SJK

Det regnar. Äntligen.
Sitter i läsfotöljerna med fötterna på den matchande fotpallen och tittar ut genom fönstret.
Det är inte riktigt mörkt än, man kan fortfarande se. Gatlamporna är tända och jag kan inte minnas när de tändes.
Man ser inte regnet om man inte kollar under gatlamporna. Det påminner inte om sommar när man ser regnet så, det påminner om en kall höst. När man skall gå till jobbet och det är mörkt och kallt ute. Då du går upp och märker att det regnar och vill genast gå tillbaka till din säng, ditt varma täcke och din skyddade vardag.

Nu är det sommar och det är varmt ute. Klockan är 23:30 och det är 20 grader ute. Det kallas för tropisk värme har jag läst. Tropisk värme i Sverige. Svensk kyla i tropikerna. Ingenting varar för alltid. Det har jag också läst, och hört.

Dricker en stor kopp te ur någonting som ser ut som skålar med handtag på. Jag vet att det är en kopp, de är iallafall köpta som koppar. Visserligen köper folk garage men använder dem som annat.

Det är lugnt här. Jag andas och jag tänker och jag resar tankar, ifred. Men ifred när jag vill. Det är vad som gör skillnaden mellan att tycka om att vara ensam och att inte tycka om att vara ensam. En kille jag träffade på Madeira sa; Jag älskar att vara ensam, när jag själv bestämmer att vara det. Men när jag är det, fast jag inte vill, då är det bland det hemskaste som finns.

Tänker ofta på det. Hur man kan vara så olika och hur viktigt det är att lyssna på människor. Även om dina öron inte vill höra det, så vill hjärtat på den andra personen berätta. Man lär sig så otroligt mycket av människor som är din motsats. De lär dig om dina styrkor, men också om dina svagheter. Det är viktigt, alldeles för viktigt för att ignorera. Det är inte någonting jag läst eller hört, det är någonting som jag vet.