Min Kalender säger Nej.

Nu kilar jag till Göteborg igen och skall chilla på Grand med min nya Givmilda Boss. Hurra!
Först en runda på stan dock, där jag kommer hälla i mig X antal glas rosé innan jag möter upp Schtekarn.

Imorgon Fredag är det möte med något företag gällande Eventen, sedan drar jag för att möta upp Karin & Kalle för middag, Universeum och lite Aveny visning för honom antar jag. Sen kilar jag vidare För att sedan möta upp Släkt på Grillning i naturen.
På Lördagen skall det firas födelsedagar, och det med grillning då också och vindrickning för oss äldre.
På Söndag blir det en date.
Måndag morgon kilar jag tillbaka till Kungshamn.
På Tisdag har jag möte och sedan måste jag dra mig tillbaka till Göteborg för att sedan flyga till London på Onsdagen, och Madeira på Torsdagen.


Någon som vill byta mot något lugnare och harmoniskare liv ?


Antar att det bara är; Suck it up, and keep on rockin'



Om henne:


Nu har jag vart på träffen med Mediumet Victoria.

Enligt Vicoria så är jag en människa som är glad helatiden och som gör att människor runt mig blir chockade när jag faktiskt är på sämre humör. Jag är en person som underhåller alla runt om mig, som får folk att skratta och att släppa tankar på hopplösa situationer när de är med mig, eftersom jag får de så glada och att de blir inspirerade av mitt positiva sätt. Hon säger att jag skall jobba inom Event (jag har alltså inte pratat med henne innan) och att jag skall vara med människor, eftersom de älskar mig och jag älskar dem. Hon sa också att jag fungerar på kontor och gör min arbetsplats till ett behagligt ställe för de som är mina kollegor, men att jag förhindrar mig själv att vara den människan jag är, och att jag borde träffa människorna jag har som kunder, och inte prata med dem i telefon eller dylikt. (Öh, PRECIS det som jag kände när jag satt på kontoret) Hon sa att jag fungerar utomlands superbra, och att jag snart kommer åka tillbaka till ett ställe där jag redan varit, för att jag har så mycket hjärta kvar där (Hum.. mycket märkligt, jag har nämligen för mig att jag skall tillbaka till Madeira om 8 dagar) Hon sa också att jag tänker alldeles, alldeles förmycket och att det gör att jag sover förlite, men att det har blivit oerhört bättre det senaste (no shit). Att jag är en riktig människokännare och läser människor på en sekund; vilket jag ALLTID gjort och är jävligt glad över att jag kan göra, även om det ibland blir svårt eftersom jag tvingas vara runt människor som ger mig dåliga vibbar anyway.

Hon sa också en sak som fick mig att tänka på en liknande grej som en vän sagt för något år sedan. Nämligen:

Du kan sitta här och stirra på mig, och din hjärna börjar spinna som fasen, för du känner att det är något du inte kan sätta fingret på, eller att du funderar på just VARFÖR jag röker light, och inte mentol. Men 3 minuter senare kan jag ramla ner, och dö. Och DÅ får inte du panik. Utan du tar det lugnt, och ringer en ambulans och bekräftar att jag är död. För det som precis hände, var inte någonting konstigt. För det händer, och varför skulle det INTE kunna hända just nu. Du tänker alltså på saker som är heelt onödiga, men när det väl händer något som hade fått andra människor att balla ur, hade du bara ryckt på axlarna och sagt: Jaa, men så är det med det. Nu gör vi något annat.

Jag tror min vän sa något i stil med att jag blir rädd för vanliga saker, och reagerar på det. Men att någon likagärna kunde ha dödat en annan person framför mig, och jag hade varit hur lugn som helst.

Jag tror det är det Victoria menar, jag tänker på så mycket onödigt, och analyserar folks skor, och vad de tänkte när de gick tillbaka och köpte en glass, och varför han lade nyckarna just där, men när något stort händer, så ser jag det för vad det är, och att det egentligen inte är helt ologiskt att hon precis trillade ner död framför mig nu. För om inte här, så hade det hänt någon annanstans.

Det som var det viktigaste som hon sa var att varesig jag väljer utlandet, eller ett jobb i Sverige så spelar det ingenroll. För båda alternativen är bra. Jag kommer också tjäna massa pengar på att vara den personen jag är idag, och att jag borde skaffa ett eget företag, då jag klarar av saker bäst, när jag själv är den som styr. Och så sa hon att jag inte vill ha ett förhållande, för jag trivs bäst som singel. Att inte vara bunden till soffan en lördag, utan att jag måste få välja vad jag vill. Fast att när jag väl väljer ett förhållande, så kommer jag vara den perfekta flickvännen, och att min kille kommer få en del konkurens, men att jag själv inte är det minsta svartsjuk på honom.
MEN hon sa dock att jag kommer bli kär i Maj... och jag kommer ju spendera större delen av Maj på Madeira.. så jag blir lite smått freaked out nu. Måtte gud sätta stopp för att jag träffar en Portugis.




Tycker ni det stämmer som Victoria sa, eller tycker ni att det var Pure Bullshit?



Nejtack Winnerbäck

När jag var 18 år så lyssnade jag alltid på Lars Winnerbäck, men efter ett tag tyckte jag att det var för deppigt.
Jag testade nu igen efter 3 år. Jag måste säga att han är genialisk, jag gillar det verkligen men det är så dystert mycket av det han skriver att jag känner den deppiga känslan komma krypande igen.

Det går helt enkelt inte. Han är fantastisk, men nej.
Men vad gör det när det finns miljoner fler genier att lyssna på.


Som tillexempel

 

Nu kilar jag iväg och får se vad jag har att vänta mig av min framtid.

Ha det gööörgött.


Ännu ett slumpartat möte?

Hej på er!

En rolig sak hände för en stund sedan. Jag gick en promenad, och avslutade den sedan på Mamii's jobb, där jag dagligen hänger och ser på folk, dricker kaffe och chillar. Jag har ju sådana jäkla problem med vad jag skall göra i framtiden, hur träffen med min Chef på Grand kommer bli imorgon, hur jag skall ställa mig till de andra jobben jag fått och om man skall överväga en sommar på Madeira igen.
Jag pratar med mamma om detta varje dag, och är nu lite smått instabil gällande min framtid, som jag är övertygad om kommer bli fantastisk, men jag vet liksom inte vart jag skall börja. Jag behöver råd heltenkelt.

DÅ. Så kommer det in en tjej och presenterar sig som Victoria. Jag hälsar och pratar lite med henne och sådär.
Det visar sig att Victoria är ett Medium, som håller föredrag om framtiden, karma, olika chackran och auror, vad som kommer in i ens liv, vad för fas man befinner sig i och vad man skall satsa på.

Nejmensedärja. Hur jävla lämpligt är inte det att jag stöter på henne mitt under min klagosång gällande min framtid.

Klockan 19:30 skall jag och Victoria ha ett samtal och se vad min framtid kommer utvisa, vad jag skall välja etc.

Alltså.. är någon ens förvånad längre över dessa slumper? Känns som om någon filmar mitt liv, och sedan skickar iväg folk som kantar dess väg och placerar de just framför mig. Herregud. Jag har sådan tur. 

Hur som haver tror jag inte det var slumpen som gjorde att Victoria och jag träffades idag, inte när jag verkligen behöver veta vad jag skall välja. Eller så var det slumpen. Men som jag brukar säga.. allt händer av en mening. Och det håller jag fast vid. Kommer bli jättejätte intressant iallafall!

Min chef ringde förut också.. såklart. Företaget jag skall jobba för har tydligen gjort någon deal med Svenska fotbollsförbundet, och detta var tydligen en ENORM grej, så han frågade vad jag helst dricker, så han kan beställa det. Jag sa att jag dricker det mesta, han sa att det lät utmärkt och att det kommer bli en del Vodka imorgon på Hotellrummet (hotellrummet i singular alltså, vilket antagligen betyder att vi kommer dela rum, JIPPI verkligen) För detta skulle ju firas. Nu hade han två saker att fira sa han, att vi gjort ett grymt avtal med Svenska Fotbollsförbundet, OCH att han anställt en grym värdinna. Yepp.

Men ärligt talat, så kanske allt detta låter skit skumt, och det kanske det är. Men det är som mamma sa förut när hon faktiskt tänkt på min situation med min nya Chef. Han kanske känner att jag är en person han kan ha roligt med och släppa loss med. Och vaför inte göra det ihop på ett SPA och hotell då? Kommer bli jäkligt kul, och är det några varningstecken som jag nu motförmodan missat så kommer nog Victoria rycka in ikväll och säga det.

Wiiihu! Nu blir det lite chill out och online shopping.


Later!

Liv

Kim & Robin skall få ett Liv. Som skall heta Liv.

Det är så fantastiskt. Jag har ju vetat om detta ett tag nu, men efter att ha pratat med fantastiska Kim förut, så satte jag mig ner i soffan och tänkte på det. Och jag blev tårögd! Det är helt otroligt. En liten bebis, som de skall få pussa på, mysa med, trösta och se växa upp. Ett litet liv, som de kommer få lära saker, som de kommer göra till världens finaste människa. Jag är så glad för deras skull, och jag är så glad att jag kommer få vara med!

Jag får helt enkelt flytta till Eskilstuna. I allafall tills barnet är så stort så föräldrarna tar och packar ihop sina grejer och flyttar till mig i Göteborg (Robin ta ditt förnuft till fånga) och där skall vi gå på våriga promenader med barnvagnen i slottsskogen, titta när löven faller över Avenyn och fånga snöflingor när vi befinner oss på Jul på Liseberg.

Gud vad jag längtar. Bättre föräldrar med vettigare åsikter är nog inte lätta att hitta.
En fantastiskt snäll Pappa, och en oerhört Klok mamma.

Det kommer bli så jäkla coolt med ett nytt litet Liv, i våra Liv!

Vill ni kika in och se hur det går för mina vänner i deras liv. Klicka på Mammans blogg som ni finner här.


Wow. Jag har vart med om mycket, men detta tar nog priset som fräckast grej.
Jag är så himla förväntansfull.



Trevlig kväll allihopa.

SJK



Såklart

Nu är flygbiljetterna fixade.


3 av 4 iallafall.

Ähm...

FREAKIN' SNEAKERS


Titta här vilken fin bild Oskar gjorde på mig. Det är ju en orginalbild, som han snott ihop i sin MAC, så den ser målad ut.  Är just nu ny profilbild på Facebook. Melike.   

Jag har blivit en sneakers Chick. Vilket jag aldrig trodde jag skulle bli, men när man flyttade tillbaka till sverige så var det stört omöjligt att gå i pumps, eller ballerina. Och sedan var jag fast. Fast i La-sneakers-Hood.
Men jag är inte ensam. Nej nej. Ser inte en endaste tjej ute på krogen, affären, gatan eller någonstans som går i annat än ett par shyssta gummidojjor eller Converse. Kan ju säga att jag trodde man fick vänta lite med conversen i något år innan man är sugen att dra på sig dem, men icke sa nicke. De är överallt. Alla åldrar, jag, lillsyrran och mamma har fått märka våra skor eftersom alla 3 har precis likadana. Mamma är ändå 42, syrran 17 och jag ööh.. 20. Eller säger man 21 när det är lika långt mellan båda?

How ever Jag har iallfall inte på mig någonting annat än just dessa guds prisade skor. Men när jag skulle på intervjun så valde jag faktiskt ett par andra skor, kände inte att Converse passade in dit jag skulle. Jag har nu sedan jag kom hem haft på mig pumps 2 gånger. 1 gång på en överraskningsfest, och en gång på Begravning. Kan ni fatta att pumpsen blir dissade på krogen också? Men jag känner att det är fan najs alltså. Själv går jag för tillfället runt i en kort skinn imitations jacka, leopardmönstrad sjal, gigantiska brillor, ett par chinos och s.å.k.l.a.r.t Sneakers.


Här är mina vänner som tar mig fram genom livet

 

Som ni vet så målar ju jag en del. Men det är värre med att skissa och så, visst gör jag det men det händer mer om jag skall måla en tavla av det senare, så jag skissar upp det först. Men någon som är så helvetes jävla bra på att  skissa och rita med vilken jävla penna som helst är min Bror Sebastian. Ohmyfuckinggod vad han har skills alltså.

Ofta så är det så bra så jag får rysningar när jag kollar på det han gör. Det är sjukt alltså. Tatuerare hade varit det perfekta yrket för honom. Jag funderar på om det var mormors gener som hoppade över Mamma, hennes syster och bror och sedan landade hos mig och brorsan? Men det är också märkligt, för vår lillasyster är totalt värdelös på att skissa, måla, rita ja.. allt som har med det att göra. Men hon är bra på att komma hem sent, festa och skrika. Vi alla blir ju belönade med något.

 

Såhär sitter han och skissar ihop, samtidigt som han gör något annat, som om det vore världens lättaste sak liksom.

Mm, känns sådär lätt va.

 



Och här har vi honom. Mannen, myten, legenden. Krallig och brunbränd.
Ungefär allt som jag inte är för tillfället.
Oooh. Han kommer döda mig om han ser att jag lagt ut denna bilden.

 

 

Näe. Nu skall man väl ta och göra något vettigt. Funderar på att ringa mina flygbolag och kolla så allt står rätt till.

Vet ju att det kommer strula på någon flygplats. Det är liksom så det alltid är med mig och mina resor. Men det kommer bli braa bra bra i slutet.

9 dagar kvar till jag landar på ön. 8 dagar till enorm whiskey konsumtion så jag slipper mina jäkla flygnerver. För jag lär ju inte hamna bredvid snubben som gjort Göran Perssons höftledskula igen.

 




Ni kan vara lugna

Hej på er.

Flera av mina vänner har reagerat ganska mycket på detta med Event grejen, och min chef som skall bjuda mig på SPA dag på Grand på Torsdagkväll, med middag, vin och hela köret.

Alltså. Tro inte att jag inte har funderat på detta heller, för det har jag. Och hade jag nu mot förmodan inte gjort det, så har jag två föräldrar som har påpekat det rätt rejält att man kanske inte tar en nyanställd tjej och åker och badar Jacuzzi och sedan checkar in på hotellet med henne. Mammas första kommentar var: Meeen Saaara. Jag visste väl att du skulle gjort bröstförminskningen nu i våras när du kom hem, och inte väntat med den. Se som det går. Thanks mom. Men Grand Hotell har alltså ett samarbete med företaget, och jag tror det är därför vi skall vara där för att "Lära känna varandra". Inte för att han skall få mig i säng alltså. Det är ju något Happening med Pink-konserten nu, och Grand och oss, så jag tror.. inte heeelt säker dock, men om man lägger ihop 1 och 1 så tror jag det handlar om att de är våra partners och att det är därför vi skall vistas där under kvällen och natten. Jag antar också att vi kommer få två olika rum jag och min chef, och får vi inte det, så får vi ju i alla fall två separata sängar
(fingers crossed).

Han verkar hur snäll och bra som helst, och jag är verkligen inte så blåögd och naiv att jag inte hade fattat om han gjorde en gest gällande sex. Och är det så att jag nu måste face it, och det är därför han ville ha mig dit, och inte för mina sociala skills, så är det ju bara att säga tack och adjö.

Jättegulligt att ni ringer, skickar SMS och kommenterar på bloggen gällande detta. Jag vet att ni bryr er om mig, och att ni inte vill att jag skall råka illa ut. Thanks for that!

Men blåser han mig, så gör han det. Då har jag i alla fall kammat hem en natt på Grand, med 3 rätters, vin och en SPA kväll. Vet inte riktigt vem av oss som blir blåst i slutet om det skulle vara så. Hon som kom dit, hade det trevlig och njöt av en grymt lyxig kväll och natt. Eller han som pröjsade skiten, inte fick ligga men fick en örfil och blev av med sin fantastiska värdinna.  Känner att det möjligen är hans förlust.

Men jag tror verkligen detta är en jäkligt reko kille.
Så no worries my friends.



Återkommer kanske lite senare, var bara tvungen att stilla hysterin där ute.
Tack så länge.



Varning för skryt


06:45 Fick jag ett meddelande imorse. Det var Chef no 1. som kollade om jag var vaken.
Jag var ute på min morgonpromenad, så det var jag ju uppenbarligen. Sedan ringde han 15 minuter senare och kollade hur läget var och allt sådant som chefer brukar göra. Ja, alla människor gör väl det oavsett yrke kan jag tänka mig.

Han sa iallafall att han kom på att det var dumt att jag och han aldrig åkte till Malmö, för jag hade gjort mig bra med Malmö FF sa han, och skrattade lite lurigt... (Ja, under Malmö FF hade jag nog gjort bra ifrån mig ja)
Hur som haver. Vi skulle äta middag & dricka vin nu på Torsdag som jag kanske nämnt innan men han undrade om vi kunde göra något annat eftersom vi skall lära känna varandra lite och så.. . Något bättre. Ja, jo. Varför inte sa jag och hoppades innerligt att vi inte skulle placeras i ett minimaliskt, sterilt, vitt rum fasttejpade med silvertejp i varsinn stol 15 cm från varandra. Bungyjump var inte heller något jag hoppades att han skulle nämna. (Man kommer ju tydligen nära en person man gjort livshotande grejer med)

Han föreslog om vi Kunde ses på Grand Hotell Opera på Torsdag, då han bokat SPA avdelningen till oss och behandlingar samt 3 rätters och massa massa vin. Som en evig afterwork ungefär säger han... Sen sover vi självklart på Hotellet också (!!!) och sen så avslutar han med..


It's all on me

Jahaa... jo. Alltså det låter ju riktigt jävla bisarrt övermänskligt sinnessjukt utomordentligt fan så helvetes jävla bra. Men det sa jag ju inte såklart. Jag sa något i stil med: Jaa, men det låter ju jättekul verkligen! Man får ju bibehålla lugnet när man testas i sådana situationer. Dagen efter skulle vi köra någon grej också, fattade inte riktigt. Lyssnade bara halft efter att han öppnat med Meningen GRAND HOTELL.
Så på Torsdag gottfolk, så kan ni ägna mig en tanke när jag sitter ensam med min Chef i Jacuzzin på Grand och dricker vin.

Undrar vad det är för behandlingar. Har ju inte JÄTTEBRA erfarenheter av SPA när jag fick det på min 20 års dag av jobbet på Madeira. Eller det var ju helt fantastiskt, men att ligga inrullad i kryddor, plastfolie och minimala genomskinliga string i plast, samt att mannen som gav mig behandlingen stod och stirrade när jag duschade (det ingick uppenbarligen i behandlingen) och pratade om sin döda mamma på Portugisiska/Engelska. Mjaae.. Det är bara en sådan sak man upplever en gång i sitt liv tycker jag.


Mmm... Tooorsdaaaaag...

 

Ja ja ja. Nu får ni uttrycka er avund. Det är ingen fara. Det är bara mänskligt.

Bring it on.

 

 


Såärdetmeddet

Tror jag har drabbats av tidig demens. Igår frågade min vän vad jag hade gjort under dagen. Jag kom inte ens ihåg om jag hade lämnat huset. Eller vänta.. igår så jobbade jag ju. Ööh.. det kanske var i förrgår då? Whatever. Kommer fan inte ihåg.

Idag. Så har jag iallafall vart på en promenix med en vän, sen har jag.. ööh.. lämnat filmen jag hyrde igår. Hyrt en ny. Druckit kaffe med vännen, köpt tidningar som vanligt, läst dem under kaffe stunden, bytt tidningar, jämfört tidningar. Sen har jag sett på den nya filmen, och talkat in Tha Phone med friends and family. Och snackat med min chef.
Chef no 1 vill säga. Måste börja numrera dem nu serru.

Och. Jag. Funderar. Starkt. På. Att. Sluta. Blogga.

Jag behöver liksom ingen terapi längre. Jag har inte så mycket jag tycker längre, och jag har inga känslor som ligger och spökar som jag måste uttrycka. Näpp. Så är det att vara ointresserad och känslokall.

Målade inte klart tavelfanskapet idag heller. Inte såvärst inspirerad nämligen.
Personen ifråga kommer få vänta faan så länge på sin freakin' tavla. Suck.

Känslor, intresse & inspiration. Vart är ni?
Undrar om den kopiösa missbrukningen av Cola Light har sköljt bort allt detta. Om så är fallet, så skall jag reklamera skiten.

Blogga liksom.. är inte det såååå 2008 ?
Finns massa saker jag kan lägga tiden på istället. Som att hitta en man som jag kan gå med på Jacque & Emils bröllop i Maj 2011. Vafan, måste nästan ge mig ut på jakt redan nu, om jag skall hinna hitta honom, fånga honom och sedan tycka såpass mycket om honom så jag kan ta med personen när mina bästa vänner gifter sig.
Sen skall han ju bli godkänd av dem innan jag trycker ner honom i kostymen och tvingar på honom slipsen. Annars kan det ju bli ramaskri när han väl träder fram. Herregud. Fast jag o Mia hade den diskutionen idag faktiskt. För ett tag sedan hade jag lite smått panik över att jag var tillbaka i Sverige - utan pojkvän. Men nu är jag fan lugn med den tanken. VEM behöver en pojkvän när man har familj & vänner? Och VEM behöver en pojkvän när man skall ut i världen och göra roliga saker? Inte jag iallafall... men för att vara på den säkra sidan...

Någon som har en vettig singelkille som är jävligt smart, snygg och rolig som fungerar precis som mig och gillar det jag gillar. Kontakta mig, så skall jag se vad han går för.

Ja, sluta blogga är ett jävligt starkt argument just nu. Jag bloggar ju mest för att underhålla stackars kontorsarbetare, och sen de som flydde till London, norge o andra länder, de som går i skolan, de som är arbetslösa, de som inte har något annat att göra på sitt jobb än att just surfa, och de människorna som läser bloggen, för att sedan vidarebefodra allt opassande jag skriver här till diverse människor.

Min manliga vän sa igår att när man är med mig själv, så kan jag framstå som en jäkligt komplicerad människa, men när man jämför mig med andra tjejer så är jag den minst komplicerade man kan tänka sig. Tack för de orden. De var otippade då jag trodde det var jag som myntade ordet Komplicerad. Men jag tror han har rätt vid närmare eftertanke. SÅ jävla svår kan jag väl inte vara? Vill inte ha svar på den frågan tack.

She got Skills.

Igår fick jag mitt 3:e jobb denna veckan.

Alltså.. jag vet att man borde vara helt exalterad över det och att så många människor vill ha mig hos dem, men alltså.. fy fasiken vad jobbigt! Jag har sagt ja till 4:a jobb nu, och vet att jag vill ha ETT av de helt säkert. Men jag har ju alltid problem med att säga nej. Gäller alla kategorier. Så..  nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Efter att jobbat  på det sista jobbet igår.. ja alltså.. jag var HELT slut. Låg och kollade film själv och pratade med de mest fantastiska killarna Emil & Oskar. Inte samtidigt då förstås. Efter att sprungit runt i 7 timmar, och endast fått i mig 2 koppar kaffe, så var jag obeskrivligt väck när jag hamnade hemma. Tror jag anar en viss träningsvärk i mina ben idag också. Märkligt, mycket märkligt. Tror inte jag haft träningsvärk sedan 1998 kanske, när jag tränade friidrott.

Måste utbringa en ursäkt till mina vänner, som jag aldrig, aldrig, aldrig hinner träffa eller prata med.
Men det kommer ju bli bättre när jag slutat flänga runt och när jag bestämt mig gällande jobben.

Öh.. 4:a jobb. Det kändes fan bättre när jag inte hade något jobb. Hade inte lika mycket ångest då.
BLÄ. Och ni skrattar säkerligen. Trodde mamma skulle skratta ihjäl sig igår när jag berättade att jag kammat hem mitt 4:e jobb utan att ens be eller söka det. Jag försööökte få honom att inte ge mig det. Jag drog till och med en fuling och sa:
Men, shit. Juste ja. Jag kommer ju åka till Madeira nu i början av säsongen, och jag är borta i ..ooops... två veckor. Jäklar ja. Då går det inte ju. Nej då behöver ni nog ta in en annan tjej. Ja ja så är det med det.

Han svarar då: JOOOJOJO. Det går finfint. Du börjar den 1:a Juni istället, så kan du få lite semester innan.

Döööh.. inte ens det fick mig att inte bli anställd. Min väninna frågade om jag hypnotiserar människor eller whats up. Jag vet fan inte. Jag vet inte vad jag gör med dem, och varför de vill ha mig så mycket. (snyggt val av ord. Vill ha.) Igår funderade jag på om de kanske tycker synd om mig och och tänker att: Hon kommer förevigt gå arbetslös om vi inte rycker in och anställer henne. Man vet ju aldrig.
Tveksamt enligt Emil. Ytterst tveksamt enligt Mamma. Oroväckande rimligt om ni frågar mig.
Tänkte bara få alla människor som tvivlar på mina skills, och tror att det var mina bröst som kirrade jobben åt mig. JAG.HADE.INTE.URRINGAT.EN.ENDASTE.GÅNG. Så det är inte de som fixat 4:a jobb åt mig.
Tror jag inte iallafall...

Hur som haver. Nu är det fantastiska söndag, och jag sitter och avnjuter nybryggt kaffe.
Idag blir det lugnt. Tänkte fortsätta med min tavla som jag hållt på med i... ja.. för evigt känns det som.
Sen är det ny vecka. Och jag skall ha middag med chefen för ett av mina jobb.

HAHAHA. Herregud. Jag måste lära mig att säga NEJ. Sen är jag pretty fucked bokad resterande av veckan också med möten och stuff.

Nu fortsatt kaffeintag, musik, och sen tänkte jag ta ett bad, och kolla på film tills det blir Måndag. Har fortsatt dålig vana att ha ljudlös på Mobilen, om ni alla som ringde igår undrade varför jag inte svarar. Sen var jag för trött för att ringa upp också. My bad.



Pheuw.. Får fan börja på Speed om det skall fortsätta såhär. Inte mig emot vid närmare eftertanke.


PLAY FRIDAY PLAY ♫







Jag klarar inte ens av att höra denna låten i nyktert tillstånd. Känns som ren förnedring mot dess skapare och en käftsmäll mot alla som inte hört den innan.
Jag är kär.

"you wanna touch it, then grab it, come on baby have it, you like it, i love it, im all real fixed up it."


Snabb uppdatering

Aaah. Alltså. Har väl egentligen inte så mycket att skylla på varför jag är urkass på att uppdatera. Men tänkte försöka mig på att jag rest typ över 80 mil de senaste dagarna, sprungit runt, åkt runt och den lilla tiden som blir över sover jag på. Igår fick jag träffa min bror som nu har anländt från Asien, och senast jag såg honom var i september. Sen så har det hänt massa massa märkliga saker. Men inget jag orkar skriva ner här.

Jag längtar till Madeira så jag håller på att bli galen, och jag är så fruktansvärt taggad inför mitt jobb så jag tror jag kommer slå runt. Och sedan ringde ett arbete och erbjöd mig jobb, men hela den situationen är så sjuk den också, så jag får inte berätta vad det var för företag, för de gör inte såhär egentligen. Otippat att de gjorde det gällande mig då. Inget förvånar mig särsklit mycket dock.

Kan man vara avundsjuk på sig själv för att man har ett jävligt bra jobb? Jag tror nämligen jag är det. Jag avundas mig själv. Normalt? Antagligen inte det minsta. Men jag är ju lite smått galen, och jag behöver människor runt mig som är det också. På gränsen till galenskap skall mannen jag gifter mig med besitta. Yepp.

Nej. Ut i den händelserika vardagen igen nu.
Jag springer nog in snart igen när tid finnes och slänger in något obetydligt.

Massor massor av kärlek.

SJK

If we ever meet again.






<2

V-ä-n-t-a-r

Undrar hur mycket tid man väntar i sitt liv.
Och då menar jag inte väntar på den rätta mannen. Det har jag redan räknat ut att jag kommer få göra resterande timmar av mitt harmlösa liv. Men what a fuck, vem bryr sig om den rätta när det finns många många orättingar därute... Fotbolls spelare typ... för att nämna några av de hopplösa men suktande kategorierna.

Jag frågade min vän Tiki-tiki-Linus igår om det var okej att ligga med sin chef. Linus svarade att "Det spelar ju ingen roll om man ligger med sin chef eller om man ligger med någon som sitter på Kumla anstalten". Håller med honom. Man som man liksom. Förutom att om man är penga-smart kanske man väljer sin välbärgade chef, och inte någon snubbe som sitter på Kumla . Stämmer inte det? Bara man inte äventyrar sitt jobb, men det skulle jag ju aldrig göra..


Jacque, älskling - TA. DET. LUGNT.


Fick lite uppläxningar av henne igår gällande att inte dela hotellrum med min nya chef.
Jaa.. ibland undrar jag vad folk har för syn på mig egentligen. Kanske är befogat i vissa fall.
Måste sluta skriva vad jag tänker och håller på med här på bloggen. Kommer hamna i klistret någon dag..

Fast spela roll egentligen. Folk får ju tycka och tänka vad de vill. "Folk dömer för dömandets skull" för att citera briljanta Madeleine igår. "True story actually" - för att citera Oskar V. Nilsson.


Jäklar. 3 citat på ett bloody inlägg. Snyggt!



Well well. The time is out.

Got to run.

SJK



DEAL

Jaha. Nu skall jag ta mitt pick o pack och sticka till Göteborg, för att sova en natt och sedan KANSKE dra till Malmö imorgonbitti och träffa någon jävla Event haj där nere & sen hooka up med Malmö FF. (!!!) Jag vet inte varför. Men jag tror jag gillar det.  Får se först och främst om det blir något vettigt imorgon med Malmö.

Adjö sålänge.   Vi hörs nog.


13:52

Man kan ju tydligen MMS blogga hit också. Så jag MMS:ade en bild på mitt halsband till bloggen, men det ser ut som om den inte dykt upp än. Fuckar med all säkerhet upp med text o så, och bilden visas nog inte ens. Just typiskt.

Idag skulle vi åka o hämta bror, men icke sa nicke. Han är nu i Amsterdam iallafall, så det är ju bättre än Thailand kan jag känna. Kommer kanske bli att vi hämtar honom imorgon istället.. eller det beror ju på om jag drar till Göteborg idag, och Malmö imorgon vadklart. Känner mig totalt ovetande om mitt öde just för tillfället. Vill bara åka till ett varm land och ligga på en straaand. Är det verkligen förmycket begärt? Nej, jag tycker inte det.

15 dagar till Madeira. Man får ju hoppas att nya chefen är med på noterna, annars förlorar han nog sin värdinna, eller så förlorar jag min chef.. ehm.. Men det är väl JÄVLIGT kallt i Malmö va? Man kan ju inte utsätta någon såhär ung för dess bisarra klimat.

Nej. Nu får det bli lite tavel målning, te drickning och musik lyssning undertiden jag väntar på att min Chef skall höra av sig till mig ang. The happening in Malmö.

Fan vad tungt detta halsbandet är. Får ont i nacken av det.
Jävla skit, synd att det är så snyggt.


Queen Tina

Hej på er !

Jag har ju en förmåga att drömma de mest märkligaste drömmar.. Men också de mest fantastiska.
Inatt drömde jag om min helt otroliga vän & kollega TINA MARTINS som är så jäkla klok och har en sjuk livserfarenhet. Världens underbaraste man och de finaste barnen man kan tänka sig.

Jag känner att det kan vara lite jobbigt att inte krama och prata med Tina varjedag längre.
Hon är så ofantligt klok, och vet alltid alltid vad man skall göra. Många handlingar har gått genom henne, och många råd från henne till mig har jag tagit vara på. Så, jag tänkte bara säga all kärlek till Tina som är ihärdig och superduper duktig på allt hon gör, oavsett jobb eller familj. Och köket.. ja... denna kvinna kan baka och laga mat.
Längtar verkligen efter henne och skall bli helt grymt skönt att ta ett glas vin när vi ses snart. För det har vi redan bestämt. Tack gode gud.


Och jag hoppas också att jag kommer se ut som henne när man blir äldre.
För Tina åldras inte med någonting annat än Klass.


Tina & Hilde

 

Nu skall jag leta reda på kameran som jag fortfarande inte kan hitta...

Tänkte visa er mitt finfina röd-bruna hår och mitt superduper snygga halsband som är jäkligt tungt dock..

 

Återkommer alldeles strax!



He's my man.

Jag fick en flashback nyss. Satt i en Taxi på Madeira påväg till en fest någon gång. Och hörde denna låten. Visste inte vad det var för låt, eller vem det var som gjorde den. Och jag har inte kunnat komma på hur den gick efter dess. Men nu. Just nu så kom den bara upp i mitt huvud. Och här är den.

Jävligt bra låt. Känner igen mig lite stundtals.
Just nu är det denna låten som spelas på Max i huset. Melike.

He's a mean man, but he's my man.
Jooorå.

 

 

 


Quite busy

Har nyss vaknat. Tog en middagslur som Pernilla uttryckte det skrattande. Inte sovit mycket inatt vilket är helt förståeligt kan jag känna. PLUS att jag sov i stan hos mina kusiner och Axel traskade upp vid 04:40 snåret idag. YES! Upp och kolla på Emil med blåbärssoppa över hela sig. Bygga med Lego, dra pojkarna från varandra, mata med frukost, klä på kläder och upp till dagmamman. Innan klockan 7.

Sen kom jag på att jag hade fått mitt drömjobb igen, och började skrika och ringa runt lite folk. Tror jag skrek Emil nära döv. Sen blev jag hämtad i Göteborg och hemkörd. Mall-skypade lite med folk på jobbet och mina vänner har aldrig någonsin sagt så hemska saker till mig. Sara Kallade mig Bitch, Linn kallade mig upprepade gånger för Slyna på Blogg, skype och SMS och Madde sa att hon hatade mig.

DOCK så vet jag ju att alla är superduper glada för mig, men att de också vill ha det jobbet SÅKLART.
Emelie var väl lite labil när hon skrek att hon städar 5 dagar i veckan och att jag glider in på ett sådant jobb.
Förstår henne dock. Det är sjukt. Man undrar ju om man är värd det egentligen. Känns sådär när man kommer till en intervju, och skall bli säljare, men går därifrån som värdinna för hela spektaklet istället.

Hur som.

Nu skall jag packa. Drar ju till Göteborg imorgon och hämtar brow, sen drar jag ju tillbaka på Torsdag morgon för att dra till Malmö med min Chef. Kanske borde stanna i stan ons-tors tycker man ju? Skall tillbaka från Malmö fredag kväll, sen skall jag jobba lördag och sen dra tillbaka på Lördag kväll och hänga med Pärlan och dyl. i Göteborg.

Lisa sa igår att jag alltid var så fullbokad och hade mycket att göra. Jag skrattade åt hennes dumheter.
Men nu kan jag se ett mönster i mina fullbokade veckor.

Ikväll skall jag iallafall prata med Oskar. ♡ Hurra!

Packa.. packa.. packa...

Talk later!


SJK

WAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Jag kommer antagligen aldrig kunna uppföra mig som en vanlig människa igen. Men det behöver jag inte heller. För jag har fått TIDERNAS BÄSTASTE JOOOOBBB!!!!! Jag är helt hysteriskt lycklig, och dansade runt och var helt lyrisk igår och sov knappt en blund inatt. Men det är väl ganska förståeligt. Jag skall nedan förklara för er vad som egentligen hänt.


Nå.
Sara Karlsson sitter och tråk-tittar jobb, och klickar på någon länk som det står Event på.
CV skickas och hon tänker inte mer på det eftersom det handlade om att SÄLJA eventen, och det är inget hon vill göra. Dagen efter ringer det i hennes telefon, ett nummer hon inte har. Hon svarar inte. Men ringer senare upp telesvaret som fått ett nytt meddelande. Där säger en man att han gärna vill träffa henne, och att de skall bestämma tid för intervju. Sara ignorerar detta också. Senare på dagen får hon ett mail, där det står en tid som samma man vill träffas på. Herregud vilket jävla tjöt, jag vill inte bli säljare, men skall ju ändå in till Stan så jag kan väl gå på denna intervjun då. Snubben ringer mig därefter ett par gånger, och är dööötrevlig. Känns som en riktigt shysst kille liksom.

Måndagen kommer. Sara drar in till stan, hänger med Fantastiska Sandra och fikar och shoppar. Klockan blir 17 och vi drar bort till kontoret där jag skall vara på intervjun. Inte direkt nervös, eftersom jag inte vill ha jobbet.

Kommer in på kontoret, snackar, snackar, snackar med denna stiliga man och när jag skall berätta om mig själv, så säger han: ÖH... Ursäkta. Sara.. HELT ÄRLIGT NU. Vill du verkligen sälja dessa evenemang till företag? Vill du VERKLIGEN sälja:

Fotbollsmatcher i BARCELONA
NHL Matcher där kunderna flyger till Vancoover och träffar Henke Lundqvist efter matcherna?

Modeveckor i Paris
Musikaler i London
VIP Lounger på Ullevi, skandinavium, Globen och alla andra ställen i världen.
Alla matcher till vilka fotboll, hockey matcher, VM, EM, OS, Formel1 grejer o shit som finns.

Är du VERKLIGEN rätt person att sälja detta till våra V.I.P Kunder?

Sara: Äääh.. helt ärligt så... nej, det är jag nog inte. Jag hatar att sälja. Jag är nog inte så bra på det, och hade nog bara fått ångest om jag sålde alla dessa hysteriskt roliga saker. Så.. nej.. jag är nog inte rätt person för det tyvärr.
Man: Nej. Jag tror inte heller det. För du är en tjej som.....

SKALL VARA MED PÅ ALLA DESSA SAKERNA RUNT OM I SVERIGE OCH I VÄRLDEN. TRÄFFA ALLA KÄNDISAR, GÖRA ALLA GREJER, SE ALLA MATCHER. Sara, du är den som åker med kunderna och bara är allmänt charmig, trevlig och jävligt snygg. Vad säger du om det

Sara: Öööööh...... öööööööööööööh.....öh... öööh... Ja, det känns ju bättre än att sälja skiten iallafall.
Man: Ja, det kommer bli så jävla bra Sara. Du är en sådan fantastiskt skön och härlig tjej och jag har bara träffat dig under denna intervjun. Så, vi säger Middag & Vin nästa vecka. Jag & du på Avenyn?
Sara: Ööööööööh.. aaah......
Man: Jo, så förhandlar vi fram din lön då också. Och när du är i tex. Barcelona med V.I.P kunderna, så betalar ju självklart VI allt för dig. Boende, flyg, mat ... ja allt som behövs vad klart.
Sara: Ah.. så jag skall alltså få lön för att bo på Lyxhotell, se på matcher, galor, vara med på Event och träffa kändisar. 
Ja.. .det låter ju... rimligt. 

Kära Läsare. Ni måste förstå att vid denna tidpunkt så var jag helt tom på ord. Det kändes som ett jävla skämt. 
Jag tackade för mig, gick ut till Sandra, och berättade att det kändes som om jag precis fick ett annat jobb än det som jag var där för... Vi fortsatte gå i lyckorus dimman och gick till SoHo för ett glas vitt. 

Senare på kvällen får jag ett sms från Mannen:
Hej S! Supertrevligt att ses, härligt med sådana människor som dig.
Tänkte säga att du är anställd som Värdinna för alla event och tänkte kolla om du är sugen på att hänga med på Torsdag.. har ev. en grej med Zlatan då.. ?


Vad tror ni jag svarade??????????????????

Jag måste vara den lyckligaste snart- 21 åringen som finns. HUR I HELVETE kan detta hända mig? Hur kan jag få ett jobb som inte ens finns ute??? Jag är helt jävla lost. Känns SJUUUUKT! Jag vet inte vad jag skall göra. 

FYYYYYYYYYYYFAAAAAAAAAAAAAAAAAAANVAAAAAAAAAAAAAAADBRAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!

Jag är fortfarande i Göteborg gottfolk, så vill ni ringa och skrika och vara helt hysteriska så får ni ringa La Mobila.


Måste ta något som får ner pulsen.... 

 


Måndag morgon ♡

Åh, strååålande väder! Redan klockan 05:30 var det ljust ute.
Glad glad glad. Sommaren är inte på helt omöjligt avstånd längre.

Hörde att Madeira-people hade en riktigt fin dag igår.

GOOOD FOOR YOOOOOU.


Det betyder alltså att jag på något sätt kommer få sola solarium, eller dränka mig i Brun-utan-sol innan jag kommer ned. 17 Days to go. Men först skall man ju spendera en dag på Stanstedt airport golv, själv, utan bagage eftersom klantarsel Sara inte bokade bagage, för det skulle nog inte behövas...öh nej, antagligen inte eller??! Yippiekayieey. Well well. Vad gör man inte för att träffa fantastiska vänner som jag för tillfället längtar mig till dööööds efter!! Men Snartsnartsnartsnart.

Tänkte egentligen bara säga hej, och önska er en vidunderlig dag.
Nu kilar jag till The City, and might spend the night.

Var rädda om er paaals.



SJK ♡

Söndag igen..

Usch. Känner mig som en 90 åring i kroppen. Mia ringde förut när jag stod i skogen och berättade om efterfesten hon var på tills 8 imorse (!!) Herregud. Hon är ung och oförstörd den tjejen.. försökte hon iallafall lura i mig, men hon ställde in sitt gympa pass idag och bad mig umgås med henne och kolla på film istället. Vilket jag gladerligen gjorde. Sen kom Josse upp, och det var en trevlig stund. Sen skulle vi ut på en promenad. Vi kom till Mataffären där vi köpte vatten, sen gick vi hem. Inte världens piggaste ungdomar.

Drar in till Göteborg imorgon.. igen. Tänkte shoppa sådant som inte blev shoppat igår nämligen. Hade ju tänkt köpa en fin jacka som man kan ha i halvkalla Sommar sverige, och även på Varma Madeira.. om det nu blir så att jag stannar.. Nog snackat om det.
Skall också hinna med att fika med alla vänner som jag annars aldrig hinner när jag är i stan, och skall sedan vid 17-tiden gå på ett möte. Så får dra in jävligt tidigt för att hinna med allt känner jag. För att sedan åka hem på kvällen, eller på Tisdagen för att kunna bila tillbaka till stan med StefanOnsdag och hämta Brorsan på flygplatsen, åka hem till Kungshamn, sen tillbaka till Göteborg helgen därefter, och sedan till Kungshamn igen, och sedan 4 dagar senare åka ÄNNU en gång till Göteborg, för att hoppa på ett jävla flyg som antagligen inte ens kommer gå.

Kan inte fatta att det är 18 dagar kvar tills att jag åker till Ön.
Det är sjukt. Riktigt sjukt. Var nyss 50 typ..

Känns jävligt märkligt. Vet inte om det är en bra eller dålig känsla.
Får väl se vad det kan bli. Inget man behöver spekulera i nu.

Nu skall jag göra lite nytta.
D.v.s föra över pengar till mitt kort, duscha, organisera garderoben, ringa lite samtal, läsa Slitz, dricka te och sen söööva.


Hejåhå hejåhå.


Ha en skööön Söndag people!

Vilse i skogen.

Jag är mycket medveten om att jag har jordens sämsta lokalsinne.

När jag bodde i Stenungsund så tappade jag bort mig i ett område, ringde mamma och grät för att jag var påväg från vårdcentralen då jag hade halsfluss, och då var jag inne på mitt 3:e år i den staden. Jag och min vän Rebecca gick också vilse i Steungsund och vi fick ringa våra lärare helt knäckta och beskriva att vi såg 3 gigantiskt höga torn. Läraren suckade och sa att vi befann oss i grannstaden. En annan gång gick jag vilse i min egen hemkommun. Var dock inte helt nykter, och fick ringa min vän Elin som fick hämta upp mig.
Jag har aldrig någonsin gått rätt på en Orientering. Jag & min väninna Nadja fick bli upphämtade längst en landsväg en gång, och en annan gång så gick halva klassen 6 timmar fel i skogen. Den andra halvan av klassen hade våra matsäckar och satt och hade 3's Videocall och filmade när de käkade upp all vår mat, medans vi satt på någon övergiven åker någonstans. Madeira var för mig ett hopplöstfall i början, men eftersom man inte tog sig sålångt upp i bergen så gick det ganska bra att lokalisera sig i stan tillslut. Men hittar fortfarande inte i Gamla stan och krokarna där omkring. I rest my case. 

Ja, som ni förstår så är jag urdålig på att hitta vart jag är, och gå samma vägar tillbaka.
Imorse gick jag på min morgonpromenad. Hade tänkt att gå runt i samhället som vanligt, men tog sedan spåret i skogen. För det kan jag ju.. borde kunna. Tog en väg som jag och min väninna tog förra veckan, och tänkte att Så svårt kan det inte vara att gå samma väg. Tjii fick jag.

Fick ringa min väninna i ett hopplöst tillstånd och förklara vart jag var. Hon försökte guida mig tillbaka, men jag visste inte riktigt hur det skulle bli då. Jag hittade äntligen en stig, efter att ha passerat övergivna vinskydd, med biltillbehör och rakaparat förpackningar och kläder. (Jag är ju övertygad om att det bor varelser som i "The wrong turn" som käkar människor. Och jag trodde det var där jag nu befann mig.) Livrädd började jag följa stigen, som aldrig tycktes ta slut. TUR att jag hade mobilen med mig och att det stundtals fanns ganska hyfsad mottagning. Annars vet jag inte vad jag hade gjort. Ca 3 timmar senare så kom jag ut vid en kyrkogård, fast bakom denna och nu är jag äntligen hemma. Stackars mina föräldrar som jag alltid skrämmer upp sådär.

Det känns som om jag har överlevt något livshotade och att jag nätt o jämnt överlevde. Vilket är nonsens, då det inte är så jävla farligt egentligen. Men jag kommer aldrig någonsin gå i skogen igen. Inte själv. Och förresten så skall det tydligen krylla av Marsvin däruppe, som är 2 meter stora!! Eller nej.. inte Marsvin.. jag säger alltid fel. Gigantiska grisar..... Vildsvin! AH, ni ser Vildsvin o människoätare!! Och detta överlevde jag. Pheuw!


Nu behöver jag Kaffe, och mammas tröstande efter denna traumatiska upplevelse.

ALLBECAUSEOFYOU

Helt fantastisk låt.

 

 

Man får lite lust att gå lös och kasta saker, trasha bilar, krossa fönster, förstöra vardagsrum, välta bord, spraymåla byggnader, hugga ner träd och bränna upp somligas hus. Tillsammans med sitt urspårade gäng, filma hela grejen, och sedan slänga sig någonstans och bara garva. Allt inom loppet av 3 minuter.




Eller vad säger jag.
Det har jag ju inte alls lust med...




Men skulle det hända... Så hade detta varit låten som spelats i bakgrunden.


Na na na na

Heeej på eeeer.

Så var man back from the Town igen då.


Gårdagen skulle kunna summeras rätt snabbt.

  • Vin
  • Öl
  • Whiskey
  • Calmar's
  • Utslängda
  • My Place (mina föräldrars place för att vara korrekt)
  • Mer vin
  • Jantelagen
  • En person försvunnen
  • Vattenslang

Ja. Vilken kluring va?
Det är väl i stora drag det som hände igår kväll, orkar inte direkt gå in på det sådär ordentligt och detaljerat.

Imorse drog vi till GBG jag & Mia. Efter ett besök på Golfbanan och en titt i manualen till displayen på Bilen så hamnade vi i Göteborg. Jag var groteskt bakfull, och att sitta i en bil på motorvägen bredvid Mia som kör i 150 så var jag påväg att kräkas både 1 och 400 gånger. Men jag klarade mig, tack och lov.
Efter några timmars shopping, som resulterade i: KNAPPT INGENTING så drog vi tillbaka hem. Genom alla år som jag och Maria shoppat tillsammans under, så är det alltid alltid jag som kommer hem med 20 kassar, utan överdrift och hon typ 2. Idag kom jag hem med 2 kassar och hon typ 3 gånger så många. Jag hittade verkligen ingenting. Men jag var så jävla lost också, och gick bara runt o tänkte vilka jag inte ville stöta på i stan, duckade och låg allmänt lågt medans Maria sprang runt och plockade saker. Stötte på lite vänner som alla överöste mig med komplimanger angående min nya hårfärg. Jag lovar er som inte sett det, det är verkligen jättejättefint. Jag är dönöjd. Äntligen nöjd efter att ha genomlidigt porr-blondt, drägg-svart, tappert-försök-brunt så har jag nu kommit till Super-duper-fin-rött.

Nu är jag räääättt slut och jag vet att det vankas fest ikväll. Men jag orkar ju knappt gå ut en dag längre, så HUR skulle man kunna orka två? Förresten så var jag typ nykter igår. Därför förstår jag inte hur det hänger ihop med min brutala baksmälla som jag fortfarande bär på ? Erik sa nyss att det inte handlar om att vara nykter. Han anseer att det gått så långt att vi utmärker "Relativt full" till Nykter. Och när vi är sjövilda och döfulla så är vi "relativt fulla". Därför - är jag bakfull idag konstaterade han. Jag håller inte riktigt med. För jag var verkligen inte full. Punkt slut.

Jag vill nu lägga mig i ett varmt bad, krypa ner i pyjamasen, lägga mig i soffan o kolla på film, prata i telefon, läsa en bok, och dricka Te. Men Nej. Såklart kan jag inte göra det. Om jag inte övertalar Erik att hänga på mina planer förstås. Hum..  Might be a plan.



Återkommer med nyheter om hur det går för mig.


Friday Night.

Jag har färgat håret RÖTT.

Jag vet vad ni tänker nu. Precis som jag tänker när någon säger sådär.

FY FAN VAD FULT.


Men där har ni fel. Det är inte alls fult. Det är riktigt snyggt. Jag gillar det som fasen. Brun-rött alltså, inte Ill-rött.
Skall slänga upp någon bild när jag hittar Kameran.


Nu skall jag avnjuta en flaska vin på yttertrappan i kvällssolen med min kära Väninna, sen skall vi ut på gallejj med Erik & Alexander.. om Erik någon gång kommer hem och bromsarna på bilen slutar fucka upp. Peppar peppar.

Sen tar vi Mercedes & kilar jag till Göteborg imorgon, om jag inte hinner skriva innan jag drar. Kommer bli NAJS.

Ni når mig på Mobilen. Skall börja använda ljud på den nu. Jag känner att jag nu för första gången på länge orkar prata med människor igen. YIPPIE!


Hoppas ni får en riktigt bra kväll allihopa.


Over and Out.


SJK
The RedHead.

Storhetsvansinne

Idag skall jag färga mitt hår.
Imorgon skall jag fixa ny förlängning.
Idag kommer bli katastrof med håret.
Jag känner på mig det!



En jävligt cool grej dock. Är att min bror har postat en kommentar i inlägget nedan, men jag får inte acceptera den för honom. I kommentaren så står det att han skulle kommentera på bloggen och att det då redan kom upp en annan killes namn, som klickat i "kom ihåg mig" Bara för att påminna er så befinner sig min bror i Thailand, och det betyder alltså att det finns folk som vistas i Thailand som läser mig blogg. Då menar jag inte min bror, utan killen som klickat i "kom ihåg mig" på just MIN blogg.
Hur jävla fräckt är inte det då? Att det sitter folk o läser min blogg i Thailand, sparar sitt användarnamn på min blogg på just den datorn i just det skitna internetcaféet som min BROR sedan kommer till och skall kommentera på min blogg! Det är ju en hejdundrande slump måste jag säga.

WOW.


Jag kommer få storhetsvansinne av detta.

Någon får ta ner mig på jorden igen, annars kommer detta gå rejält utför!




Detta är inte sant.

PRECIS när jag skrivit klart inlägget här nedan så ropar mamma: Sara, du fick ett SMS.


I SMS:et står det. Hej Sarah. Är detta ditt nummer? :) /Marcus.

Jag smäller av. Vart kommer alla dessa män ifrån? Och vad är det som händer??!
Börjar bli lite paranoid..

Det är inte sant. Någon eller alla killar spelar mig ett jävla spratt just nu.
Försenade Aprilskämt är INTE uppskattade.

Måste sluta blogga. Det kan vara detta som är boven i dramat.
För jag har inte en aning om vilka det är som läser min blogg, och det är betydligt fler än mina vänner uppenbarligen.





Säg att du känner honom !?

Och imorgon är det fredag. Helt galet vad snabbt det går.

Erik kommer hem imorgon. Har inte träffat honom sedan September på vår 20 års middag.
Fantastiskt roligt att han kommer iallafall. Saknar honom så jävla mycket. Kommer bli HUR bra som helst. Och snart kommer brorsan. Åh. Kan inte bli bättre. 6 dagar. Yeah!

Erik bor ju numera i Kalmar, och det är väl där jag också hamnar till hösten förhoppningsvis. Hoppas, hoppas, hoppas. Eller så hamnar jag i någon flashig lägenhet i någon storstad, eller så hamnar jag i ett finfint strandhus i Karibien, eller i en fin våning i Italien. Mmmm...

Idag har jag & Mia varit ute och gått på klipporna vid havet. Sanslöst vackert. Kollade bort mot Smögenbron och tackade gud för att det inte var Angeredsbron vi såg. Hade varit riktigt jävla deppigt att bo i Angered. Uuuh.

Innan dess så gick vi runt i inredningsbutiker och jag pekade ut vad jag skall ha i mitt hus i Italien. Sedan hände samma sak som här om dagen.

Det kommer fram en man, vi säger hej. Han börjar snacka lite, och frågar sen om jag är bakfull. Jag sätter Colalighten i halsen och hostar ur mig ett nej. Han skrattar, säger "vi ses" och går.

Öh? Jag kollade för andra gången på väldigt kort tid på Maria med fullkomlig panik och sa: SÄG. ATT. DU. KÄNNER. HONOM. Maria svarar: Nope. Men du gjorde.
Jag kan inte minnas att jag gjorde det. Herregud. Varför var jag inte lugnare när jag bodde i Sverige??
Då hade jag sluppit fundera på vilka män det är som snackar med mig och hur jag egentligen känner dem. Jag skall börja tänka att jag bara ser ut som en annan tjej, som antagligen är super känd, och som alla känner. Ja, så är det nog. För jag känner inte alla dessa män. Det KAN jag inte göra. Hoppas inte jag gör det. Eller.. så är det någon jäkel som typ lagt ut kort, eller någon film eller någonting (inte för att det varken finns kort eller film. Jag säger bara OM) och detta finns någonstans som alla ser, och helt plötsligt så tror de att de känner mig. SÅ public warning: OM ni ser en film eller kort på mig i mycket opassande situationer, så är de fejk. Kan tänka mig att en del personer kommer att fixa så det kommer ut något nu. (Sebban, om du gör detta så kommer jag personligen att strypa dig med skosnörena på dina jävla fina märkesskor) Så, om ni ser något kan ni vara lugna - Det är inte jag!


Om alla män som tror de känner mig och skall börja snacka med mig när de ser mig bara kunde låta bli, hade allt varit fantastiskt gött. Jag är inte det minsta intresserad av er eller vad ni har att säga. Ni besparar mig endast massa ångest om ni håller tyst. Tack på förhand.

Nu skall jag gå & se om det finns någon på Blocket som säljer ett nytt ansikte.

God kväll !

What goes around, comes around.

Gick in och kollade på lite bilder från kusten.

Och vem är inte påväg ner för trappan på Turistbyrån om inte självaste Morsan.
Smart drag Moder Åsa att placera dig där.

HA HA HA. Jag dör. Vad roligt!! Nu jävlar skall hon få.

 

Hon gillar ju inte att jag bloggar om saker som inte får folk att reagera.


Detta inlägget vet jag att EN kommer reagera över iallafall.


Så går det när du manipulerar mig till att göra hushållsarbete Kära Moder!


En mammas list.

Jag är fortfarande vid livet.
Och Maddis, du hade fullständigt rätt vart jag annars skulle befinna mig. Du kan ditt 90-tal!

Det som gjorde att det dröjde en smula, var att jag gjorde misstaget som jag gör sisådär 4 gånger i veckan. Jag går in på mammas jobb. Där förblir man sittande, vare sig man vill eller inte. Efter att ha hört henne tjöta med sina kunder i telefonen, och över disk, försökt trycka i mig kaffe ca 200 gånger, så kunde jag tillslut smita ut när det ringde. Men då hookar hon mig på G ut genom dörren, och frågar om vi inte skall käka lunch. Det är så fruktansvärt svårt att säga nej till sin mamma. Eller är det bara jag som upplever detta fenomen? Jag försökte samla ihop mina kvarlevor av min ryggrad och säga nej. Och jag gjorde det! Success! Jag kan nämligen väldigt, väldigt sällan säga nej till min kära moder. Om det gäller att åka med henne & shoppa, massera henne, eller att sitta och bara lyssna på hennes eeeevigt tjatande om att jag behöver lugn o ro runt mig. En stund i tystnad. Utan vänner, män, familj, Ipod, TV, dator, böcker.

Tja, det funkar tills att hon kommer in i rummet. Då bräcker hon allt elektriskt som finns. Hon är Rysare, komedi, bok och Ipod i ett. Hon är faktiskt riktigt bra underhållning!

Min mamma har DOCK bestämt att jag skall dammsuga huset 2 gånger i veckan. Som tack för att hon har fött mig till denna brutala värld, så skall jag få ännu ett straff för att jag lever. DAMMSUGA. Fyfasen. Att dammsuga 120 rum är inte en dans på rosor. Det går inte sådär jättesnabbt skall jag ta o säga er. Men vad gör man inte när hon använder sina krafter som moder och ber en, eller a.. undermedvetet manipulerar en. Såhär lät det nämligen förra veckan:

"Sara gumman. Jag & Pappa har kommit överens om att det hade varit himla bra om du dammsuger 2 gånger i veckan här hemma. Jag väljer Fredag, för då kommer alla gäster under helgerna o då önskar jag att det är fint. Och sen så får du välja en dag helt själv. Vilken du vill!!" (Här kommer det som jag har snackat om förut. Hon pratar med mig med sin "belöningsröst" som man hörde som barn. "Lägg nu Legot i lådaaaaaan, så dääär jaa. Duktig flicka. Du är så DUKTIG!" Här kommer Du vet egentligen inte vad som är roligt, därför skall jag försöka att få dig att tro att dammsugning bl.a är väldigt skoj att göra, så du alltid kommer tro det, och jag slipper göra det) Öh. Vart gjorde de av Städerskan???

Det värsta av allt är att jag igår dammsög. Jag gjorde det. Och det är knappt någonting jag reflekterar över förrän hon säger: Ååååh, men TAAACKSÅÅÅMYYCKEEEET ÄLSKLIIIIING. Det är DÅ som det går upp för mig att jag kommer aldrig någonsin kunna besegra denna kraft som är så mycket mäktigare än man kan föreställa sig. Hon har fått mig att göra någonting som jag inte vill göra, någonting som jag inte ens tänkte på förrän hon strassade in i huset och sjöng ut sin harmoniska tacksamhet.

Detta gottfolk är en kraft som vi inte kommer undan, en kraft som vi aldrig kan besegra



Detta är  - En Mammas List.



Boa Sorte


När jag var på kyrkogården här om dagen, så gick jag runt i säkert 60 minuter. Då började det liksom dunka. Jag, som tror mig vara tuffast i världen var inte sådär jättetuff när jag stod där ensam på en kyrkogård och hörde att det lät som underjordiska trummor.

För alla har vi väl sett...

JUMANJI




Scary film när man var liten, och jag tycker fortfarande den är lite småläskig sådär. För er som inte sett den så är det ju ett spel som trummar som är nergrävt, som bara ligger och dunkar och lurar till sig nyfikna barn, och sen när man tar upp det så händer det massvis av märkliga, läskiga och fasansfulla saker. Well. Den är väl kanske inte superduper läskig nu när man snart är 21.. men den VAR läskig när man var yngre.

Hur som haver så stack jag därifrån, men jag är ganska säker på att det var någon snickare som hamrade lite, och sen så stutsar ljudet mellan bergväggarna och vattnet. Jupp. Jag har faktiskt gått i skolan som ni kanske märker av mitt utlåtande om ljudet här ovan.
Påtala om läskigt. För någon månad sedan så satt mina föräldrar med sina vänner här hemma och drack o käkade osv. Pappa skall alltid envisas med att lyssna på gamla klassiker, och det är väl därifrån jag har blivit gravt skadad ang. musiken. Ofta någon brud på 21 år, som inte är Svartrockare avgudar Iron Maiden liksom ? Hur som helst. Så sätter han på VH1 Classic.

Och där visar de Jackssons - Thriller. Jag börjar alltså skrika när jag ser den och slänger mig ner i soffan o skriker att han skall stänga av. Han fattar inte varför, jag fattar inte varför.  Då är det nämligen såhär att när vi var jävligt små, så lyckades vi se Videon till Thriller. Och jag var så jävelusiskt fan rädd och blev aldrig människa igen. Nu typ 17 år senare så fick jag se den igen, och flippade ur totalt. Det är märkligt hur man fortfarande kan vara rädd för saker 17 år senare,  och som faktiskt är en musikvideo.

Well well, får la ge mig ut på kyrkogården igen nu då.
Så jag övervinner rädslan. Det är enda boten.

Jag är tillbaka om en timme ungefär. Och är jag inte det, och det börjar dyka upp massa lejon, dödliga myggor, köttätande växter och krigslystna gubbar. Ja, då vet ni ju med all säkerhet vart jag befinner mig.




Outlaw Heart


Kvällens låt. Kanske veckans låt.

Vill sitta runt en eld någonstans med mina vänner, en varm sommarkväll, med massor av kyld öl och lyssna på denna låten. Och Det skall jag fixa!

Låten är en gåva från Tiki-Tiki-Linus till mig, och sedan vidarebefodrad till Medlyssnar-Jonas från
Super-Snälla-Silver-Sara. Vilket underbart gäng, vilken underbar låt. Enjoy!



Sveriges viktigaste frågor

Alltså. En sak kan jag aldrig sluta skratta åt när jag ser Sopgubbarna på gatan.
De heter inte längre sopgubbar. De heter Hygientekniker.

Varför kan inte allt bara heta vad det är.
Måste man förfina alltihopa. De hämtar ju soporna - sopgubbarna!
Därav inte sagt att de är mindre värde i samhället. Är det så att de känner sig lägre ställda i samhället då de inte har något arbete med fler än 16 bokstäver i? Deras jobb blir ju inte mer accepterat, eller mindre accepterat för att det byter namn? Eller blir det? Är det därför de nu är någon sorts tekniker?
Så, Uteliggare tillexempel. Vad skall de heta? Ofta-ofrivilligt-utomhus-vistare?

De är ju också värda likamycket som alla andra chefer och butiksbiträden.
Dock är väl inte uteliggare ett yrke vad jag vet men ni hajjar galoppen.

Själv ser jag mig inte som arbetslös, arbetssökande eller något i den stilen.
Jag skulle vilja kalla mig själv "Ingen-inkomst-fast-med-känsla-för-livet-och-en-mycket-ljus-framtid-Guvenör"

Sopgubbe eller Hygientekniker. Hade jag dragit in 36.000 papp i månaden på att hämta sopor som dessa Tekniker gör, så hade jag gärna haft ett yrkesnamn som både innehöll Slyna och Herpes. För vemfan bryr sig vad man kallas när man tjänar 36.000 spänn i månaden. Herregud. Suck it up - Sopgubbe!

Ja tack gärna.

 

Ja tack gärna. Jag skall skaffa mig en man som ger mig alla smycken jag vill ha.

Detta kommer dock från H&M. Så det skulle ju egentligen vilken man som helst kunna ge mig.

Får vänta tills på Fredag då vi skall in till stan helt enkelt.

Men så fantastisktunderbartsuperdupermegasnyggt.


Solen är här för att stanna

Mitt huvud är tomt.
Ja, ingen större surprise där kanske.


Men jag menar att jag inte har något att tänka på längre.
Liksom ingenting. Inte saker jag borde gjort, sagt. Inte saker jag måste göra. Ingenting.
Solen skiner som alla andra dagar, jag har vart på Smögen & njutit av våren. Promenerat över bron. Lyssnat på Six feet under, och min power-walk låt Krazy. Mmm.. rätt kass låt om man inte är ute o powerwalkar eller om man inte är riktigt hejdundrandes full i utlandet. Gillar'n i de två sammanhangen. Gillar vid närmare eftertanke allt när vädret är i sitt ESSE.


HEJOCHVÄLKOMMENLYCKA!


 

Ut & Parta eller powerwalka med denna låten i öronen.

Miximum maximum perfektum!

 


Veckans kap!

Igår hade jag som alla andra dagar en vidunderlig dag! Mycket sol, promenader, film otaliga kannor kaffe, liter cola light och sällskap av en fantastisk vän.

Min vän heter Maria Rödström, är min syssling och min trognaste vapendragare sedan 8 år tillbaka. Vi är så jävla olika, men ändå så sanslöst lika. Det är fan inte klokt. Ibland när jag inte vill umgås med någon, så är hon den enda som får komma upp till mig och njuta av mitt dystra sällskap. Hon är så neutral liksom, och så jävla rolig så jag kan skratta åt henne i flera dagar, om tillfälle ges. Men det bästa är att hon inte vet om att hon är rolig, hon är egentligen ganska tråkig, men hon överraskar en varendaste dag med sin impulsiva humor och sina gester och kommentarer. Förra veckan fick hon lära sig vad ett hjortron är, och jag skrattar ofta åt saker hon tycks ha missat i livet. Samtidigt så är hon ju plugg-smart. Bra betyg, och genialisk i skolan. Men rätt väck när det gäller livet. Hon är superdupermega fantastisk min bästa vän & syssling. OCH HON ÄR SINGEL. Kan ni fatta det?





Fördelar

  • Hon är väldigt, trevlig under större tiden av dagen
  • Hon har väldigt fina tänder
  • Hon går på massa töntiga spinning & Gympa pass.
  • Hon tjänar massa pengar då hon bor hemma gratis
  • Hon har inte längre någon prinsess säng
  • Hon arbetar hårt
  • Hon har just nu blondt hår
  • Hon är smart
  • Hon tillhör min släkt

Nackdelar

  • Hon är inte så trevlig när hon är trött
  • Hon går på massa töntiga spinning & Gympa pass, och skall på förfesterna låtsas träna med obefintliga tyngder i armarna i takt till musiken, för att göra mig och samtliga gäster galna.
  • Ja, hon bor ju hemma somsagt.
  • Hon hade nyligen en prinsess säng, väldigt skön dock.
  • Hon arbetar på en Fiskfabrik.. som resterande av Kungshamn,
  • På morgonen ser det ut som om hon fastnat med huvudet i en torktumlare. Håret står rakt upp.
  • Hennes lillebror är nog snäppet smartare. Han är 11.
  • Hon tillhör min släkt.






Nu räcker det med Marias singeldagar tycker jag. Vet ni någon snygg, trevlig kille som kan tänka sig att ha en tjej som är smartare än han är, trevligare än de flesta och skulle vilja spendera sina kvällar med att skratta ikapp. Då tycker jag att denna killen kammar sig och letar upp fröken Rödström. Hon är ett jävla kap vill jag lova. Hon kan möjligtvis låta lite sur nu den närmaste tiden då hennes vän lägger ut henne såhär för hela Sverige, och kränker henne totalt, som någon utlottning av något slag, men det går över om ett tag!


Är ni sugna på Maria? Hon har facebook! Eller vill ni ha en personlig rådgivare gällande hur det skall gå till att fånga henne. Ta då kontakt med mig, jag har all bakomliggande information om denna kvinna.


Lycka till!





Snabba Cash

Såg Snabba Cash igår.
Började ju läsa boken för ett tag sedan. Men den var så jävla dödensdöd tråkig, så jag slutade läsa den innan jag läst hälften.

Igår traskade vi in på Biosalongen och checkade filmen. SÅ inte alls bra.
Eller den var la helt okej. Men den gav mig så mycket ångest att det kröp i hela kroppen, och jag var påväg därifrån flera gånger. Herregud. Kokain. Det är inte sådär jättebra för samhället. Folk dör ju som flugor, och då menar jag inte de som brukar det, utan de som säljer och transporterar det. Uschochfyochblä.
Filmen utspelar sig i Stockholm, och jag fick flera gånger under filmen påpeka för Maria varför jag inte tog jobbet i stockholm. Backslick, kokain, pappa betalar, hela köret. Nope. Det är så inte mitt område.

Tänker på alla dem som är som J.W är i filmen. En kille som egentligen inte har några pengar, som kör svart taxi och gör det mesta för att kunna festa och hänga med sina svinrika vänner. Som tror att han är som dem. Stackarn. 
Det skiter sig rätt rejält för pojken när han sedan är i sådant desperat behov av bekräftelse och pengar att gränserna suddas ut och blir obefintliga.

Kokain är pengar och makt. Och för många så är pengar och makt viktigare än andras liv.
Det som är mest skrämmande är att detta existerar ju helatiden, överallt. Folk dör och polisen har aldrig någon aning om varför, och är helt maktlösa för de vet inte vart de skall leta, och om de vet det. Vad fan finns det att göra åt det? I en scen så hälls det ut massa kokain på en silverbricka, och killarna drar i sig det. Min väninna sa just då: Fyfan vad sjukt.
Tanken slog mig då att jag tyckte inte alls det var sjukt. Det var kokain, folk tar det. Oavsett vilken position de har i samhället, så brukar de kokain.  Jag kom att tänka på alla kvällar jag suttit med folk som dragit i sig linor, skickat plattan framför mig, fram och tillbaka. När jag bett en kille att inte dra i sig kokainet, åtminstonde inte framför mig. Linor uppradade i köket som han och hans vänner såg som en del av vardagen liksom. Fyfanihelvete. Jag skulle aldrig, någonsin ta sådana droger. Det finns inte en chans. Inte EN jävla chans.
Det som skrämmer mig nu i efterhand var hur snabbt det gick att vänja sig med kokainet runt sig. Hur snabbt det gick att acceptera att sitta på samma köksbänk som det var snyggt uppradade linor på.

Vinstlott i livets lotteri.

I förmiddags skulle jag på en intervju. Känns väl inte sådär jätte peppande med intervjuer, men jag var rätt cool faktiskt. Vet ju att jag kan snacka omkull en snigel om så var fallet.
Väl på plats, så kommer det in en tjej som jag haft mycket roligt med, druckit öl med tjötat i timmar med.
Och tam tam tam - Hon visar sig alltså vara min blivande Chef. Jaha. Så enkelt var det ja.

Sen efter en givande fika & pratstund med henne & co, så drog jag upp till mitt gamla jobb, chillade, minglade, gick en promenad hemåt, tog ett glas vin, satte mig på trappan i solen och läste min nyinköpta tidning.
Sedan kom Mia och vi begav oss till Hunnebostrand för att Luncha på Bella Gästis.
Väl påväg ut från Restaurangen så stötte jag på en man.

Kille: HEEEEEEEEEEEEEEJ!!
Sara: HALLÅÅ!!
Kille: Näe men fan! Tjeeeenare! Hur är läget??
Sara: Åh, det är bara finfint. Är allt bra med dig?
Kille: Jaaa, det är jättebra vännen!
Sara: Såå.. du jobbar här??
Kille: Ja. Hahaha. Det har jag ju gjort de senaste 3 åren men det vet du ju. Haha.
Sara: Äh.. hehe.. eeeh... jaaa... det vet jag ju. Hehe. Jaja. Kul att se dig, vi hörs!
Kille: Detsamma!! Vi ses tjejen!

Väl ute på utsidan så vänder jag mig skräckslaget till Maria och säger: VEM. FAN. VAR. DET??
Hon är lika shockad som jag. Men Sara du känner ju uppenbarligen honom.
Öh, ja. Uppenbarligen gjorde jag ju det. Ganska så bra också. Jag kan inte för mitt liv förstå vem denna snubben ÄR. Hur känner jag honom? Ja.. det är min enda fråga HUR FAN KÄNNER JAG DENNA MANNEN? Läskigt.
Maria är övertygad om att jag har legat med honom. Jag är inte fullt lika övertygad.
Hum... fortsätter famla i mörker.

Eftersom både jag & Maria inatt drömde om trisslotter, så kände vi att idag skulle vara vår LUCKY DAY.
Efter ett antal stopp på kiosker, macker och pressbyråar så kände vi att efter 16 nitlotter var det dags att ge upp. SEXTON JÄVLA NITLOTTER. Och de säger att var 4:e skall vara vinst på? Inte en endaste jävla lott gav oss 25 ynka spänn. Vi köpte fler tidningar, stack hem till mig, satte oss på utsidan i solen och snackade, jämförde tidningar och chillade lite. Nu skall jag ut i trädgården och prata med mamma, ta ett till glas vin, och sen skall jag o Mia på Bio.

FY FAN VAD JOBBIGT DET ÄR ATT VARA ARBETSLÖS OCH BO HEMMA HOS SINA FÖRÄLDRAR!!


N O T






INDIAN & NYC.

I sommar vill jag ha en stor hatt, solglasögon, en finfin Bohem klänning, en trasslig fläta och Sandaler. Yes!
Jag skall se allmänt chill-glammig ut har jag bestämt mig för. Måste bli pepparkaka först.

Indian möter NYC. Mm, just precis vad jag tänker!



Nu skall jag ut & glassa i solen på Smögen.

Haregöttt.

En kärlek & en shysst attityd till resten.

Fan vad det skrämmer mig när jag hör att man bara får en kärlek i ens liv. En sann kärlek.
Jag tror inte det är så, eller jo jag tror det är så. Jag är bara så jävla rädd att jag bränt broarna med den som skulle vart rätt egentligen. Är väl därför jag alltid säger, att det som är menat händer.

Och det kommer jag ju såklart att klamra fast vid, och det säger jag dagligen till mina vänner & min familj. Det är viktigt att ha det i bakhuvudet nämligen, så man inte tappar fotfästet när någonting händer och tror att livet har spelat dig ett elakt spratt. För så är det inte. Livet spelade ut sina bästa kort, för din skull. Förändringar är oftast till det bättre.

Även om man inte ser det då. Så kanske man ser det efter ett tag, i ett annat ljus, på en annan plats eller ett annat år. Många saker har tagit väldigt lång tid för mig att  förstå varför det hänt. Men just nu så känns det som jag har svaret på det mesta i mitt liv. Det gäller bara att gå in i tillfällena som ges med en shysst attityd. Svårare än så är det inte. Du kan inte förhindra att livet går förbi, men du kan välja vad du skall göra med det.




Nu skall jag gå ut på altanen, ta ett sista andetag av denna April kväll, och sedan skall jag sova.


På återseende kära ni!





SJK


Du kan ta flickan ur Smögen, men inte Smögen ur flickan.

OH. LORD. VILKEN. DAG.

Vädret är så vackert att jag inte vet vad jag skall ta mig till.
Jag & Josse har spenderat hela förmiddagen i hamnen på Bryggan, precis över havet med frukost!
Solen skiner som man aldrig trott den kunde göra i April, och det är människor överallt.
Alla är glada och jag är så jävla lycklig.

Det är fantastiskt, och vi vet inte ens vad vi skall ta oss till ikväll. Det finns så mycket att göra nu när våren är här.
Det lutar åt grillning, och öl. Men uteserveringar och vin konsumtion är ju inte helt fel det heller. Sedan är ju jag en tjej som är helt uppåt väggarna förtjust i grillning. Det är så mysigt, vackert och man sitter bara och njuter av ett underbart sällskap med gör go mat.

Hur skall man kunna lämna detta stället? Jag vet att jag känner mig rastlös och drivande här men alltså, när solen kommer så vill man aldrig. någonsin. flytta. Sommaren i Kungshamn-Smögen är det mest fantastiska man kan vara med om. Folk som inte kommer härifrån frågar oss vart vi brukar åka på semester på sommrarna.

Vad skall man svara? Detta är utlandet i Sverige. Vi vill inte, tänker inte, och kommer inte åka någonstans.
Detta är The place to be.




Jag antar att man kan ta Flickan ur Smögen, men man kan aldrig ta Smögen ur flickan.


Ändrade planer.

Åker inte till The City idag.
Personen jag skall träffa vill jag kunna träffa i mer än 30 minuter, och det skulle bara vara en plåga att stå och kramas i 30 minuter, och sedan behöva säga hejdå igen. No no. Dont wanna, aint gonna.

Usch. Det är så fruktansvärt jobbigt att inte kunna träffa människor när jag vill.
För att det är så långt och för att vi lever olika liv nu.  Oh my.




Going to The City.

Jag har en ny favvis låt. I know, jag ändrar mig helatiden men det är nog lite utav min charm skulle jag vilja påstå.
Hittar dock ingen bra version av den. Men denna får duga.


Nu sitter jag här framför datorn helt utslagen.
Inte sovit mycket inatt då min lillasyster & hennes vän hade fördelsedagsfest igår kväll och natt. Runt 3 tiden kom det insnubblandes ca 6 stupfulla brudar samt mina FÖRÄLDRAR! De var ju inte stupfulla vadklart, men de var allt påverkade. För efter ca 40 minuter av skrik o skratt så fick jag nog av 17 åringar (som många andra gånger nu lately) och sa att de "Borde visa lite respekt till de som faktiskt skall upp tidigt på morgonen" Mina föräldrar väljer då att börja härma mig som två papegojor inför de hysteriskt skrattande brudjävlarna som sitter och fyllekäkar vid köksbordet.

I ren förnedran, och med mycket mycket ilska i kroppen valde jag att återvända till min säng, för att hoppas att de lugnade ner sig efter ett tag. Det gjorde de. 4:a av tjejerna skulle nämligen sova på övervåningen, och placerar sig då precis ovanför mitt rum, och i samma del av huset där trappan är (vilken är i lämpligt 5 meters avstånd från mitt rum också) så där låg jag och lyssnade, suckade, skämdes över dessa 17 åringars idiotiska konversationer om deras kroppar, fyllor och pojkar. Nu är jag så trött på detta huset och dess nattliga besökare att jag nu skall fly fältet till storstaden för första gången sedan min spårade fylla där sist.




Skall träffa en mycket, mycket kär vän nämligen.

Drink Your Fashion.

Fredag, fredag, fredag. Jag har idag givit mig själv lite sovmorgon. Kändes behövligt måste jag säga.
Mitt morgonsällskap har inte känt sig så piggt nu det senaste så jag får gå själv på morgonen. Men det är nästan ännu bättre, för då kan jag ju vara hur grinig som helst. Utan att någon annan drabbas av det.
Fast o andra sidan så är det rätt kul att ha någon att prata med klockan 6 på morgonen, annars finns det inte så många som vill prata då. Men nu har jag ju min bästa vän Ipoden i öronen, och det fungerar ju hur bra som helst.

Skall nog lägga in lite andra sköna låtar på den. Jag har nämligen spelat sönder alla Silvas låtar som hon så snällt bytte ut och lade in under veckorna. Mycket Eminem gömmer sig där bakom. Hum.. tror Christina bär på en inre ilska. Kanske liknar hon sig med eminem lite, när han typ är den enda vita Rapparen, och Chritstina är den enda intelligenta Dansken på Kontoret. Kan ju vara så.

Åh, Christina. Gud i himmel vad jag saknar henne. Skulle lätt börja jobba igen om jag bara fick dela buren med henne, och sitta där inne och skratta och prata hela dagarna. Det hade varit lite av en dröm faktiskt. Sitta o snacka om nykommna videos, om Oscars galer och om Mode. Hon är en enda som hade öppnat munnen, höjt på ögonbrynet och sagt något som faktiskt bevisar att hon hade brytt sig, när jag berättat att Karl Lagerfeld skall designa de nya Cola Lighterna. Måste nog skicka ett sms till henne angående detta eftersom Cola Light är något som både jag och Christina har djup kärlek till, och Lagerfeld's fashion + Colalight. Well, det är som upplagt för hysteri. Lagerfeld är också en Svennebanan, och otroligt duktig, så just därför tycker jag detta är heelt fantastiskt.



Lagerfeld

 

Nedan är fler exempel på Stora fashionistas som kickat ur ett o annat motiv till Cola lighten!



Manolo Blahnik



Roberto Cavalli

 

 

 

Nathalie Rykiel

Nu skall jag faktiskt promenixa lite.


Klockan är 22:23

Och jag sover inte än! Herrejösses. Det är tack vare den dära jädra skypen och konversationen med vännen som gör att jag är uppe nu. Jag önskar att alla mina vänner kunde ligga i min säng och bara vara, så slipper man använda sådandära teknik för att kunna prata. Uäk. Nej, det lät ju sådär. Alla skall vara påklädda måste jag påpeka. Eller okej, inte alla. Jacques 13 åriga bror sa precis att jag var as snygg, men att jag var en fjortis. Vet inte riktigt vad man skall säga. Jag vet en tonåring som skall få sig en rejäl örfil när jag ser honom. Nu: SÄNG!

Dagen var Torsdag.


Imorse hoppade jag gladerligen upp klockan 05:15 för att hälla i mig min största njutning i flytande form - Coffee.
Efter 70 minuters promenad kom jag hem till två föräldrar som hakat på sin dotters morgon hobby, och som också hade vart ute och promenerat. Waay!

Kollat lite på Nyheterna, läst tidningen och sedan föll jag ihop i min vidunderligt underbara säng och sov i 20 minuter tills min katt kom och snackade med mig. Jag undrar vad det är han säger. Lika bra att inte lyssna så noga, för jag är tvärsäker på att jag kommer börja förstå vad han säger snart. Och då kommer jag sedan börja blogga från psyket. Så jag stänger öronen när han är i närheten. Bob heter han förresten, man får väl presentera honom för er som inte träffat honom. Han är en Katt, men ser ut som en Hund. Eller a, en liten hund. För det är en stor katt. Men man får inte säga att han är tjock när han är i närheten, mamma blir så upprörd då, och en gång sa min väninna Madde det, och då började Bob kräkas.
Se så lätt det är att få ätstörningar!


Zzzz




Funderar på att måla en färgsprakande tavla. Det är så fantastiskt härligt att bara stå och kasta på massa färger och måla fina saker, eller fula saker. Vem bryr sig, de står ju ändå bara på mitt rum.

Igår ramade jag in en bild jag gjorde på min fantastiska vän Oskar. En vanlig skiss på ett A4 papper dock. Men jag blir så glad av att se den, så jag ramade in den och ställde den på hyllan vid sängen. Han är så fin Oskar och det känns skönt att kunna kolla på den och fundera på vad för råd han hade gett mig, när jag inte kan prata med honom helatiden. Jag blir nog snäppet vettigare när han är i närheten.

Imorgon skall jag egentligen ta mitt pick o pack och åka på fest i Oslo. Hade vart så underbart roligt att hälsa på mina vänner och gå ut med dem. Men icke sa nicke. I helgen skall jag på en intervju för en bar/café. Kommer bli trevligt tror jag. Egentligen inte så viktigt att få jobbet, men jag gillar ju att ta en fika med människor som jag inte känner. Människor är så intressanta och jag blir alltid inspirerad av nya tänkanden och ansikten. Kommer bli trevligt! Han vet ju vem Mamma är, så det är säkerligen därför jag ens får träffa honom. Men vem på Kusten vet inte vem Queen Åsa är? Förmodligen alla. Haha, härliga Mamma. Jag hoppas jag också kommer bli som henne när jag blir äldre, känner allt och alla, vet allt, gjort allt och har alltid alltid rätt. Hon säger alltid vad hon tycker och tänker, släpar med sig en & annan fiende på den vägen, men rycker på axlarna och ler bara ännu större mot dem när hon möter dem på stan. Hur underbar är inte den attityden då?

Nu skall jag shoppa hem lite färger och dukar över nätet. KAN ju hända att man råkar slinka in på H&M's homepage också. Är det någon som vet att de skall ha något, så får ni skicka ett meddelande tjejer (killar för all del).

27 Dagar till varmare breddgrader. Eufori.






Later my friends!


SJK






Hallå tiden?

Vart i hela friden tar tiden vägen??

Den bara försvinner.


Jag börjar mer och mer tro att det finns någon jäkel som skjuter sömnpilar i mig när jag inte märker det, slumrar till, och vaknar sedan några timmar senare. Jag får inte ihop det annars.

Detta är den absolut mest logiska förklaringen.

När männen är borta, knackar andra män på dörren.

Igår hade jag borstat tänderna, duschat och var på väg mot sängen innan klockan 20.00.

Då knackar det på dörren. In kommer 5KG Räkor. Jag & Mamii ensama hemma - vad skulle jag göra då?
Jo, jag satt givetvis kvar i soffan tills 24-snåret och tuggade i mig Smögens guld.
Männen passar på när de vet att det endast finns kvinnor i huset. Smart där!

Jag var dödligt nöjd, och hoppas klockan går lite snabbare så jag kan ta och slänga ihop en Magisk sallad med läckerheterna. Yummy!

Vågar inte längre lägga upp låtar så de börjar spelas automatiskt. Vill inte bära skulden till någon stackares stroke. Så här har ni

En. Fantastisk. Sång.





Uppe med Tuppen

MAAAH. Sex timmars sömn, det är pure galenskap. Ingen människa kan möjligen nöja sig med sex freakin' timmar!
Sover jag 11 timmar, så ser jag ut som en naturlig skönhet efter det. Men sover jag 6 timmar som jag gjort de senaste veckorna, då jag har fått någon fix idé att gå ut mellan 5-6 på morgonen, så ballar min hy ut totalt, och jag ser förjävlig ut. Mamma erbjöd mig igår en ansiktsbehandling på ett SPA. Om min MAMMA tycker att jag är ful vem skall då tycka att jag är vacker no matter what? Nej, detta måste få ett slut. Jag måste få mer sömn. Kom in från promenaden klockan 7. Herregud. Och min dag startar nu med dagens andra kanna kaffe. Inte konstigt att jag är så trött på kvällarna när mina dagar startar klockan 5 på morgonen. Men egentligen, så är jag ju mycket gladare, piggare och bättre på allt jag gör när jag bara får 6-8 timmars sömn, och jag är inte dötrött på morgonen när jag bara sovit 6, förutom idag. Jag kom på att det var total madness att gå ut på gatorna klockan 6.

Fast. Grejen är att jag gillar det. Jag tycker det är jätteskönt att komma upp tidigt, hälla i sig kaffe, gå en timmes promenad, ännu mer kaffe, läsa tidningen och äta frukost. Ja, jag antar att det inte är såmånga arbetslösa ungdomar i min ålder som håller på som jag gör. Förut beklagade jag mig över att jag behöver en ny höft. Jo, för jag är ju sisådär 234 år gammal ja. Herregud.

Om ca 3 veckor kommer min broder hem. Han skickade ett meddelande till mig igår där inte en enda av meningarna: Skit ner dig, fuckface, fimpiz, eller något annat gulligt fanns med. Mamma sa att sebban är väl för GULLIG, jag sa att det ligger en hund begraven. Mycket riktigt. För minuterna senare får jag ett till där det står: Gud, är jag full eller vad? God natt. Mmhm, då hade han ju vart på Galejj innan vad klart. Men han är för härlig, och jag saknar honom varjevarjevarjedag. Nu skall jag läsa tidningen och sen skall jag käka frukost.


Återkommer snarast.

GOD MORGON PÅ ER!

Frågan är..

.. Om man får gå och lägga sig klockan 19:48 ?

Painful Art

7 jävla timmar har det tagit att göra klart en tavla. Jag har ont i varenda liten cell i kroppen. Att sitta heeelt stilla under så många timmar kan inte vara annat än dåligt. Ett porträtt på en vän, målad i Kol. Att jag inte strök med. Men vem vill inte ha en tavla på sig själv? Så det blir säkerligen uppskattat. Öh.. man kan ju hoppas. Även om den inte var så lik, så är det nog tanken som räknas. Får intala mig det iallafall, annars blir jag nog psykiskt nedbruten.

Statussyndromet.

Läser en bok som heter Statussyndromet.
Den beskriver hur människor mer lägre status i samhället dör före de med högre status. Inte på grund av sjukdomar som människor i fattiga länder dör av, utan vanliga folksjukdomar. De med mer pengar har bättre hälsa än de som inte har mycket pengar. De som har längre utbildning lever längre än de som inte har utbildning. De som har föräldrar som är högt uppsatta i samhället lever längre än de som har föräldrar som hoppat av skolan, endast gått ut högstadiet, som fått barn tidigt utan utbildning etc. Det är så jädra intressant att det aldrig någonsin slår fel. Inte i något land, inte i någon stad, inte i någon samhällsklass. I Washington så är åldersskillnaden i levnadslängd 20 år mellan klasserna. Detta beror inte på medicinska behandlingar, bättre vård eller något annat. Detta beror på Status i samhället. Åker du från de sämre ställda områdena i Washington, mot de bättre områdena tar det inte alls lång tid, men att det ändå skiljer 20 år i livslängd. Det är helt galet. Har du bra utbildning, ett bra jobb, haft goda förutsättningar i livet - tja då kommer du leva längre än de som hoppade av skolan, fick barn tidigt, inte har något bra jobb. Givetvis har man alltid kunnat se skillnader på de som har högre status i samhället, än dem som inte har det. De som inte har det har stått utanför skolan i någon busskur och rökt, man ser på kläder och generell stil vad det är för människor, och de skiljer sig från de med högre status i samhället, med föräldrar med bra jobb och god utbildning. Och nu är det också bevisat, under väldigt, väldigt många års forskning, att de med bra föräldrar, utbildning och jobb, alltså de som står högre upp i samhällsstegen, kommer att leva flera år längre än de som inte gör det. Jag tycker det är lite underligt. Hur kan ens status påverka vår livslängd? Om det skulle vara så, så kan jag alltså redan nu räkna ut vem av mina vänner som kommer dö först, även om det knappt är skillnad på mina vänners statuspositioner här hemma. Alla föräldrar har bra jobb, tjänar bra pengar, barnen är uppskattade och bra människor. Men skillnaden finns ändå. Den som är högst, lever längst. Sjukt.

Jag svarar, om du ringer.

Nu har jag suttit hos min uråldriga vän Lisa. Inte för att hon är jättemycket äldre än mig, och inte heller att vi känt varandra i hundra år för det har vi inte, utan just uråldriga för att det känns så. Vi har inte setts på evigheters evigheter, men när vi ses så känns det som det gjorde åren innan. Inte ett dugg konstigt.
Märkligt det dära. Hur vissa kan ta pause ur ens liv, för att senare komma tillbaka, utan att det känns som ett uppehåll eller en märklig situation. Men som tur är att varken jag eller lisa har lite att säga. Vi varvar med ångestfyllda historier, fylleupplevelser, knasiga män och lustiga kompisar, och just det dära att bli beroende av saker. Drycker, relationer, människor och Män. Det som skiljer min och Lisas relation, från andra relationer jag har med folk är att jag och Lisa har inte hört av oss till varandra, någon gång. Inte under flera år. Så det är liksom ingen som sms:at och velat ses 2008 för båda har haft två vitt skilda liv. Men när vi nu kom på att vi ville träffas så gjorde vi det. Lisa har inte skickat sms till mig där det står att hon vill träffas, men sen kommer med bortförklarningar när dagen infaller, och jag har inte ringt henne, och hon låtit bli att svara. Utan nu träffades vi bara, och det är fortfarande underbart att vara med henne. Men människor som säger att jag är deras bästaste vänner, att de älskar mig, saknar mg, vill träffas men aldrig någonsin kan ta sig tid för ett endaste jävla telefonsamtal. Nejdutack.

Åt helvete med människor som inte hör av sig, som inte bryr sig och som egentligen inte är det minsta intresserade av mig och mitt liv.  Jag kommer inte höra av mig, om inte de gör det, jag kommer inte kolla om personen lever, om inte personen i fråga bryr sig om jag lever! För jag är så jävla trött på att vara den drivande personen i mina vänskapsrelationer. Nu talar vi GIVETVIS inte om alla. Men vi talar om några få. Och några få relationer där jag har mer kontakt med deras telefonsvarare, facebook walls och obesvarade skypes eller FB chattar.
Sen får man av vissa ett sms, eller ett samtal efter någon vecka med ett förlåååt, och en bortförklarning. Öh. Jag vill inte ha någon ursäkt, jag vill ha en vän som svarar när jag ringer, eller någon gång kan ta upp telefonfan och faktiskt ringa själv. Jag trodde det var så det fungerade nämligen när man var vänner? Och somliga låtsas inte ens som om de bryr sig, de kan inte ens förmå sig att skicka en bortförklarning på sms, mail eller något annat sätt. Lika bra det dock, så kan man sålla bort dem direkt.

Jag skall ha människor runt mig som ringer utan att det går 2 veckor, som bryr sig, undrar om jag lever, och som är glada.  Jag kommer dock inte fördjupa mig i detta ämnet här på bloggen. För folk tar allt så väldigt hårt det jag skriver här och det blir så mycket ifrågasättningar om alla ämnen. Så jag kommer inte skriva om vilka jag skriver om, vilka jag känner såhär för. Jag kommer dock göra det när jag är världskänd, skriver för en tidning och när ingen längre har mitt nummer eller vet vart jag bor. Kommer bli underbart!

Well. Nu får det vara slut på den eviga kritiken mot samhället för ikväll. Och jag tror jag har fått sagt mitt nu.
Men jag tror det är bra för folk att få sig en tankeställare ibland. För hör du inte av dig, så kommer din vän sluta också, och då förlorar du den personen vilket du säkert inte vill, men du är för bekväm, lat och tycker alltid att du har för mycket att göra för att ringa. Bli bättre på att höra av er, så kommer ni ha kvar folk som betyder något längre i era liv. Och jag tycker att ni som har dessa vänner också, vart i världen de än bor - borde göra likadant. För det är inte riktigt så vänskap fungerar. Bekantskap må funka, men inte bra vänner. Punkt slut.


Drömmen om en Take-away.

Hjälp. Drömde att jag fick ett sms av mitt EX inatt, där det stod: Sara, det räcker nu. Jag är inte arg länge. Vi måste ge det en chans till. Herregud. Jag var smått labil när jag vaknade och letade igenom hela mobilen efter det dära meddelandet. Jag vill inte ha det, men hade jag fått det så hade jag träffat honom igen. Det är lite det som bygger på min diagnos. Jag hade åkt dit, han hade blivit kär i mig, och jag hade varit jättenöjd av hans sällskap i några månader, eller veckor, och sedan så hade han bara blivit ledsen igen, och jag hade uppfört mig som en jävla idiot. Vilket jag tycker att jag gjorde större av delen under vårt förhållande när jag fått chans att tänka på det. Jag är ung, jag har inga rättigheter gentemot honom, jag måste resa och leva. Men det jag INTE fattade var att han också hade ett hjärta, och det gav han mig, gång på gång på gång, även om jag stampade på det. STACKARN! Mitt dåliga samvete smyger sig upp mellan skärmen och mitt kaffe, det känns som om någon osynlig mur med dålig energi blockerar mitt tänkande, och jag tror jag börjar få huvudvärk. Hur kan man göra så mot en annan människa? Ja, nej man kanske skall åka dit igen då. Får ta med mig termobrallor och en filt att sitta på, för han öppnar nog inte den dörren i första taget.


Mmm.. Kaffe. Vad skulle jag göra utan det.
Innan jag var tillbaka flyttad till Sverige så längtade jag efter take-away kaffe så jag trodde jag skulle avlida.
Nu. Så är det nog mer regel än undantag att jag går runt med en papperskopp i handen.
Ah, jag säger då det. Dreams really do come true.

Igår var det en lugn dag, med film, käk och trevligheter endast för mig och Mia.
Skönt att bara vara två personer ibland. Idag fyller Mia år, 21 otroliga år, så vi skall upp och fira henne senare.
Senare skall jag på en efterlängtad fika med Lisa. Musheligt!

Nu skall jag dricka upp mitt kaffe, och sedan skall jag ta en lååång walk, och tänka på mitt förra ungdomliga beteende.  Och Mitt framtida vuxna beteende. Min moster sa till mig i förrgår: Sara, även om du är med massa badboys och idioter nu, så är det inte en sådan du kommer välja sedan när du verkligen vill ha någon. Den personen du kommer välja är en riktig mes, han har båda fötterna på jorden och han är stabil, och vet hur man respekterar kvinnor. Honom kommer du välja, för honom kommer du kunna veta hur du skall kontrollera, du kommer kunna lita på honom till tusen procent, och du kommer bli kär på ett sätt du aldrig kunnat bli i någon av idioterna.


Det är ju det jag alltid sagt.
I slutet så vinner nördarna, den mesiga killen, helylle snubben och din bästa vän.





Skillnader, besvikelser och vänner.


Igår frågade mina vänner om jag möjligtvis har slått i huvudet, eller vad det är som hänt med mig.
De sa att det var en Party-prinsessa som lämnade dem, och att de hade förväntat sig att det var samma person som kom tillbaka.
Ärligt talat, så var inte det dära jätteroligt att höra. Jag menar jag vet att de inte tycker illa om mig, jag vet att de inte skulle välja bort mig, jag vet att de tycker det är underbart att jag är tillbaka, för jag får höra det helatiden, men jag vill inte vara den som gör de besvikna. Jag vill inte vara den som är 21 år, och tackar nej till fester. Låter bli att umgås med 10 tjejer om jag får chansen. Men det är nog dessvärre den personen jag har blivit. Jag älskar att gå ut, det är inte det, men jag vill göra det där jag känner att jag kan få något i utbyte, jag vill inte gå till ett ställe som jag vet precis vad som kommer hända. Jag vill inte leva i ett samhälle där jag sätter pengar på att min bästa vän kommer ligga med en speciell person under påskhelgen, och jag vinner vadet. Alltså, det är sjukt. Vart är spänningen, det oförberedda, vart är den sanna impulsiviteten och vart fan är människorna som man inte vet vad de gjort de senaste 10 åren?

Jag är medveten om att folk härute ser mig som någon som tycker att jag är bättre än alla andra. Men sanningen är att jag är inte det minsta mer världsvan, belevrad eller vis än någon annan av mina vänner. Det är inte det jag säger, men det är många som säger det själva. Men jag känner att det får stå för dem. Jag kommer inte hit och tycker att det är tråkigt att gå på krogen här för att jag har varit med om bättre, större och roligare ställen. Jag kommer hit och tycker det är tråkigt, för att jag är 21 år, och har gjort detta de senaste åren, tog en pause, kom tillbaka och fortsatte göra det. Kungshamn är ett fantastiskt ställe, och jag gillar det som fan. Det är det vackraste stället jag vet, och något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men om en till person fnyser, höjer på ögonbrynet eller säger något om att jag inte tycker om detta, eller är för världsvan nu så jag vet bättre än dem, så kommer jag få ett jävla frispel.

Jag satt igår på utsidan huset med mamma och min moster. Jag frågade vadfan det var för fel på mig, som är snart 21 år, men som redan är trött på detta. Moster som är 15 år äldre än mig, och flyttade härifrån när hon var 21 säger: Gör det du vill göra. Häng inte fast vid något som du ändå inte får något tillbaka av. Du kan inte acceptera att det är här du är, för du vill göra så myckt annat i ditt liv. Alla är inte sådana, alla vill inte härifrån, många nöjer sig. Men du gör inte det.

Min moster har rätt. Hon gav mig många många svar på mina frågor igår. Varför skall jag stanna här om jag inte vill? Varför skall jag gå på denna krogen, om jag inte tål att göra det? Och bara för att man hängt ihop i 10 år, så behöver det inte betyda att man skall fortsätta. Människor växer ifrån varandra, och jag har mina fantastiska vänner som jag haft i flera flera år, och jag vill ha de kvar, men det betyder inte att jag måste stanna här med dem.
Alla är olika. Folk vill stanna här, och folk trivs här. Det är ju helt underbart, men jag är inte en av dessa människorna. Jag vill inte bo här med min pojkvän, skaffa hund, förlova mig, jobba på ett trist jobb och skaffa barn. Men jag respekterar de som vill göra det. Jag respekterar deras val av liv, men problemet är att det inte känns som om de respekterar mitt. Min moster har nu inte någon kontakt med sina vänner här ute, hon säger att de är tråkiga, blir roliga om de dricker för då är det enda gången de kan släppa loss, är gråa och bryr sig alldeles förmycket om vad andra tycker och bryr sig alldeles för mycket om andras liv. Ööh.. One piece of that life please.

Det handlar om respekt. Man måste respektera varandras olikheter, och man skall akta sig för att döma.
Dömer du, så kan du vara säker på att du är den första som blir dömd vid ett annat tillfälle.

Min morbror frågar varför jag inte flyttar tillbaka till Madeira.
Jag svarar att det är samma sak där, fast utan avundsjukan, utan "du tror du är bättre än oss" och utan All förfinat skitsnack. Madeira är ett underbart ställe det också, men det är så litet, och jag klarar inte av att ha mitt liv på Pause längre. Visst, jag kommer tillbaka efter 18 månader, och allt är precis likadant här hemma. Men på Madeira så utvecklas man bara under en viss period. Du utvecklas och ändras för att det är vad du måste på Ön. Du är ihoptvingad med 50 personer, som du kanske inte hade varit med i vanliga fall, människor som du aldrig hade gått fram och pratat med, men du måste, och det är det bästa du gör. För du växer som människa, din personlighet och du som människa utvecklas och du hittar dig själv. På en ö, med alldeles förmånga alkoholister, cigaretter och drama, där hittar du dig själv. Men sen är det slut. Gränsen är nådd, och du kommer ingenstans. Du sitter fast, försöker utveckla dig inom ditt arbete som du inte kommer någonstans inom anyway, men du försöker intala dig själv att det blir bättre. Nitlott. Det blir det inte, alla måste utvecklas, alla måste därifrån. Sen tycker jag att alla borde åka dit först och främst, för det är ett ställe som stärker din själ, tills du stannat sålänge att du tapar den igen. Jag älskar Madeira, det är fan det bästa jag någonsin gjort att åka dit, och jag skall tillbaka. Men jag skall inte fastna. Jag tror en gång är nog. Men jag vill. Jag vill tillbaka så otroooligt mycket. Varjedag. Men sen så tänker jag på mig själv. Då hamnar jag på ruta ett igen. Jag har inga möjligheter där, men det har jag här. Man får följa sitt hjärta, man skall göra det man känner för.
Och nu känner jag för att gå en promenad i solen, ta ett glas vin, och bara njuta av att jag är så jävla vis för att bara vara snart 21 år.



Det går bra nu.

HALLÅ!!

Nu är det vår. Jag har haft en fantaaaaaaaastisk dag sittande i ett uterum med min fantastiska familj och ständigt hållande i ett glas vitt. Sedan har resterande tiden spenderats på utsidan mitt hus, med ännu mer vin och härligt sällskap i solen. 22 grader är inte dåligt vet ni :)

Fina fina fina vår!

Nu väntar jag på mina gäster, och vi skall förtära vin, spela spel, laga mat och lyssna på underbar musik.

Kan April starta bättre? Tveksamt, tveksamt.


Nu ut i kvällssolen och njuta. Vilken Påsk!


Glad påsk på er mina vänner.
Detta kommer bli huuur bra som helst!



All the crazy shit I did tonight.


Såhär på en Fredag under Påsken. Mmm.. Melike.


 

 

 


Påsk & Julfirande

Idag är det Julfirande hos Familjen Karlsson.

Eftersom jag missat två jular i Sverige med släkt, så förenades vi idag och bakade pepparkakor, drack glögg och lyssnade på Julmusik. Göööör mysigt! En del vin har gått åt då jag suttit och pratat med min Moster om livet, män och hur det är att växa upp här på kusten. Hon sa att jag måste dra härifrån. Jag instämde. Men jag kommer inte ta jobbet i Stockholm. Jag är ingen Stockholms chick. Jag är en Göteborgare, eller en Utomlandsare. Men Stockholm, tack men nej tack. Jag har lekt och bakat och busat med mina underbart söta kusiner, med den grövsta Göteborskan man kan tänka sig. De är så söta Axel & Wille.

Sedan bär det ner på fest och en hejdundrandes kväll.
Ser jag fram emot!

Pics från dagens Påsk/Julfirande kommer här:



Pojkarna ville ha sjukhus mössor på sig när de målade äggen (???)




Tjusiga Påskägg

Axel                                                             Wille


Brända pepparkakor


Moster: Hur går det med pepparkakorna Sara?
Sara: Aah.. jättebra. Men de är fortfarande mjuka, så jag tar inte ut dem än.
Moster: Ööh.. har du dem fortfarande i ugnen?
Sara: Ja, det klart. De är ju fortfarande mjuka ju.
Moster: Suck.. De ÄR mjuka, tills du tar ut dem och låter dem stelna. Ta ut dem nu!! Vilken färg har dem?
Sara: Ööh.. Jag skulle vilja säga Mulatt färgade.


Men de är säkert jättegoda, tror ni inte?!

Glad Påsk

Att det bara är fredag idag. Det är ju helt otroligt. Igår skulle det bli en tidig kväll, då jag och Karin skulle upp och gå en timme imorse klockan 06:30. Klockan 05:42 ringde Karin och sa att det spöregnade. Vi sa att vi skulle se hur det såg ut vid 7 tiden, då det har ljusnat. Jag vaknade klockan 10. Så sent har jag inte vaknat innan. Jag var vekligen helt slut av gårdagen. Min kväll blev ganska sen ändå och spenderades framför Skype med Oskar i headsetet och massa vin. Han satt med headset och Öl. Är det inte fantastiskt att man kan sitta och dricka ihop, även om man befinner sig 500 mil ifrån varandra? Jag gillar det. Dock är det bara 34 dagar kvar tills vi kan sitta bredvid varandra på en balkong och dricka vin och öl. Längtar. Kommer bli så jädra bra. Sol, värme och Lidoparken. Mmm.. Nu skall vi egentligen iväg och kolla på fotboll, men mina fina Kusiner kommer om 45 minuter så jag skall ju spendera dagen med dem och lyssna på Julmusik, dricka glögg och baka pepparkakor. Jag fick ju inte göra det med dem denna julen heller nämligen, därför passar vi på i Påsk. Ikväll blir det partaj och ut på galejj med tjejerna och andra frivilliga, om jag inte är alldeles för slut för att göra något. Små kusiner är inte direkt Energi snåla. Krogarna har slått upp Portarna här ute för oss sugna och för alla badgäster som kommer och gästar oss. Kommer bli härligt! Länge leve uteserveringarna. Nu skall jag fixa i ordning mig, och inleda Påsken med ett glas öl. Underbart! Skall avsluta med ett SMS som antagligen talar för vad som väntar i helgen från min sköna vän Linus. "Glad Påsk Sara. Jag antar att ingen av oss kommer vara i skick att kommunicera normalt tills på måndag så därför skriver jag nu!" Hahahaha. Han borde börja jobba som sierska.

The Retro One

Däckade av ren utmattning innan. Idag har det varit en fabulös dag med mycket skratt. Jag och min väninna var precis ute på ännu en long-walk i våra sportiga outfits. WHAM!


Pappa hittade sin gamla Adidasjacka i 3 olika blåa nyanser. SÅ JÄVLA FRÄCK!
Den gavs till Sara, som bar den med ett par vita retro look dojjor, gigantiska glajjor och fläta på promenaden. Jag lovar er gottfolk. Jag skulle kunna vara någon som var gift med ett sportfreak på 80 talet. Slänger upp en bild på min enormt tuffa jacka en annan gång. För den skall bäras STÄNDIGT. Helt klart mitt nya favvo plagg. Yeah!


Nu skall la familia ner på Afterwork med vin och snacks!



I love my life.




Later!

April april.

Timmarna av frukost är över.
Tack och lov måste jag nog säga. Nybakat bröd, och färskt kaffe är ganska oslagbart en solig vårdag med sina vänner. Men jävlar vad mätt jag är. Måste nog gå och lägga mig en stund för att kompensera bristen på sömn inatt och sedan ta en promenad igen.




Idag är det första April.
Då skall man luras. Karin ville att vi skulle lura Emelie med något. Men jag påminde henne om att vi lurar Emelie 365 dagar om året. Så när Emelie steg in genom dörrarna så spelade Geniet Karin död i soffan. Men tjuvkikade och blev avslöjad. Överväger om det kanske hade gått åt pipsvängen anyway. Jag berättade för Karin att ett år så lurade jag i min familj att det var en påfågel på gräsmattan. Karin tog ett andetag, och sa sedan lugnt och sansat: Sara. Jag tror att din familj spelade med, och därför lurade dig.

Det är underligt hur ens världsbild krossas på några sekunder.


GOD MORGON

04:59 Var jag så jävla trött på att ligga vaken så jag gick upp.
Mötte syrran i köket, som stirrade på mig som om jag vore någon som uppstått från det döda.
Jajaja. Det har väl varit fullmåne eller något. Jag brukar inte vara vaken såhär tidigt. Nog att jag är vaken mellan 07-08 något, men att ligga vaken hur länge som helst, och till sist sätta fötterna i golvet 04:59. Det är helt enkelt inte okej. Klockan 06:45 hade jag druckit kaffe och kollat på Jönsson Ligan så då snörade jag på mig skorna, drog på mig joggingbrallorna, dubbla huvtröjor, ipoden och gick ut i 2,3 grader tidig morgon. 65 minuters promenad. Träffade Jessica på Smögenbron. Mycket märklig känsla att klockan 07:00 stöta på henne. Men hon är ju så fruktansvärt härlig den tjejen. Skönt att ha henne around again.

Nu är Klockan 08:49 och tjejerna är påväg hit för frukost, med nybakt bröd, kaffe och mys.


Vilken Fantastisk dag!


Enjoy your day!