SJK

Efter lunchen med familjen så var det lite chill, lite dusch, lite musik och sedan bar det iväg till grillfesten med mamma och pappa. Jag hade förväntat mig ca 4 vuxna utöver oss och 4 barn. Det var ca 20 vuxna och 20 barn. ¨

Vi lyssnade på musik, grillade, skrattade drack massor av vin, och jag drack för första gången denna veckan typ vin. Det var dock inte så gott som jag väntat mig, vilket skrämmer mig lite. Kanske behöver jag inte dricka vin så ofta, kanske man skall dricka sprit istället.

Nej, jag skojade faktiskt bara, men seriöst det är en dålig vana jag har och vin är inte så livsviktigt, eller aa.. får nog fundera på det ett tag innan jag kan ge några garantier. Hur som, så ringde Amanda och jag blir helt upptagen i telefon när mamma säger "bla bla bla smögen.." Jag hör inte ens vad hon säger och svarar i vanlig ordning "Jaja" 1 minut senare står vi i dörren och är påväg ut.

Vi skall med tåget som går nu, det går mellan Kungshamn och Smögen ett litet sött ånglok med några öppna vagnar som kör nuförtiden tydligen. Vi väntar o väntar, men det kommer inget tåg. Tillslut kör det upp en bil och två män vävar ned rutan och säger att vi skall hoppa in. Jag kollar på mamma, som redan är på väg in i bilen. Det visar sig att killarna som äger tåget ställde in sista turen och morsan som är turistchef känner tydligen dessa män. De kör oss behagligt till smögen gratis och nummer utbytes självfallet.

Vi drar till ett öltält på bryggan och möter upp morsans vänner. Där spelar också Sanna Nielsen.. tja det är inte helt märkligt om ni inte vet vem det är, för jag fattade inte vem det var. Jag vet bara att jag inte gillar henne. Efter några låtar så ändrade jag uppfattning, vilken härlig tjej och vilken röst. Tänk vad mycket melodifestivalen kan förstöra för en människa. Varenda gång jag fick en ny öl så försökte jag kämpa i mig denna, men varenda gång jag kommit halvvägs så stod det en ny framför mig. Grejen är att det är inte för att få mig full, utan morsan och hennes vänner kan dricka så snabbt om de ger sig fan på det, vilket de gjorde. Sedan kom det ner någon snubbe som bodde på bryggan som klagade på att musiken var för hög, detta var när trubadurerna spelade så de fick packa ihop sina saker. Morsan får två öronproppar av en släkting och stegar fram till gubbjäveln. Efter några minuter så börjar bandet spela igen. Det finns nog ingen som kan snacka sig ur varenda situation här i världen förutom henne. Sedan stötte vi på en del ex till mig och morsan var först fram att snacka vett med dem, även om deras flickvänner var där som kastade mordiska blickar mot mig. Men hallå, väljer man en socialt handikappad brud som inte ens har utseendet med sig, så är man värd att få ett wake up call, även om det är från exets morsa. Och valde och valde, jag valde kanske bort honom och bruden var det enda som fanns kvar.

Efter det så drog vi vidare till pianobaren och satte oss ned med Sanna Nielsen. Alkoholen flödade, och för första gången på länge - lääääänge så fick jag säga stop för att ens kunna andas mellan glasen. Jag drog in på toaletten och ringde min vän "Så du är ute med din mamma, och har nu låst in dig på toaletten för att panikringa mig" Så rätt hade han också. För det var precis det som var fallet. Sedan undrar han; "Hur kommer det sig att du alltid ringer när du är full, varför ringer du inte när du är nykter längre" Just då sa jag att det var för att han jobbar på vardagar och att jag inte vill ringa då. Sedan när vi lagt på så slår det mig; Jag ringer inte honom längre n'är jag är nykter, för jag saknar honom för mycket. När jag är full så kan jag rycka på axlarna om han har en annan tjej där, eller någonting annat. Men när jag är nykter så saknar jag honom så otroligt mycket så jag kan inte ens ringa honom, för det är alldeles för jobbigt. Detta kommer jag givetvis aldrig erkänna för honom.

Sedan tog jag o morsan Zitabåten hem och jag övertalade henne att inte käka på kebabhouse. (Så jäkla mycket skumt folk där på nätterna) Hon gick hem till sitt hus och jag drog hem till pappa för att sätta mig ned o skriva detta. När vi kramades hejdå jag och mamma så sa hon; Hejdå, vi ses imorgon och gör om det, fast imorgon är det påriktigt älskling. När hon sa så, så gick det sakta upp för mig - jag har mött min överman i alkoholkonsumering och socialkompetens.

Efter den upptäckten vet jag inte ens om jag kommer kunna sova inatt.