Oh lame
ÄLSKAR när inlägget man skrivit i 25 minuter bara helt plötsligt, hokus pokus försvinner.
Kommer ta en stund innan jag orkar skriva igen. Oh lame.
Living on the edge - not.
WOW Vilken dag detta har börjat med. Superdupermegahändelserik verkligen. Vem fan behöver droger när man kan vara nykter o se allt som alla andra gör varjedag. Promenader, mathandling, tvätt, städning.. you name it. Eh ja. Living on the edge så att säga. Eller ? Nae.
Men det har faktiskt varit en skön dag. Har inte känt mig rastlös för en sekund faktiskt, och då var jag nykter igår. Har ju infört mina 3 kommande veckor som nykter. Det är trotsallt Folknykterhetens vecka denna veckan, och varför inte påbörja nykterheten under ett sådant fint uppsåt tänkte jag. Wikipediande, bokläsande, kaffedrickande, tvättande, handlande, promenerande, duschande, matlagande och nu serietittande. OCH klockan är bara 15.30. Helt sinnessjukt vad folk som håller sig ifrån vinet hinner med ändå. Inte sagt att det är bra eller dåligt. Är så insanely sugen på ett glas på balkan nu, men ja. Är väl lika bra att låta suget passera, då jag vet att det kommer bli mucho mucho värre ikväll. Och detdär med ett glas har ju aldrig och kommer antagligen aldrig heller att bli aktuellt för mig.
Igår så skypade jag åtskilliga timmar med vänner. Det var riktigt fint.
Sedan blev jag inbjuden på förfest i Funchal via webcam o skype och hängde med Ajla, Amanda, Sebban o Wulff där de satt o lyssnade på musik o drack. Jag själv hade klickat ned Wikipedia för en sekund och joinade gärna med min Colalight. Fyfan vad jag saknar dem. Fyfan vad jag vill ha Madeira stundtals. Så sinnessjukt fint. Vissa sekunder så vill jag bara ta mitt pick o pack o dra hem till ön igen. Men idag, så känns det lugnt faktiskt. Kan bero på att My snackade mig ur min obalans igår. Hon är fantastisk och det skall bli så freakin' AWESOME att bo ihop igen. Åh, ljuva höst.
Nu skall jag vila lite, som jag antar att vanligt folk gör va? Nej, vila är inte riktigt min kopp te, men jag skall kolla på lite Mad Men iallafall. Donald Draper. M m mm!
OJ, vad detta liknar ett helt vanligt Svenne-blogginlägg. Wharrapp liksom?
4 stagioni misstake
Missade min lunch idag trots att Payman o Daniel frågade om jag inte skulle äta. Jo - sa jag. Men glömde bort det igen. När jag slutade nu så var jag sinnessjukt hungrig och åkte på dirren från jobbet till Pizzerian på vår gata. Mm, verkligen bra när man har 1 italiensk gourmet Pizzeria och Pizzahut 20 meter utanför dörren. Helt utan överdrift också. Vi bor typ på Pizzahuts parkering. Sedan om man vill bränna lite kalorier, så kan man ta sig en 100 meters promenad till McDonalds lite längre ner. Ni förstår va?
Vrålhungrig springer jag in o beställer en Quatro stagioni, går ut o ställer mig på utsidan och slökollar på menyn. OH to the FUCKIN NO! Ansiovis. (Vet inte ens hur det stavas så illa tycker jag om det). Och värre smakar det. Verkliga rysningar. Aldrig igen skall jag anta att det är samma Quatros på alla ställen.
Köp aldrig pizza när du är så hungrig att du inte ens orkar kolla på menyn. Eller go safe liksom. Calzone - du vet vad du får.
Fail of the day
Awake my soul
Predikan om livet
Idag skulle min vän Louise ha blivit 23 år. Jag vill inte lägga någonting positivt gällande hennes bortgång men när en nära vän går bort vid 18 års ålder, så hjälper det en att utnyttja sitt liv till dess fullo o ta alla chanser man får.
Idag har jag tänkt jättemycket på det tillexempel. Jag fyller 23 år. Jag måste göra det bästa av all tid jag har, för jag får leva. Jag har fått bli 23 fantastiska år och jag får förhoppningsvis många år till.
Man måste ta vara på sina sekunder, minuter, dagar, veckor, månader och år. Och man måste ta vara på de personer man älskar. Ring din vän, din farmor eller din syster. Även om de vet att du älskar dem så kan man aldrig säga det för många gånger. Aldrig.
Easy heart.
Om man sätter sig i vår dusch (som har 6 st dusch munstycken och har glasdörrar) så fungerar det som en ångbastu om man har vissa av munstyckena på bara i 50 graders varmt vatten. Så där har jag suttit nu ett bra tag. Med inpackning i håret och andats in ångorna i lungorna. Nu känner jag mig ren, på insidan och på utsidan. Så himla skönt. Ligger i sängen o käkar chillinötter o dricker colalight. I min nybäddade, säng som städerskan bytt lakan i. Åååh. Vilken tisdag.
Insåg igår att man måste ta beslut för att ibland göra sig själv en tjänst. Även om man inte vill ta dem. Men när man väl tagit dem, och man känner dendär stenen släppa från magen och hjärtat bli lättare och man kan skratta hjärtligt, för man har inte längre dendär saken att tänka på. Då mår man bra. Man må vara ledsen ändå såklart, men det spelar liksom ingen roll.
Igår googlade jag quotes som vanligt o kom över något där det stod att när man släppt en kärlek som inte varit rätt, så vet man att det var rätt att släppa när man sover en god natts sömn. Hur mycket man än tänker på det under dagen. Precis så känner jag nu. Inatt sov jag magiskt. Helt fantastiskt bra. Och när jag vaknade klockan 5 imorse av att det var ljust i rummet, så kände jag mig glad. Vilket absolut inte är en främmande känsla, då jag sällan är någonting annat. Men det var på ett annat sätt. Ett easier heart sätt.
Ni vet kanske vad jag talar om. Kanske inte. Hoppas att ni släpper gamla saker som inte är bra för er bara, så att ni kan njuta av en god natts sömn och känna er glada när ni sätter era bara fötter på era kalla golv på morgonen.
Lätt hjärta. Lätt sinne. In peace.
A Weekend in Lux
Igår åkte Josse & Mia hem efter tidernas finaste helg. Tyvärr. Men jag känner mig inte ens särskilt ledsen, klart det är sorgligt när de man tycker mest om lämnar en men det finns inte någonting jag kunnat önska mig mer av denna helgen än det jag fick i deras sällskap. Vi har skrattat o skrattat o skrattat. Och druckit o chillat, o sovit, o tittat på film, och klubbat, o turistat, och ätit och ja.. vi har gjort allt man vill göra i bästa vänner sällskap.
Grannarna
Alltså.. hårdaste sexet i Luxemburg lär ju mina grannar stå för nu. Låter som om de håller på att slå in en dörr.. upprepade gånger.. väldigt länge.. och de ger verkligen utlopp för hur mycket de gillar att slå in dörren. Finns nog mycket nöje med det.
Flash
Imorse så jagade jag runt på Luxemburgs gator iklädd en vit skjorta, kappa o väska på armen på jakt efter en Take away kaffe innan jag steg in på kontoret. Såg ut ungefär så ni kan tänka er. Kände mig ganska chic faktiskt. Solen sken o alla sprang runt i sina kostymer runt mig o hoppade i och ur taxiar. En sjukt fin vårmorgon mitt i Europa.
Jag får mitt kaffe och fortsätter mot kontoret. Då kommer det en liten fjäril. Ja, inte en vacker flerfärgad varelse som flyger runt till något soundtrack av en panflöjt, utan en äcklig jävla mörkgrå nattfjäril-like och sätter sig på kanten på skjortan - precis vid öppningen ner till brösten. Jag fortsätter att gå kontrollerat som den storsdagsbo jag är, och försöker samtidigt vifta bort den tjusigt med min fria hand. Vilket inte alls resulterar i att fjärilen (Åh, det tar fan emot att kalla den det för den är så jävla äcklig. Bara för att det är en nattfjäril så behöver man ju inte kalla den fjäril. Man kallar ju inte bebisar för Kalvar bara för att de är barn till något liksom) inte flyger bort utan istället dyker (who can blame it) rakt ner i klyftan.
Jag som är så SATANS rädd för insekter får med största säkerhet Luxembourgs första freak out den morgonen o sliter upp min skjorta. Kaffekoppen är kvar i handen, men bråkdelen av innehållet åker av naturliga skäl ut och hamnar som tur är INTE på den vita skjortan, men å andra sidan på mina byxor o mina skor. Så, där står jag 08:30 mitt i Luxemburg city och flashar mina bröst för alla utav intresse. Well, även för dem utan intresse också antar jag, då mina bröst mig veterligen inte är de minsta staden kan ha skådat och lär vara rätt svåra att missa. När jag kom tillbaka så kände jag att dagens pinsamhetskvot antagligen var fylld nu. Som tur är.
Lunchtid och det fina vädret håller i sig. Sticker ut på stan igen för att köpa någonting att äta.
Tro inte på FA A A AN att det bryter ut ett skyfall där jag går på trottoaren ca 10 meter ifrån där jag gjorde boobflash no 1 några timmar tidigare. Jodå, skjortan som nyss var vit, är nu ganska genomskinlig. Har aldrig känt mig så utmanande o slampig under en o samma dag utan att anstränga mig eller vara riktigt packad innan.
Å andra sidan så är det väl tidsnog att man gör sig ett namn i denna staden också. All publicitet är bra publicitet som kronprinsessan Victoria sa. Eller om det var Bingo Rimér förresten. Sak samma, det är sagt iallafall.
Saturdaynight Madeira
Fina Ajla rynkar på näsan under lördagsnatten.
Tequilamood
Back Down South
Jag tycker verkligen om Kings of Leon. Verkligen.
We are young
Tankar på ett plan 3. Fortfarande måndag natt.
Whiskey kan förövrigt vara det bästa jag har testat på under en flygplanstur. Har fan aldrig känt mig såhär till ro som jag är just för tillfället. Det är så otroligt vackert när jag tittar ut (Yes, alkoholen har besegrat nerverna o nu har jag öppet fönster) där jag ser himlen i blått, grönt, rött och gult över molen. Winnerbäck i lurarna och alla tankar på livet. Kanske borde se det som en fin sak att få flyga såhär ofta ändå? Jag menar, det finns inte en endaste människa som känner mig nu här uppe. 10 000 meter över alla som vill få tag i mig. Och jag har lång tid innan jag ens kan säga saker till folk jag vill säga saker till. Vilket är hur bra som helst, för när jag går av planet så resonerar jag säkerligen inte på samma sätt som jag gör nu. Det är vad folk i vanliga fall brukar kalla att tänka igenom saker innan de säger dessa. Jag känner inte igen mig alls på den punkten dock. Men nu är jag här, och kan säga nada till någon. Känns inte ekonomiskt försvarsbart om jag måste upp i luften varjegång jag måste rensa hjärnan dock.
Tankar på ett plan 2.
Jag är ju så Fruktansvärt, förfärligt flygrädd. Inte helatiden, men vid start o landning o när det skakar. Alltså turbulens kan vara min värsta fiende här i livet. Så när vi lyft från Madeira o jag försökt att analysera hur jag efter 4 år av flygandes flera gånger om året själv fortfarande kan vara såhär maniskt rädd? Jag har de senaste månaderna flygt 5 ggn bara. Ca en gång i månaden, och ännu fler genom de seaste åren. Hur kan det vara möjligt ? Varjegång så sägr jag till mig själv (Japp, jag säger det verkligen. Rabblar det maniskt lite tystare så ingen tror att jag slänger någon förbannelse över besättningen) Snälla, snälla, snälla. Jag skall aldrig, aldrig, aldrig mer flyga. Jag pushar ju verkligen ödet. Jag tigger ju om att dö när jag flyger såhär ofta.
När vi lyfte idag så kändes det ganska lugnt, tills 5 min in i flygningen o det börjar skaka så mycket att jag påriktigt börjar skaka. Mina händer håller krampaktigt i armstöden o rabblar maniskt min överlevnadsfras som har hjälpt hittills (peppar peppar ta i... tja.. finns inte mycket trä här ombord, så får bli plast) Efter att det värsta gått över så kommer drickesvagnen ut. Visst blir man helt sjukt lättad när bälteslampan släcks? Jag andas verkligen ut o blir helt plötsligt medveten om den stelkramp som jag jagat upp mina muskler till. Man bjuds på Champagne, vin, sprit, cola och ja.. det mesta. Sara väljer en Whiskey. Det fanns inte ens något alternativ på annat som skulle nerd i strupen. Whiskey eller hjärnblödning.
Jag är nog det minsta Whiskey fanet på detta planet. Kan bero på att alla på fullaste allvar är 40 år äldre än mig, och har liksom vant sina strupar vid vidrig Whiskey.
Älskar förövrigt att de snackar Luxemburgish, Franska o Tyska i högtalarna. Nu har hon sagt någonting 3 ggn som låter som samma sak hon sa de 2 första gångerna. Jag hoppas inte hon säger något som rör tjejen som sitter med sin laptop o hörlurar med Springsteen i och som otroligt ovant dricker sin Whiskey med sin käcka drinkpinne i.
Har en kontrollerande vana där jag emellanåt drar upp mitt fönster o kollar hur långt ifrån marken vi är. Majoriteten av gångerna kan jag inte se det, men mitt vana flygöga kan avgöra avstånden ändå har det fått för sig och ju närmare marken vi är, desto lugnare blir jag. Sedan är det ju rätt skönt om man fortfarande sitter upp i planet i vertikal position o inte i lodrätt.
Rätt avslappnande att Fiktiv-blogga såhär. Alltså fejkblogga. För om det händer någonting så kommer ni aldrig få veta att det var såhär jag kände här uppe. Så I better come down and reach some internet. När tiden är inne skall tilläggas, helst inte nu eller snart.
Ohno.. nu börja det skaka igen. Tur att jag precis fick håvat in ett glas med rött. Är så SATANS lack på min granne framför mig som gör några ryckiga stretchövningar emellanåt o mina glas är påväg mot min jeansskjorta every fucking time. Mottog precis en enkät som man skall fylla i (Återigen är all information på Lux o Franska. I enkäten så uteslöt de Tyskan. Kan vara för att tyskar inte är några speciellt flitiga enkätifyllare kanske?)
Men det är Svenskar. Så innan jag fattar pennan o fyller i den fina enkäten där jag endast uppfattar Raden Nom och Tranche d´ age så kommer jag skada kvinnan framför mig med pennan. Högst troligast så kommer jag placera den i den fruktansvärda stora solrosen av plast som hon snott runt sitt hår. Det är ju faktiskt en enorm tjänst.
