SJK

Dagar som denna känner jag att jag inte borde sitta vid datorn alls. Inte använda telefonen, inte kunna maila, sms:a, och absolut inte titta på bilder. Försent. Det känns redan i magen, det bubblar redan i blodet. Och självklart regnar det ute. En dag som jag sörjer att jag inte längre har det jag hade en gång.

Jag har allt annat. Jag vet det. Men vemfan bryr sig om det, när det är det andra man vill ha?



En helt vanlig kväll på Funchals gator, runt Julen. 2010.


Those flashing lights.

Som du sa; Du vet inte om det är bra eller dåligt. Jag vet inte heller. Det känns bra, men situationen är dålig.
Eller så är det just det att det inte känns bra, det känns dåligt, men situationen är bra. Skulle vara bra från en hjärte-kritikers håll. Skriver om orden, om och om igen. Men vet inte vilken ordning de skall stå i.

Jag saknar dig så jävla mycket.

Det tar sådan lång tid, det har alltid tagit lång tid. Jag har inte tid med saker som tar lång tid. Har inte något tålamod.
Och du är precis likadan.

Varit ute i skogen med mina kusiner och min moster. Traskat runt och fikat. Kastat sten i sjön.
Tog inte ens med mig mobilen ut. Så. Himla. Skönt.

Fantastiskt mysigt.

Jag lever för kicken, precis som du.

Igår så var jag totalt utslagen. Tror jag var redig berusad klockan 9 på morgonen. Efterom jag klockan 5 vandrade i ett avstängt område med lera som täckte skorna, och sedan fick ta stora vägen hem, då jag inte hittade på något annat sätt, så kanske det inte var så märkligt att jag var berusad klockan 9 också.
Jag orkade med andra ord inte hänga med på Liseberg, och var i början av dagen inte alls avundsjuk på min familj som skulle på Winnerbäck, men det trappades dock upp ju längre av dagen som gick. Kollade på Kung Fu Panda 2 gånger (vilket är lika många gånger som jag kollat på den idag redan), sedan köpte jag o Morfar Pizza och kollade på TV hela kvällen tills de andra kom hem från Winnerbäck.  Nu spelas det Winnerbäck i hela huset och jag är lite bitter över att jag missade det.

Efter att vagnarna slutat gått på Lördagsnatten så kom jag äntligen med en buss hem till mina kusiner, efter att ha flytt från en man som tyckte jag var skyldig honom att följa med honom hem då jag fick honom att snacka med en kille som förföljde mig Avenyn upp, så sa jag att han skulle snacka med en annan random snubbe som gick där istället för att hänga på mig. Snubben som blev offret tyckte då att jag skulle hänga med honom hem, då jag skickade en annan snubbe på honom. Jag var mer eller mindre skyldig honom det. "Det minsta du kan göra" som han sa. Mmm, visst tjena. Nixpix sa en ofantligt full Sara, iklädd svarta skinnbyxor, en päls och läppstift där hon sprang nedför Avenyn och hoppade in i sista nattbussen.





Jag har upptäckt en sida hos mig själv som jag inte visste fanns, eller en sida är det väl inte, men det är ett drag hos mig som jag nu har analyserat. Man vet aldrig med mig när jag är tokfull. Förutsatt att jag inte svamlar eller skelar då förstås. Men, om man ger mig Tequila (vilket konstigt nog alla jag är ute med gör) så kan man läsa om jag är för full eller inte genom att se om jag tar citronen och saltet. Gör jag inte det, utan endast dricker tequilan och innan säger att jag skall ha en 6:a (får jag inte det så skall jag ha 2 stycken fyror, för att överlista bartendern). Men somsagt, skiter jag i saltet och i citronen så är jag med största säkerhet SKITFULL.

Känns ändå skönt att ha hittat ett sådant drag hos mig själv. Innan har tänkt att sålänge jag kan säga mitt personnummer så är jag inte packad. Eh... OK Kloka kvinna. Inte konstigt att man alltid blir asfull, eftersom personnumret är fastetsat hur jävla packad man än är. Succé.

Igår spenderades dagen på stan med lunch och fika med Pernilla. Hela Göteborg cyklade igår runt för att visa stöd för Naturen och flera band och orkestrar var placerade över hela staden. När Klockan närmade sig 15 så vägde systemetpåsarna så mycket, så vi var tvugna att sätta oss på en uteservering och beställa in lite öl. ÅH, så mysigt! En för-för-fest med endast mig o pernilla, och senare förfest hos Johan. Crazy förfest alltså. Det tokdansades, dracks, röktes och allt detdär som gör en förfest lyckad med utomordentligt sällskap. Grannen kom upp för att klaga på volymen. När de erbjöd honom en öl så kom han in och hängde istället. (Anar att jag kommer bli en liknande granne) sedan bar det iväg mot klubben.






Någonting oväntat hände - jag blev väldigt berusad. Vid ett tillfälle sa jag "Det är lugnt, jag är som en leguan och smälter in överallt" vi minns inte riktigt sammanhanget men det var en stund som bjöd på många skratt, då det inte heter Leguan, utan Kameleont. Vi brukar numera köra Sporter på dansgolvet. Mest populära är då Basket samt Bandy. Vi dribblar, passar, fintar, snurrar bollen (som givetvis inte finns) på fingret och ibland så kommer det in lite fotbollstrick med att slänga upp bollen mellan skuldrorna och andra glasklara högimponerande saker. Ibörjan så blev detta väl en grej man gjorde o skrattade åt samtidigt som man utövade det, men tex. som igår natt, så tänker jag inte längre på att vi gör det. Det faller sig helt enkelt naturligt. Folk reagerar säkerligen olika på detta, men vi har ännu inte fått spö.

Igår uppfanns det mest aktuella dansmovet just nu. Nämligen Krabb-valsen. Du sätter ihop fötterna, och förflyttar dig sidledes genom att vicka på fötterna fram o tillbaka. Efter mycket övning så går detta jättefort och är en riktigt glödhet grej just nu. Krabb-vals alltså, för dem som bara vill gå maniac på dansgolvet.

Vilken SUVERÄN Lördag det var. Allt var klockrent. Sådant jäkla röjj! Stort tack till alla inblandade.

Göteborg. Jag skall vara dig trogen.

I nöd och Lust.

Thank god it's Friday!

Jomenvisst. Vi har sagt Bio. Men vem försöker man lura? Oddsen är väl 1-100 att det inte blir uteserveringar och vinkonsumtion ikväll. Men, fingers crossed att ryggraden sitter i när jag om en stund lämnar lägenheten.

Återkommer nog med den uppdateringen tror jag.

HA EN UTOMORDENTLIG FREDAG. Vad ni än gör. Vart ni än är. Stockholm, Karlstad, Vadstena, Eskilstuna, Jönköping, Kalmar, Funchal, Haarlem, London, Smögen, Uddevalla, Halmstad, Göteborg, Lysekil, Linköping och alla andra ställen där ni sitter och läser min blogg, som jag är medveten om.

HEEEJ SÅ LÄNGE!

INGEN kan ha missat denna genialiska låt. Men, om ni nu har undgått detta masterpiece, så är det bara att trycka på Playknappen här nedan och ta ton!

Jisses vilken intensiv sommar det har varit ändå. Synd att man inte har kort på allt som hänt - men å andra sidan vilken JÄVLA tur att man inte har kort på allt som har hänt. 2011 års sommar, den första hela sommaren i Sverige jag upplevt, sedan 2007 var verkligen alkoholens sommar. Fysatan vilka fina månader.


Så vad har hänt?

Jag har kommit hem till Sverige, och 6h senare så satt vi hos en Mäklare som vi hittade på en uteservering. Sedan söp vi honom under bordet och flydde fältet.



Vi åkte Limousine i hela Göteborg.



Var på Möhippa och dansade i fiskarutstyrsel.



Vi var på Bröllop.




Sedan har vi varit ute och druckit vin, drinkar och öl varenda dag i hela Maj och Juni.



Vi drog till Kalmar drack liiite förmycket vin.



Vi drog till Öland och drack bärtz.



Skumpa, Henke Lundqvist, Glenn Hysén och annat ståhej inträffade.



Vi var på klassfest.



Alla eviga kvällar på Avenyns uteserveringar med mina vänner.




Midsommar kom, och Jonas, Jimmy och Janne kom på Besök från Oslo.



Efter det så kom Hallstensson och gänget på besök från Borås, för en redig utekväll på Smögen.



Strax därpå kom de blivande Makarna Kim & Linn från Karlstad och hade allt annat än ett nyktert besök.



Jag stannade kvar i Kungshamn och Smögen och gick ut på hemmaplan. Alla kvällar startade i vårat uterum, som kallas Satans Uterum.



Och alla fina, fantastiska dagar på altanen med öl och fint sällskap.



Kort och gott - det har varit en fantastisk sommar med sol, bad, klippor, fester, bröllop, möhippor, privatfester, skeen, skratt och mycket, mycket Kärlek. Sommaren är kort, men fan vad mycket roligt som händer.

Tack för denna superbt fina sommaren allihopa som varit med mig och satt guldkant på tillvaron. Och varsågod systembolaget för alla tiotusentals kronor ni tjänat på oss i sommar.

Nu ser jag fram emot en lika wonderbar Höst!

Jag får lite skuldkänslor varenda gång jag öppnar kökslådan där besticken finns i vårat hus. När lådan sakta rullar ut så blottar den någonting som inte är vad man tror det är. Nämligen en smörkniv. Visst är det en smörkniv, men det är inte riktigt den smörkniven som man tror det är.

När vi gick i mellanstadiet så skulle alla göra smörknivar. Jag var helt enkelt inte i form och min smörkniv blev verkligen inte fin. Man såg ju att det var en smörkniv, men det var mest för att den hade ett bredare parti, och ett smalare länge parti och det uppenbara att den var gjord av trä då givetvis, men annars så var det inte någonting som skulle tryckas upp i mängder och säljas på Designtorget liksom.

Vi skulle olja smörknivarna och de skulle ligga på tork inne i målarrummet tills nästa gång det var träslöjd. Well, nästa gång så fick de olika borden gå in ett efter ett och hämta sina smörknivar som skulle kunna vara smidda av guds egna bara händer. Väl inne, så hittar jag inte min smörkniv, och allas lappar är ihopblandade. De flesta är ju ganska lika, men jag visste verkligen hur min såg ut, då man kunde tro att det var med en smörkniv jag hade täljt min smörkniv. Men nix, den fanns inte där. Någon totalt blind unge hade då råkat ta min smörkniv istället för sin. Så jaha, vad gör man liksom. Jo, man får ju helt enkelt ta en annan smörkniv, bland de som blir över, då alla inte ens ville ha med sina hem. Märkligt nog.

När jag kom hem så lade jag kniven på köksbordet och det tog väl ungefär en minut tills mamma fick tag i den och tjuter ut "Ååååååh, vilken fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin smörkniv, har du gjort den till mig och pappa?"  Satan.
Och varjegång vi har gäster som sovit över och frukosten serveras så säger någon:
"Jaaa, och dendär smörkniven som du håller i har Sara gjort. Duktigt ha?!"

Jamen ni hajjar. Jag KAN inte säga 10 år senare att det inte är min smörkniv. Eftersom jag flyttade hemifrån när jag skulle fylla 16 så var det lite lättare att inte se den varje morgon, men nu när jag vart hemma under sommaren så blir jag påmind every day om att det som ligger där, det som fått så mycket beröm, det som påminner mina föräldrar om vilken duktig skapande dotter dem har, inte ens är min jävla smörkniv.

I och försig kanske det är bättre för mig som fick ta en snyggare smörkniv, än att vara den som fick med sig min mongo-fula smörkniv hem, och föräldrarna får ljuga och säga att det är en fin smörkniv som deras barn har gjort, fast de inte alls tycker det och i smyg undrar om deras älskade barn inte kan kontrollera sina handrörelser och möjligtvis har ett nervfel som orsakat smörknivens miserabla utseende. Jag hade nog tur ändå ja, även om jag allt har lite dåligt samvete såfort lådan rullar ut. Får nog tälja en friggebod för att överglänsa smörkniven.

Woaw. Gillar verkligen denna skapelsen. Vet inte riktigt vad den skall symbolisera, men känns som om han skall ut o resa någonstans, och skall leta efter någonting som fattas. Gillar den verkligen. Den är en av delarna av In search of Missing Pieces och är gjord av Bruno Catalano.
Like it alot