SJK

Igår var han hemma, med en flaska rödvin och musik. Skickar ett sms, och alla dedär fjärilarna som folk snackar om befinner sig helt plötsligt i min mage. Konstigt detdär. För det är som han säger, vi känner inte ens varandra längre. Men det är någonting, finns någonting som alltid funnits där. Som kanske alltid kommer finnas där.

Han vet att jag har feber och skriver precis det som jag inte ens visste att jag ville höra, det gör han alltid.

"Åh. Vill mata dig med vidrig kycklingsoppa men ändå hävda att det är bra för dig. Viska ömma ord och ta hand om dig"

Han är inte som alla andra. Han har aldrig varit stereotypen. Det är vad jag gillar. Han gör musik, och målar. Han är en konstnär på så många plan, och jag är såld. Men han kan inte förstå det, kan inte förstå att jag är svag för honom. Han säger att jag skall ha en tatuerad och biffig kille, att jag är den typen. Jag förstår vad han menar, men det är inte så det är. Heart and Soul är någonting som är hållbart. Utseende kan man inte leva ihop med. Det måste finnas mer, och det finns det i denna man. Det finns så mycket. Synd att han inte vet om det än.

Så, vad är hindret? Hindret är att han har en flickvän. Ja, det är väl ett ganska stort hinder har jag för mig. Han är inte som andra killar, eller är det just vad han är? Jag vill inte ha massor Sms om hur bra jag är, att han vill att jag är där, alla fina ord, han får mig berusad fast jag är nykter. Men, om jag inte kan få honom, så vill jag inte höra någonting av honom. Han kan vara min vän givetvis, och vi skall ses snart. Helst nu. Men jag skulle aldrig någonsin göra någonting när han är upptagen, vill inte ens att han skall vilja, för väljer man en tjej då är man med henne, då skriver man inte sådant till en annan tjej, om man inte gjort slut. Och jag vill inte vara den som sätter hackan i berget. Det har han förvisso redan gjort, men det är bara jag som kan göra det värre.

Jag vill inte vara svag för en man som har en tjej. Jag vill att han slutar säga sådana saker, slutar att vara så bra och snäll som han är, men samtidigt vill jag aldrig att det skall sluta. Vill träffas, prata, skriva helatiden, resten av mitt liv.

Min vän säger att jag feberyrar. Kan det vara så? Kanske skall lära känna varandra igen, för som jag sagt innan. Alla förtjänar att få bli kära, men det skall bara vara en person i taget som är kär i en, och man får bara vara kär i en person. Annars är det fusk. Fusk i livets spel.

Hoppas det är feberyra denna gången, och att när febern går ner, så kyls också mitt huvud ner. Annars vet jag inte vad jag tar mig till.


Merda