SJK

 

 

 

Jag skrev ju här om dagen om min facebook raid rage som jag har genom att plocka bort väl utvalda pajjasar från facebook. Och idag slog det mig: Är detta det värsta man kan göra i genren: Jag vill inte vara din vän längre.

Är de det ? På 90-talet kunde vi ändå göra någon fysisk gest genom att lämna tillbaka kompishalsbandet man hade, eller ta bort kompisens namn från fönstret som man skrivit med fönsterfärg. (Min lillasyster valde dock  att skriva hennes dåvarande bästis namn på golvet. Vilket inte gick att ta bort då fönsterfärg tydligen hette fönsterfärg för att det endas fungerar just på fönster. Gissa hur nöjd hon som 19 åring är idag när det står FIFFI i rosa-glittrigt 1 meter över hennes golv )

 

Och sedan kom då 2000-talet och då tar man med ett enkelt tryck bort mindre lämpade vänner från Facebook.

Enkelt, smärtfritt och inte ett dugg fysiskt krävande.

 

Funderar på hur man på ett svagt sätt gjorde slut på relationer förr i tiden. Om morfar liksom lade stenar som formade ord utanför sin soon-not-friend's dörr och klargjorde vad det nu var som gällde. Och hur gjorde man innan dess? Och om man skulle bryta med någon som bodde i fjärran Öster? Var det då 1 års väntan på att personen i fråga skulle få reda på att man inte längre ville vara homie, och sedan ytterligare ett år för att få läsa responsen i brevet tillbaka? Och om man inte fick något brev tillbaka då? Var det Lost in the mail då eller ?

 

Det må vara töntigt att visa sitt beslut genom att ta bort folk från Facebook, men det går ju iallafall snabbt och jag tycker faktiskt att det är ganka skönt att tillhöra den totalt handikappade generationen som inte kan visa några känslor på något annat sätt än virtuellt. Är jag lack på någon så är det ju bara att googla upp någon som visar fingret och sedan bifoga det liksom.

 

Hur smidigt som helst ju.

 

 

 

Varje morgon - utan undantag, så luktar det spy på den lilla, korta vägen jag tar för att komma till kontoret.

Och på eftermiddagen - med undantag skall tilläggas, så luktar det spy när jag går hem.

 

Det MÅSTE vara fler än EN bullimiker med i detta. Det måste det.

 

 

 

 

 

 

Okej okej. Det kan vara så att jag mot alla odds har missat en del sociala bitar i livet. Men ärligt.. finns det någon regel som säger vem som skall gå först genom dörren till köpcentret? För om det gör det så hade jag sparat mycket mycket tid på att bara följa den regeln istället för att varannan gång vänta ut alla som skall in tills det blir gryning, och varannan gång skalla någon påväg ut.

 

Jag är seriös. Jag måste veta tills imorgon när jag skall genomgå proceduren igen.

 

 

 

 

 

 

 

Ösregn. Ösregn. Ösregn. Och jag visste precis vad jag ville ha för middag till detta fantastiska väder.

Så, jag gick genom det fina regnet till affären och köpte den perfekta Svenska maten en tisdagskväll med spöregn.

 

Vem kan säga att det är omysigt att sitta nerkurad i soffan och äta Potatismos och Fiskpinnar och kolla på TV? Typ ingen som inte är svensk iallafall. Och till detta, bara lyssna på regnet på utsidan. Världens bästa ljud. Fick lite längtan efter någonting. Vet inte om det just var enkelheten i att äta potatismos och fiskpinnar en tisdag, om det var regnet på utsidan som gjorde det. Eller om det bara var att sitta i soffan med blött hår efter regn och allt det andra i kombination. Längtade tills att Oskar skall sitta bredvid mig och också vara sådär typiskt svensk en regnig tisdag. I Portugal.

 

 

 

 

 

 

Varför har man folk på facebook som man inte vill ha där? Folk som fyller NADA syfte verkligen. Jag insåg förra veckan att det finns folk som bara får mig irriterad som jag har på facebook. Så - jag tog bort dem. Tom kollegor ryker. När jag insåg att jag faktiskt inte gör någonting annat än att snackar skit om en person - varför skall jag ha denne på facebook? Det är ju helt absurt. Så, min raid rage är still ongoing. Någon åker då o då och herregud vad skönt det är. Ärligt. Trodde inte det skulle påverka mig alls, men det gör det.

 

Har typ satt detta i system nu. Plocka bort sådana som man faktiskt inte vill ha där och som man faktiskt inte planerar att ta upp kontakten med - like ever - igen.

 

Ut ur min vardag och mitt synfält liksom. Heeeejpåre!

 

Best Day!

 

Jamen typ alltså. Vilken superdupermegabra dag detta har varit. Ingenting speciellt har egentligen hänt mer än att Christina är tillbaka på kontoret och jag fick världens finaste väska av henne, sen är ju lyckan i sig att hon är back with me lite större än väskan - men denne var ju ett GIGANTISKT PLUS imorse. Om 1 vecka så kommer Oskar vara här. Och My är tillbaka, min fantastiska vän, min bror sitter mittemot mig på kontoret och jag skrattar typ ständigt. OCH vi kommer antagligen att spendera julen hemma i år. Hemma med min familj, vår familj. Haallooo vad fantastiskt!  Allting har bara flytit på så jäkla bra idag. Inga dumheter som inte har lösts av skratt liksom.

En fantstisk arbetsdag som slutade med att jag jobbade 12h utan att ens notera det. SÅ bra var den alltså.

 

Tänkte gå ut på en powerwalk men vet liksom inte om jag vågar. Känns som om det kommer ske någonting då som vi verkligen inte vill skall ske, och denna dagen kanske blir mindre bra. Eller - så blir det tvärtom ?

 

Vågar man chansa. Vill ju änna inte bli påkörd på The Best monday of all times liksom.

 

Kanske skall nöja mig med ett bubbelbad istället.

 

spenderat eftermiddagen hos vidunderliga Lina o vi kom överfund med att det är spriten jag skall ifrån. så jag har inatt haft en grym natt med fantastiska människor. vin är hållbart. 

Idag kände jag skulle bli en grym dag. Och allt har varit superdupermegabra. När jag imorse gick in på kontoret så sa vakten Godmorgon snygging, sedan höll 4 st män uppe hissdörren o tryckte på min våning o önskade mig en trevlig helg (inom loppet av 2 min) och sedan har allt bara vart bra bra bra. Det började spöregna såfort jag kom in på kontoret imorse viket är awesome o My kommer idag o nu har jag o brorsan sett på 2 filmer o 3 olika serier o jag hade packat en övernattningsväska för att sova här med honom o nu skall vi sova. Imorgon hoppas vi på sol o pool och sen sällskapa med My o lite häng med Lina.

 

Perfekta nyktra helgen alltså. Längtar tills jag kan gå in imorgon o väcka sebban för att titta på episode 2 av Sons of Anarchy i hans sackosäck med kaffe. Wihuuu vilken weeend. Nedvarvning o lugn o ro needed.

 

G night! 

 

Så. Ångest.

 

Har sådan sjuk, sjuk, sjuk ångest. It's in my blood. Bättre än igår men långt LÅNGT ifrån bra.

Det är fan ett gift. Ett gift som ligger latent i min kropp och helt plötsligt bryter ut imellanåt. Som jag till största del ignorerar så bra jag kan men det är ju fakta. Ångesten vinner alltid.

Kryper i mig. Mina hjärnceller har brutit ut i ett inbördeskrig och jag känner hur de dödar sitt eget folk.

 

DENHÄR JÄVLA ÅNGESTEN. Jag måste fan fixa den. Hur gör man?

 

Har iallafall bestämt mig för att sober up. Inte föralltid, inte jättelänge men några veckor. Måste get my head straight innan jag ger mig på vinet igen. Och isåfall i lagom doser.

 

Sobering up. Det är fan prio ett nu.

 

Vill åka till Sverige. Ligga på mitt rum i mitt hus. Under mina fina sängkläder, i mitt mysiga rum.

Vill ligga där tills jag vet vad jag skall göra. Hallå livet? Vad är det tänkt för mig? Hur länge skall jag vara här? Vad vill jag? Vem vill jag vara med ? Kommer jag någonsin vilja vara med någon? Vad skall jag göra när jag blir vuxen? ÄR jag vuxen? Kan jag jobba med det jag vill? När isåfall? Måste jag börja plugga nu? Måste jag flytta till något annat ställe? Kan jag ta beslutet att inte flytta till Sverige igen? Vart flyttar jag då? Flyttar jag någon gång?

 

Fy fy faaa-aan vilken livsångest jag har going on idag. Mest igår, men mycket idag. Det blir ju bättre. Det går ju över. Men usch.

 

 

Ja, sobering up ett tag är iallafall en jävligt säker plan.