Brother from the same mother
Under hela taxifärden har Sebban spelat med i bagaget och bankat mot taket och mumlande skrikit.
Jag höll på att skratta ihjäl mig när de berättade detta. Tänk den dagen som chaffisen ser dessa två killar handla på Ica ihop någon dag. Undrar om han känner sig totalt lurad och urkass på sitt jobb då?
Stora staden liten & självgoda vakter.
Charmigt att inte veta vem man stöter på under kvällens gång, men lite lite ångestframkallande ändå, när man aldrig vet just vem som kommer fram i discoljuset.
Igår efter min arbetsintervju som jag förresten kammade hem och fick jobbet så shopapde jag lite, för att jag kände mig värd det efter intervjun. Sedan kom Sandra på kafferep och vi drog sedan till Make up Studion för att vi lovat Erica modeller inför sminkningen. Josse kom och vi drog sedan till Lilla London och fick ytterligare tillökning av Pernilla. Vi drack lite vin och öl i lugn och ro och träffade sedan på en snubbe sedan förr (sa ju det) och efter någon timme så dök fler upp som vi kände. Bland annat en vakt som slog sig ner, som vi inte kände igen men som visste precis vilka vi var och berättade gladerligen om allt han sett när vi vart på krogen. Han sa bland annat till mig och Josse; När ni är på krogen, då kan vadfan som helst hända. Ni är alltid så jäkla fulla, och det är alltid galet när ni är där. Han berättade saker som varken jag eller Josse visste, så det lär ju vara rätt roligt att vara vakt ändå. Tur att någon kommer ihåg sakerna. Sedan tyckte både jag och hon att han överdrev en del, och när han drog in för att beställa in en till drink så drog vi. Anledningen var väl att han var riktigt jävla självgod och sa bland annat; Jag är den första ni ser när ni går in på krogen, och den sista ni ser när ni går hem. Och inte för att vara sådan, men jag har ju ett väldigt fördelsaktigt utseende också.
Ja ni förstår att det var ganska outhärdligt. Han kan ha sett mycket roligt, och kan sitta inne på mycket information, men med den attityden så blir det inte ett dugg tuffare att vara vakt.
Klassfest
3:e drinken är vi fortfarande inte nöjda och ber honom göra en superstark drink. Han varnar oss för att den kommer bli väldigt stark. Vi håller tummarna, och smakar på en drink som inte smakar ett uns alkohol (vi från kusten vill ju att det smakar lite sprit och inte bara blanddryck och koncentrat) Vi ber honom tillsätta mer alkohol. Snubben lackar, tar våra drinkar och häller ut dem framför ögonen på oss och säger till resterande personal bakom disken att vi inte är tillåtna att beställa där. Jaha, portade från baren på Excet. Vilken eloge. Och inte ens för att vi var fulla eller otrevliga. Komiskt.
Drar till en annan bar och shottar istället. Senare drar vi hem, nyktra. Trodde vi iallafall då, för när vi kom hem så var jag fan döfull och däckar direkt. Varför kan man bara inte ha lite mer tålarmod o låta alkoholen gå ut i blodet innan man går hem och tror att alkohol inte gör en full längre? Idag har vart en lugn dag och jag har spenderat den i min matchande nya, supermjuka joggingdress. Sedan gick vi en promenad i regnet. Så himla härligt. Avnjutit lite tacos, och pernilla har nu gått till jobbet. Själv drar jag mig till sängs snart, då jag har arbetsintervju imorgon vilket skall bli jätteintressant.
Så ligger det till. Hoppas ni gratulerade era mödrar idag på deras dag, och om det nu är måndag när ni läser detta o glömde bort det, så kan ni alltid ringa dem nu och säga grattis, eller bara något fint ju, så blir de glada!
Peace
Fredag & Afterwork i 033 området.
Stängning om 20 minuter, och jag och min vän beställer in en flaska vin som vi nästan precis hinner dra i oss innan det släcks på Terrassen. Vi drar vidare till Lilla London där vi beställer in varsinn öl, och drar i oss två shots var innan vi går hem o sover. Perfekt, inte sant? Jag stupfull och varvar ner med 2 shots. Ibland känns det som om man fortfarande är 14 alltså.
Sociala förplikteser innan sex ?
Sverige, möjligheterna till att ligga landet. Pfft!
Jag har förvisso varit en fan av One nights back in the days. Men det skulle jag inte vilja påstå nu att jag är. Jag är ganska rädd för att hamna med en snubbe som jag inte känner, just av den enkla anledningen att jag inte känner honom. Jag är bara med folk som jag vet vilka de är, eller känner. Att hoppa i säng med en man som jag inte vet vart han har varit, vad han är kapabel till osv. skrämmer skiten ur mig. Så det jag vill komma till är att no more ONS, för mig alltså. Sen kan man ju inte säga aldrig, men inte som mina planer ser ut för tillfället.
Då kommer vi till detta med att Liggandet inte är vad det en gång var. Igår så skulle jag träffa en kille från back in the days, när man bodde och låg i Sverige. Javisst, vi har haft kontakt nu i en vecka typ och sagt att vi skall träffas. Denna kontakten sker på nätterna dock, så det är ju inte träffas o gå ut med hunden man skall göra liksom, utan det är ju endast ligga. Men det har dock inte nämnts än, men ändå sms;ar man och ringer vid 03 tiden, så måste det endast finnas en tanke i huvudet. Kan man ju tycka iallafall.
Hur som haver, så sms:ade han ganska tidigt på kvällen igår för att veta planerna, o vart vi skulle ut osv. När klockan är runt 02 så hörs vi av, och han är då Givet fucking vis, på Peacock dinner club. Han skriker att vi skall dra dit men det är inte på agendan, så jag ringer igen och skall typ få han att fatta att jag inte vill gå på en till klubb inatt.
Då händer något otroligt oroväckande. Han säger; Men du, kan inte vi ses i veckan och ta en lunch eller göra någonting ?
Okej, då skall vi se. Jag och denne man låg när vi var yngre, dvs när jag bodde i Sverige och var 18 år, det var aldrig någonting mer än så. Nu när jag är tillbaka flyttad och vi inte har träffats på ett par år, så skall vi helt plötsligt gå ut och käka lunch ihop? Vad är det som har hänt? Är det så man gör nuförtiden. För att ligga i Sverige eller iallafall i Göteborg så måste man ha förplikteser om lunch och annan social underhålling innan man ligger?? Det är ju helt absurt. Eller?
Nu är denna man en otroligt godhjärtad man som är väldigt väluppfostrad och verkligen en gentleman, så det kan ju vara så som mina väninnor sagt under dagen när vi försöker lösa gåtan om luncher o ligg, att han vill visa att han inte ser mig som någon som man bara vill ligga med, utan som han faktiskt kan umgås med också. Om det är så så slår nog karman tillbaka på mig snart efter detta inlägget. För det är antagligen inte så att han vill något mer, det känns väldigt långsökt då vi inte träffats på typ 3 år, och vi känner ju inte varandra sådär superbra liksom. Men men, det kanske kommer around. För han hörde av sig inatt när jag låg och sov vid 04 tiden, så jag antar att han inte ville käka lunch då.
Skall forska lite mer i detta och uppdatera om det blir några förändringar i ärendet.
Amazing morning
Fylle SMS
Sen kanske andra blivit drabbade mer av mina sms. Ibland har jag tyckt att det vart så korkat att jag funderat på att ge upp min relation med människor. Orka hålla på såhär. Radera numret fungerar. Fungerade tills att jag blev påmind om att jag kunde numret utantill. Haha, åh. SMS alltså. Fina grejer. Särskilt efter 24 på natten.
Igår så snackade jag med en gammal vän av det manliga könet. Vi har inte träffats på 4 år typ, men har väl en liten historia bakom oss. Vi har en bra gemensam tjejkompis, men som han aldrig hör av sig till. Jag och han snackade om att vi skulle dra ihop ett gäng och dricka lite vin. Kl 2 inatt fick min väninna ett sms av honom, där han frågade: Vin ikväll? Hon ringde nu och förklarade att det är för att han ville ha tag i mig, och vet att jag och hon är nära vänner, och han trodde väl att hon skulle dra med mig ut då. Så kan man ju också göra. Fyllesms:a genom andra personer, klockan 2 på natten. Vad skulle hon göra då? Ringa o väcka mig och dra med mig ut på vin med denna man?
Tror inte det. Ibland måste män slipa på sina taktiker. Jag borde öppna en sms skola. Tror det skulle vara en fin idé ändå. Do, and dont gällande SMS. Nej, då hade nog inte världen blivit ett bättre ställe att leva på. Eller så hade den det, då jag inte skickar några hatiska meddelanden efter alkoholkonsumtion. Inte i nyktert tillstånd heller för den delen.
Facebook thumb
Haha, ibland allså. Jag stirrar på facebook ett par gånger om dagen. Varjegång så säger eller tänker jag Fy satan vad Facebook är tråkigt och meningslöst. Det går någon timme, och sedan är jag inne igen.
Nu precis innan jag tänkte möta John Blund i ett hett kärleksmöte så kollade jag igenom news feed på Facebook. När jag nått botten av allt meningslöst dravel som folk skriver, kommenterar och gillar så skrollar jag upp igen. Ser en kommentar jag skrivit, skrollar ner igen, och ser ett like, som jag tryckt. Jag blir helt till mig och börjar räkna. Kommer upp till oönskade antal av Likes och kommentarer. Jag förstår inte hur det går till. HUR kan jag ha så mycket att kommentera på när jag tycker att det är tråkigt, och HUR kan jag använda den där förbannade tummen upp, som jag onekligen avskyr? Det är för mig en gåta, för jag registrerar inte ens att jag kommenterar längre, desto mindre tumjäveln. Jag är nu övertygad om att Facebook kör samma sak som de gjorde förr på drive in bioar. De slängde in en colaburk i någon millisekund i filmerna, så att man inte hann reflektera över det, utan endast hjärnan registrerade bilden snabbt, och alla blev sugna på cola och gick och köpte. Detta är dock olagligt, men om man får Justin Timberlake i filmen om facebook, så kan man nog fixa till sig en Like-tumme i någon millesekund när man väl är inne på facebook, som gör att man kör tummen upp i rena farten och rent febrilt gillar och kommenterar allt man kommer över. Det är den enda logiska anledningen som jag kan finna.
Förresten. Googlar man Facebook thumb på pictures, så får man 97 700 000 träffar. Det är alltså 66 800 000 fler träffar än om man googlar pictures på Barack Obama. Borde man bli bekymrad ? Och en sak till, det var ett barn som nyligen blev döpt till Facebook i Egypten. Så jag tar mig friheten att svara på min egen fråga här över. Ja, man bör bli bekymrad.
Yesterday, low day.
Igår så hade jag en lite sämre dag. En sådan dag som man inte på något sätt kan göra något åt för att man skall må bättre. Jag ogillar när människor säger att de är sura och jag säger att de får bita ihop, men de säger att det inte går, för de är på dåligt humör. Sådana människor, i de stunderna borde bara åka hem och sova sig över den perioden, eller gråta sig igenom den, eller äta sig igenom den eller vad som nu fungerar för dem. Men jag kan inte tillåta mig att ha en sådan dag, jag vill inte att sådana dagar skall finnas i mitt liv, även om det kanske är nödvändigt så anseer jag att en dålig dag alltid, varenda gång kan bli en bra dag eller i varjefall en bättre dag.
Men, igår var det verkligen inte en bra dag för mig. Jag var lite låg redan när jag gick upp. Satt i köket o lyssnade på radion, kollade ut över gården och det var grått och det låg regn i luften. Jag gillar annars gråa o regniga dagar, jag älskar regn, och jag tycker det är så mysigt med grått. Men som sagt, igår så var det bara deppigt att se det. Men ändå, så är jag inte otrevlig eller ledsen utåt, för jag skulle aldrig tillåta en dålig dag att bli så dålig. Jag pratade med mamma, och sedan gick jag ut en sväng med en vän för en lunch och lite eftermiddags snack på Café Berlin. Det var mysigt, det var som det alltid var, men jag var inte glad. Jag skrattade och jag pratade, men dey tog liksom emot. Alla människor måste få ha sämre dagar, inklusive mig, men jag vill sällan, sällan tillåta det. Men jag kunde inte hjälpa det, det fanns inte någon bidragande faktor till att jag kände så, eller så fanns det hundra, men som jag inte kunde klura ut. Jag ringde mamma efter att ha tackat för mig efter lunchen, och jag kände att jag ville gråta. Mamma frågade om jag mådde bättre, då jag var så nere innan. (Hur kan mammor känna sådant på sig? Hur kan de veta, utan att man ändrar tonläge egentligen?) Mamma sa att vi borde åka någonstans. Hon hämtar mig på Fredag för en tur till Borås. Mamma älskar Borås och har väldigt mycket vänner där. Jag tycker också Borås är fint. Så sen släpper hon av mig hos mig igen och åker tillbaka till Kungshamn.
Mamma, mamma. Vad hade man gjort utan henne? Min väninna sa att hennes moster varnat henne för detta att det skulle bli såhär när jag kom hem. Att oavsett sinnestillstånd i det andra landet man bott i, så blir man lite deprimerad när man flyttar tillbaka igen. Jag sa att det med största sannorlikhet inte var så, då jag inte känt så innan, och att jag nog helt enkelt inte känner så. Men det är ju självklart ingenting jag kan garantera. Man blir alltså deppig när man kommer hem från en längre utlandsvistelse, och folk har blivit varnade för detta innan jag kom hem, så de kan vara beredda. Vad snällt egentligen. Men ändå, det stämmer inte, inte just nu. Jag är ju glad och nöjd.
Så idag när jag vaknade så kände jag mig precis som vanligt. Jag har skrattat mycket, och jag har varit precis som mig själv. Det är skönt när man känner så, att nu nu är jag mig själv. Och att det är bättre än det som var dagen innan. Som sagt, alla får vara låga, men man måste försöka. Går det inte, nej men då gör det inte det. En dag per år får man vara någon annan, någon som är lite nere, som inte skrattar så mycket och som inte pratar så mycket. Vi är trots allt inte mer än människor, och det duger fullkomligt fint ändå.
Be Awake
Jag ser på nyheterna och läser tidningen varje dag. Det händer så himla mycket hemska saker i världen. Människor utnyttjar varandra, människor dör ifrån varandra och människor får krossade hjärtan. Varje dag.
Men det finns så mycket fint också. Människor ställer upp för varandra, står upp för varandra, är tacksamma, snälla, omtänksamma. Människor tar in andra människor i deras hem och vänjar, vårdar om dem som inte ens tillhör deras egen familj. Det händer så mycket vackert, fint och helt jävla fantastiska saker varenda dag också. Det är nog vad som är balansen i livet, det måste ske dåligt, för att det skall ske bra. Jag tror människan blir mer uppmärksam på saker, mer medvetna gällande att de måste värna och ta vara på det de har runt sig, när det händer hemska saker. Sen tycker jag aldrig någonsin att det hemska som sker, borde ske. Men jag tror att det behövs svart för att det skall finnas vitt. Det måste någon gång inträffa sorg, för att man skall kunna uppskatta glädjen på det sättet man gör. Vi är nu så medvetna om att hemska saker kan hända, så många av oss tar vara på de bra sakerna så mycket mer. Det är en medvetenhet hos människor i västvärlden som finns nu, som inte fanns innan vi blev medvetna om alla problem, alla hemska saker och all misär som finns i världen. Att säga "Vi svälter inte, vi har ett hem, och vi älskar varandra" är inte en klysha som menar att man får vara nöjd med det man har. Det är tvärt om ett tecken på att vi vet vad som händer och kan hända, vi har det bra, och vi är otroligt tacksamma för att vi har det såhär just nu. Jag tror att det är nyttigt att man får se hemska saker, för att ta vara på det man har, och uppskatta det. Som en påminnelse för de som glömt, för de som tagit det för givet och för de som hamnat i en slentrian i livet. Man vet aldrig vart man hamnar. Det vet inte någon. Men, vi är medvetna om vad vi har att spela med, och därför spelar vi med det vi har, och förhoppningsvis försöker alla göra det till det bästa dem kan, av det dem har.
Jag tror jag vet vad min nästa tatuering skall vara nu. Det skall vara en text där det står Be awake. För det är vad det handlar om, att vara vaken, se och uppskatta allt som finns där. Som en påminnelse till mig själv, när jag glömmer.
Så vad gör hon?
Vad gör du då Sara? Jo, det jag gör är. Jag går upp vid 6, 7 på morgonen oftast. Dricker kaffe, kollar på Nyheterna, duschar och gör i ordning mig, kollar lite sidor på nätet. Sen går jag ut på dagarna, en liten promenix till stan då vi bor så satans bra, så är det hur nära som helst till Vasastan o Avenyn. Där möter jag oftast upp någon trevlig vän till mig, tar en fika, en lunch, gör något annat. På eftermiddagarna har jag och mina vänner druckit vin och öl oftast, tills senare på kvällen. Det har vart mer regel än undantag, men har lovat min moder och mig själv att lägga vinet på hyllan ett tag, iallafall de större mängderna. På helgerna åker vi någonstans eller gör något roligt. Besöker klubbar, eller andra städer. Denna helgen skall vi ha klassfest, och nästa skall jag på bröllop. Sedan skall jag till Malmö för en fest med gamla vänner, sedan är det fanimej sommar.
När jag berättade för Fredrik vad jag gjorde så sa han "Ja, det kunde jag fanimej tänka mig att du skulle leva ett soft liv när du kom hem. Ditt liv har alltid varit en räkmacka Sara" Jag vet faktiskt inte om jag kan säga emot Fredrik på den punkten, men jag har det bra. Det har jag. Har brännt oroväckande mycket pengar på alla påhitt och på all jäkla shopping. Men det känns bra. Ingen ångest som sagt. Gött det.
Nu skall jag ut på stan o gå i lite affärer med Pernilla igen.
På återseende.
SJK
You're not easy to love.
OK, Inte helt enkelt alltid.
Ibland kommer jag över bilder, eller tankar eller någon som liknar någon man tänker på. Tänker på oroväckande mycket. Vad betyder det? Betyder det att man gjort fel val, och föralltid kommer tänka på en person, även om man hinner snubbla över någon annan innan? Eller vad är det för någonting som känns när jag tänker på vissa saker. Känns i hjärttrakten, och i magtrakten. Tänk om. Tänk om, tänk om. Tänk om man gjort så, tänk om det fixat sig då, det kanske hade gått bättre. Var det någons fel? Var det inte bara så att det aldrig skulle gå? Är man kanske över det, bara att man inte vet hur man hanterar situationen? Nu blir jag förbluffad över mina egna reaktioner, det stämmer liksom inte överens mellan hjärna och hjärta längre. Har det någonsin gjort det funderar jag över nu? Har man bara låtit bli att tänka och känna? Varför blir jag så påverkad av sådant jag trodde jag var gammalt och förbi?
Man borde väl sluta tänka om nu. Svälja känslorna, eller låta de blekna bort. Det som var, det kanske var och man gör sig nog en tjänst att inte tänka på det. Men det är vissa dagar, vissa nätter, vissa stunder som man kommer ihåg dofter, skratt, känslor. Kommer över det gör man ju alltid tids nog, men kommer tankarna någonsin försvinna? Okej, det är inte alltid det är enkelt för hjärtat, men jag hoppas liksom säkerligen en miljon andra varjedag att det inte är på riktigt, att man kanske, kanske känner såhär för att man inte kan se det man tänker på. Det kanske är en illusion. Jag vet inte längre om jag hoppas att det är så att det är en illusion, eller om jag faktiskt hoppas att det är påriktigt. Hur det än är, vad det än är. Så i dessa fall, så är det inte alltid helt enkelt.
Enkelt för hjärtat.
Så mycket ångest jag alltid har. Mina vänner säger att mitt liv går runt på ångest, det är som något bränsle som för mig framåt. Men nu, näe inte någon ångest alls. Inte alls. Vet inte om det är omställningen att med ett annat land, eller om det är så att jag faktiskt är nära mina föräldrar och mina vänner som vart med från början här. De som vet att jag får ångest efter en hård utekväll o vet att jag behöver någon som ligger sked med mig i soffan. Jag kan åka hem till mor o far när jag vill, precis när jag vill. Jag behöver inte boka något flyg, jag kan bara åka dit och de kan bara åka hit. Jag har inte någon ångest över att jag inte träffar mina släktingar, eller att jag inte ser mina kusiner växa upp. För jag är här nu. Jag kan ringa mina syskon o möta upp dem, vi kan prata skratta, gråta. Men tillsammans. Tre år är en ganska lång tid utan de som man behöver. Den primära familjen. Det kan en månad också vara, eller ett år. Det är upp till varje person. Den som vart borta längst vinner inte, den förlorar också mycket. Mitt nästa steg i livet är här. Nu skall jag göra något som jag verkligen vill göra, hänga på ställen som är favoriter sedan länge och träffa så otroligt mycket nytt folk. Det är en känsla som jag inte kan beskriva mer än det jag gör nu. Det känns, enkelt liksom. Livet på Madeira var enkelt, men på andra sätt. Här känns det enkelt, utan att jag kan ligga vid poolen o utan att man gör vad som faller en in. Det är enkelt för hjärtat här.
Öland & Kalmar
Alltså, Kalmar.
Fint jävla ställe. Jag är dönöjd. Tågresan ner på 4 timmar kändes som 30 min, men det kan bero på att vi började dagen med en öl, och stadigt fyllde på alkoholbehovet kontinuerligt. När vi väl var framme så tog Mia emot oss med öppna armar. Sedan bar det hem till henne o mer vinförtärning. Vi drog till Krögers o mötte upp Erik, som trodde jag drev med honom när jag sa att jag var i Kalmar. Hängde på Krögers, tills alla var rejält berusade o vi vinglade hemåt, eller aa vi tog en taxi och jag fick ett smärre utbrott på den nervösa taxichaffisen då jag trodde han försökte blåsa oss. Eh..? Han var typ 19 år o jättesnäll. Jag var typ 21 år o jättehemsk.
Vaknade vid 9 tiden o käkade frukost, sådär pepp efter gårdagen, drog hem till Erik för en liten visit, o lade av vinet som vi inhandlat några minuter tidigare. Sedan drog vi till Öland för en härlig för och eftermiddag och sedan sov alla på bussen tillbaka till Kalmar. Jag gillar fan Öland, funderar på en midsommar där i år.
Hur som haver, så kom vi hem o började dricka vin direkt. Pärlan var lite illamående o hade ont i magen, så hon kilade hem o sov en stund medans jag o Mia hängde hos Erik. Sedan tillbaka till lägenheten, kollade om Pernilla levde o sen till Erik igen för förfest. En förfest som bara Västkust folk kan ha när man är 3 personer o ett 2.1 system. Var så jävla fint o vi dansade o snackade o kom ihåg minnen o fina saker. Perfekt vill säga.
Sedan drog vi till Krögers igen och blev hälsad av vakterna med: "Åh, hej! Finbesök från Göteborg, välkommen in"! Jo, jag tror jag gjorde ett ganska starkt intryck dagen innan.
Erik frågade om jag inte kunde flytta till Kalmar för jag hade varit, som han beskrev det: KINGEN AV KALMAR.
Lät ganska lockande, men mer lockande att åka tillbaka till ljuva Göteborg o fundera på saken. Gud vad skönt att sova i Pernillas säng igen. Det är typ det skönaste jag vet. Mmm..
Det var Öland & Kalmar turen Gottfolk. 
Calma, Calma !
Idag packar vi väskorna för en tur till Kalmar. Stannar där över helgen. Behöver lite nya intryck o människor efter 12 dagar i Göteborg. Jag & Pernilla bestämde detta i Tisdags natt och om några timmar drar vi till Mia och hennes Kalmar. Skall bli skönt. Känner endå en del som har något med Kalmar att göra dessa dagar. Jonas, Kim, Daniel, Mia, Erik, Henke, Bjarne.. ja det var väl dem då. Kalmar känns som en stad jag skulle kunna bo i. Så vi får väl se hur det blir. Plus, att jag skulle vilja se lite andra stilar på männen än rutiga skjortor, kortare klippt hår på ena sidan, converse o nördglasögon. Missförstå mig rätt nu, det är fint. Men satan vad trött man blir på den stilen snabbt. Den personliga stilen har gått mainstream och det är sådär spännande. Förvisso så klär man sig säkert sådär i Kalmar också vid närmare eftertanke, men vi får väl se. Skall ta lite bilder med Pernillas kamera o slänga upp efter besöket så får ni se fina kalmar!
Alltså, jag känner på mig att det bor en del good looking män i Kalmar. De jag sett hittills går nämligen inte av för hackor, och Mia sger att det finns massor av snyggingar, men att de alltid vaktas av lika snygga flickvänner. Synd tycker jag. Men någon nyligen dumpad o svag jävel kan man väl komma över hoppas vi.
Jag frågade min vän Jonas en gång varför han var så lam o seg o svaret jag fick var " Man är nog lam o seg i Kalmar" Det roliga är att en person från Kalmar säger inte Kalmar, de säger Kalmaa. (För somligas öron charmigt, för andra ett obotligt talfel). Då kom jag på att Kalmaa som de säger är ju Calma på Portugisiska, vilket betyder lugn. Därför antar jag att de är så lugna. Lite långsökt kanske, men det behöver inte betyda att det inte stämmer.
Nej, nu skall jag se Malou här i TV soffan en stund, återkommer.
The bride
Tänkte slänga in en bild på den blivande bruden på möhippan när hon sitter i den franska korta tighta städdräkten o dammvippan i limousinen. Rayban brillorna fick sitta kvar, så hon kunde gömma sig bakom någonting iallafall.
Tips
Nej nu är klockan över 24 o jag skall ju upp ganska tidigt imorgon, få ordning på mina kläder o välkomna min helt fantastiska vän hem efter en natt på jobbet. Så god natt på er. Sleep tight.
Pojkvän-light kan införskaffas snarast
Jag trodde inte jag skulle säga detta, men jag tror att det hade vart rätt skönt med en Pojkvän. Ja, helt seriöst nu. Detta skriver jag inte för att driva med någon, eller provisera någon eller något par. Jag är helt ärlig. En pojkvän.
Eller aa, inte en pojkvän. Men typ någon som man kan ligga i soffan med medans det regnar, någon som man kan gå på stan med, som man känner väl. Någon som man myser med o har det hur fint som helst med, och som man kan ligga med när lusten faller sig på. Jag vill inte bli tillsammans med någon, absolut inte. Jag vill kunna sticka iväg om jag har lust för det, göra vad jag vill, men jaa.. någon liksom. En man. Nu har jag ju typ denna drömreationen fast med Pernilla. Tja, vi ligger ju inte, men hon är mitt absoluta substitut när det gäller pojkvän. Tur att jag har henne.
Det roliga är att jag har vart här så kort tid i Sverige men känner det redan nu. Det gjorde jag inte på Madeira, jag kände aldrig att jag ville ha någon. Men här, ja.. sverige gör mig galen. Det är så fint, o mysigt o vackert o det finns så otroligt mycket fina killar. Så nu är frågan. Skall man skaffa sig en pojkvän-light, eller skall man vänta ut stormen? Det mest komiska är att idag så kände jag så, o helt plötsligt säger Pernilla att hon funderade på det med en kille, och sedan talar jag med Mia, och hon säger exakt samma sak. Det är så komiskt. För ingen av oss 3 är sådana, ingen som någonsin strävat efter ett förhållande, alla är nöjda o står på egna ben o vill vara fria. Men idag så sa vi det alla tre. Varför ? Ligger det i luften kanske? Det är vår, knopparna på träden blommar o allt är så fantastiskt. Är det därför man känner så? Hum.. blir nästan lite orolig nu när jag ser det svart på vitt. Hoppas detta bara är hormonerna o suget efter vettiga Svenska killar. Men fan.. det hade vart jävligt mysigt. Eller? Hinner nog ändra mig till nästa blogginlägg. Brukar ju vara så.
9 dagar av glädje.
Nu är det 9 dagar sedan jag åkte från Madeira. 9 dagar, och det känns som om det vore månader sedan. Inte av anledningen som det låter som nu. Alltså inte att jag saknar det och vill tillbaka och tänker på det. Utan tvärtom faktiskt. Anledningen till att det känns som om det vore månader sedan är just för att vi har gjort så satans mycket här. Det är som jag och Pernilla sa förrut när vi väntade på vagnen: Tänk om sommaren hade varit över nu. Tänk om det inte vart något mer, utan att hösten kom nu. Det hade liksom inte gjort någonting, för jag har skrattat mig till kramper var o varannan dag, träffat så mycket folk, gjort så jävla mycket och haft det så himla fint. Det hade inte gjort någonting. Bör ju nämna att jag är sjukt glad att sommaren inte är över, att den inte ens har börjat gör att det sprätter i hela mig. Vi har så mycket planer. Vi skall till Luleå som Pernilla o Cajsa körde till förra sommaren, och vi skall försöka hänga i Grebbestad varenda helg på Terrasen. Har jag nämnt att lägenheten som vi bor i, ägs av han som är delägare i Terrassen? Fint. Förra helgen var det Möhippa, denna helgen åker vi till Kalmar för lite fest o sedan har vi klassfest i stan med gamla gänget o utgång. Helgen efter det är det Bröllop o sen är det Student firande nere i Trelleborg. Känns som om man har en del på agendan utöver det impulsiva som skall ske. Jag är så JÄVLA glad. Varenda morgon jag vaknar upp o ser Pernilla skiner jag upp. Det är ett rent o skärt nöje att sitta o dricka kaffe på morgonen, att läsa tidningen, se på nyheterna, gå längst avenyn, åka spårvag, och idag så började det regna. Ett regningt varmt Göteborg, det är verkligen verkligen det jag har saknat. Jag älskar varenda sekund av detta, och det är därför dessa 9 dagar känns som 9 månader. Det är helt fantastiskt och jag är så sjukt lycklig.
Sedan kände jag igår när jag skrev med My ett litet hugg i magen, en liten hjärtsvikt. En saknad efter vissa som finns kvar på ön, på det man har där. Men det var bara det, sedan är det ingenting mer. Dem på ön vet att jag älskar dem, att jag tycker om dem, men detta var absolut det rätta valet. Jag har mina vänner här, jag har min familj här och jag kommer någonstans här. Alla dörrar o fönster finns öppna här, det finns möjligheter på varenda hållplats och jag behöver gåvidare, Inatt fick jag också en tanke i huvudet när jag drack lite vin, en tanke på om man kunde gjort andra val, kunde låtit bli att känna, eller kanske agerat efter det man kände? Tankar kan man ju inte blockera, kan inte bromsa dem o be dem ta en annan väg. De kommer, och när de kommer så får man en känsla, en bra eller dålig. Skönt att man kan känna iallafall. Nejmen det är ju Sverige jag skall vara i. Det är som mamma sa här om dagen; Du kommer alltid ha vänner på andra ställen än där du befinner dig för tillfället, det kommer alltid vara folk du önskade var med dig, det kan inte hjälpas. Du skall bara tänka på dem du har runt dig just då, inte sakna det du inte ser. För då kommer du aldrig kunna njuta av det du har just då. Word säger jag. Word.
The last days
Jag är värdelös på bloggningen för tillfället. Vet att somliga vill ha updates om vad som sker o vad jag gör men det kommer så satans mycket emellan helatiden, vi är sällan i lägenheten o är mest ute o springer på stan eller sitter på en Uteservering o dricker vin i vårsolen. (Det finns alltså en gud ändå).
Hur som haver så blir det en kvick update om det senaste vi hittat på. Möhippan skrev jag ju om, o dagen innan dess så var jag, Pernilla, Katta o Josse på Excet o dansade. Innan dess har vi alla suttit o druckit vin var o varannan dag på någon uteservering o myst. Herrejävlar vad lycklig jag är när jag sitter bland mina fina vänner med filtar om oss o vin i glasen mitt i Göteborg. Lycka är fan inte dyrare än gott sällskap o en flaska vin.
Jag stannade i Kungshamn lör-mån för att fixa lite bankärenden o fonder och så (Mjo, visst har man dragit på sig vuxendojjorna nu o fixar med fonderna). I Söndags kom Mia hem till mig o vi käkade Thaimat o låg i soffan. Hyrde The social network, som Mia bar runt på o satte in i Xboxen. När vi sedan skulle ha hjälp med att starta skiten så frågade brorsan varför i helvete vi hyrt Sammys Äventyr som är en tecknad film om några sköldpaddor. Ingen av oss hade alltså noterat att vi lagt i fel film i boxen. Ner o hyra om, och sedan en vanlig Söndag i Sverige med skratt från gårdagen. På måndagen då åkte jag o Mia till stan på eftermiddagen. Hon fortsatte mot Kalmar o jag mot Pernilla o Stan. I Tisdags mötte vi upp Emelie Olsson o Lillian för lite lunch och vin på Brasseri, Josse kom o skulle ha dit sitt afterwork gäng. Vi drog till Linnéterrassen för lite sweet häng o såg ett par käda ansikten. Inte kända i som på TV, utan mer kända som i sett ett par gånger förr när man bodde i Svearike. Fint serru! Jag och Pärlan tackade för oss o hängde inte med på koncerten som de andra skulle på, och gick till ett ställe nära oss o förtärde mer vin o öl. Sedan valde vi mellan att gå vidare till Berså o gå ut på galejj eller om vi skulle käka kebab o snacka i sängen. Det blev ett storslaget kebab o säng snack.
Idag sov vi otroligt länge för att vara vi. 10:15 var vi uppe. Jag som är uppe innan Pernilla brukar gå upp när hon skall till jobbet, dvs kl 6 på morgonen. Men jag har ju faktiskt alltid varit morgonpigg, så det är ju kanske inte jättemärkligt. Sedan har vi strosat runt på stan o shoppat mängder av saker, käkat lunch o sedan chillat hemma. Pernilla som jobbar natt idag har sovit o jag har legat i soffan o filosoferat. Nyligen har vi dragit igenom våra planer för vår nya idé som vi skall satsa på. Återkommer väl med mer info om det när vi dragit igång.
Thats about the last days news.
Möhippa
Bruden tvingas ta på sig en porrig cleaninglady outfit i sammhet o korsettliknande detaljer kombinerat med nätstrumpbyxor. Bör tilläggas att klänningen inte var böj eller vind vänlig. Efter uthängande huvuden, skrik, skålningar till ett dunka dunka ljud runt hela Göteborg och lite vinkningar längst hela Avenyn med dammvippa o outfit så stannar vi återigen på Linné för en Take-Away frukost i Slottsskogen i solen och ännu mer Champagne. Sedan skall bruden byta om och vi slänger på henne en strip outfit o knäpper av massor bilder när hon kråmar sig mot en lyckstolpe mitt i Slottsskogen bland barnfamiljer o andra människor. Jennie dricker ganska flitigt vid dethär laget skall tilläggas. Sedan träffar vi Claes Malmberg och Jennie får ta lite porriga bilder med denna man. Sedan drar hon i sig en hel jävla Heliumballong o roar resterande slottsskogs besökande. Några outfits senare och vi tar oss 15 mil till Kungshamn där vi plåtar Jennie i fler märkliga tema outfits. Det är fotbollsmatch o i halvlek ropar de ut i högtalarna att det är straffskjutning på blivande bruden. Jennie får ett målvaktssett på sig, men behåller nätstrumpbyxorna under. Frittfram att skjuta straff på bruden som står på plan. Efter lite slängningar som faktiskt imponerade oss alla så är Jennie oroväckande i fas, antagligen tack vare den jämna alkoholkonsumtionen. Hem för ombyte och sedan till Smögen där festen skall hållas. Planka, egen bar o ohyggeligt mycket alkohol serveras samt en kladdkaka som är bakad i bröllopstårte form. Rosa glas o detaljer gör allt extra Jennie-tema o det blir hur fint som helst. Nya bilder knäpps av i Fiskare, hitler, födelesdagsbarn o andra finurliga teman och det var väldigt roligt. Slutar med att vi hetsar varandra till shottar o andra improviserade drinkar för att komma igång ännu mer för att sedan bli utskjutsade till Händelsernas mecka Kungshamn o Kanske Mat & Bar. Där träffar man ju alla som man gått i förskola med till den som man antagligen kommer gifta sig med. (Måtte högre makter sätta stop för det). Men visst är det kul om man vill höra historier om vad som skedde förr. Phuew..
Nu kom Mia o vi skall ha Baurau häng. Baurau betyder förövrigt bakrus.
Hoppas er helg varit fin iallafall.
Ohoj!
Turbulent Tisdag
Tisdag och min första morgon i Sverige. Riktigt nöjd var jag o pigg, trots 4 timmars sömn. Drog o mötte upp Josse för frukost. Då kommer min rent utav sagt förjävla fantastiska polare med en stor bag fylld med Vin, glas, filt, frukt, musli, youghurt o dyl. Vi drar till Kungsparken o ligger där i solen i ett par timmar o njuter av en återförening. Sedan går vi på stan o shoppar lite o sen hem till henne o chillar. Någon timme senare möter vi upp underbara Sandra o Pernilla o käkar o skålar med vin. Huset bjöd på shots, så det blev allt livat denna dag också. Slutar med en underbar kväll med nära vänner och att min polare ligger med snubben som äger stället. Vilken jävla stjärna. Mötte upp Ida, Julia och Lisa o tog ett glas innan hemgång.
Resterande dagar har vart fint med mig o min vän Pärlan och vi har haft underbara kvällar.
Sverige är ett ställe man bör spendera lite mer tid i än bara semester. Imorgon blir det e överraskning för min vännina i stan, som jag tyvärr inte kan avslöja än här, då det är.. en överraskning. Men vet att det kommer bli klockrent! Kungshamn får sitt första besök av moi imorgon också. Inget jag ser fram emot, men ibland måste man. Kan dock bli trevligt när man är i rätt sällskap, vilket jag alltid är.
Nu är det Hockey!
Later.
Mäklar måndag.
Måndag kväll och jag anländer på Landala Torg hos Pernilla.
Vi hinner bara slänga in vöskan för att sedan dra oss ner på stan. Sätter oss på Vasastan o dricker lite öl o käkar Svensk maaat ! Jag ville grina ett par gånger, det var en fin känsla. Sentimental, mellankolisk o fin. Det blev ett par öl och sedan dyker två snubbar upp. Efter ett tag drar den ena killen o den andra subben sätter sig vid oss. Han är 27 år, Mäklare o tjänar ett par stålar för varje sälj. (2,4 Mille förra gången påpekade han). Han föreslår att vi drar till ett annat ställe och vi gör jävligt klart för honom att vi inte kommer ligga med honom.
När vi står på utsidan "stället" vi skulle till så avslöjar mäklarn att det är hans port till hans lägenhet. Jaha, skräll. Vi funderar ett tag o gör klart för honom ytterligare att det inte kommer bli några barn gjorda hos honom, han säger att det är lugnt och vi kliver in i bland det finaste jag sett. Vilken jävla lägenhet. Nog är han Mäklare alltid. Spriten åker fram o vi shottar Absolut Vodka. En stund senare så flikar vi in o säger att han kommer bli mycket fullare än oss, mycket snabbare o att han troligtvis kommer däcka. Han skrattar, men vi säger att det är allvar. Vi som kommer från Kusten kan dricka mer än sådana som han, som ursprungligen kommer från Växjö. Killen ger sig inte, vi shotar vidare och det resulterar i att Mäklarn blir jävligt packad. Han tittar på oss med röda dimmiga ögon o sluddrar ur sig: Ööööh... vaae.. ni sjer juuo inte ens fullaää ut. Ääeer nii inte fullja ?
Ibland så är det mest tillfredställande man kan säga: I told you so. Vilket vi sa ett par gånger. Mäklarn skulle ha möte vid 8 dagen därpå, så vi drog oss hem vid 4-tiden. 
Mäklarn, Jag o Pernilla
På hemvägen så träffar vi tidningsbudet som är en mörkhyad vacker kvinna som talar Engelska o vi proppsar på att hjälpa henne med resterande tidningar. På något märkligt sätt så tror hon att vi vart o druckit. Konstigt tyckte vi.lug Vi har djupa konversationer om att hon borde sluta sitt jobb och att vi skall hjälpa henne med någonting annat att göra, vi tipsar om modell. Hon tackar hövligt nej. Allt är iallafall filmat, och hela denna filmen har vi kollat slut på och vikt oss av skratt till varenda gång.
Efter lite puttningar i buskar o blåmärken, skrapsår så somnar vi gott vid 5-tiden. Fy Satan vilken fin Måndag.
Måtte jävulen ta Ryanair.
Jorå, jag gav mig inte. Jag skulle åka med Ryanair o Easyjet även om morsan vägrade. Men för att vi inte skulle åka samma dag, fast med olika flyg så fick hon ge med sig, och det blev mitt val. Jag kände mig lite tryggare i det valet med lågbudget då jag vart på Stanstedt så otroooligt många timmar innan. Jo, Easyjet gick fint förutom en betalning på förmycket bagage på ca 100€. Sedan när vi skulle på Ryanair, så skall vi alltså betala nästan 300€ TILL! Jag vägrar. Efter hundra ompackningar så skall vi ändå betala detta. Jag vägrar fortfarande. Det slutar med att jag får tvinga morsan slänga saker i hennes bagage så jag kan packa över i mitt. Dock, så drabbades jag av Karma-back burn och får slänga min gucciparfym, lite kläder, skor och andra tyngre hår o hudprodukter på Stanstedts flyplats, vilket säkerligen kom upp till ett värde av 300€. Jag sörjer o pröjsar tillslut bara 100€ extra. Bara...
Sen när vi gjort oss vän med tanten bakom disken o slutat hota henne (Jag o Morsan är ett sweet team när det gäller hotning av otrevliga människor som inte gör som vi vill) och vi står i kön för att bli visiterade. Då är klockan 17:45 och vår gate stänger. Morsan får freakouten och typ mutar oss ur kön, sedan springer vi genom heeeela jävla Stanstedt, tappar saker längst vägen, springer in i folk och kommer till slut fram till en stängd gate. Jag håller på att dö, men klämmer ur mig att vi måste på flyget. Bruden ser inte alls ut att vilja släppa igenom mig, sedan kommer morsan och då gick det snabbt att fixa så vi kom på planet. Så där satt vi sedan svettiga och röda i ansiktet. Morsan hostade hela flygresan hem vilket inte gjorde att resterande passagerare var tillfeds med slemhostan som ekade mellan väggarna.
Innan planet gick fick vi trycka ner en vidrig 16 åring som vägrade stänga av sin mobil och uppmanade sina vänner (mesig jävla klassresa såg det ut som) att också ha sina påslagna. Vi frågade om det möjligen var så att hon prioriterade en knäckt mobil mer än en avstängd mobil. Det gjorde hon givetvis inte, och det blev fred på planet.
Hemkomna och framkörd till min underbara vän Pernilla på måndag kväll. Den historian kommer i nästa inlägg. Better to keep it short, eller aa.. jag skall hämta mer kaffe.
Sista helgjäveln!
Vi bestämmer oss för att vi inte skall gå ut på fredagen, då Linus skulle jobba på lördagen och ja, det var väl egentligen den enda anledningen antar jag. Vi går en sväng till FX och sedan kilar vi hemåt. Mamma och jag sitter på balkan o drar i oss lite vin som alla andra dagar under hennes semester. Sedan möter jag upp La Paret Linus o My och dricker lite på Yankees. Det blev dock inte så lite o efter att jag fått upp någon jävla shot i näsan med äkta guld i, som gjorde att det luktade jul i min näsa de närmaste timmarna och Linus får en hel flaska sprit av de som jobbade där som skulle stå i baren tills att han någon gång blev sugen o spatserar ner o drar i sig flaskjäveln, precis när lusten faller sig på.
Vi tågar vidare till Chegas o träffar lite nytt folk o oldies. Myran ger upp vid 4 tiden då vi står o nästan skriker på varandra gällande vem som skall följa med Linus o vem som skall få åka hem. Well, vi ville alltså båda åka hem, men någon skulle uppenbarligen vara snäll o stanna med Lille Linus, och jag förlorade kampen om sömnen och fick hänga med på galejj. Dock aldrig någonting jag kommer ångra, då det typ var det mest händelserika genom tiderna. Precis som sist gång när jag skulle dra, så är det jag o Linus still standing helt ensama ute och gör förbannat dumma saker. Senast satt vi mit i en rondell mitt i natten och gjorde dumheter. Satan vad glad jag är för honom. Förjävla kul snubbe.
However, vi drar till Teatro, hittar en portugis snubbe som jag är osäker på om Linus drog dit eller inte, kan inte minnas det riktigt. Sedan efter lite lössläppt galejj så blev vi 3 utkastade men var lika nöjda över det. Portusnubben ringer ett samtal och vi hamnar utanför Molhe. Då är kl 5 och det är stängt. Men efter lite kontakt med vimmelfotografen bakom vakternas ryggar så drar vi "Linus är snubben där innes kusin, så vi får komma in" Linus som är så Skandinavisk man kan bli, men simsalabim så står vi i hissen på G upp. Fotografen drar i sig lite kokain på toaletten och vi drar ut o dansar. Det var någon V.I.P grej tror jag, för det var speciella folk däruppe. Tillslut så stänger ägarna av musiken, men DJ:arna vägrar o drar igång manuellt. Hur jävla skönt som helst. När vi väl pallar oss ut så är klockan närmare halv 7 och jag snubblar över ett par grabbar som skall ha efterfest i sin båt. Vi är hjärtligt välkomna tills Portusnubben som är med oss stoppar mig o säger att det är Madeiras Maffias båt, och att jag nog inte skall hänga med dem. Vi smiter o vår kille föreslår att vi 3 har efterfest på hans pappas kontor istället. Joorå, vi drar dit o kontoret är typ 3 gigantiska garage fyllda med bilar, scotrar, cyklar o motorcyklar. Efter en stud så pekar snuben på två scootrar o säger till Linus; Unus, which one do you want? (Han kan inte säga Linus, utan säger Unus) Linus ser lika frågande ut som jag gör men Portugisjäveln har bestämt sig. Linus skall alltså få en Scooter av honom. Tja, varför inte sådär på morgonkvisten? Sedan efter gåvan så hoppar vi upp på scootern o jag får sitta fram, portosnubben bakom mig o Linus sist. På denna Scooter. Vi släpper av Linus, o jag kör i tveksamt nyktert tillstånd på Portugals gator en scooter fram till min lägenhet. Där vill snubben följa med in, och jag kör en bortförklarning som jag antagligen körde för sista o första gången i mitt liv, vilket var: No, no. I cant. My mother is in there. She's sleeping in my bed with me.
Portusnubben gav upp förvånadsvärt lätt o fick åka hem. Jag gick alltså segrande ur denna samlagsduell, utan samlag.
Noterbart: Linus tog aldrig hem scootern, så den fick portugisen behålla. Portugisen fick iallafall någon kyss för att han var snäll och inte jättepåstridig. Mamma var dödligt orolig när jag ramlade in närmare 8-tiden. Detta var lätt den mest händelserika kvällen på länge. Hurra för Linusjävelns äventyr!
Det kommer alltid finnas en ny Bin laden.
Osama Bin laden är död. Vad känner man efter en sådan sak? Lättnad, glädje, rättvisa ?
Det enda, jag känner är fan rädsla, och jag känner att jag är arg. Inte arg för att han är död, det spelar inte mig så stor roll egentligen, men arg för att denna informationen har kommit ut. VARFÖR kunde de inte bara hålla käften om detta ? De kunde ha skjutit honom, och sedan knipt om det. Nu, kommer det bli så att det blir en ny attack, eller något annat som är ännu värre. Skjut gubbafan, men berätta det inte.
USA Kallar det rättvisa. Jotjena. Rättvisa ? Detta är den högsta jävla graden av orättvisa som kan uppnås. Amerikanska soldater dödar civila i deras land, det utbryter krig, de smäller World trade center, USA smäller hela jävla afghanistan och sen efter 10 år så dödar de Bin Laden. Jag undrar, vad som händer nu. Det är ju inte att de på den andra sidan världen ger upp nu när deras ledare dödats av Amerikanska Soldater. Det kommer Alltid att finnas en ny Bin Laden. Oavsett för och efternamn så kommer det finnas en för och eftergångare. Och vilka är det som drabbas av detta då? Jo, det är hela USA, precis som hela Afghanistan. Även om den amerikanska befolkningen känner trygghet just nu där de står i sina vit,blå,röda kläder på torgen o hoppar, så kommer det nog inte dröja länge tills ett direktsent hot kommer ut, eller någon annan attack. 
Kunde de inte bara hållt käften om att de dödat honom. Inga bevis på att han var död, dvs ingen hämnd för hans land, och ingen hämnd mot USA. Smart att knäppa hjärnan, men det finns en del fler. Osama Bin Laden har förövrigt 24 barn. Vilket är ganska imponerande men också lite småläskigt, med tanke på att jag antar att de delar samma åsikter som deras far gjorde. Jag tycker detta kriget är töntigt, hur tabu det än är att säga så. Det är ett öga för öga, tand för tand krig och jag får rysningar av tanken på hur många som nu kommer drabbas av att de tog ner Kungen på brädet, och hur många som kommer drabbas när de tar ned den andra kungen. USA:s president Barack Obama.
Om inte USA vetat att Bin Laden blivit dödad, så hade de kanske inte känt sig trygga när de trott att han sprang runt där ute, men det hade handlat om vad de trott. Inte som det är nu, när de faktiskt är otrygga. Man tar inte ner en ledare ostraffat, det gör man inte. Och det är ju USA, landet av möjligheter riktigt medvetna om. Så nu, 10 år senare efter 9/11 så kan dem börja känna sig otrygga igen. För nu kommer det hända något.
Som sagt, ta ner gubbjäveln, men håll käften om det, för det hade inte någon vetat om han var död, så hade man inte kunnat reagera på det. Varken positivt eller negativt.
Schackmatt Amerika.
Kaotisk helg, igen.
Vad gjorde du på Valborg? Frågade min väninna förrut.
Jaha, så har man missat självaste Valborgsmässoafton också, fint. Nackdelen med utlandsboendet är att man missar en del dagar som man inte hade undgått i Sverige, men å andra sidan så firar vi destomer konstiga dagar här, som egentligen inte ens är några högtider. Tillexempel torsdagar, fredagar och lördagar.
Fredagen styrde mot Yankees för en afterwork och ett hejdå get together för Sara & Patrik. Var mycket trevligt, och efter att Patrik kommer utdansande från baren med en flaska Absint på huvudet så fick det en helt annan stämning, efter att flaskan 7 minnuter senare var tom. Vi tjejer tog oss i kragen o drog igång tjejfesten som vi hade planerat hos oss på balkongen. Mycket trevligt som alltid när det är fint sällskap. Dock missade jag den lilla detaljen med shotar och att en av mina gäster låg inne och kräktes på min toalett efter lite förhastad konsumering av vin, sprit och öl. Mickan stannade hemma pga hennes trasiga knä och Pereira som dök upp på tjejfesten fick hålla till godo, då han skulle spela match dagen efter. Jag, Sara.S, Anna.Å och My drog till stan och mötte upp killarna. My som propsade på att ta med en vinflaska men inte hade någon öppnare slog sönder vinflaskan, bröt av de spetsiga kanterna och drack ur den. Underbart att det finns folk som vid ett visst stadie kan gå lite längre för att få i sig lite mer. Det förklarade också varför My hade ont i läpparna och i fingrarna igår. Vi hittade Linus o Oskar utanför Mini Ecobar och sedan är det bara ett virrvarr av händelser och märkliga saker. En fin kväll, med lite mycket alkoholkonsumering för oss tjejer, då det bara var jag och My som var still standing efter tjejfesten. Synd dock, för vi borde egentligen också ha dragit hem, fast då hade man väl inte haft så mycket att skratta åt efter dock. Och man skall ju mäta livet i skratt och ta sina beslut efter det. Det märkliga var att vi var ute till 4 eller något, men jag var inte inne på en endaste bar. Eller jo, en bar var jag inne på, men där tog jag bara en öl. Det som är ännu märkligare är att jag alltid hade någonting att dricka i handen, vilket är fantastiskt lämpligt men det ter sig lite märkligt då jag inte kan minnas att jag köpte någonting annat. Kvällen slutar med att jag o Oskar sitter på en kyrktrappa o väntar på våra vänner. Sedan försvinner dem, och vi bestämmer oss för att ha poolparty. Vi stannar vid bensinstationen, köper 5 stycken Pan pizzor och sedan åker vi en lååång väg till Barreiros för att fylla på våra mobiler, vilket vi kunde gjort vart som helst men vi väljer den bankomaten som ligger längst bort, och mest öde. Sen ringer vi Linus o My, och de tackar ja till Polpartyt. Vi sitter i taxin på utsidan dem och väntar. Tillslut får vi svar att dem inte skall komma, och det betyder att vi suttit med en taxameter på nu 20€ i ösregn och väntat i onödan. Dock så berodde det inte på någonting annat än att de båda konsumerat lite väl mycket alkohol. Jag o Oskar struntar också i poolpartyt och vi beslutar oss för att sova.
Lördag och man kan ha mått bättre. Det första jag gjorde var att ringa Sverige vänner för att skrika ut min ångest. Det gick fint, men sedan mötte jag upp Linus, My och Oskar - The Squad för att dränka vår ångest i mer ångestframkallande medicin - öl. Vilket gick fint. My som inte druckit innan 2 dagar i rad satt o blev matad med redbull vodka av Linus för att komma igång igen. Vi fortsatte konsumera öl och senare på kvällen hade jag bestämt att vi skulle ha middag på den Indiska restaurangen. The Squad (lättare att kalla oss det än att räkna upp alla namnen alltid) och Anna, Ponta och fröken Silva. Trevligt, men ett shletet gäng. Sen vare bara att gå på det igen o jag My (som nu gjorde sin första kväll med dag 2 av alkoholkonsumering) och Silva drog till FX o träffade lite folk. Jag ville ganska tidigt skita i det, men vi bestämde oss för att köra, och 32 tequilashots senare med drinkr, vin och öl så stod alla och dansade som dårar. Jävligt kul faktiskt. Jag mådde inte bra en period o tackade för mig, men när jag såg Silva vara pepp som är 14 år äldre än mig så kände jag att jag skulle dansa ur skiten i omloppet, och det gick galant. Hemgång senare o jag tappar min mobil i taxin, lyckas bli utelåst o står o ringer som en dåre på porten tills att en Portugis börjar gapa att jag är crazy, då har jag givetvis stått o ringt på i 20 minuter, spelat ett par låtar med ringklockan och gapat, pekat finger åt kameran men det var inte mina roomies som fick fingret, det var vår granne. Detta händer samtidigt som det spöregnar o jag står utan mobil o utan nycklar. Mickan kom tillslut ner o öppnade, bara att geniet OCKSÅ glömmer nyckeln och det gör att två av oss är utelåsta. Vilket helt jävla genialiskt drag. Emil fick tillslut springa ner o öppna för oss i varjefall o jag fick prata med Calle i telefon undertiden som jag hänger ut genom köksfönstret för att inte störa de andra, vilket var ett brutalt misslyckande då jag är rätt gapig av mig. Hittade dock en micro som står på utsidan fönstret. Emil var för andra natten i rad svinsur på mig för att jag denna gången också väckt honom. I fredags missade jag också att stänga ytterdörren så den stod på vid gavel och med nycklarna i, Emil var Nöjd.
Jag var fan nöjd med en härligt kaotiskt helg, igen.
About LOVE
Tack älskade du.
