SJK

Alltså.. igår. Mitt inlägg på bloggen vid 6 imorse, mina fyllesamtal till Knappen & Hakim på NRJ vid 7 tiden, mina fyllemail och mina jävla satans fyllesms som fuckar ur och blir så satans märkliga. Lovar saker jag inte ens vill lova, eller som jag ens funderat på när jag vart nykter. Men. Herrejävlar vilken dag det var igår. Det var helt otroligt händelserikt, och jag har i inlägget inatt inte förklarat det på bästa sätt, det är värt en bättre insikt i vad som hände egentligen. Så, jag skall förklara lite mer ingående gällande vissa saker. Mycket för att strukturera upp för mig själv också.

Vi var på samma ställe som Glenn Hysén, sedan drog vi därifrån. När vi sedan blivit lite fullare så ville vi hänga mer med Glenn, men orkade inte gå tillbaka till stället och kolla om han var kvar. Så, vi tar fram numret till restaurangen, Pernilla mutar mig med en Tequila och jag ringer dit. Jag kunde ju inte säga "Hej, det var vi som var med Glenn förrut på er restaurang o undrar om han är kvaaar, för vi är möjliga stalkers"
Så, jag bestämmer mig för att låtsas vara en av Glenns söner Tobias för att få reda på om Glenn är kvar eller inte.

-Restaurang Istället
- Ahmen tjena, det var Tobbe Hysén här. Jag undrar om farsan är kvar hos er?
- Ursäkta, vad sa du nu?
- Jo, det var Tobbe Hysén här och jag undrar om farsan är kvar hos er, han svarar nämligen inte på mobilen.
- AH! Glenn då va?! Haha.
- Höhö, just det, Glenn ja.
-Han gick faktiskt precis, men han gick till det stället över gatan, så gå dit!
-Ahmen gött, då drar jag dit då. Ciao!

Alltså, så lurade jag servitören att tro att det var Tobias Hysén som ringde och frågade efter sin pappa Glenn, fast det i själva verkat var en halvfull 21 åring som tycker Glenn är het och gärna skulle vilja spendera lite mer tid med honom under kvällen. Detta finns också dokumenterat på film.

Jag kom också idag över ett ca 10 min långt telesvar som är inspelat från Pernillas mobil då hon råkat ringa mig, och detta händer när vi går på Avenyn och talar så otroligt bra om oss själva, och skrattar och skriker Glenn, glenn, glenn. Sedan hörs det när vi går förbi snubben som Pernilla låg med, och när folk går fram och får tändare och cigaretter av oss. Det hörs också att jag faktiskt var ohyggeligt otrevlig mot Stockholmarn och att jag i början av inspelningen säger "Alltsåå... jag tror inte jag tänker ligga med bartendern"

Det skumma är att Pernilla råkar ringa mig, vi går bredvid varandra, antagligen armkrok som vanligt och jag hör inte ens min otroligt omoderna ringsignal utan polyfoniska toner. Men detta är verkligen guld värt, det är en riktigt bra ljudinspelning och man hör verkligen i vilket tillstånd vi är i. Storhetsvansinne möter fyllekåt som möter aspackad. Klockrent.

Kl: 12:00 idag gick jag och avbokade min tatueringstid - snubben kändes så jävla opålitlig.
Kl: 13:00 - 17:00 satt jag på kontoret.
Kl: 17:20 mötte jag upp Pernilla på Avenyn, tog en Frapino och gick och satte oss i kanalen på gräset o kikade på vattnet. Vi kunde sedan inte bestämma oss för hemgång eller en öl..

Har haft den mest fantastiska midsommaren detta året. Den har innehållit ALLT som man vill att en midsommar skall innehålla. Jag är så jäkla dönöjd!

På Torsdagen så ringde det från Norge o jag trodde det var Cajsa som ringde. Missade samtalet o ringde upp. Det var inte Cajsa, det var Jonas Johansson från Madeira, eller från Kalmar kanske man säger, eller aa nu bor han i Oslo. Hursom, så frågar han vad vi skulle göra på midsommar och jag svarar att vi nog skall ta det lugnt och käka middag i uterummet ett par stycken. (Jag, brorsan, Erik, Josse och Mia alltså) Jonas frågar om han får komma, och jag hoppade runt av lycka samtidigt som jag målade listerna för morsan. Resultatet blev sådär. 

Vaknade på Fredag morgon och kräktes i 3h, och låg sedan och skakade och frös. När jag väl kravlar mig upp och skall se om jag skall kräkas mer, och har åkt på magsjuka eller om jag skall klara av dagarna med vin  så ringer Jonas bror Jimmy. Han och polaren Janne är på g till min gata, men hittar bara ICA. Okeeeej. Jag har aldrig pratat med dessa killar innan, aldrig träffat dem, aldrig sett dem, men jag har sett kort på Jimmy och fick facebooka Janne. 

Killarna är givetvis helt underbara och vi fick ut dem på lite blomsterplockning i skog o berg för att sedan förtära alkohol och mat tills att Jonas Kl 21 stiger in genom dörren. Han har på 2h bilat från Oslo, den värsta dagen man kan köra till Västkusten på och utan körkort. Jag tar ett steg bakåt och börjar grina. Ja, inte bara för glädjens skull kan jag tro, utan kanske mycket vin i kroppen o allmän lycka. Sedan är det ganska luddigt från fredag kväll till Söndag kväll. En rejäl jävla fylla med mycket händelser, många skratt o tårar samt övermycket alkohol. En av dagarna (kan inte minnas vilken) så drack vi så mycket att jag trillar ner mellan Zita färgan o bryggan o hänger över vattnet stupfull. Samma kväll (tror jag) trillade vi alla ihop för att vi inte kunde stå på benen, sedan botar vi fyllan med att beställa ca 30 Tequilashots på 3 pers och sedan är det Bäcksvart. Jag har aldrig någonsin haft så ont i kroppen efter en helg. Varenda centimeter blöder, är uppskrubbat eller har blåmärken på sig. Jag kan fortfarande inte sitta i vissa ställningar o benen ser ut att komma från någon gamal stridshjältes kropp. Men, det är bara att bita ihop. För vilken vidunderlig midsommar vi hade. Tack Brorsan, Mia, Josse, Erik, Henke, Jonas, Cippe, Jimmy, Thomas, Janne som alla var där o stojade, och älskade MAMMA som fixade allt för oss helatiden och som styrde upp där det behövdes styras upp o bäras upp. Fantastiskt.

Här kommer några av bilderna från dagarna och nätterna. Enjoy!

Jag har färgat mitt hår rött. Alltså, inte som jag hade innan med lite röda skiftningar utan nu.. rött. Verkligen rött.
Ibörjan höll jag på att svimma när jag såg det. Men nu, nu gillar jag det faktiskt. Det är verkligen så himla rött. Känns som om det skulle kunna ha en tendens till Paramore-fjortis-vi-älskar-edward-rött. Men, mjae. Det är fint. Tror jag. Haft det en dag förvisso, och det är nog en vanesak.

Jag och brorsan har suttit och kollat på tatueringar idag. Jag är rätt säker på korset på underarmen jag tänkt göra. Gillar ju kors. Inte för korsets skull endast - för det är jäkligt snyggt med kors. Men också för att kors symboliserar så mycket bra saker. Inte inom en kristen genre, utan mer.. tro hopp och kärlek. Det är viktigt. Underarmen har jag varit sådär skeptisk till förrut, men nu känns det bra. Det är 2011 och ja, jag kan fortsätta ha kavaj och blusar även om jag har ett kors på armen. Jag är övertygad om att det kommer bli fint. Den skall sitta längst upp på överarmen också, så den kommer inte vara nere vid handleden. Jo, men det blir hur bra som helst. Brorsan skall skaffa ett par jäkligt coola oldschool tatueringar. Döfräckt. Jag tror jag håller mig till mitt cleana kors, och texten som jag skall göra någon annanstans. Blir bra det. Hur bra som helst till och med.


Nu skall jag gå och lägga mig. Jag skall sova bredvid mamma. Har sovit så otroligt oroligt de senaste veckorna, så känns så otriligt skönt att ha henne bredvid mig på natten. Nu är klockan 00:36 och det är fortfarande inte mörk himmel ute. Ljuva, ljuva sommarsverige.



Kram

Detta är en jäkligt brao låt, som jag verkligen löve löve löve. Kanye, Nicki och ett par stjärnor till.
Monster. Vågar inte slänga upp den officiella videon på Facebook, då den nog är lite stötande med döda brudar överallt. Lite sjuk sådär. Håll till godo.

Hem. Hemma är ju alltid hemma. Även om jag säger Hemma till Madeira nu, så är det nog bara en övergångsperiod. Men å andra sidan säger jag ju hem till Göteborg också, och hem till Kungshamn. Många hem nu. Men som sagt, hem är vart ditt hjärta är och just nu är ju mitt hjärta lite kluvet, så det passar ju utmärkt att jag är kluven i hemfrågan också.

Det mest störande är när man väl är hemma i Kungshamn och Göteborg också för den delen, så stormar det alltid fram massor av personer som skriker o pussas o kramas och säger att det är så otrooooooligt roligt att jag är hemma igen. Såååå underbaaaart. Sen säger dem typ såhär: "Jahaa.. men du har haft det bra på Malta nu då?" Malta byts också ut mot Grekland eller Spanien ganska ofta. Visst att det inte är så lätt att komma ihåg, o de som rusar fram är ju inte några goda vänner till mig, utan mest ytliga. Men ändå, hallå eller? Har dem inte ens koll på vart jag har varit, så kan de la inte bry sig sååå mycket eller?

Ah, nej var bara tvungen att klaga lite. Har änna vart en sådan dag idag.

Ny dag imorgon och ny vecka. Utan alkohol. Skall bli otroligt skönt att Rehaba här med mamma omkring sig. Så blir hon nöjd också. Och SEN är det midsommar och på det igen.

Hoppas er helg varit lika trevlig som min, eller trevligare.

Puss !

Detta var min favoritbild på Pernillas kamera, men när man fick den på datorn.. not soo much. Dock tycker Pernilla inte alls att hon är fin där, vilket jag tycker är helt jävla sinnessjukt och nästan ett skämt. Får inte tagga den på Facebook, så slänger upp den här.

Skulle till Kungshamn i fredags, men det blev lite hinder på vägen och det slutar med övernaturlig konsumering av Alkohol och en kväll hos Katrina med gänget för att sedan fortsätta till Yaki-da. Älskar Yaki-da. Gå dit om ni skall ut. Riktigt fräckt ställe. När klockan är vid femtiden så tar jag en svarttaxi (fanns nämligen inte en endaste vanlig taxi på Avenyn) till Katrina och sitter och snackar med chaffisen. När vi är framme så skall vi tydligen kramas efter att ha knytit något förare-passagerare-band och chaffisen går då for the Kiss! Jag vänder bort huvudet och han håller krampaktigt fast mig i kramen och säger: Jag älskar dig Sara. Jag får fullständig panik och försöker få honom att ta tillbaka det eller iallafall säga att det inte var så han menade, då han omöjligt kan börja älska mig efter en taxiresa. Om jag inte hade varit sjömansfull så hade jag tagit det med en nypa salt, men jag blir verkligen jättehispig och sedan springer jag ur taxin. Välter ner en tavla ca 16 ggn i hallen och somnar sedan skönt vid 6 tiden. Klockan 9:50 vaknar jag av fullständig panik, och packar ihop mina saker och drar till centralen. Fortfarande inte ens i närheten av nykter. Sätter mig på en buss hem till Kungshamn för att hinna komma dit innan baksmällan kommer och innan ångesten kravlar sig in under huden. Givetvis har jag fyllesms:at. Givet fucking vis. Smart som jag är, så sms:ar jag mitt ex OCH hans bästa vän samtidigt. Fick svar av båda på morgonen, och en av dem ville ses. Som tur är, är jag i Kungshamn innan baksmällan dykt upp och jag vet att jag måste hålla mig pigg eftersom jag skall på middag med mina vänner senare.

När klockan är 19 så har jag försökt få i mig en grogg men utan resultat, och går på ölen istället. När klockan nästan är 21 så står jag och shottar samtidigt som jag stryker mina kläder jag skall ha på mig, bara för att komma igång. Vid detta laget är jag så brutalt bakfull att jag gör allt jag kan för att komma på fötter igen. Sedan bär det iväg till Karin och vi sitter i hennes uterum till sent och dricker. Väl på krogen så var det väldigt trevligt måste jag säga. Ett nyöppnat Harrys i badens gamla lokaler och superfräscht. Träffade många människor jag inte sett på flera år och många nya också för den delen. När vi väntar på att dra hem o hänger nere vid disken i entrén så lyfter Karin upp Emelie, och släpper henne sedan ca 1 meter från marken rakt ned på min högra fot, vilket i sin tur resulterar i en ohyggelig smärta och haltning hem. Imorse när jag vaknade så var foten otroligt svullen och helt blå. Jag avskriver att den är bruten då jag kan gå på den, men en spricka eller två är nog inte helt omöjligt. Tackar mina vänner för det och hoppas att svullnaden gått ner tills midsommar och att foten antagit sin naturliga färg igen tills dess.

Idag har jag vart på kontoret i fyra timmar. Fyra timmar av klockrent solsken på utsidan, och jag i ännu mer klockrent lysrörssken på insidan. Sedan fick det bli en mycket plågsam tur på H&M rean. Inte plågsam för att man ville köpa allt, utan mer plågsam för att allt jag ville ha, har jag redan köpt, bara för 4 x pengarna. How ever, fick unna mig lite skor, en jumpsuit, lite smycken o tröjor iallafall. Det är ju ändå Rea. Hem i ca 30 min, innan Pernilla o jag far ut på stan igen för lite övervakning av sommarkläder samt en lunch utanför Palace. Hem, och en powernap på 5 minuter (utan överdrift, snarare underdrift) och sedan ut på stan igen med Pernilla, Katrina, Josefine och Sandra. Lite vin och mat på Locatellis på Avenyn och nu är jag hemma.


Har pussat Pernilla farväl, då hon flyger till Cypern inatt, och nu sitter jag här. Skulle gärna vilja skriva att jag låg i min liggstol och smuttade på en kopp te och mös i toner av Norah Jones, men jag sitter i skräddarställning, dricker colalight, snusar och har total tystnad runt om mig och det känns, idag helt perfekt och välbehövligt efter att ha umgåtts med gänget ikväll, då det inte är tyst en sekund (jag talar givetvis om mig själv också).

 

Är sådär gosigt (gosigt..?) trött, och har verkligen varit helt slut idag. Fortfarande lite småförkyld och känner att man bör kurera sig, men hur kan man när det finns så mycket spännande och roliga saker varjedag att se, göra och uppleva. Jag hinner inte vila ut, för jag tillåter mig inte att vila ut, för att jag inte har tid att vila ut, för att jag inte vill vila ut. Jag vill göra allt annat än att vila ut. Vilket jag gör också.

Har suttit hela morgonen efter frukosten och tittat på konstverk av Salvador Dalí. Det är ganska nyligen som jag börjat tycka om mer åt det surrealistiska hållet inom konstvärlden. Har mer varit en realist inom den genren för att surrealism har gett mig en lite obahaglig känsla av livet, och av tanken som konstnären innan burit i huvudet när denne målat motivet.

Men nu så gillar jag det, och jag har faktiskt fastnat för Salvador Dalí's målningar, just för att man kan kolla på dem i hundra år. Särsklit de mest bisarra av målningarna, när man inte förstår någonting, men sedan kan få fram en historia om varför målningen ser ut som den gör. Ett exempel är Wilhelm Tells gåta som är så märkligt målad men som alltid är det fria tolkningar på konst i alla dess former, vilket är det mest genialiska med konsten, givetvis.

Enligt en guide på Moderna Museét i Stockholm så ser man tydligen ett foster bildas på vänstra lilltån, som sedan upp mot knäet utvecklas och sedan mot låret ligger i fosterställning. Tydligen så är det sedan det klara fostret som mannen håller i famnen. Jag kan stirra på denna bilden hur länge som helst, för det finns så många olika förklarningar till den, men jag tror jag låterbli att säga min egen tolkning, då man skall skaffa sig en egen uppfattning.




Det finns en konstnär som heter Montague Dawson som målar de kända skeppen som ni säkerligen sett överallt som kopior. Jag vet tex. att min farmor och farfar hade en i deras hus, en jättestor målning av Montague, men den var nog givetvis inte äkta, dock vet man aldrig vad äldre människor har hemma som är av värde eller inte. Hur som haver så har Dalí målat en likadan tavla, fast inte med ett skepp utan med en man som drar skeppet in åt land. Jag älskar den, och tänker nog införskaffa en kopia av Montague och en av Dalí och hänga upp bredvid varandra.


Montague


Dalí


Ja, en fördel är väl att man är intresserad av konst också kanske. Annars är det ju bara riktigt jävla tråkigt att läsa om det och titta på tavlorna.

Sebastian Wijk är min favorit för tillfället. Tyvärr finns det inte jättemånga videor på Youtube, men deflesta som finns är helt makalösa. Jag väntar på att videon och låten till No one left kommer ut, då skall jag slänga upp den.

Håll till godo.

Ja så kommer man till de eviga planerna över midsommar. Lovat att fira på Öland, Kalmar, Halmstad och Smögen. Vad gör man då? Jo, man flyter med och för att ha kvar en bra relation med sin bror som satt dödshot om jag inte är på Smögen i år, så kommer jag nog att stanna här på kusten och fira med nära och kära.

På midsommardagen är ju den obligatoriska Sealodge kvällen. Pics kommer här, och ni ljuger om ni säger att ni inte är sugna på Grillbuffé, livemusik och kransar i håret, öl i handen på varma klippor i år.






Komsi komsi !

Jag är inte den som klär i huvudbonader. Aldrig någonsin gjort, och har nog inte någon framtid inom den genren heller. Men här om dagen gick vi på stan och jag införskaffade mig en hatt på H&M. Lätt värt 69 riksdaler för en hatt som man kanske inte kommer använda. Men det har jag faktiskt gjort. Känner mig ofta som någon som spelar i samma band som Håkan Hellström, men det få gå känner jag. Hatten är den perfakta acessoaren för både uppklädnad, som nedklädnad till resterande outfit (gillar inte order Outfit, jag känner mig som någon stureplans wannabe som skriver om vad de har på sig, vilket jag avskyr) How ever. Go out hatting! Funkar det på mig, så funkar det med största säkerhet på er också.

I fredags så satt jag och Sandra på Cappucino och tog en öl i sommarsolen efter en liten shoppingrunda. Efter det så åkte jag hem till Katta och hade en fantastiskt fin middag med henne, Josse och Kattas väninna Anna. Drack vin och snackade sex och relationer, i precis sådandär chick-flick anda med en kanna vin på bordet som helatiden blev påfylld. Satt i köket och delade tips om hur man bäst förbereder sig inför ett One night stand, hur man gör denna hemska situation till det bästa och smidigaste samt vad man skall tänka på för att inte bli förnedrad när man går the long walk of shame hem dagen därpå. I tipsen ingick; Resetandborste som man har i väskan, en strandklänning som är lätt att ha i väskan och tar ingen plats, som man bara drar på sig dagen efter och ser somrig ut (förutsatt att det är sommar och att klimatet tillåter det) samt solglasögon. Om man tänker steget längre, så kan man välja att ta på sig byxor att gå ut i, för då ser det genast inte längre ut som om man haft borta match om man strosar hem i ett par Jeans kl 7 på morgonen (dont you ever underestimate the power of denial).

Lördag och det vankas fest. Hamnar på Styrbord barbord med Josse, katta, josses brorsa o hans polare. Sitter och dricker champagne hela natten tills tre och killarna beställer en Hummerlimousine. När klockan blir senare, så ringer jag min säkra kontakt som gör att vi kommer in överallt och hamnar på Peacock tills klockan är 5 och vi drar hem i en taxi. Då är det ljust och man blir på något sätt lurad av det, och tror att det är mitt på dagen och jag ville nästan inte gå hem, för det kändes så fel liksom. Hemgång skedde iallafall och idag har jag, Josse och Katta legat i sängen och i soffan och åmat oss av ångest. Dock så vann Katta då hon drog hem någon snubbe igår som hon inte vet vad han hette, eller hur dem träffades på natten. Hon har legat och pipit hela dagen över detta, och jag och Josse har försökt pushat henne ur ångesten och poängterat att hon faktiskt fick ligga. Runt 19 tiden så hade det mesta släppt.


Moi, Josse och Katta.

Mia kom och hämtade mig i stan och körde mig till Kungshamn, tack gode gud. Så nu är jag hemma i tryggt förvar hos mamii igen, där jag kan vånda mig i allt ostyr som kommer över mig, och andas ut. Jag får alltid mamma längtan efter att jag druckit. När jag bodde i Portugal så var hon den första jag ringde på morgonen, innan jag ens vänt mig om i sängen och gråtit och gnällt över all ångest. Hon lyssnar alltid och säger att ångest är ett tecken på att du vet att du gjort fel, det är bra att ha ångest.


Det borde alla tänka på faktiskt, även om det man gjort eller sagt inte kan bli ogjort men även här - Dont you ever underestimate the power of denial.