SJK

Whiskey kan förövrigt vara det bästa jag har testat på under en flygplanstur. Har fan aldrig känt mig såhär till ro som jag är just för tillfället. Det är så otroligt vackert när jag tittar ut (Yes, alkoholen har besegrat nerverna o nu har jag öppet fönster) där jag ser himlen i blått, grönt, rött och gult över molen. Winnerbäck i lurarna och alla tankar på livet. Kanske borde se det som en fin sak att få flyga såhär ofta ändå? Jag menar, det finns inte en endaste människa som känner mig nu här uppe. 10 000 meter över alla som vill få tag i mig. Och jag har lång tid innan jag ens kan säga saker till folk jag vill säga saker till. Vilket är hur bra som helst, för när jag går av planet så resonerar jag säkerligen inte på samma sätt som jag gör nu. Det är vad folk i vanliga fall brukar kalla att tänka igenom saker innan de säger dessa. Jag känner inte igen mig alls på den punkten dock. Men nu är jag här, och kan säga nada till någon. Känns inte ekonomiskt försvarsbart om jag måste upp i luften varjegång jag måste rensa hjärnan dock.

Jag är ju så Fruktansvärt, förfärligt flygrädd. Inte helatiden, men vid start o landning o när det skakar. Alltså turbulens kan vara min värsta fiende här i livet. Så när vi lyft från Madeira o jag försökt att analysera hur jag efter 4 år av flygandes flera gånger om året själv fortfarande kan vara såhär maniskt rädd? Jag har de senaste månaderna flygt 5 ggn bara. Ca en gång i månaden, och ännu fler genom de seaste åren. Hur kan det vara möjligt ? Varjegång så sägr jag till mig själv (Japp, jag säger det verkligen. Rabblar det maniskt lite tystare så ingen tror att jag slänger någon förbannelse över besättningen) Snälla, snälla, snälla. Jag skall aldrig, aldrig, aldrig mer flyga. Jag pushar ju verkligen ödet. Jag tigger ju om att dö när jag flyger såhär ofta.

När vi lyfte idag så kändes det ganska lugnt, tills 5 min in i flygningen o det börjar skaka så mycket att jag påriktigt börjar skaka. Mina händer håller krampaktigt i armstöden o rabblar maniskt min överlevnadsfras som har hjälpt hittills (peppar peppar ta i... tja.. finns inte mycket trä här ombord, så får bli plast) Efter att det värsta gått över så kommer drickesvagnen ut. Visst blir man helt sjukt lättad när bälteslampan släcks? Jag andas verkligen ut o blir helt plötsligt medveten om den stelkramp som jag jagat upp mina muskler till. Man bjuds på Champagne, vin, sprit, cola och ja.. det mesta. Sara väljer en Whiskey. Det fanns inte ens något alternativ på annat som skulle nerd i strupen. Whiskey eller hjärnblödning.

Jag är nog det minsta Whiskey fanet på detta planet. Kan bero på att alla på fullaste allvar är 40 år äldre än mig, och har liksom vant sina strupar vid vidrig Whiskey.

Älskar förövrigt att de snackar Luxemburgish, Franska o Tyska i högtalarna. Nu har hon sagt någonting 3 ggn som låter som samma sak hon sa de 2 första gångerna. Jag hoppas inte hon säger något som rör tjejen som sitter med sin laptop o hörlurar med Springsteen i och som otroligt ovant dricker sin Whiskey med sin käcka drinkpinne i.

Har en kontrollerande vana där jag emellanåt drar upp mitt fönster o kollar hur långt ifrån marken vi är. Majoriteten av gångerna kan jag inte se det, men mitt vana flygöga kan avgöra avstånden ändå har det fått för sig och ju närmare marken vi är, desto lugnare blir jag. Sedan är det ju rätt skönt om man fortfarande sitter upp i planet i vertikal position o inte i lodrätt.

Rätt avslappnande att Fiktiv-blogga såhär. Alltså fejkblogga. För om det händer någonting så kommer ni aldrig få veta att det var såhär jag kände här uppe. Så I better come down and reach some internet. När tiden är inne skall tilläggas, helst inte nu eller snart.

Ohno.. nu börja det skaka igen. Tur att jag precis fick håvat in ett glas med rött. Är så SATANS lack på min granne framför mig som gör några ryckiga stretchövningar emellanåt o mina glas är påväg mot min jeansskjorta every fucking time. Mottog precis en enkät som man skall fylla i (Återigen är all information på Lux o Franska. I enkäten så uteslöt de Tyskan. Kan vara för att tyskar inte är några speciellt flitiga enkätifyllare kanske?)

Men det är Svenskar. Så innan jag fattar pennan o fyller i den fina enkäten där jag endast uppfattar Raden Nom och Tranche d´ age så kommer jag skada kvinnan framför mig med pennan. Högst troligast så kommer jag placera den i den fruktansvärda stora solrosen av plast som hon snott runt sitt hår. Det är ju faktiskt en enorm tjänst.

Sitter på flyget nu när jag skriver detta. Ja, som ni förstår så är jag inte på flyget när ni läser detta, för då är jag på marken (peppar peppar) och har landat i Luxemburg igen.

Alright. Söndags kväll den 29:e april och jag fick ett infall. Skall jag åka till Madeira? Måste åka till Madeira! Klockan var runt 19 när jag bokade biljetten för att sedan vara vaken hela natten o packa, tvätta o städa o sedan kl 3 bli upphämtad av en taxi o tagen till flygplatsen. Klockan 6 lyfte vi och klockan 9.20 klev jag in på kontoret i Funchal. Helt jävla sjukt när man tänker närmare på det. Jag kan flyga från ett land till ett annat o bara gå in på ett annat kontor och göra mitt jobb. Bara sådär liksom? Jag är ju helt otroligt lyckligt lottad som har den friheten att få resa mellan olika länder o jobba. Jag avundas mig själv den lyxen.. om man nu kan göra det?

Hur som haver, här kommer en veckas njutning på Madeira dag för dag. Måndag och en reunion på FX. Sedan hem o sova länge. Vaknade av att det knackade på dörren och där står min fina bror. Blev tårögd o jag visste att detta skulle bli en av de finaste dagarna på länge. Vilket det blev. Vi gick runt i stan o skrattade, sedan satt vi på balkongen, drack vin, käkade gjordgubbar o chokladkakor o solade o skrattade. Mycket skvaller o en del kärlekshistorier hann vi med också. Jag är så otroligt glad över att ha honom runt mig. Min fina fantastiska bror.

På kvällen tog jag o Joakim en promenad i Funchal o det var väldigt mysigt. Så himla skönt att få se honom. Eftersom jag pratar med honom ständigt i telefon och vi endast kände varandra i 240h så gjorde det mig mycket gott att äntligen kunna gå bredvid honom. Fin man.

Onsdagen kom o jag o Joakim åkte med Sam till flygplatsen. Drack hundra öl (nej, det gjorde vi inte) Var ett jävligt sorgligt hejdå o vi stod i säkerligen runt 10 minuter o bara stirrade på utgången som om Sam skulle komma ut igen. Det gjorde han inte. Så vi drack fler öl o spenderade en del timmar ute på flygplatsen.

Torsdag o jag minns uppriktigt inte vad jag gjorde då.. jag tror vi var på FX o käkade kanske?

Fredag o jag, Amanda o Ajla hade Afterwork. Sinnessjukt roligt. Jag har verligen saknat den energin o alla märkliga saker de har för sig. No limits liksom. Efter det så kom jag hem o gjorde i ordning mig o sedan drog jag hem till dem igen där också Sebban bror. Hängde där i några timmar o drack en del alkohol. Kommer hem o däckar i sängen vilket utgör veckans händelse. Jag vaknar av att Oskar skriker på mig och jag lackar typ för att jag vet att klockan är mycket o jag fattar inte varför han vill att jag skall gå upp ur sängen. Jo, då har en av mina väldigt påverkade kollegor gått in i sovrummet o börjar urinera i sängen o där jag ligger.

Som TUR så hade Oskar anat oråd o följt efter denne mannen in, som inte fattade ett smack av vad han höll på med. Tidernas man Oskar börjar då svabba golvet o släger in sängkläderna i tvättmaskinen o fixar allt. Sjukt attraktivt med män som kan agera o inte bara snacka måste jag säga. Jag var helt mållös när detta hade inträffat o stod ute i shorts o linne på balkongen i totalt spöregn o kedjerökte. Fortfarande väldigt påverkad av alkoholen.

Lördag o solning på balkongen. Sedan jag o Malin på La Pasta med två hundra öl vid 13 tiden (typ inte ens en lögn, det var sjukt med öl) Så mycket öl att jag tom. bränt ena armen, men den är vit i armväcket eftersom jag haft armen böjd helatiden när jag dricker de två hudra ölen. Efter det hem o mer öl på balkongen. Sjukt jävla fint. Malin är en sådan fantastisk människa o jag vill aldrig någonsin vara utan henne i längre perioder igen. Sedan åkte jag, Malin, Nuno (Malins fästman skall tilläggas, då de nu förlovat sig) och Joakim till Serra De Agua där vi käkade jordnötter o drack sjukt starka ponchas. Till saken hör också den att jag o Malin redan var kolosalt berusade när vi satt i bilen. Berusade var vi tillslut alla fyra efter ponchas o canecas. Käkade Espetada på en restaurang uppe i bergen o spöade Jocke på Fusball (Mycket viktigt att ha med i berättelsen då jag nått någon sorts milstolpe i och med den vinsten)

Söndag o promenad med mina fina Joakim o Seb. Middag o sedan kollade jag o seb på skräckfilm hos honom o jag sov där. Sov över i min brors rum, på hans soffa i mitt portugal, på min ö Madeira som nu är min tvillingbrors också. Fysatan vad fint livet är.

Imorse ville jag kräkas. På förmiddagen kräktes jag nästan. Ville fan inte åka. Inte alls. Och då älskar jag Luxemburg o mina vänner där, men Madeira... ja, det är något visst.