det står inte någon dag nere i hörnet heller. Spelar dock ingen roll. Det är någon dag och jag har gjort massor av saker idag. Besökt 4 gravar och fixat dem, gått en promenad med Mia på Smögen, lekt med kusinerna, hängt med släkten, spelat spel, träffat vänner och avrundade kvällen med ett nästan 2 timmars samtal med Calle och en flaska rött. Så sjukt fint.
Satt i solnedgången på altanen i Sverige och han satt på Madeira. Skönt, men lite sad att vi inte var där ihop. Men det gör ingenting. Gick så himla bra ändå och Calle är ju alltid Calle. Vi ses nog alldeles snart skulle jag tro. Har precis tröstat min lilla kusin som vaknade och eftersom jag och mamma har barnen ikväll då föräldrarna är hos sina vänner, så fick man ju rycka in och trösta lillkillen. Sådana stunder blir man skräckslagen inför att skaffa barn, men samtidigt så längtar man efter den dagen då jag är mamman som de gråter efter. Gud vad mysigt. Men ja, det lär ju dröja ett tag. Och tur är väl det kanske. Fast man skall väl aldrig säga aldrig har jag ju förstått.
Dricker lite vin och hänger på Facebook som jag också har en kluven relation till. Det tar förmycket tid, men samtidigt är det någonting som gör att man dag efter dag klickar sig in där. Men varje dag säger jag till mig själv - guuuuuuuuuuud vad det är tråkigt på Facebook. Men vad förväntar jag mig då, egentligen? Ärligt talat.
Håhåjaja.
Värdefull tid med kusinerna
Igår satt jag och gjorde trollsoppa med mina kusiner Axel & Vilhelm. Ni vet när man smular sönder massa blommor och annat och lägger det i en hink med vatten, förutom att mina kusiner påriktigt tror det är en riktig soppa så de skall ha i salt och grillkrydda i. De är ganska små alltså, 3 och 5. Axel som är yngst är så jäkla rolig, han har förstårr ironi i hela sitt liv och han kan driva en till vansinne genom att retas.
Igår så hittade han en klädnypa på altanen som han lekte med. Jag tittar bort någon sekund och hör ett skrik. Då har axel satt fast klädnypan i sitt eget öra, och har panik. Jag tar bort den och säger att man kan sätta dem på kläderna och inte på kroppen för då kan det göra ont. Efter ytterligare några minuter hör jag honom skrika igen, då har geniet gjort det igen. Han har satt klädnypan i sitt öra - igen och skriker för full hals. Jag tar ifrån honom den och säger att man får ont om man gör så. Han vill givetvis ha tillbaka den, och jag säger att han får ha den på kläderna då och visar på ärmen på tröjan. Han nickar och skall sätta den i sin tröjärm, missar ärmen och sätter den i sin knubbiga Handflata hur man nu kan lyckas med det. Men det finns allt en del att sätta en klädnypa i där också. Jag tittar på honom, och han skriker "Aaaaaaaaaaaaaaah, Saaajaaa, huj lösejj aag dee" Han är jordens sötaste unge verkligen, och otroligt lillgammal.
När vi fortsätter med trollsoppan så säger jag att de inte får ha sina händer i ansiktet när de är i soppan o grejar utan de måste tvätta händerna först, för de kan bli sjuka om de får in all jord och skräp i munnen. Jag skrattar åt axel och han stirrar på mig och säger att jag har något orange mellan tänderna, jag frågar vart och innan jag ens hinner tänka till så kör han in sin lilla knubbiga jordiga hand i min mun. Så var det den vuxna i sällskapet som fick jord i munnen istället ja. Känner mig nog lite svag idag vid närmare eftertanke, eller så är det kanske för att jag sov jäkligt dåligt inatt, många märkliga drömmar. Nu skall jag ut i solen o promenera en sväng.
Axel
National Geographic
Ja, det är vad jag och min fader börjar mornarna med these days.
Eller så kollar vi på Discovery Channel. Dessa kanaler gör en aldrig besviken. Levererar alltid.
Åh vilken übernörd jag känner mig som när jag säger så, precis så jag känner mig när folk frågar vad jag gör på min fritid och jag svarar Läser, målar och skriver. Jag vill bara slå mig i pannan när jag svarar så och spela tillbaka och svara: Jag håller på med extremsporter, det är vad som makes my world go around liksom, adrenalinkicken. Men näe.. man svarar läser, målar och skriver. Lame.
Hur som så kollar vi på National Geographic nu och det handlar idag om hajar, vilket är väldigt passande då jag imorse noterade att jag ser ut som en hammarhaj på min profilbild på Facebook. Det ser ut som om ögonen sitter sjukligt långt ifrån varandra, och detta har jag tänkt på innan. Kanske därför Oskar säger att jag skelar? Även fast han säger att jag endast gör det när jag är drunk, så tror jag att han tycker jag gör det helatiden, bara att han inte vill ha något psykbryt från hammarhajen.
Här ser ni hammarhajen till höger
Åh, nu kom jag bort mig igen. Jag tänkte säga att en haj har under en livstid 30.000 tänder, och de tappar sina tänder var 20:e dag, och då växer det ut nya ännu större tänder. Det är ju helt galet. De har också 50 liter olja i levern, så när de inte får tag på någon mat, så svälter de men kan då använda oljan som de har i levern. Dock så är ju olja lättare än vatten och oljan gör så att de flyter, men eftersom de måste förbränna oljan när de inte har mat, så gör det att de sjunker längre och längre ner i vattnet.
Eh ja.. det var väl dagens kunskapslektion antar jag. Nu har jag slått över till MTV, man klarar ju inte att ta in hur mycket information som helst under en morgon. Top 11 David Guetta låtar visas nu, hjärndött och bra.
Vi kommer alltid ha Madeira
Igår snackade jag lite med Pereira, idag med Mickan och sedan skulle jag ha telefondejt med Calle, men oväntat nog så blev det lite sent så vi sköt upp det tills imorgon.
När de skriver att de saknar mig, vilket de aldrig någonsin snålar in på så blir jag alltid så glad. Men nu när Carl avslutade sin mening nyss med att han saknade mig och sedan ett hjärta så kände jag inte någon glädje. Jag blev ledsen och det kändes inte bra längre. Ni vet när någon berättar om någonting läskigt och man får en snabb kall ilning genom kroppen, så kändes det fast i magen.
Jag saknar dem, så otroligt mycket. Jag vill ha dem nära mig så att jag kan krama dem. Det räcker inte längre att höra mina vänner på ön skratta i telefon, jag vill se dem skratta, se det blänka till i ögonen och verkligen se dem bli glada. Dagar som denhär så vill man vara där igen. För att vara med sina vänner. Det är förlångt bort nu, det har gått för lång tid.
Jag har mina otroliga vänner här i Sverige, och jag saknade dem så innerligt när jag bodde på ön, och nu när jag har dem nära, när jag ser dem varjedag så är jag glad, men vill ha de andra här också. Det känns som om jag är otroligt krävande när jag säger såhär, som om jag är en bortskämd unge som skall få som jag vill helatiden, som aldrig är nöjd. Men jag vill bara ha alla mina vänner runt mig. Det är en otroligt smärtsam separationsångest ibland, och när den drabbar mig så är man ganska sårbar. Som just nu.
De på ön är så olika de jag har här. Alla är helt fantastiska på sina sätt, men de på ön har jag ändå spenderat så lång tid med under en viss period så man kommer varandra så ofantligt nära. Man visar sidor som man inte gör i Sverige, för här har man vänner på ett håll och familj på ett håll. På Madeira så blir vännerna ens familj, de är ens vardag, helg och alla veckor och månader om året.
Det är verkligen in good and in bad. Man lever ihop så nära så nära så tillslut känns det som om man är en enda människa, med så många olika sidor. Alla är unika och verkligen starka personligheter, men man flyter samman och det blir en stor färgglad människa som ler åt livet. Där är verkligen regeln; En för alla, alla för en ett faktum. Är en nere, så finns det resten av gruppen som hjälper en upp. Det är så fint, och alla tycker så mycket om varandra.
Sedan har jag dem som jag tänker på varjedag som inte längre bor på Madeira, som liksom jag har flyttat hem eller till något annat ställe. Jag saknar dem också, så himla, himla mycket. Av just samma anledning. Att man var så sammansvetsade när man levde ihop på ön. Jag hoppas verkligen att jag kommer ha kvar alla mina vänner från Madeira resten av livet, för så viktiga är dem för mig.
Åh, just nu, ikväll känns det jobbigt. Jobbigt att inte kunna ses när man vill. Men så är livet antar jag. Man får ses en annan gång, för jag tror aldrig att även om jag inte träffar dessa människor på flera år så kommer det aldrig någonsin bli jobbigt att ses, eller konstigt eller någonting annat.
För vi kommer alltid ha våra minnen tillsammans, och vi kommer alltid att ha Madeira.
Min pappa Heinz
Ibland undrar jag om min far har fungerande smaklökar, eller om han ignorerar dem totalt och bara käkar saker för att han tycker det är festligt. Han käkar ketchup till allt. Då snackar vi allt. Jag är förvånad att han inte har ketchup till glass än, men den dagen erfarar jag att den kommer. Han kallas Ketchup för Livets krydda och det är näst intill ett sjukligt beteende.
Tragiskt nog bevittnade jag nyss när han käkade ostkaka med kaviar på en smörgås. Snacka om att inte respektera sina smaklökar, eller de andra personerna i rummet.
Jag frågade om det verkligen var sant, eller om han gjorde det för att driva med mig. Han såg frågande ut och undrade vad det var för konstigt med det. Jag sa att det var horribelt även för honom att blanda dessa saker.
Jag kommer inte bli det minsta chockad om han någon morgon sitter och käkar ketchup i flingorna. Det är så sjult alltså. Skall börja kalla honom för Heinz Karlsson.
Bro's before Hoe's - eller ?
En sak som man alltid har hört är ju att killar alltid väljer killar framför tjejer. Bro's before Hoe's. Sen skulle jag ju vilja säga att så är det ju givetvis inte alltid, men det finns ju faktiskt en oskriven regel om att det skall vara så. Jag tycker faktiskt att det är ett rätt skäligt begrepp, för vi gör ju likadant. Tjejer före snubbar. Om man inte är tillsammans med en person då förstås, för då kan det bli lite krisigt i den relationen kan jag tänka mig, vilket det ofta blir när killarna väljer sina killkompisar före tjejen. Men då ligger det ju faktiskt hos tjejen att ta det i egna händer om man är missnöjd med dealen i förhållandet kan jag tycka.
Hur som, så tycker jag som sagt att det är ett vettigt koncept, om det bara gäller ett ligg eller så, och att man kan hoppa över att dra över en brud, och hänga med polarna till nästa ställe, det tycker jag faktiskt, såvida de inte har någonting emot det vill säga. Men, om en killkompis har varit tillsammans med en tjej, de gör slut och en annan kille blir intresserad av henne. What a fuck to do?
Vad är det som spelar in här: Hur länge de var tillsammans, hur seriöst det var, hur längesedan det var, hur bra polare killarna är, vem det var som dumpade vem eller hur drop dead hot tjejen egentligen är?
Vi tjejer har ju givetvis samma sak, samma regel. Vi snackade om det senast igår faktiskt. Ingen i vårt gäng skulle någonsin stöta på varandras ex. Aldrig, never ever. Och vem vill ha exen egentligen då? Hur det nu är, så är det en jävligt thin line. Jag vet en kille och en tjej som var tillsammans en kortare period, och sedan gjorde de slut. Killen är fortfarande jättesvag för tjejen och vill att det skall bli dem igen. En snubbe i gänget blir nu intresserad av tjejen och snackar med mig om hur han skall göra. Jag säger att han måste ta upp det med kompisen först och säga vad han känner. Han gör detta och ex-killen säger att det inte är Okej. Då känner jag såhär: Vill inte ex-killen att kompisen skall vara på hans ex-tjej så kanske man bör släppa det, MEN skall denna killen då släppa kanske sitt livs kärlek? Han vill ju inte bara ligga med denna tjejen, han vill ha en framtid med henne. Här spelar det in då, att snubben som skall stöta på tjejen inte anseer att ex-killen är en sådan bra vän till honom att han skall låta bli. Han tycker väldigt mycket om honom, men känner inte att detta skall sätta käppar i hjulen för honom, och han förklarar för mig att om detta var en annan snubbe som verkligen var en superbra vän till honom, så hade han aldrig gjort det. Men nu tyckte han inte att det var värt att skita i tjejen för att ha kvar respekten och en god relation med kompisen.
Hum, hum, tricky, tricky. Det är ju en vild chans, och om han nu tror på att relationen mellan honom och tjejen han är intresserad av skulle fungera så kanske man bör skita i killen som var exet? Men han kommer ju, med största sannorlikhet förlora honom. Särsklit eftersom det är så nytt liksom. Hade det gått 2,3 år så hade det nog varit en annan situation för alla parter, men efter så kort tid så klart som faen det är känsligt. Men som sagt, om han nu inte känner att de är så nära, även om de umgås väldigt ofta, så kanske han prioriterar chansen med henne. Rätt påfrestande att vara vänner med alla tre också kan jag känna, särskilt då jag vet att exet fortfarande är kär i tjejen. Huhu, inte avis på att inte tillhöra det triangeldramat inte.
Sen om man nu är riktigt bra vänner så vet man ju vilka som är känsliga och inte känsliga ex. Jag vet ju vilka man aldrig ens skulle kunna kolla på, på ett visst sätt och så är det för alla oss som är nära. Men kanske bättre att kolla upp än att chansa, så det inte blir kniviga situationer på söndagseftermiddagen över kinamaten när man snackar om sina erövringar under natten.
Iallafall, så vet jag inte vad man gör. Jag tycker ju att alla skall få en chans att testa lyckan med personer, men man vill ju inte trampa någon på tårna eller såra någon. Därför har jag svårt att ställa mig till otrohet också. Jag skulle förvisso aldrig någonsin tolerera det, och hade min kille varit otrogen mot mig så hade han aldrig satt sin fot hos mig igen. Dock detdär med en kvinna som blir kär i en gift man, och den gifta mannen blir också kär och lämnar sin nuvarande fru för att leva med den nya kvinnan, och de gör det - hela livet. Det är en riktigt sweet match liksom, och de är så lyckliga. Är det fel? Fel att vara otrogen ja, men är det fel att välja en annan kvinna när man redan har en? Alla borde ju få bli riktigt lyckliga, och ibland blir det tyvärr så att människor såras för detta, men egentligen så måste man ju få välja sin väg, sin lycka då det är ens liv. Är man kär, så är man kär in good and in bad.
Låt mig aldrig vara med om detta.. peppar peppar.
Tillbaka i flickrummet
Jag flyttade hemifrån när jag skulle fylla 16. Sedan dess har jag bott i Stenungsund i 3 år och sedan Portugal i 3 år. I helgen så sa en man till mig "Du har de bästa åren framför dig. Allt du vart med om nu är ingenting emot det du kommer vara med om. Jag skulle aldrig välja att bli 20 igen, för åren efter det är så mycket bättre än det"
Jag upprepar detta som ett mantra om och om igen, då jag just nu, 6 år efter att jag flyttat hemifrån sover i mitt gamla flickrum igen. Vilket känns som ett enormt bakåt steg. Fast, nåväl.. detta är ju inte för alltid. Jag kan tänka mig att vara här tills sommaren är slut och ha det gött. Jag BOR ju inte här. Bara mellanlandar o funderar på nästa steg. Kommer ju självklart bli hur jäkla fantastiskt som helst. Givetvis.
Näe, nu måste jag sova. Börjar se suddigt.
Sweet Sweet Saturday
Efter en vistelse på smögenbryggan på Lördag förmiddag med mina små kusiner och mamma så blev jag hämtad i Kungshamns hamn av en båt med 5 män i och Josse. Det som också fanns på båten var ett par flaskor sprit, cider, en dunk vin och massa öl. Sedan åkte vi genom hela sotekanalen, i fantastiskt väder med musik dunkande från båten och fyllda glas till Hunnebostrand. Där hoppade vi över till en större båt och hade hamnfest och folk kom och dök ner i båten och höll oss sällskap. Sedan skulle de åka wakeboard och då passade jag och Josse på att kila upp för att käka och ta oss in till Kungshamn igen. Vi bestämde oss för att lifta hem. Klockan var runt 18-19 tiden och vi var redan ganska berusade. Där står vi på vägen med en 3 litersdunk i handen och tummarna ut. En silvrig bil kör upp och stannar, och vi hoppar in. En supertrevlig gift man som kommit till Hunnebo för att spela tennis kör oss en mil till Kungshamn. När vi väl är hos Josse så har vi nyktrat till men Lovisa o Maja kommer och vi måste ta till det enda alternativet som vi har om man vill gå ut och ha en grym natt, vi börjar dricka igen och det ordnar upp sig ganska bra, så vi var bra berudade inatt när i stod inne på Hamnen 4 på Smögenbryggan och dansade med ett 20 tal gamla vänner. Fantastiskt var det. Helt fantastiskt. Jag och Josse avrudade natten med att sitta skräddare i det blöta gräset i Paradisparken och käka Kebab.
Idag har jag varit otroligt seg. Vaknade klockan 12. 12!! Det händer aldrig någonsin, även om jag varit ute tills på morgonen, jag tillåter mig inte att sova sålänge för att jag valt att gå ut dagen innan. En hel dag rinner mig ur händerna och det framkallar sjuk panik. Hur som haver så sov jag iallafall så länge idag, sedan har jag lekt med mina kusiner och sedan drog Jag, Josse, Mia och Jessica till Sea Lodge för att höra på Nyfiken Gul och se folk dricka öl. Vi satt på berget och krampaktigt klamrade fast oss vid våra Ramlösaflaskor. Ingen öl idag inte.
Efter att ha plockat ihop varsinn sallad på ICA så drog vi sedan hem till Mia för att kolla på film och undvika det fina vädret. Vilket gick som på räls. Nu sitter jag här hemma och är så otroligt sliten. Tog emot fyllesamtal tills 5 imorse, och somnade tillslut efter att ha satt mobilen på ljudlös och skickat meddelandet "Du har inte en chans här" till den tröga mannen som inte kunde sluta tjata. Inte ett enda fyllesamtal gjordes från min mobil, inte ens ett litet meddelande skickades. Men ibland får man nog vara mottagaren av dessa, och inte den som förseer hela planeten med dem.
Gud vad shleten jag är nu. Fyttifan.
Jag har mött min överman
Efter lunchen med familjen så var det lite chill, lite dusch, lite musik och sedan bar det iväg till grillfesten med mamma och pappa. Jag hade förväntat mig ca 4 vuxna utöver oss och 4 barn. Det var ca 20 vuxna och 20 barn. ¨
Vi lyssnade på musik, grillade, skrattade drack massor av vin, och jag drack för första gången denna veckan typ vin. Det var dock inte så gott som jag väntat mig, vilket skrämmer mig lite. Kanske behöver jag inte dricka vin så ofta, kanske man skall dricka sprit istället.
Nej, jag skojade faktiskt bara, men seriöst det är en dålig vana jag har och vin är inte så livsviktigt, eller aa.. får nog fundera på det ett tag innan jag kan ge några garantier. Hur som, så ringde Amanda och jag blir helt upptagen i telefon när mamma säger "bla bla bla smögen.." Jag hör inte ens vad hon säger och svarar i vanlig ordning "Jaja" 1 minut senare står vi i dörren och är påväg ut.
Vi skall med tåget som går nu, det går mellan Kungshamn och Smögen ett litet sött ånglok med några öppna vagnar som kör nuförtiden tydligen. Vi väntar o väntar, men det kommer inget tåg. Tillslut kör det upp en bil och två män vävar ned rutan och säger att vi skall hoppa in. Jag kollar på mamma, som redan är på väg in i bilen. Det visar sig att killarna som äger tåget ställde in sista turen och morsan som är turistchef känner tydligen dessa män. De kör oss behagligt till smögen gratis och nummer utbytes självfallet.
Vi drar till ett öltält på bryggan och möter upp morsans vänner. Där spelar också Sanna Nielsen.. tja det är inte helt märkligt om ni inte vet vem det är, för jag fattade inte vem det var. Jag vet bara att jag inte gillar henne. Efter några låtar så ändrade jag uppfattning, vilken härlig tjej och vilken röst. Tänk vad mycket melodifestivalen kan förstöra för en människa. Varenda gång jag fick en ny öl så försökte jag kämpa i mig denna, men varenda gång jag kommit halvvägs så stod det en ny framför mig. Grejen är att det är inte för att få mig full, utan morsan och hennes vänner kan dricka så snabbt om de ger sig fan på det, vilket de gjorde. Sedan kom det ner någon snubbe som bodde på bryggan som klagade på att musiken var för hög, detta var när trubadurerna spelade så de fick packa ihop sina saker. Morsan får två öronproppar av en släkting och stegar fram till gubbjäveln. Efter några minuter så börjar bandet spela igen. Det finns nog ingen som kan snacka sig ur varenda situation här i världen förutom henne. Sedan stötte vi på en del ex till mig och morsan var först fram att snacka vett med dem, även om deras flickvänner var där som kastade mordiska blickar mot mig. Men hallå, väljer man en socialt handikappad brud som inte ens har utseendet med sig, så är man värd att få ett wake up call, även om det är från exets morsa. Och valde och valde, jag valde kanske bort honom och bruden var det enda som fanns kvar.
Efter det så drog vi vidare till pianobaren och satte oss ned med Sanna Nielsen. Alkoholen flödade, och för första gången på länge - lääääänge så fick jag säga stop för att ens kunna andas mellan glasen. Jag drog in på toaletten och ringde min vän "Så du är ute med din mamma, och har nu låst in dig på toaletten för att panikringa mig" Så rätt hade han också. För det var precis det som var fallet. Sedan undrar han; "Hur kommer det sig att du alltid ringer när du är full, varför ringer du inte när du är nykter längre" Just då sa jag att det var för att han jobbar på vardagar och att jag inte vill ringa då. Sedan när vi lagt på så slår det mig; Jag ringer inte honom längre n'är jag är nykter, för jag saknar honom för mycket. När jag är full så kan jag rycka på axlarna om han har en annan tjej där, eller någonting annat. Men när jag är nykter så saknar jag honom så otroligt mycket så jag kan inte ens ringa honom, för det är alldeles för jobbigt. Detta kommer jag givetvis aldrig erkänna för honom.
Sedan tog jag o morsan Zitabåten hem och jag övertalade henne att inte käka på kebabhouse. (Så jäkla mycket skumt folk där på nätterna) Hon gick hem till sitt hus och jag drog hem till pappa för att sätta mig ned o skriva detta. När vi kramades hejdå jag och mamma så sa hon; Hejdå, vi ses imorgon och gör om det, fast imorgon är det påriktigt älskling. När hon sa så, så gick det sakta upp för mig - jag har mött min överman i alkoholkonsumering och socialkompetens.
Efter den upptäckten vet jag inte ens om jag kommer kunna sova inatt.
Min Fars mor
Jag älskar min farmor, det gör jag verkligen - men hon är inte den man längtar att spendera 80 minuter i ensamhet med, iallafall inte om man är lite trött. Jag går in i huset, kramar henne, sätter mig på stolen.
Farmor: Kaffe, bulle, saft. mjölk, kaka, vatten, juice, te, smörgås, mat, frukt ?
Jag: Nej tack det är bra. Hur mår du då farmor?
Farmor: Jaaaaaaaduuu, jag mår verkligen inte bra, livet har tagit hårt på mig och jag är inte det minskta frisk Sara. Den sjukdomen som jag har, den är nästan totalt okänd för alla läkare i världen, det är ytterst få som har den sjukdomen, och den är ärftlig.
Jag: Men om den är ärftlig så måste ju någon annan i din släkt ha den?
Farmor: Nej, inte en enda person. Men läkarna har spårat den till en Viking som hade den, så det är därifrån jag har fått den. Du skulle sett på sjukhuset, det var långa kööööeeer för att få titta på mig Sara, jag var den mest aktuella attraktionen de haft där, någonsin!
Jag: Ojoj, det låter ju inte alls bra det farmor..
Farmor: Nej, jag skulle ju säga att jag nästan är döende, det är inte långt kvar nu.
Jag: Mhm, du säger det ja..
Farmor: Säker på att du inte skall ha något att äta? Kaffe, bulle, saft. mjölk, kaka, vatten, juice, te, smörgås, mat, frukt ?
Grejen är att min farmor har sagt de senaste 40 åren att hon snart skall dö, hon är 80 år i år, och är fortfarande inte död. Samt att hon är vår tids störste hypokondriker. For realz värre än mig.
Sedan satt jag och lyssnade på om den gången de gick på cirkus i parken och det var en vit hund där som hette Jimmy (hon var så stolt över att hon fortfarande kom ihåg vad hundjäveln hette, så varje gång hon sa dens namn, så sträckte hon upp ett finger i vädret för att poängtera detta) Jag satt och stirrade på klockan på Micron som stod precis bakom henne. Tiden gick inte snabbt idag alltså. Jag fick sedan tacka för mig då det började ringa i öronen av allt malande och kilade hem. Innan jag gick lovade jag att komma nästa vecka och fika. Jag påminnde mig själv om att jag skall köpa en flaska vin som jag skall hälla i mig innan nästa veckas besök.
Nu har mamma, pappa jag o syrran suttit och lunchat. Gött ju.
Jag är så förbenat uttråkad nu, och stirrar på vinstället som innehåller 8 flaskor rött. Det är ju faktiskt fredag. Vad gör det om jag dricker lite vin idag? Ingenting ju. Mer än att jag förhoppningsvis blir av med självmordstankarna som cirkulerar runt mitt huvud nu.
Jag tror jag satsar på det. Har ju inte fyllesms:at sedan onsdag förra veckan så. Man må ju unna sig!
Trevlig fredag!
God morgon och trevlig fredag !
Idag skall jag dammsuga vardagsrummet för pappa, gå ut och hälsa på farmor, tillbaka på lunch med mamma, pappa o syster, chilla och umgås, sedan skall vi alla på grillfest vid 18 tiden till Tilda som fyller år och Tildas föräldrar som mer än gärna bjuder till fest och skyller gärna på att dottern fyller 6 år.
Skall dock bli väldigt trevligt då hela familjen är väldigt nära med vår familj, och vi har känt dem länge, samt att mamman i den familjen älskar att spekulera gällande människor i kommunen, och jag älskar att höra hennes teorier. Sedan har jag givetvis dubbelbokat mig i vanlig ordning (man kan inte ändra på allt på en gång) men det kommer lösa sig till det bästa, som det alltid gör.
8:e Juli idag, det är fan inte klokt. HUR kan det gå så snabbt? Imorgon har jag vart i Sverige i 2 månader. Det är liksom inte ens ett skämt längre, det är så. Jag bor inte längre i Portugal, jag bor i Sverige. Och jag kommer inte tillbaka till Portugal, eller inte till Madeira iallafall. Snackar med folk på ön om just ön varje vecka. Det är tydligen inte ens samma längre, alla gamla är borta, och de nya är överallt, så nya människor att jag inte ens träffat dem. Känns märkligt att det inte är så många som bär vidare tugget om vad vi gjorde, om hur roligt vi hade. Dock, så finns ju några kvar vadklart. Och de minns och de skrattar och de snackar om det.
Men ändå, så känns det som om ön har förlorat sin glans på något sätt. Det gamla hederliga är borta, detdär med att lita på varandra, att kunna skämta med varandra på fair grunder och att innerligen tycka om varandra verkar ha försvunnit. Eller vad vet jag egentligen, men det är intrycket jag har fått. Därför, skulle jag inte vilja komma tillbaka. Inte ner dit. Känns som om man skulle vara en främling på ön. För inför majoriteten av människor så är jag nog det nu. Hah, om man inte visste att jag var 21 nu, så skulle man nog tro att jag var 71. Låter verkligen som en som säger "det var bättre förr". Men, hallå.. det kanske var bättre förr ?
Jag är inte sugen på att bo i Sverige, jag känner det nu. Känt det ett tag, men försökte tro att det var för att jag nyss kommit hem, att jag inte visste vad jag kände eller ville egentligen. Men så var det inte. Jag är nog inte redo att bo i Sverige än. Jag måste ut, se saker, göra saker, få nya intryck. Madeira är ett avslutat kapitel, man måste gå vidare oavsett om det är 3 år på en tropisk ö, eller om det är 3 år i Stockholm. Man tröttnar på vilket som.
Jag är sugen på typ Prag, Rom, Lisabon, Venedig och sådana städer. Iof. så hade jag inte bangat en tikitiki drink på en tikitiki strand. Well, vi får se vart jag hamnar helt enkelt. Nu skall jag iallafall hamna på Smögen, innan jag blir arvslös.
The Ricky Gervais show
Något som får mig att skratta mig till tårar är Karl Pilkington i The Ricky Gervais show.
Det är helt amazing, kolla klippen på youtube eller dra ner dem. Ni kommer inte ångra er, men har ni sämre förmåga att förstå kvick engelska, så kanske ni bör kolla på någon video på Youtube med något djur som skrattar eller sover istället. För er som faktiskt har utvecklat bra förmåga att förstå engelska - kolla in detta.
De sitter alltså i ett rum och snackar, men de har gjort det animerat till deras röster. Det är helt jävla outstanding. Får väl tacka brorsan för att han introducerade mig för detta. Tack för många timmar av skratt o tårar.
CRL
Jag har en vän som heter Carl. Rättaresagt Carl Alexander Danevad. Carl hade precis kommit till ön när jag kom tillbaka efter 8 veckor i Sverige. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om honom ibörjan, då det var sålänge sedan, antagligen tyckte jag om honom bara för annars hade jag ju kommit ihåg vad jag annars tyckte antar jag. Första kvällen jag träffade Carl så satt vi på en balkong och drack lite öl. Carl lurar då i mig att hans mamma är från Somalia, och att han då är halv somalier. Jag som är lite dragen (hoppas jag) svarade då Carl med: Eh, Somalier är inte någonting man är. Det är ett samlingsnamn för människor som svälter. Efter det tror jag att Carl hade någon specifik uppfattning om mig iallafall. Men varför skulle jag inte tro på att Carls mamma var från något annat land, jag hade ju precis träffat honom och såg inte någon anledning till varför han skulle lura mig.
Efter det så har det hänt mycket spännande i Carls närvaro. Han är en riktigt frisk fläkt att ha med sig, skrattar åt allt, är på allt och spottar inte i glaset. Många nätter har jag suttit på Carls balkong och druckit rödvin. Många gånger har vi sagt att vi skall ta ett glas, men det har slutat med 6 flaskor rött eller utgång. B52 på Cappuccino var en given uppvärmare innan utgång. Ingen fest utan Carl. Han var alltid prio 1 att ha med, och den som jag ringde först. Dock så tror jag vi slutade bjuda med varandra efter ett tag, för vi var en sådan given duo jag och han. Carl är inte bara den som man är ute och dricker med, utan också en sådan jäkla kanonkille som alltid lyssnade, alltid kom med bra råd och som fattade vad jag snackade om. Efter ett tags vänskap med Carl så sa jag till de andra att jag tror Carl är min manliga motsvarighet. Och jag kan fortfarande känna så. Vi är rätt lika i tänket, i sättet och i inställningen. Jag kunde alltid ringa Carl, eller skicka ett meddelande om det var någonting vilken tid på dygnet som helst, och det kan jag fortfarande.
Vi satt alltid och skypade under hela arbetsdagen, om stora saker och om skitsaker. Vi har väldigt lika musiksmak och ja, vi gillar nog samma saker för det mesta. Calle är den som man kramar hundra gånger på en dag, som alltid säger snälla saker och som alltid skrattar åt livet. Men han är ju seriös också och djup som Marianne graven, när han fastnat i någon mindre depression så är han låg, och man vill alltid plåstra om honom. Då är det jag som är Carl istället, som lyssnar, ger råd och som snackar om det tills att man hittar en lösning, eller ingen lösning alls. Vi delar tron på att en flaska rött eller fyra löser de flesta problemen, och det gör det också. Inte bara för alkoholens skull, men för att när man vaknar dagen efter så har man annat att tänka på, än problemet man hade dagen innan. Tex; Hur dåligt man mår efter vinet, eller hur mycket vi skrattade igår. Han är liksom jag en rastlös själ, med många planer. Och som tur är, så håller vi fortfarande kontakten genom skype, sms och telefon. Vi försökte visa oss vuxna och maila, men det har varken jag eller han tålarmod till.
Jag vet att Calle kommer få den bästaste tjejen i världen, för det är han - om någon värd. Han behandlar sina tjejer som om de vore av Kungligt blod och han är så vettig och snäll. En riktig jävla toppenkille alltså, plus att han är hur fin som helst. Men, sålänge han väntar på henne så vill jag att han kommer hit till mig i Göteborg och korkar upp, kollar på himlen och talar om livet. Eller drar 22 Tequilashots och dansar till morgonen. Vilket som liksom, bara han kommer hit snart.
Me love you long time CRL.
Fint ju!
Hallå hallå!
Idag har jag o pappa suttit i skräddarställning på golvet mellan 9-12 och lyssnat på låtar. Jag satt skräddare rättaresagt. Pappa har ju ett par år bakom sig som bodybuilder och gymägare, och dessa stretchar ytterst sällan, så han är rätt stel. Jag valde en låt, vi lyssnade, sa bra eller dålig. Sedan valde han en låt. Tja, som en önsketimme ungefär. Min far är inte jätteförtjust i detdär med techno, house osv. Men han är rätt härdad efter att brorsan fått sina högtalare och förstärkare, så han har hört det de senaste 5 åren dagligen. Vi gillar samma musik för det mesta, men han är ju en gammal man som älskar Led Zeppelin, Toto, Iron Maiden, ACDC och ja.. ni vet den genren. Han sa dock, att Robyn var "Intetsägande" Vem FAN säger att Robyn är intetsägande? Det var det dummaste jag hört. Hon är ju ett geni. Jag sa att Toto var lama, och han tog det nog till sig, för han valde inte en endaste Toto låt efter det. Jag däremot nötte Robyn. Intetsägande, pfft!
Sedan skulle jag gå över bron till Smögen för att hälsa på farmor, men det blev lite ont om tid då jag skulle vara i tid till middagen hos mamma. Så, jag valde det miljövänliga sättet kollektivtrafiki eftersom mor o far båda hade åkt och jobbat. Vilket resulterade i att jag aldrig kom ut till farmor, då bussen aldrig kom. Men det är inte något häpnadsväckande i Kungshamn, Smögen under sommaren. Bussarna är så fulla så de skall sätta in extrabussar som ibland inte dyker upp.
Åt middag hos mamma i uterummet med syster och mor och sedan gick jag o min vän till stranden för att kolla på havet och sitta på klipporna och prata lite. Så jäkla skönt att ha det nära, jag kommer säga det så många gånger, men det är för att jag är så satans lycklig lottad som hamnade här. Påvägen hem så frågade jag om det möjligtvis var så att man är för gammal för att palla vinbär i en trädgård. Tydligen är man det. Då dök det upp två små barn som hade burkar med sig fyllda med vinbär. Man får ett vinbär per krona man ger. Eller med deras ord "Du får så många frukter som pengar du lägger" Kort tog dem inte, så jag skramlade fram 10 kronor och fick då, just precis - 10 vinbär. Det var det bästa köpet idag, men kunde inte låtabli att känna mig lite lurad när jag gick därifrån.
Igår 23:30
Det regnar. Äntligen.
Sitter i läsfotöljerna med fötterna på den matchande fotpallen och tittar ut genom fönstret.
Det är inte riktigt mörkt än, man kan fortfarande se. Gatlamporna är tända och jag kan inte minnas när de tändes.
Man ser inte regnet om man inte kollar under gatlamporna. Det påminner inte om sommar när man ser regnet så, det påminner om en kall höst. När man skall gå till jobbet och det är mörkt och kallt ute. Då du går upp och märker att det regnar och vill genast gå tillbaka till din säng, ditt varma täcke och din skyddade vardag.
Nu är det sommar och det är varmt ute. Klockan är 23:30 och det är 20 grader ute. Det kallas för tropisk värme har jag läst. Tropisk värme i Sverige. Svensk kyla i tropikerna. Ingenting varar för alltid. Det har jag också läst, och hört.
Dricker en stor kopp te ur någonting som ser ut som skålar med handtag på. Jag vet att det är en kopp, de är iallafall köpta som koppar. Visserligen köper folk garage men använder dem som annat.
Det är lugnt här. Jag andas och jag tänker och jag resar tankar, ifred. Men ifred när jag vill. Det är vad som gör skillnaden mellan att tycka om att vara ensam och att inte tycka om att vara ensam. En kille jag träffade på Madeira sa; Jag älskar att vara ensam, när jag själv bestämmer att vara det. Men när jag är det, fast jag inte vill, då är det bland det hemskaste som finns.
Tänker ofta på det. Hur man kan vara så olika och hur viktigt det är att lyssna på människor. Även om dina öron inte vill höra det, så vill hjärtat på den andra personen berätta. Man lär sig så otroligt mycket av människor som är din motsats. De lär dig om dina styrkor, men också om dina svagheter. Det är viktigt, alldeles för viktigt för att ignorera. Det är inte någonting jag läst eller hört, det är någonting som jag vet.
All we have is today
The Ocean, the calm.
Imorse var jag som tidigare nämnt med Jessicas hund Enja (Enya?) och Mia. Det gick sådär. För att ens få valpen att gå framåt så var Maria tvungen att ha den i koppel och gå bakom den samtidigt som jag gick baklänges framför den med ett rep som den fick bita på ibland. Maria och jag lovade varandra att aldrig skaffa en hund.
Efter ca 2h promenad - en timme med hunden, och en timme utan så var vi klara. Helt slut var vi då det var närmare 28 grader kl 9 imorse. Erik ringde och frågade om vi skulle ta båten idag. Jag som längtat så mycket efter att få åka ut på havet var snabbt nere i sjöboden. Vi tog med kräftor och åkte ut till Vallevik och satte oss på klipporna precis vid havet. Avnjöt kräftorna och tittade ut över det öppna havet.
Att åka båt snabbt på havet är verkligen någonting som är min favoritsyssla här i världen. Den frihetskänslan kan sällan mätas mot någonting annat. Om man vill, så kan man sticka till andra sidan jorden med båten, utan att bli stoppade. Det finns liksom inga hinder. Det är så fantastiskt skönt. När vi väl var ute på sjön så kändes det som om vinden blåste ut alla tankar ur huvudet på mig. Äntligen. Och att sedan sitta på de varma klipporna, doppa fötterna i havet och äta kräftor, gjorde inte saken värre. Vi avrundade sedan med en Kaffe på Coffee Room på Smögen och det var en helt fantastisk dag. Känns verkligen mycket, mycket bättre. 
Pratade med Linus innan jag stack ut på sjön, och jag kände att någon var lite missnöjd över att få sitta under lysrören på ett varmt kontor istället för att åka ut på öppet vatten. Inte en droppe alkohol har nuddat mina läppar sedan jag kom till Kungshamn, och efter tårar, familj, rehab och ren luft så känns det som om jag kanske börjar bli människa igen. Snart iallafall.
Jag behöver verkligen havet nära mig för att må bra. Kommer ändå från Kusten och jag är uppväxt med havet utanför dörren, att kunna ta båten, att gå några minuter och bada i havet, att fiska, meta krabbor och gå på bryggorna med havet under sig. Tror det var mycket därför jag trivdes så bra på Madeira också, havet var överallt. Havet är livsfrihet och tankefrihet. Tänker aldrig flytta någonstans där jag inte har nära till havet, och då gills verkligen inte en sketen insjö någonstans.
Vart är gud, kan jag undra ibland.
Satt nyss på trappan utanför huset och tittade på min granne. Hon är så himla snäll och godhjärtad och ödmjuk. Gifte sig som ganska ung, träffade en vidrig man som inte alls var snäll och så lämnade hon honom. Ensam i 30 år, träffar en underbar man, som gör henne så otroligt lycklig. De planerar resten av livet tillsammans, och helt plötsligt så blir han sjuk och dör. Cancer. Hon blev ensam igen. 5 år sedan nu. Och hon kommer antagligen inte hitta någon annan som hon vill dela sitt liv med så som hon gjorde i han som hon förlorade. Vart fan är gud kan man ju undra ibland. Jag vill inte ens fortsätta leva när jag vet att sådan kan hända. Usch.
Helena Chan
En av mina allra äldsta vänner heter Helena Chan. Helenas mamma är Svensk och hennes pappa från Kina. Hon har hela vår uppväxt tjatat om att jag skall komma till Hong Kong då hon alltid är i Sverige, alltså på Smögen. När jag 2006 flög till Hong Kong dels för att träffa min morbror, så tänkte jag också överraska Helena. Efter 3 veckor av obesvarade samtal hem till henne så svarade äntligen hennes mamma Gunilla. Tro inte på fa-aan att Helena åkt till Sverige, samma dag som jag åkt till Kina. Så vi överraskade inte varandra, men det var en överraskning att vi båda rest jorden runt, och ändå inte kan träffas. Hur som haver, så har Helena nu blivit modell i Kina, och är med i massor av Magazines och covers. Klart hon är vacker med en Svensk mamma liksom.
Brimful of asha
Vill man starta och ha en god dag, så tycker jag man kan slänga på denna låten. Man ler liksom, även om man inte vet varför.
God morgon Blu ray!
Imorse vaknade fröken innan klockan 06:30. Vaknade och trodde för en sekund att jag var påväg till himlen. Vet inte om det var för att jag kände igen rummet strax efter, eller om det var min insikt i att jag med största sannorlikhet inte hamnar i himlen, som avslöjade att jag inte var det. Rummet är helt kritvitt, och solen lyste in, samt att jag såg suddigt efter en natts sömn. Tyvärr såg jag inte någon man i särk och sandaler, så jag klev upp och träffade en man i boxershorts och skjorta. Nämligen min kära far. Kaffet kokades under lite hummande och nynnande. Sedan slogs Nyheterna på och detta är en hobby som både jag och pappa har faktiskt. Svart kaffe och nyheter.
När vi tittat en stund så säger pappa: Vet du vad Blu ray är?
Man hinner inte ens nicka eller skaka på huvudet innan en skiva var inne i någon av lådorna, och pappa drar på alla högtalarna. Det är ACDC's konsert som visas i vardagsrummet klockan 7 idag. Med riktigt bra ljud och med riktigt bra bild. Vi kollade ett par låtar och båda satt med gåshus. Vad är diskussionerna i Almedalen mellan alla politikerna när man kan kolla på detta? Nada skulle jag säga.
Hade faktiskt inte en aning om att det stavades Blu ray, förövrigt. Trodde det stavades Blueray. Det är redan 27 grader på utsidan och jag skall snart gå en promenad med Mia som är hundvakt åt Jessicas hund, som jag förövrigt inte kommer ihåg vad den heter. Usch, det kändes jobbigt eftersom Jessica älskar den över allt i hela världen. Nåväl, får luska ut det snart.
Kungshamn
Förr tyckte jag det var fruktansvärt när man var i Kungshamn. Man kan inte ens gå till brevlådan utan att någon hoppar på en och skall prata. Att gå till mataffären var en ren skräckupplevelse som man undgick (undgår ofta fortfarande). Alla känner alla. Det är inte ens en åsikt, det är ett rent och skärt faktum. Om man nu mot förmodan träffar någon som inte vem vem man är så säger man namnet på sina föräldrar, och så rabblar personen man nyss träffat hela mitt släktträd.
Nu gick jag precis till affären, och precis som i vanlig ordning så träffar man minst 7 st som man hejar på och utbyter lite meningar och trevliga fnitter med. Men, denna gången så tyckte jag det var skönt. Att jag sedan inte hittar i affären längre är en annan sak, men att man vet vilka dem är som jobbar där, som handlar där, som bor i området, ja det är faktiskt en trygghet. Det var verkligen inte alls jobbigt, det är ganska mysigt må jag tycka. Särskilt när man går med mamma. Då är vi två stycken som tillsammans känner hela kommunen, drottningarna av socialkompetens. Om man börjar nedifrån min gata, så har vi först min mammas vän och min pappas vän, mamma jobbar också med hennes vän och deras dotter som jag känner. Sedan kommer vi till hon som har vart vår flortant när vi gick i skolan, nästa hus är också en tandsköterska som man alltid pratar med, sedan kommer huset där hennes son bor, som jag är vän med, sedan kommer nästa hus, som är bebott av två äldre människor, som är förälder till min gamla chef, sedan kommer min personliga tandläkare (ja vi har 3 st på gatan), huset efter det är min lillasysters gamla lärare, och hennes son som är syrrans kompis, sedan är det mammas goda vän mittemot, och sedan är det min gamla klassföreståndare. Och det var bara vänstra backen upp till vårat hus. Det är en fin känsla, och jag skall börja uppskatta det mer än jag gjorde innan. För vem vet hur länge jag stannar här. Lika bra att börja vänja sig liksom. Sen kanske jag tröttnar efter en vecka, men just nu så kändes det trevligt.
Det är ändå ganska roligt när man kommer in i en affär och äldre folk, eller folk i mina föräldrars ålder ropar: "Nejmen heeeej Sara, är du hemma nu. Vad gott att se dig!"
Well, det lär ju vara den enda uppmärksamheten jag får under tiden jag vistas i detta samhället, så likabra att suck it in.
Wanda Jackson
Restless
Ahmen helt seriöst. Gick ut i trädgården och fixade rabatterna, krattade, vattnade, grävde, omplanterade och fixade i ordning fint. Jag var nöjd och tog en dusch. Sedan då? Ja ni. Vad gör man sen då? Jag läste igenom hela aftonbladet och GT och sedan lade mig i sängen och funderade en sväng. (Ca 3 min, mer har jag inte tålarmod till). Pappa kom hem, sen drog jag till mamma en stund, och nu är jag tillbaka igen.
Seriöst. Vad fan gör man när man skall ta det lugnt? Jag och Erík tänkte dra ut med båten, men det blev inget av det och uppskjutet tills imorgon möjligtvis. Eh... nu sitter jag här. Doin' nothin'. Vad gör man när man är hemma egentligen? Jag tänker ju inte hänga på Smögenbryggan då jag kommer dricka, och det skall jag ju helst låtabli. Så, vad kvarstår då? Ingenting som jag kan komma på iallafall.
Snackade med min väninna som också åkte hem igår, hon hade det döskönt, kollat på TV och sovit heladagen. Lugn liksom. Jag vill också kunna göra sådant utan att det känns som om en hel dag rinner mig ur händerna. Jag kan inte ens komma på när jag senast sov på dagen (om man inte räknar den vakna sömnen i lördags på dagen, då jag knappt var nykter). Men annars, så får jag total panik. Varför är det så? Har funderat på om den enda lösningen är att införskaffa massor av marijana och röka varenda dag för att inte bli rastlös. Känns dock inte heller som någon vidare lösning. Hjälp.
Major Lazer - Pon the Floor
Mainstream music - girls.
Åh, jag är ju verkligen en tjejig tjej när det gäller musik. Tycker dock om väldigt mycket annat som andra tjejer inte gör, och att jag älskar Maiden kanske inte är det ultimata tjejbeteendet. Men, Pop. Ja, Pop är fan bra alltså. Lady Gaga har gjort en ny låt som heter The edge of glory, som jag elsker! Också Beyoncé har gjort en jäkligt bra låt som dock är en rip off av Major Lazers låt, så det är synd, men iallafall. Jäkligt bra. Brorsan satte dock ett dödshot på Beyoncé efter att han hörde låten, han klarar inte av detdär när det är bra låtar som görs om av mainstream artister. Och Självklart har min BFF Britney Spears gjort en låt. Dessa tre låtar är så sjukt bra, så jag kan köra de alla 3 på repeat - ständigt. Hoppas på bra remixer av dem sedan när jag kört slut på dessa.
Män och Teknik
Herregud. Jag stiger upp, kokar kaffe i vanlig ordning och skall gå fram till TV:n och sätta igång den. Stirrar på den enoorma skärmen som hänger på väggen. Okej, prio 1 - på med skärmen. Hittar on/off märket, men ingen knapp. Tillslut trycker jag på själva märket, och - javisst självfallet har han touch screen på sin TV. Yes, 1 av 2 avklarat. Tror jag ja. Under TV:n så står det 5 st stora jäkla lådor med knappar och rattar och massa andra saker. Finns också 3 st högtalare som är en meter höga vardera som står på golvet och minst 50 centimeter breda. På bordet ligger 6 kontroller, varav 1 är jag säker på att den går till ljuset. Jag ringer pappa. 3 saker skall vara på samtidigt. OK, då är det uteslutningsmetoden som gäller. Efter en stund av krypande på marken, försök till att lokalisera vilken kontroll som går till vilken låda och vart det lyser när jag trycker på olika knappar, så får jag igång det. Äntligen, Eureka! Var så satans nöjd att jag knappt vågade byta kanal ifall om det fuckade upp.
En sak vet jag iallafall, min far och andra män är oroväckande intressanta av teknik, TV, Stereo och ljud. Där ser man verkligen skillnaden mellan mamma och pappa, särskilt efter skillsmässan. Mamma har också en flatscreen, stor - det är iof den de hade tillsammans, som mamma fick ta över, då pappa "Ändå behövde en större" Mmkay.
Brorsan är precis likadan. Ljudet är allt. Jag är nog en blandning. Tycker det är viktigt, men skulle aldrig lägga hundra tusentals kronor på högtalare och TV:ar. Nono.
Nu skall jag gå ut på utsidan och rensa lite ogräs i pappas trädgård. Plantera lite nytt och sådär. Som sagt pengarna läggs inte på rabbatterna längre, eller aa.. om jag påpekar det, så kommer han bara hyra in någon. Och eftersom jag är florist, så känns det som om jag har hedern i behåll om jag fixar det.
Later!
Till dig
Jag längtar efter dig. Kom nu.
Vill man leva så får man inte glömma att andas
Hörde suset av spårvagnen när jag satt vid köksbordet. Brukar inte ens reflektera över det, men just nu gjorde jag det och andades långsamt ut. Suck. Sedan slog det mig. Jag hörde inte någon spårvagn. Vänder på huvudet och ser kylskåpet. Det susade. Ur kylskåpet. Jag är i Kungshamn, i mitt barndomshem. Här finns det inte några spårvagnar, inga uteserveringar vart du än går, inga inbjudningar till fester, inga V.I.P köer, inga slagsmål, mord eller någonting annat. Här finns mitt hus och min familj. Min trädgård och mina grannar. Jag andas ut igen och kollar på klockan på väggen. Den går inte lika fort här som i stan. Tiden saktar ner och jag känner att min puls gör likadant. Jag andas lugnt. Jag känner hur jag nästan börjar gråta. Men jag vill inte gråta, det är en alldeles för dyrbar stund som inte skall få förstöras av tårar. Jag är hemma.
Om fem dagar har jag varit i Göteborg i 2 månader. Två månader av ständig utgång, av uteserveringar, fyllor, ångest, galenskaper, skratt och händelser. Jag älskar varenda sekund av det. Men, nu på det sista så har jag längtat bort. Till ett lugn. Till att kunna ligga i en trädgård, ta en promenad, läsa tidningen - och vara själv.
Jag behöver egentligen ofta vara själv. Men jag hinner inte, livet bjuder på förmycket roligt så jag har inte tid. Jag kan vara själv nästa vecka tänker jag. Nästa vecka kommer och jag är inte själv. Nu har det snart gått 2 månader, och jag tror att dagar som jag inte druckit alkohol på räknas upp till 4 st. På två månader. Ingen fara tänker jag, ingen fara alls. För det är det egentligen inte. Ingenting är någon fara egentligen - men, lugnet då? Lugnet som man förtränger, som man inte känner av längre, som man tänker att man inte behöver känna av. Men varför känner jag mig så stressad helatiden, och varför är jag trött fast jag sover? Varför kan jag inte längre fokusera mig när någon pratar med mig, varför kan jag inte bara ha tyst runt mig och lyssna på mig själv.
Det är ett underbart liv jag lever. Verkligen. Men, man märker inte att det blir förmycket förrän man börjar fundera på varför jag vill gråta alldeles för många gånger i veckan. Min telefon ringer - ständigt. När den inte ringer så är det meddelanden. Hela tiden. Jag vaknar på natten för att läsa fyllesms av människor som jag ångrar att jag ens gav ut numret till. Klockan är över 3 på natten - nej jag vill inte träffa dig nu. Nej jag vill inte träffa dig imorgon, nej jag vill nog aldrig träffa dig igen. Svarar man inte, så har man 6 st till inom en timme. Stäng av ljudet då Sara. Men nej, då stressar det mig. Kom att tänka på den gången mamma och pappa beslag tog min mobil i en vecka för att jag började gråta såfort den ringde, så fort den plingade till så fylldes jag av så mycket måsten, av så mycket borde. Jag borde vara där, jag har sagt att jag kommer, ja vi skall ses. Vi kanske kan ses vid 23 ikväll, för jag har lovat 7 andra pers. Ja jag skall upp tidigt imorgon och powerwalka med den personen, men jag kan vara med dig ändå som jag sa förra veckan. Okej, javisst jag kommer. Inbjudningarna radas upp på facebook. 5 nya, 6 nya. Bålsta, Halmstad, Karlstad, Smögen, Göteborg, Öland, Grebbestad. Attending, attending, attending.
Detta skriver jag inte för att skryta. Jag skriver det för att det är en jävla stressfaktor som man inte tänker på. Att vara tillgänglig helatiden är inte nyttigt. Jag hinner knappt ringa upp folk om jag missar ett samtal förrän det är något annat jag skall göra, eller någonstans jag skall vara. Jag. Orkar. Inte. Mer.
Så - jag hoppade på bussen och åkte hem. Jag har varit hemma innan, men inte i mitt barndomshem. Jag har vart i Kungshamn och sagt att jag skall ta det lugnt. Men det händer inte. Aldrig. För det finns folk som skall göra saker med mig här också. Så nu, utan ett ord drog jag hem. När jag kramade pappa så fick jag verkligen hålla gråten inne. Allt gick ur mig, jag kände mig så otroligt trött och skör. Det är sjukt hur man kan bli såhär av att vara glad och ha massor av underhållande saker att vara med på 24/7. Inte konstigt att kändisar brukar kokain och att folk hamnar på rehab. Det komiska är att min bästa vän var på samma buss som mig. Vi pratar varjedag om hur vi känner, och vi ses ju nästan varjedag. Hon känner likadant. Så, hon tog samma beslut som mig, hon sa det inte ens till mig, men där satt vi på bussen. Pratade om tryck över bröstet och fulla huvuden. Hon behöver det som jag behöver. Vara med familjen, och ta det lugnt. Vi behöver inte ens några råd av folk. Vi vet vad vi gör, vi vet vad vi skall göra. Och idag, så tog vi beslutet och gjorde det.
Nu skall jag andas några dagar. Måla, skriva och andas. Imorgon skall jag ta en promenad, sedan dricka kaffe på altanen, läsa morgontidningen och inte prata med någon. Sedan skall jag måla. Måla och rensa tankarna och skriva. Fortsätta på boken som jag aldrig har tid till att fortsätta på. Jag behöver inte ens berätta för mamma o pappa hur jag känner, de vet att jag blir såhär. Utbränd av livet. Av nöjen och att helatiden åka runt till platser, till ställen. De vet att det är min svaghet. Jag är så jävla tacksam för att man kan komma hit. Det här är verkligen hemma, det är här min familj bor, det är här jag kommer ifrån, och det är här mitt hjärta finns.
Vill man leva, så får man inte glömma att andas.
Återförening & Planer
Min morbror ringde. Vi har inte träffats sedan jag var i Hong Kong 2006. De andra gångerna han varit i Sverige så har jag missat honom då jag bott på Madeira. Han har alltså bott i Hong Kong i 10 år. Det är rätt långt tid. Nu har han en fru, och ett fantastiskt fint barn som jag träffade för första gången idag. Harry, 6 månader. Min morbror är otroligt framgångsrik och äger en lägenhet i Hong Kong central och ett hus i Nya Zeeland på stranden. Han är också otroligt snygg och har ett väldigt, väldigt stort hjärta. Det kändes som om det inte alls var länge sedan vi träffades, även om jag skulle börja gymnasiet senast vi sågs.
Jag kilade ner till Avalons uteservering och träffade min underbara släkt. Solen hade kikar fram och Martin beställer in Kava som vi alla njuter av. Avalon är jäkligt fint alltså. Efter mycket skratt och engelska övande, då jag inte längre snackar engelska, då jag inte längre har några engelska kollegor (just det, jag kanske inte nämnde att jag sa upp mig från mitt otroligt lama och underkvalificerade jobb här om dagen). Hur som haver så är ju Anna från Nya Zeeland, och talar då i vanlig ordning engelska. Hon är Nya Zeelands första kvinnliga Pilot och har 3.500 piloter under sig (??!!?) inte fy skam alltså.
Sedan när vi lämnat Morfar & Co så drog vi till G first hotell sviten som de givetvis bor på. Där fortsatte vi dricka vin och snacka om allt mellan himmel och jord. Jag har aldrig trott att jag och min morbror är lika innan men det är vi verkligen. Ja, inte till utseendet då givetvis. Han har ju vart personlig tränare i 10 år och gått genom varenda djungel på jorden. Men till sättet. Han är den som jag alltid sett mig själv bli. Enormt drivande, jobbar hårt för sina mål och skall no matter what ta sig dit. Samtidigt som han aldrig kliver någon på tårna och tar alltid de svaga i försvar. En riktigt toppen kille alltså. Jag beundrar honom otroligt för ditt han kommit med sina företag och allt han gjort. Fantastiskt bra.
Han frågade mig hundra gånger under dagen om när jag kommer ner till Hong Kong igen. Jobba för honom och träffa enormt mycket intressanta människor. "Du skulle ju komma ner och ta med dig Oskar. GÖR det Sara, kom ner till oss och bo där ett tag. Du älskar ju Hong Kong, Oskar kommer älska Hong Kong"
Dessa Hong Kong planer smed jag och Oskar 2008, 2009 tror jag. Har inte tänkt så mycket på det nu, men när han nämnde det idag så kände jag. Vadfan. Vad är Sverige mot Kina? Göteborg mot HONG KONG? Hong Kong är världens fräckaste stad, och jag har så otroliga möjligheter att bli något där. Martin känner ju alla stora business folk där, så varför tvekar jag ens? Egentligen.
Drinking my coffee in peace
Det är inte någon sol idag. Kan faktiskt tycka att det är skönt. Herregud vad många Nordiska människor som hade retat upp sig på mig om de hade hört det, men ärligt talat, igår var det så varmt att man inte ens kan sitta i solen, jag kan inte sova på nätterna för att det är för varmt för att ligga i en säng, även om jag bara sover i trosor, utan täcke och med korsdrag genom lägenheten. Skulle kunna tänka mig att sova på ett kallt golv, och jag har ju faktiskt alltid tyckt det varit skönt att sova på golv, så varför den idén inte kom upp förrän nu vet jag faktiskt inte.
Som sagt, det är inte någon sol, eller det är sol men den är bakom molnen, vilket är skönt. Har endast gått upp och satt på kaffe och sedan tillbaka till sängen. Ligger här i min väns Guns'N Roses t-shirt och dricker mitt svarta kaffe och lyssnar på Adele. Pappa ringde nyss och frågade om jag ville att han skulle köra och hämta mig i Stan, men jag sa nej. Inte än. Just nu vill jag ligga här i den kvava luften, lyssna på Make you feel my love och känna doften av nyklippt gräs som kommer genom fönstret.
Svenne i NYC
Detta är den typiske Svensken i New York City. Jennie och Mattias åkte på bröllopsresa till USA och detta är ett av korten på Mattias i New York. Har skrattat mycket under morgonen åt denna bilden. Solhatt, solglasögon, ryggsäck, en enorm prilla lössnus under läppen, en Hard Rock N.Y t-shirt, knälånga shorts och säkerligen ett par Ecco sandaler som inte kom med på bilden. Klockren Svenneturist.
Fotnot:
Fotnot gällande Fredagens utgång. Inte för att jag egentligen behöver tillägga, försvara eller någonting annat. Men - ingen av oss låg eller ens hånglade med killarna som vi drog hem på efterfest i fredags. Jag är dubbelmoralens okrönte drottning med mycket, men I dont do One night stands längre. Klargjort och över.
Redo för Mañana
Idag har vi legat i Kungsparken och käkat sushi och druckit öl. Sedan satt vi i Lejontrappan och kollade på kanalen. I ca 90 minuter. Bara satt och stirrade, tänkte, hummade och tittade. När vi tänkt klart gick vi till Flygarns Haga och blev i vanlig ordning bjudna på shots. Efter ett par glas vin och mycket snack om - kärlek såklart så kilade vi hem.
Ligger nu i soffan. Jag behöver tömma min hjärna. Vill sätta in ett USB minne och lägga över alla funderingar, alla känslor och allt på det för att sedan inte använda det längre. Bara lägga bort det. Det är så mycket känslor nu. Så mycket att jag inte ens kan ha en vanlig konversation under en längre period innan jag försvinner eller pratar om det med de personer som är med. Om jag inte dricker en del vin, då kan det gå bra. Eller så går det värre - som vanligt. Ja, nu menar jag inte att jag måste dricka för att glömma, absolut inte. Vill inte glömma. Men vill någon jävla gång, inte tänka på saker som jag ständigt tänker på. Och för att inte göra det, så måste jag vara sysselsatt. Skall dra hem till familjen imorgon och sysselsätta mig i ett par dagar eller veckor. Bara måla, lyssna på musik, gå promenader och varva ner. Har fan inte vart lugn en sekund sedan jag kom hem. Är ute och käkar varenda dag, sitter på en uteservering och dricker vin varenda jävla dag, om vi inte är på någon klubb. Behöver tystnad, behöver lugn och behöver fan varva ner. Kul att ha gjort av med över 60 tusen spänn sedan jag kom till Sverige.
Dags att ta tag i det nu. Dags att åka hem till min familj och bara andas, vara uttråkad - och ta det med ro. Inte konstigt att jag inte kan fokusera mig på vad folk säger till mig längre, för jag får aldrig någon tid att tänka eller ta det lugnt. Det är ALLTID någon som man är med, någon som skall ut, någon som skall någonstans. Jag hinner liksom inte. Det enda stället jag är ensam på är när jag kliver in i duschen. Sen säger jag inte att jag inte gillar det, jag älskar det. Jag älskar stormen, jag älskar att varenda steg man tar är ett nytt äventyr, jag älskar att träffa människor. Men behöver lite mañana mañana i mitt liv just nu.
Så. Imorgon drar jag hem. Hem från stan, från uteserveringar, från fyllesms, mail och samtal. Imorgon blir det att börja andas, börja se och börja njuta av det jag njöt av förr. En frihet på ett helt annat sätt. För denna staden, detta livet har fan kört mig i botten. Jag är trött, innefrån och ut. Jävligt glad, men trött. Och varför vara jävligt glad, men trött, när man bara kan vara glad? Och är det glad för att det händer saker 24/7, för att man aldrig står stilla, för att Göteborg ligger under ens fötter. Om det är så, så är det ännu en anledning att lägga av, det är inte något hållbart koncept.
Jag vill bygga detdär huset, eller renovera den där stugan. Jag vill ha årstider och jag vill ha tråkigt, jag vill kunna andas, kunna slå av mobilen, slippa tänka på att man lovat folk att vara på 4 klubbar på en natt. Jag vill, ladda om. Jag vill åka till en annan stad med en god vän, ligga på gräsmattan på natten och kolla upp på den nattsvarta himlen. Jag vill inte springa runt längre. 6 dagar från 2 månader, och jag känner att nu tar det stop.
Längtar.
Damn you love
Nyss kollat klart på filmen och det var en del scener som krossade mitt hjärta. Tänk att vara tillsammans med någon, att älska någon så otroligt mycket, och att man sedan förlorar den personen. I en olycka, i en sjukdom eller hur som helst. Men att förlora den personen. Att vilja spendera resten av sitt liv med en annan människa och att denna sedan försvinner. Det kan inte finnas mycket som är värre.
Började fundera på min farmor och farfar, mormor och morfar. Tänk att man levt ihop så himla länge, och att sedan efter ca 60 års äktenskap så dör någon av dem. Man blir ensam kvar i livet, livet som man alltid delat med den andra personen. Jag vill inte bli gammal när jag tänker på sådant, jag vill inte ens skaffa ett förhållande. Jag tror inte jag hade klarat av det. Jag hade nog inte klarat av att bli lämnad i ett gemensamt liv som man byggt upp med någon annan. Men, såklart så är det ju fint också. Man har ju faktiskt fått spendera just dessa 60 år med någon som man älskar, någon som man valt och någon som gjort en lycklig. Det är ju fantastiskt. Men ändå..
Jag och Josse har nu suttit och talat om kärlek - i vanlig ordning. Det är ett hett ämne för tillfället och kommer alltid upp, nykter som onykter. Vi är somsagt inne i en sådan period nu. Tänker på ex, på framtida män och på de man hade som man förlorade. Sorgligt ändå. Men lärorikt. Vi talar om att spendera livet med en person. Hela livet. Att bygga upp ett gemensamt liv, att skaffa barn som liknar båda föräldrarna, att uppfostra dem, att gå igenom svåra tider men också att sitta i trädgården och äta grillat med familjen, att åka till Cypern med sin pojkvän och att ha varandra, och inte tveka på det. Att veta att man vill vara med denna personen för resten av livet. Det är en stor sak, en viktig sak.
Jag är redan - kostigt kan ni kanske tycka - men säker på vem jag vill spendera mitt liv med. Säker på vem jag vill ha, vem jag vill dela säng med, lyssna på, prata med, gråta ut hos och skratta med resten av mitt liv. Jag är säker, men det är inte alltid så enkelt. Jag är rätt säker iallafall. Det är så svårt, det är så mycket komplicationer, det är så mycket heartache, och jag vill inte få mitt hjärta krossat, jag vill ha det helt, och att inte ge det en chans med personen jag vill ha, det kanske är den enda lösningen för att ha det helt.
Damn you love.
Maiden & Efterfest
Jamen så bestämmer man sig för att idag skall jag vara nykter. Lämpligt att det är på en lördag. Javisst.
Jag har druckit varenda dag sedan torsdag - förraveckan och vart ute på galejj, men idag lördag så sätter jag er foten och dricker cola light och en hel del vatten. Jag och Josse har lagat mat, och nu myser vi i soffan och tittar på en film. Just sådär som alla andra gör de flesta lördagar.
Igår inhandlade Josse 6liter vin, och vi drog till stan. Skulle gå på Maiden egentligen, men jag hoppade det och drog till Frölunda för lite vinförtärning och get together med min vän istället. Hängde med Henke o Erik för en öl innan koncerten, och skulle möta upp dem senare. Vi satt på Istället o drack öl, för att sedan möta upp Lucas och sedan få V.I.P:as in på Park Lane, som förövrigt är rätt kasst enligt min talan. Men det var Gay night och det stod rätt rejält vältränade, solrända och oljiga män i röda speedos o dansade på barerna, inte fy skam alltså. Vi drog till The Dubliners och stötte på sångaren i Maiden, och massa paparazzi.
Sedan drog vi till Rock Baren för att spana på snygga män som rest land och rike för Iron Maiden. Vilket var en succé. Vi hamnade med 2 män från Piteå och 2 män från Kristianstad - vilket typ är sveriges topp och botten. Det var väldigt trevligt och man blir ju bjuden på mycket när man hänger med endast män. Josse blev drabbad av tung narkolepsi och vi drog hem med Kristianstads snubbarna till oss och drack lite vin till klockan 5 imorse. Sedan drog dem vid 10 tiden och vi har legat i total jävla koma hela dagen. Gått ut för att köpa pizza, och sedan en gång för chips o godis och mat.
Nu tror jag det räcker med utgång.... om jag inte drar till Öland imorgon vill säga.
Fysatan vad lame jag är.. och ful.
Hejsålänge!
WALK
Walk med Foofighters är min favorit idag.
Riktigt bra text, och riktigt bra låt.
Fint!
Erik Amarillo vs Benjamin Button
Ni vet killen Vill du ligga med mig då, om sanningen skall fram som heter Erik Amarillo.
Han är så sjukt jäkla lik Benjamin Button.
Googla båda så ser ni att det finns en slående likhet.
Vill inte ligga med Amarillo iallafall. Om sanningen skall fram.
Give me finger
Mitt långfinger är dubbelt så stort som det vanligtvis brukar vara, och det är liksom en gigantisk svullnad. Färgerna skiftar mellan vanlig hudfärg (var dock längesedan jag såg den färgen nu) och rött, mot lila mot blått. Jag trodde att det var lite irriterat bara, men när jag sett människors reaktioner runt om mig, så förstår jag att det kanske är rätt illa ändå. Jag o Pernilla MMS:ade ett kort till mamma, när jag ger henne fingret, eller fingrarna. Jag gjorde det ju för att hon skulle se skillnaden på storlek mellan båda mina långfingrar. Efter ett par timmar hade hon fortfarande inte fått det. Vi dubbelkollar numret och har givetvis MMS:at bilden på när jag ger morsan fingret x 2 till en. annan. person. Givetvis, givetvis.
Mamma sa att jag skall åka till akuten och "tömma" fingret. Mmkay.. jättegärna.
Jag avvaktar en dag och när jag pratar med mamma igår så säger hon att jag borde göra det själv. "Du har ju ett par tatueringar och haft en del piercingar, du gillar ju sådant". Tömma mitt finger på vad det nu är som är där i, SJÄLV? Sedan droppar hon ordet Pussy. Ja, och vem vill vara en pussy?
Så jag bränner en nåljävel, och sitter igår och sticker hål på det i fingret. Precis som jag anade så var det inte jätteskönt. Hur som haver, så kom det ut lite var, men den stora jävla blåsan kunde jag fan inte sticka hål på. Så den är kvar. Lite segt när man inte kan måla, skriva eller böja fingret, men jag överlever ju. Pernilla sa att jag kanske var tvungen att amputera fingret, så allt som händer utöver det är jag nöjd över.
