SJK

Idag har vi legat i Kungsparken och käkat sushi och druckit öl. Sedan satt vi i Lejontrappan och kollade på kanalen. I ca 90 minuter. Bara satt och stirrade, tänkte, hummade och tittade. När vi tänkt klart gick vi till Flygarns Haga och blev i vanlig ordning bjudna på shots. Efter ett par glas vin och mycket snack om - kärlek såklart så kilade vi hem.

Ligger nu i soffan. Jag behöver tömma min hjärna. Vill sätta in ett USB minne och lägga över alla funderingar, alla känslor och allt på det för att sedan inte använda det längre. Bara lägga bort det. Det är så mycket känslor nu. Så mycket att jag inte ens kan ha en vanlig konversation under en längre period innan jag försvinner eller pratar om det med de personer som är med. Om jag inte dricker en del vin, då kan det gå bra. Eller så går det värre - som vanligt. Ja, nu menar jag inte att jag måste dricka för att glömma, absolut inte. Vill inte glömma. Men vill någon jävla gång, inte tänka på saker som jag ständigt tänker på. Och för att inte göra det, så måste jag vara sysselsatt. Skall dra hem till familjen imorgon och sysselsätta mig i ett par dagar eller veckor. Bara måla, lyssna på musik, gå promenader och varva ner. Har fan inte vart lugn en sekund sedan jag kom hem. Är ute och käkar varenda dag, sitter på en uteservering och dricker vin varenda jävla dag, om vi inte är på någon klubb. Behöver tystnad, behöver lugn och behöver fan varva ner. Kul att ha gjort av med över 60 tusen spänn sedan jag kom till Sverige.

Dags att ta tag i det nu. Dags att åka hem till min familj och bara andas, vara uttråkad - och ta det med ro. Inte konstigt att jag inte kan fokusera mig på vad folk säger till mig längre, för jag får aldrig någon tid att tänka eller ta det lugnt. Det är ALLTID någon som man är med, någon som skall ut, någon som skall någonstans. Jag hinner liksom inte. Det enda stället jag är ensam på är när jag kliver in i duschen. Sen säger jag inte att jag inte gillar det, jag älskar det. Jag älskar stormen, jag älskar att varenda steg man tar är ett nytt äventyr, jag älskar att träffa människor. Men behöver lite mañana mañana i mitt liv just nu.

Så. Imorgon drar jag hem. Hem från stan, från uteserveringar, från fyllesms, mail och samtal. Imorgon blir det att börja andas, börja se och börja njuta av det jag njöt av förr. En frihet på ett helt annat sätt. För denna staden, detta livet har fan kört mig i botten. Jag är trött, innefrån och ut. Jävligt glad, men trött. Och varför vara jävligt glad, men trött, när man bara kan vara glad? Och är det glad för att det händer saker 24/7, för att man aldrig står stilla, för att Göteborg ligger under ens fötter. Om det är så, så är det ännu en anledning att lägga av, det är inte något hållbart koncept.

Jag vill bygga detdär huset, eller renovera den där stugan. Jag vill ha årstider och jag vill ha tråkigt, jag vill kunna andas, kunna slå av mobilen, slippa tänka på att man lovat folk att vara på 4 klubbar på en natt. Jag vill, ladda om. Jag vill åka till en annan stad med en god vän, ligga på gräsmattan på natten och kolla upp på den nattsvarta himlen. Jag vill inte springa runt längre. 6 dagar från 2 månader, och jag känner att nu tar det stop.

Längtar.