Backstabbing bitches
Seriöööst. Jag får fan hjärnblödning snart. Män, män, män. Eller.. så är problemet Kvinnor, kvinnor, kvinnor.
Jag börjar nästan tro att det är så. Kvinnor är listiga, hemska, backstabbing bitches.
När det gäller kvinna mot kvinna konversationer (inte ikluderade vänner som snackar då) så får man ALLTID läsa mellan raderna. "Åh, Kul att du kunde komma" Kan i själva verket betyda "Jaha, så du dök upp ja. Hoppas du fattar att det är för att du polar med killen jag vill ha, och att DU egentligen inte fick en inbjudan. Men om jag skall få honom så får jag ta genvägen genom dig och din bekantskap. För om jag är otrevlig mot dig, så kommer jag inte åt honom"
Vafan gör man liksom? Suck it up? För jag är likadan när man kommer till den punkten med män?
Vet inte. Måste fan fundera på det. Ett grundligare inlägg kommer senare. Och det är att Garantera.
Väntar på att livet skall återvända.
Sunday - Funday som min Kära Amanda Berg säger. Jag håller fanimej inte med ett skvatt. Önskar att jag gjorde. Men gör inte.
I Fredags så hade jag och Jonas Bestfriend-Catch-up-mys-date i parken. En filt en flaska vin och massa öl. Vi skulle möta upp Linn, Kim, Emma & Ze för att dra oss vidare till Club Naval, som hade ärorika PRET A PORTER på besök. Alltså modevisning, massa kända DJ's, Liveuppträdanden och Beachparty i ett. Att fråga om man skall gå var tydligen som att fråga en Blind om de vill se, säger de som har koll. Att faktiskt Pret a porter var där, var jag så sjuukt spänd över. Riktigt nice. Cool liksom när ett sådant stort märke kommer för en fashionshow hit. La awesome. Jag trodde jag & Jonas hade mött upp de andra vid typ 21-tiden och sedan dragit från Club Naval vid 00, 01 snåret. Så var ICKE fallet fick jag bekräftat igår. Vi hade somvanligt (som jag nämnt innan, detdär med Tider är ingenting vi passar jag och han) mött upp de andra vid 00:30 tiden, och sedan hade vi dragit vid 4 tiden om inte senare. Ehm? Koll man har liksom. Det var sjuuukt mycket folk på Naval och man fick liksom köra skallgångskedja för att inte tappa bort varandra. Sen vaknade jag i Jonas säng på morgonen, och hittade också Jens och Simon i lägenheten. Inte ovanligt måste jag säga. Jonas skulle upp o jobba, och jag var så jävla packad på morgonkvisten att jag knappt visste vad jag sa. Oh my. Jag kunde inte minnas att jag var full på kvällen liksom, så det måste ha kickat in under natten eller precis innan jag gick upp. Jonas hade också drabbats av fyllan på morgonen. Just Great liksom. Jag är något så jävligt rädd för att bli bakfull, så jag öppnade en flaska vin och som vi alla drack av på Balkongen i solen. Sen däckade jag. Vilket var det bästa tänkbara. Gick och hämtade Jonas o Linus, sen gick vi o käkade lunch på någon restaurang o drack lite öl. Tillbaka till Ungkarls lägenheten där jag hamnade i någon koma. Sen drog jag hem vid 18 tiden, och duschade. Man skulle ju på Inflyttningsfest till den 3:e Sarah som kommit till kontoret nu. Ja, nu är vi fanimej 3 stycken. Sjukt rörigt. Orginal Sarah är jag, sen har vi Lilla Sara som är den andra och nu Nya Sarah. Fast vi blir mer kallade Sara 1, 2 och 3. Funkar la ett tag. Suck.
Inflyttningsfest och snittar, oliver, lax, frukt och Hemmagjord sangria med gänget. Mycket trevligt. Men då jag inte kan behärska baksmällor längre så satt jag och skakade första tiden och efter en flaska vin så var jag på rätsidan igen. Men bestämde mig för att inte gå vidare till premiären av Cats. Nyöppnad klubb vid havet. För att gå hem så måste jag ha nycklar. Kim's eller Linns. (Jag har ju ännu inte kopierat nycklarna då såklart, efter 3 månader Suuuck..) Men de ville såklart att jag skulle med ut, så de vägrade ge mig nyklarna, fast på skämt då liksom. Sen ger Jonas mig Kims nycklar, och jag kilar kvickt iväg för att inte bli övertalad om att hänga med. (Kan ju som vi alla vet inte säga nej) Sååå... jag går hem. 4 hjärtattacker o 3 strokes senare är jag 20 meter från grinden och tar upp nycklarna hem. Då är Det är givetvis INTE mina hemnycklar upptäcker jag då, utan det är JONAS nycklar jag fått. JUST GREAT. Så.. jag får traska igenom hela jävla Funchal ännu en gång mitt i natten och ta mig in i Lyan på andra sidan stan istället. Möter Jens, Oskar och Simon därinne och de undrar väl lite vad jag gör där mitt i natten, och utan Jonas. Jag var rätttt förbannad för att jag inte hade fattat vems nycklar jag fått och gick o lade mig. Sen vaknade jag imorse o insåg att Jonas fortfarande inte är hemma, och har inte sett till honom heller. Hans mobil är ju lite fucked up, så man kan inte nå honom där heller. Jag har iallfall hans nycklar, vilket är rätt dåligt för honom kan jag känna. Men hur som haver. Han får skylla sig själv om han ger mig nycklarna, inte har någon fungerande mobil, och inte vet hur man använder en telefonkiosk. Han kanske är död? Han kanske är kidnappad, han kanske befinner sig i någon grotta i Kenya. Couldn't care less. Nu skall jag lägga mig i soffan och självdö. Väntar på att klockan kan bli iallafall 20:00 så man kan sova. Vet att det inte är accepterat att sova då, men jag tror inte jag uppfyller något krav på "Accepterat kravlistan" iallafall.
Ge mig Måndag. Snälla.
Människor som jag inte tål Vol. 1
Människor som resonerar såhär har inte en aning om hur mycket de missar av livet. Hur mycket de missar av andra människor som väljer att säga hej när de ses i köket på morgonen, men aldrig någonsin fördjupa sig i deras relation. Folk som jobbat här i flera år, men som aldrig haft någon vidare relation med de som jobbat här längre. "Vi är inte alls lika, så det är inte så konstigt att vi inte är vänner liksom" Eeehm. Nej, det är så i många fall. Men om du skulle öppna dina jävla små portar i hjärnan som är alldeles igenrostade av ditt falska självförtroende, som är igensnöad av att själviskhet som du bär på, så hade du fattat att det finns ingen annan anledning till att du har så lite vänner, mer än att du inte är omtyckt. För att du är inte någon person som man vill umgås med. För du är alldeles för självisk, egocentrisk, inriktad på dig själv, på dig, dig och dig. Vanliga Människor klarar inte av det. Människor klarar inte av besserwissrar. Tyvärr. Så finns dessa personer utplacerade överallt. De som alltid hade något annan att skylla på, för att de inte fick detdär jobbet, för att de inte fick den chansen, för att de inte var bjudna på den festen. Blahablahablaha. Ni hajjar. Me no Lajki. Skärp er liksom. För faaaan vad ni missar människor, som bara rynkar på näsan åt er. Belive me, Im seeing it everyday.
Alltså. Avundsjuka, och kasst självförtroende gör att man inte kan unna andra människor jobb, eller andra saker. "Jaaaaaha, och varför får du den tjänsten", "Varför fick inte jag den tjänsten" eller om någon annan får en bra tjänst "Jaha, men jag skulle ju haft den, jag är mer värd den tjänsten" Eeeh Nej. Får du den inte, är du inte värd den. Då hade du fått den. Vad är det som du inte kan acceptera? Det är så det funkar. Finns inget att skylla på, för är man värd en tjänst så blir man tillfrågad no matter what. Även om ditt andra alternativ är att bli en freakin' jävla kung, så frågar man. Du kan vara huuur duktig som helst, men det kan vara att detta jobbet inte passade dig riktigt. Det är samma med vänner. Har du inte så mycket vänner. Nej, då har du ju som sagt bara dig själv att skylla. Börja med att ta en jävla koll på dig själv först. Och nu inte på ditt utseende, för det är ändå förstört av din personlighet som lyser igenom. Likaså som det gör på en mindra vacker person med en fin personlighet, så blir de vackrare. Samma sak gäller med de som inte har några fina personligheter. De blir mycket mycket fulare. Och jag kan titta på folk jag egentligen vet att de ser bra ut, och känna Näe, inte en chans i helvetet. Du är inte fin sedan jag lärde känna dig.
Suck.. blir så jääävla trött på dessa människor. Face it liksom. Ibland har jag bara lust att spotta ur mig sanningen. Men det hade kncäkt sådana personer. De kan inte hantera sanningen, därför skyller de på allt annat.
Var glaaad för andra människors chanser, åtaganden, erbjudanden istället. Testa det, och se att det kommer bli mycket lättare för dig att ha relationer med alla runt om dig, på ett ärligt sätt.
Känner du dig träffad av detta (?) ja men då skall du ändra dig snabbt som fan. Ifrågasätt inte det jag skrivit, skyll inte detta på någon annan, ta tag i dig själv. För det är hos DIG som problemet ligger. Och om du inte tar åt dig av detta. Nej då kan du skratta med mig åt dessa personer, som du också har runt dig varjedag. För de finns också.. överallt. Och de tycks blir fler och fler.
Så jävla surt liksom.Tillägnad alla er som känner igen.
Jag vet att detta är rätt för stunden.
Jag vet att jag följer mitt hjärta, och att en mindre del av hjärnan är med och bestämmer nu.
Det känns bra. För beslut skall tas med hjärtat. I många fall med hjärnan, men där det handlar om dig själv, och vad du vill göra. De besluten skall tas med hjärtat.
Viktigast i ditt eget liv är du själv. Det måste du vara, för om allt rasar, om alla lämnar, då är den enda personen som står kvar du, och du måste känna dig själv, veta vart du står och känna att du gjort beslut som varit rätt. Många dumma beslut har tagits med hjärtat. Tell me about it. Jag har låtit hjärta styra head over heels. Men vad nöjd jag är över att det var den muskeln som styrde och inte hjärncellerna som trampade på.
Sen kan man ju alltid undra vad som händer sen. Kommer man tappa lite av det som mitt hjärta brinner för. Kommer jag tappa lite familj och släktkänsla, eller lite vänner på vägen? Alla känner vi så. Alla känner vi att när vi är förlångt bort, så börjar man känna tvivel. Herregud vad jag känt så. Räknat dagarna att få komma till de som jag sätter högst upp i min egna bokhylla. De som jag är så rädda om, att man tror det kan skaka en hel värld om de trillar ner. Och det kan det också. Trillar dessa personer ner från min bokhylla, så skakar det min värld något oerhört. Men det som får mig att känna mig trygg är, att jag blir inte av med dem. Hur lång tid det än tar, så försvinner dem inte.
För vi knöt ihop den rosetten för länge sedan, och bandet är långt. Ändarna hålls i hårt på var sin sida av Atlanten. Jag är här, och ni är där. Och jag är glad att det är så.
Jag är så jäkla glad över att vi kan göra det vi vill, på varsinn sida världen, och att det kommer fortsätta så. För ingen släpper sin sida, ingen släpper sin del. Alla håller i, och tar det lång tid innan man känner att det drar, så drar man själv och får tillbaka ett ryck. Ett ryck av hopp, av trygghet. Så kan man ta det lugnt igen.
Jag vet att jag har mina vänner och min familj hemma. Och jag har funderat och funderat. Jag funderade i ett och ett halvt ÅR, på om det var rätt. Men det jag missade var svaret. Ja, det var rätt. Annars hade jag inte varit här. Och det var rätt att åka hem till Sverige igen, det var rätt att träffa vänner och familj, att få rå om de man avgudar, att få pussa på mina vänner, hålla min mamma i handen och att förvarna min lillasyster om livet. Att få cykla med min bror och att få sitta och dricka kaffe med min farfar, åka bil med min morfar leka med mina kusiner och att bara vara det som jag är. En människa som tillhör de andra människorna. Som bryr sig till månen och tillbaka om dem, och få vara en människa som blir behandlad, på precis likadant sätt.
Men livet är inte till för att endast leva efter andra. Det är till för att leva för det du vill, och med dem du vill. Vill du ha barn och leva med din man nu, så skall man givetvis göra det, och vill man resa jorden runt, vill man spela på liv eller död, så skall man självklart göra det. Hjärtat har rätt.
Jag saknar mina vänner och min familj hemma, varendaste dag. Varje morgon, varje kväll. Varje natt. Det klart jag vill ha de nära. Det klart de vill ha mig nära. Men jag kommer ju hem. På obestämd tid, men jag kommer hem igen. Det måste man alltid tänka på. Jag är här jag vill vara nu men jag älskar likamycket de som inte är här nu. Det gör så ont att säga 'Jag inte vet när jag kommer hem' till de som frågar. Men det hade gjort lika ont i mig om jag hade frågat mina vänner som aldrig kom hem. Då måste man tänka på att det som gör mig gladast är att mina vänner gör något som gör dem glada. Och mina vänner är de överlägset bästa som finns. Jag vet att de vill ha hem mig, men alla säger 'Gör det du vill, lev ditt liv som du vill leva det, var lycklig' Och jag önskar dem alla likadant. Man kan få allt. Jag är säker på det. Bara inte samtidigt alltid.
God natt, och gör era val med hjärtat.
Kramar
Du kommer aldrig undan dina ragg
Typ som Will Smith ni vet. Alltså inte riktiga Will Smith. Men trekant med mig och min bror Will Smith - som jag råkade ut för på Midsommar natten. Hur som haver. Hade jag inte berättat något för Linn och Kim INNAN eller aa.. jag skrev på Kims wall på Facebook att jag hade haft trekant med två mörkhyade bröder. Haha. Well.. Om jag inte berättat att jag träffat dem, så hade det änd¨blivit avslöjat när jordens snygagste och största mörkhyade man stannar framför oss på vägen och slänger sig ut genom rutan och skriker "Saaaaraaaaaaaah" Japp. Avslöjad. Kim säger: "NOG att du inte låg med honom. Annars beteer man sig inte så. " Dessvärre låg jag aldrig med honom.
2:a Alternativet är när jag skulle dra från Madeira i februari. Då gav jag en väska till Christina som hon fick precis innan hon skulle köra mig till Flygplatsen. I denna väskan ligger ett visitkort (glöm aldrig tömma väskorna innan ni ger bort dem). Visitkortet tillhör en man som jobbar för vårt företag som var med på Awardsfesten i höstas. Ja, vi utbytte väl lite kroppsvätskor han och jag, och detta har jag ju inte berättat liksom. Men när Silva fann kortet, så var man busted. Mother fucking hurray liksom.
Sen inträffade det en jävligt märklig sak igår. Jag hade handlat efter att lunchat med Daniel & Linn på FX.
När jag går ut från affären o över övergångsstället så saktar bilen in som skall köra innan jag går över. Jag börjar gå, då han ser att jag är där och vi synkar varandra perfekt, så jag slinker bakom bilen såfort han kört över. Trodde jag. När jag skall slinka förbi honom (bakom bilen givetvis) så tvärbromsar han mitt på övergångstället, och jag går RAKT IN I BILEN. Suck. Han vävar ner rutan och säger "Heeelllooooooooooo yoooooou" Näe. Orka. Han gjorde det för att ragga på mig. Jag börjar garva och går runt bilen och sedan vidare. Möter upp Linn och vi tar alla krångliga vägar som vanligt upp, som inte är bilvägar. Utan trappor och smala gränder.
När vi sätter nyckeln i grinden in till vårt område, så kör en bil upp bredvid oss. Då är det fanimej han som gjorde så jag gick in i bilen. Jag säger. "I helvete heller, han KAN inte bo här" Det gjorde han inte heller. Men han hade på nååågot sjukt sätt hittat vägen upp till oss, och överlämnar ett kvitto till mig, med hans telefonnummer på. Han heter Carlos. Och han var inte jättefager, inte jätteraserad, men bara en person som kan göra så är:
1. Jävligt värd att träffa.
2. Ett sjukt psyko.
Undrar om man skall chansa kanske? Han sa iallafall att han sett mig massa massa gånger innan och att han gärna vill träffa mig. Jaha. Joojo. Vi får se till helgen när vinet börjar bubbla i nerverna. Då kanske Carlos kan få ett samtal... för jag vettefan om jag klarar detta med att bara ligga när man är kär.. Jag höll nämligen på att stryka med igår när jag ser en fransman på TV:n. Ehm.... ge mig.
Kort sagt: Jag kan sällan mörka ragg, för på denna ön går det liksom inte. Du kan inte fly från det du åtagit dig. Eller skall man säga, Du måste äta upp det du tagit åt dig?
En annan tanke korsade den första...
Lördagen spenderades på en gräsmatta mellan 21 och 04 nere i hamnen.
Fantastiskt detdär med gräsmattor. Man hänger, man dricker, man röker, man skrattar, man lligger, man sitter, man står, man leker. Ja. Det finns inte mycket som man inte kan göra på en gräsmatta. I love it.
Jag vill alltid alltid gå till parkerna eller bara en gräsplätt. Vill jag ligga, så vill jag göra det utomhus på en gräsmatta. Eller mot en sjöbodsvägg, en annans tomt, en rabatt, en telefonkiosk, en båt, i buskar, på klippor, i vattnet. Ja.. jag tror vi som kommer från Kusten är rätt så vana vid att idka samlag utomhus. Det är liksom det bästa man får, och det mest lättvindiga också. Oskulden rök på Vallevik, Smögen. Klippor, badgäster, alkohol och ett lejon. Mja.. Lejon var hans efternamn. Han var 19 jag var 16 (trodde han) Dra bort 3-4 äpplen från 16 så får vi svaret.
Jag hade önskat att man fick välja bort lite ligg i sitt liv. Undrar hur många som varit kvar då? Inte många skulle jag tippa på. Men man var ju vild när man var i den åldern. 13-18. Det är förfan 5 år av ren galenskap. Inte konstigt att man hann lägra en del män på den tiden. Nuuuuu så. Nu inseer jag att jag faktiskt kan ha hunnit dra över det antalet som jag faktiskt är uppe i. Fem år. Det är en del år. Pheuw! Och jag som har tänkt tillbaka på den tiden som lite... väl.. sexuell aktiv kanske. Men dåså! Fem år är lååång tid. Hurra för den insikten.
Hur som haver. Jag tänkte mest säga hej kanske, vet inte hur jag kom in på detta spåret. Men det är väl så det är med mig. Skall jag berätta någonting, så kommer en annan tanke och tar över. Skall bara koka lite kaffe, så återkommer jag snart igen...
Hejsålänge
Man lär sig sällan...
- Näääe. Men jag ligger nog en stund till vid poolen, gå upp ni.
- Men Sarah, vi har ju vart här HELA dagen, från imorse, och nu är klockan över 16.
- Ja, näe inte hela dagen inte. Jag var ju uppe en stund förut, och det känns verkligen som om det gått så fort. Jag ligger en stund till.
- Du var uppe i 30 minuter...
- En liiiten stund till bara. Chillar lite till.
När en människa säger så efter 6 timmar i solen. Så borde man börja tänka på om det är solstinget, baksmällan eller något annat som snackar. Men bör ha överseende med att man inte riktigt ser något i solen, efter att ha vistats där förlänge. Men noterar inte riktigt den rosé färgade ansikts toningen på samma sätt som när ögonen vant sig och den skära grisen stiger in i lägenheten.
Status: ROSÉ SLASH RÖKT SKINKA RÖD ROSA NYANSER GOING VINRÖTT
Känsla: LITE FEBRIG, LITE ÖMT. LITE OBEHAG. LITE BRÄNNANDE KÄNSLA. BLIR VÄRRE IMORGON
Upprepades senast: FÖRRA HELGEN
Och innan dess: HELGEN INNAN SAMT EN GÅNG UNDER VECKAN
Slutsats: SÅ JÄVLA KORKAD
Men när kommer dendära läderhuden då Är det när man är typ 65, 70 eller hur ligger det till? Im on it iallafall. Det är en sak som är säker.
Ensam & Övergiven
Jag ringer då Jonas, som åkt med sina polare till Sao Vincente. Oskar och Jens som åkt till något ställe för att rensa sina själar. Sara och Patrik som är i Lisabon på fastlandet. Christina som är i Danmark. Kim, Linn, Emma och Ze som är i bergen och härjar. Carl svarar inte då han sover, Krille har ingen mobil, Simon har dragit och Surfat någonstans. Daniel svarar aldrig i sin mobil. Linus svarar inte heller då han är och badar. Öööh. HUR är det möjligt att ALLA mina vänner på ön gör något annat? Något som inte inkluderar mig. Det är så jävla fucked.
Nu säger jag ju inte att de borde bjuda med mig (jo, det gör jag) men jag menar... hallåå. Ja, jag vill vara ensam ibland, men jag vill kunna välja att sedan skicka ett sms och det kommer någon och träffar mig. Nähäpp. Inte det inte.
Som tuur var så gör livet ännu en otippad vändning och det händer massa saker som får mig på andra tankar. (Just nu tror jag inte mitt liv hemma i sverige kan bli knasigare, allt är upp och ned, ut och in och jag är så sjukt glad över att jag är här, och inte där just nu) Men så.. när jag ändå bestämt att det får bli Madeira ett tag till, sen får vi se.
DÅ kommer det mail. YOU GOT MAIL.
1:a Mailet erbjuder mig ett jobb i Ghana som volentär där jag skall hjällpa till att bygga skolor, hjälpa folk etc. Alltså PRECIS vad jag vill göra. Dansa av lycka.
2:a mailet var om Skola i Kalmar. Journalist. Eh JATACK. Jag vill skriva skriva skriva. Perfekt att börja plugga till hösten ju.
3:e mailet är från min chef på mitt Drömjobb som ni avundades så mycket. Jobbet som är det perfekta för mig, som jag drömt om i hela mitt liv. Jobbet som jag skrev Tack-men-nej-tack-jag-stannar-på-madeira-ett-tag mail till. Min chef (föredetta, pågående, blivande ?) Skriver att han verkligen vill ha med i företaget och att han gärna vill att jag tänker över det igen, och isåfall börjar när jag kommer hem igen... Eeeeeh. WHAT A FUCK. Vill han ens att jag skall jobba där, efter att ha tackat ja, blivit anställd och sedan sticker på en två veckors lång semester som nu är inne på 3:e månaden. Va?! Är inte DET ödet känner ni? Boorde jag inte bara ta det nu när gud gett mig en till chans?
Sen börjar kruxet. Jobbet här har ju massa massa att erbjuda mig. Jag är jättespänd på vad man får göra här i framtiden och hur det blir upplagt. PLUS att jag har en annan grej på G här, som jag verkligen vill satsa på.
Kan livet sluta ge mig så mycket bra erbjudanden någon gång?? Så jävla trött på 100 svinbra alternativ. Kan inte någon övre makt ge dem till någon annan och ge mig 99 dåliga alternativ och 1 bra? Snälla. Orka liksom.
Nu börjar folket återvända till Stan och mobilen plingar till ganska flitigt. ÄNTLIGEN. Men sen kan man väl inte förvänta sig sådär jättemycket action då alla levt loppan i solen idag. Suck. Jaha, 4-5 alternativ igen då som alla är fucking awesome som man måste välja mellan. Vilken crapy day.
Jag vet. Jag hade också skrattat om jag vart er över att jag hatar att livet vill mig så vääl helatiden. Inte kämpa för något. Bananskalen är snyggt utplacerade längst varenda jävla väg jag väljer. Och sen halkar jag in på något fantastiskt. Som vanligt då vill säga. Men men. Det är väl bara att tacka och ta emot I guess.
No Love - No Laid.
Jag har bestämt mig. No Love, No sex. For real.
Don't wanna, aint gonna.
Jag har verkligen inte en aning om hur det känns att ha sex med någon man älskar. Folk säger "Har man inte haft sex med någon man är kär i, så har man inte haft sex" Har dem rätt? Har jag aldrig upplevt riktigt sex? Jag tyckte det. Men people keep on telling me Im wrong. Sen säger ju dock JAG till folk som typ endast haft sex med folk de är kära i att de inte förstår sex heller. Det är inte alltid bara hej, ligga, hejdå. Det är ju mer än det oftast. Okej, inte alltid. Men det händer ju. Det är ju passionerat, det är hett, det är så jävla bra, och man är fan kär i det ögonblicket. Jag skulle svarat ja, utan tvekan med somliga när man ligger om de hade friat till mig just då. Ja-jag-gifter-mig-med-dig-som-faaaan-också.
Men just nu, så känner jag att det kanske är värt att vänta. Som jag nämnt innan kommer jag inte ligga med okända män längre. Not my thing liksom. Har ju inte gjort det på ett braaa tag heller. Jag vill känna honom innan jag gör något med honom. Skönt att känna så faktiskt. Skönt att veta att man är trygg i detdär. Vill inte ligga med någon på krogen. Vill vara vän, eller något mer innan jag drar av mig kläderna. No more.
Men.. jag hade tänkt att jag skall inte bara känna honom nu. Han skall inte vara min kollega, eller polare. Jag skall känna MER för honom. Jag tror jag kan lyckas. Skall tafram lite facebook bilder på kapabla kandidater och sedan köra ole, dole, doff mellan dem. Sen skall jag intala mig själv att jag är kär i honom. Tror det blir svinbra om jag tatuerar hans namn på min kropp. Då MÅSTE jag liksom bli kär i honom. Ingen återvändo efter det liksom. Vilket fan så brilljant idé. Får fan gå in o facebooka nu, sen blir det tatueringbesök, och sen blir det fan att "Åka av" som Jens säger.
Kanske skall slå på stort o köra ett porträtt istället för namnet? Namn kan man ju alltid mörka, säga att det är en bror eller en hund liksom. Men ett porträtt på killens face. Det GÅR inte att ljuga ihop o säga att det var min hund som dog 99 liksom. Japp, så får det bli.
Oj oj oj. Fan så kär jag skall bli alltså. Kommer bli awesome. Sen om han friar. Jaha, sedär så var man förlovad. Och lycklig. För det blev man per automatik om man förlovade sig va? Det kommer väl som ett trevligt paketpris va? Förlovning, lycka. Cheesburgare, Pommes. Drink, Sugrör.
Här skall kärlek spridas. Det skall vara ljuv älskog under svala sommarkvällar under trädens skuggor. Det skall vara fint, vackert och sexet skall vara så fantastiskt bra. För det är ju det när man är kär säger de ju.
Vad fan vet de som inte upplevt one nights på riktiga nivåer? Vad fan vet jag om samlag med en man jag älskar?
Vet jag kanske. Men glömt hur det kändes? Only god knows. För han låg väl säkerligen med tjejer han var kär i va? Gud i egen hög person. Han hade nog inte många one nights han va. Eller vem vet. DÄR kan ju bara gud svara iallafall.
Näe, nu skall jag ta o sova lite. Fredag imorgon ju. En flaska vitt ligger på kylning, o jag hoppas på poolhäng imorgon.
Kommer bli fantastiskt. Som varenda dag jag upplever. Eufori upplevs bara när du tillåter det. När du skiter i allt som inte passar in. När du inseer att du kan nå lycka i livet även om du vart igenom mycket skit, även om ditt liv är långt ifrån perfekt. Endast DU kan skapa din egen lycka. Snälla, se inte den sista meningen här som endast ord. För det är inte det. Jag garanterar dig. Ta det som det är istället för att gör det till något som det önskat. Genvägen till lycka ÄR så enkel. Jag fattade det efter 2 veckor här. Andra omgången av spelet, och jag vann hela skiten. Inte många har kommit så långt. Och det säger jag inte för att skryta eller vara märkvärdig. För det är så, jag har fattat vad det handlar om. Och det mina vänner. Det är fanimej inte dåligt vid 20-turning-21 års ålder.
Tvekar, får ångest, svamlar, gråter. Jag gör allt. Men jag är ju inte mer än människa. Jag är en jäävligt lycklig människa. Tack Jesus och hans sandaler för att det blev så. För att jag fattade efter att ha sökt svaret så länge. Acceptera. DET är svaret.
Nu skall viktigpettern-förståsigpåaren-poeten-PovelRammel-Gud-kallamigvadnivill, gå och lägga sig. För John blund, är den enda mannen som får mig i säng varenda jävla natt. Och han är jag faktiskt inte kär i.
Frånvaro
Vad gör hon då?
Jobbar. Och mer? Sover en del. Äter havregrynsgröt.
Nu är heeela gänget tillbaka (Gud hör bön) Linn, Kim & Jonas. Jonas råkade visst få med sig två polare också, så igår satt vi på FX och käkade. Jag, Oskar och 6 pers från Kalmar. Daniel har sin snygg, snygga brother här och en kompis också. Riktigt trevliga alltså. Så jag knäckte mitt fina löfte som jag hållt i snart en månad om No alkohol på vardagar. Blev ju bara någon öl dock, så jag känner inte att stinget är tappat än.
Nu är det helg snart, och det är efterlängtat. Så sinnes mycket på jobbet att jag tror jag skall få en hjärnblödning when ever, where ever. Snart skall vi till Porto Santo hela gänget och glida. En helg på en mils lång kritvit sandstrand. Ohyes.
Snart skall ännu ett beslut tas. Igen. Stay or go. Hur många gånger skall man göra detta beslutet under en livstid tro? Mja, tills man är nöjd tror jag svaret är. Och just nu.. så är jag nöjd. Får la köra sten sax eller påse igen med Jonas o se vad det blir. Känns farligt. Vi gör det liiiiite mycket nuförtiden här. Gällande att bära saker, krogrundor, notor, kaffehämtning, framtid. ALLT. Sjukt är det, jag vet. Men - vafan. Living on the edge måste man ju göra.
Återkommer snart. Måste ha kaffe.
Köpte Mari(a) kex häromdagen, inte för att äta. Mest för att köpa liksom. Bara sådär. Klart man skall ha kex hemma. Är rääätttt sugen på dem nu alltså... Måste...stå...emot...måste....
Take a Dirty Picture
"I could dream of ways to see you
I could close my eyes to dream
I could fantasize about you
Tell the world what I believe
But whenever I'm not with you
It's so hard for me to see
I need to see a picture of you
A special picture just for me, yeah
Snap
Whenever you are gone, I just wanna be wit ya
Please don't get me wrong, I just wanna see a picture
Take a dirty picture for me, take a dirty picture"
Snyggt gods
En gammal bekant på något sätt. Vet inte riktigt hur vi känner varandra, men vi kommer ju från samma place typ. Satt nyss och kollade igenom hans Facebook bilder, då man är sådär småuttråkad i förlängning Spanien, Holland liksom. Man får aldrig samma känsla om man inte hör vad kommentatorerna snackar om. Och jag är redan rätt crapy-crap-crap på Portugisiskan, så jag fattar inte alls vad de säger när de säger 405 ord i sekunden under VM's sista match. Epic Fail.
Hur som haver. Robert Blom heter denna fantastiska skapelse. Och är fan så snygg. Mm..
SÅ. JÄVLA. AVUNDSJUK
"Så glider dem in där, Jonas och brodern Jimmy, på en fin båt in i hamnen i Kalmar, solbrända med solglasögon och pumpar Im on a boat med T-pain på högsta volym. OH MY GOD SARAH, du skulle vart med!!"
Det var första gången jag ville ta livet av Linn.
Jag börjar gråta. Jag grinar, och jag tror att en ådra skall smälla i huvudet. Jag kan inte kontrollera mig och det är någon mix mellan adrenalin och Valium som blandas. Jag blir hysterisk och börjar skrika.
Fyfan. Snacka om att vara så jävla uppslukad av sommarsverige liksom.
Jag är ju uppväxt med havet, båtar, högmusik, sol, sommar, snygga brunbrända män och när jag nu inte sett det på 2 år, och jag får höra den detaljerade historien, så slår det slint någonstans och jag flippar.
Hur kan man bli så känslomässigt rubbad av en historia som innehöll de raderna? Då är man fan inte helt hundra alltså tänker ni nu. Jag instämmer förmodligen med det ni tänker. Men jag ber er att ta en titt på bilden härnedan först. SEN kan vi snacka.
Bröderna Johansson on The Boat, med Kimpan på bryggan.
Antagligen de snyggaste bröderna som satt sina fötter på denna jord, en båt, sommar i sverige, hög grym musik och varsitt leende. Sen blir de joinade av 10 aaas snygga män och kvinnor. Vem fan hade inte börjat grina liksom?
SÅ. JÄVLA. AVUNDSJUK.
Fångarna på fortet
Kanske är han någon form av desperat hemlängtan ?
Det slår till med sådan kraft att jag är rädd att dra efter andan för jag vet inte vad som händer när luften senare går ur mig. Kommer jag gråta, kommer jag skrika, kommer jag kunna andas vanligt? Jag vet aldrig vad som sker när paniken smyger sig på. Jag vet aldrig när den smyger sig på. Jag som varit så säker.
Hittar jag anledningar till att fly? Gör hon det? Snälla, ni som vet. Gör hon det?
Är han en form av desperat hemlängtan. Är han så vis?
Karismatisk kärlek. Jotjena. Ge mig då.
Näe. Sova på saken. Klarare imorgon. Alltid klarare.
När solen går upp vet jag vad som är rätt, det borde ni alla tänka på. Man vet liksom dagen efter. Måste skynda på svaret. Kommer förlora det imorgon kväll igen. Men kommer gå med fickorna fulla hem från krogen med andra svar. Svar som kanske är nyckeln till det lilla rostiga låset som jag har runt min hals. Låset som går till min första fråga: Vad gör jag nu. Livet är ett evigt fångarna på fortet. Gåtorna ställs på högkant och tippar ner i min damm av funderingar. Ta en kölapp. Fråga mig vad som helst. Jag kan svaret på varenda fråga du ställer. Sålänge den inte handlar om tjejen som skriver dessa ord. Hon kan inte svara på frågorna om henne själv. Växeln för hennes livs frågor är stängd. Öppnar en annan gång. När hon hittat nyckeln till den första frågan. Ge hene bara nyckeln, så skall hon bära dina frågor med omsorg, hon skall ge dig dina svar inslagna i rosetter.
Kanske är han någon form av desperat hemlängtan ?
Hur kommer det sig att hon kallade honom Björnen från början? Hur kan han ställa de rätta frågorna utan att begära de rätta svaren. Släng dig i väggen gud. Jag har facit, men inte förklarningen till ekvationen du ställde.
God natt.
OH NO YOU DID NOT
"Hej Gumman. Jag behöver en bild på dig till mitt album här på Facebook. Tack! Älskar dig, Mamma"
MORSAN HAR ALLTSÅ SKAFFAT FACEBOOK. Är det nu man som döttrar och söner tarbort sina konton occh låter morsan 40 plus leva loppan på andras Walls? Näe. Jag fick ett sådant psykbryt när jag fick hennes friendrequest att jag gick hem och skrek på henne under ett lååångt samtal. Sen fick det vara nog. Vemfansomhelst får ju skaffa facebook. Det är ju rätt roligt. Jag kommer inte tacka ja till hennes request dock, men jag kommer smygkolla på hennes bilder. OM jag kommer.
Hittade denna, och den har fått mig till ett par ändlösa garv. Kolla in ögonen på min moder, och kolla in kattens ögon. Lika lost bådatvå. Ser ut som om det är något slags skelningssyndrom som härjar på kontoret.
När morsan nu skaffat facebook, då finns det inga spärrar längre. Då skall alla djur släppas lösa, det skall liggas offentligt och alla skall få slåss. När de vill, hur de vill, vart de vill.
Jag har ju inte blivit sådan jag är idag för inget. Min vilja och mina sjuka sidor har jag fått från morsan. Och humor (ja, jag måste faktiskt benämna det som humor) har jag också från henne. Likaså att hugga ner människor som inte respekterar andras sexualitet, religion, bakgrund eller hudfärg. They are going down.
Sen är mamma en hopplös feminist. Och det är väl jag med, men inte på det sättet som hon är. Hon är brutal i sina orala termer när det gäller män, framgång och pengar. Sen kickar hon ju ass förstås.
Kim sa..
Jag kan nog hålla med. Men jag tycker fortfarande att det fattas kapacitet till klokhet, vettighet och snällhet hos de flesta som bär på det könet... eller är det ytterligare okunskap om männen ?
Detta kan man ju diskutera tills vi alla dör ut..
Kommer man någon gång fatta eller?
Klok, vettig, charmig, snäll & rolig man sökes.
Men. Jag vettekatten nu längre. Jag skulle nog behöva en klok, vettig, rolig, snäll och charming man. Som jag kan bråka med när jag behöver bråka, gråta mot när jag behöver gråta, mysa med när jag behöver det och skratta med mest helatiden. Det finns dock ett par punkter som ställer till med lite problem.
1. Finns det någon som är både snäll, klok, charming manlig och rolig?
2. VART finns han?
3. Hur skall man träffa honom?
4. ... Eh ja. De 3 punkterna över känns ju rätt hopplösa.
Frågan är vad fan man skall göra. Och sen HUR skall jag göra det? Jag lär ju inte snubbla över honom mitt ute på en ö i Atlanten liksom. Visst får jag enorm mycket kärlek och kramar av mina manliga vänner här, och ja, KK relationer kan man ju skaffa var och varannan dag. Men just idag, just ikväll (denna känslan kom för typ en timme sedan) så vill jag ha en man. En pojkvän, en kille, en B-friend som bara står ut med mina jävla psyko humörsvängningar och mina katastrofala fylle flippar, mitt otroligt störande bra morgonhumör och min enormt naiva och blåögda syn på världen.
Vem fan trodde att jag ville ha en man vid min sida idag? Jo, antagligen alla. Men jag menar en man som är min. Som inte finns här för ett ligg, eller för en film och vi senare säger hejdå o ses på jobbet. Utan en man som är min. Som jag kan begrava mitt huvud i hans armar och bara andas ut, eller andas in. Vad som helst. Vad jag känner för så.
Manliga vänner i all ära. Men just idag, så behöver jag mer än substitut. Idag vill jag inte stå på egna ben. Idag vill jag att någon annan ger mig en kopp te, pussar mig på pannan och låter mig sova innerst. Imorgon kommer inte vara så. Jag vet. Min mamma vet. Hon säger att det kommer ta tid för mig. Att jag har förmycket med mig själv, att jag måste hinna komma in i mitt eget liv innan jag kommer in i någon annans. Jag vet att hon har rätt. Hon har alltid rätt. Såklart hon har.
Men det spelar ingen roll egentligen. Jag står inte ut med en jävla instabil pojke till, inte en jävla idiotisk anabola gorilla som har ett ego större än staden han bor i.
En klok, snäll och rolig man. Som man kan ligga och läsa bredvid. Som får min hjärna att sluta snurra. Som får mitt hjärta att slå, och som får mig att sova lugnt om nätterna.
1 timme kvar tills det är Torsdag och jag ändrat åsikt. Jag vet. Ni vet. Du vet.
Men vet ni någon.. så kan ni ju upprätta mig. För nu jävlar behöver jag få upp hoppet på männen igen. Under 25 år är inte ens någon idé, men det visste ni såklart.
Tack för idag.
Du hinner
Men idag. Så blev jag så trött efter att ha kollat på klockan 3 gånger under 3 minuter. Vad håller jag på med?
Så. Jag gick in till Christina, och använde hennes lilla apparat som man skriver ut klisterlappar på, och skrev ut en och satte över hela klockan.
DU HINNER. Står det på den. Och jag ser ingen av visarna. Det är svinbra. Nu kollar jag på klockan, inseer att jag har all tid i världen på mig att göra precis vad jag vill, och jag njuter istället. Och för att se vad klockan är så måste jag dra bort o slänga lappen. Därför inseer jag varjegång jag kollar, att det ÄR inte alls viktigt att veta vad klockan är. Jag kommer aldrig till den viktighetsgraden att jag tarbort lappen. Hur härligt som helst. Alla borde ha en sådan.
Sluta stressa - börja lev! Du hinner.
Sandra Dee ♥
Det finns 29614 stycken i Sverige som heter Sandra
Jag har en vän som heter Sandra Dahlström. Som är den vackraste kvinnan jag vet. På utsidan och på insidan. Hon är helt otrolig på alla sätt. Jag tycker så fybubblans mycket om henne, och jag kan inte ens räkna hur många dagar hon räddat för mig i mitt liv, och hur många fler hon kommer få rädda. Sandra är en sådan speciell person att bara tanken på henne får mig att le, och jag skrattar alltid åt hennes hjärtliga humor och galna upptåg. Så ohyggeligt smart, vettig och bra som hon är, det kan jag endast dröma om att bli. Men jag är så otroligt glad för att ha henne i mitt liv.
Jag pratade nyss med henne i telefon. Vi har inte pratat sedan jag åkte hit på semester, och sedan stannade. Jag har tänkt på henne varendaste dag, och velat ringa varje kväll, men när jag skall prata med Sandra, så skall det finnas tid, plats och jag måste ha ro omkring mig. ETT samtal med henne kan få mig att leva på det läänge, läänge. Jag får så mycket i utbyte av henne när jag pratar med henne och jag beundrar och respekterar henne så fruktansvärt mycket.
Sandra betyder "Att försvara och att hjälpa" Och det finns inget bättre namn på den kvinna som står mig så nära hjärtat.
TACK ♥
Dagen jag mötte gud.
Sure, jag har kanske inte det bästa pigmentet, MEN 7 timmar under solen, vid poolen. Det hade man fan blivit brun av även om man låg i en dunkel källare. DOCK så har jag lyckats med bedriften att bränna upp facet, som var det enda stället som jag smörjde in mig på. Score. Sen brände jag mig på baksidan av benen också. Så nu, så ser jag ut som ett jävla skämt. Ljusbrun på framsidan av benen, kritvit på sidan av benen, och knallröd på baksidan. När skall man få den snygga lationbrännan egentligen? Jag har ju snart bott här i 2 år. (Bortsett från 3 månader i Svea-freking-cold-bra-val-av-årstid-periden då) Näe, men alla har det inte i sig. Bara att acceptera liksom. Let's move on till något riktigt intressant istället.
När jag ligger där vid poolen, med Ipoden i öronen och solglasögonen på plats, så vaknar jag till av att jag känner mig iakttagen på något sätt.. ja ni vet, så man gör om det är någon som stirrar på en om man sover. Jag drar ur hörlurarna och tar av mig glasögonen, och precis då fattar jag att det är någon som driver med mig, eller att jag dött och hamnat i hímlen, men med en temperatur av helvetet. Upp ur poolen stiger David Beckham, Jude Law och Brad Pitt - alla i EN man upp, och drar bak håret (på det sättet jag många gånger funderat på varför männen gör varjegång de stiger upp ur vattnet, oavsett hårlängd) svinbrun, i ett par vita badbrallor. Jag tror jag automatiskt slutar andas för jag får lite svårt att tänka klart. Det enda jag tänker på är. 1. Varför har inte Kim och Linn sagt att det befinner sig en GUD ibland vid vår Pool. Och nummer 2. NU JÄVLAR HAR CHRISTINA SKICKAT UPP EN URSNYGG MAN HIT, BARA FÖR ATT SE MIN REAKTION. Eftersom Christina vet att jag spenderar hela Tisdagen vid poolen. Ett jävligt fult skämt alltså. När mannen går förbi mig och lägger sig på sin solstol så funderar jag på vart de placerat kamerorna, och hur jag skall få upp min haka från marken på ett diskret sätt.
Vad gör Sarah Karlsson då? Jo, hon reser sig sakta upp. Packar ihop sakerna och lämnar poolen och traskar ner till kontoret in i glasburen och frågar Christina vemfan hon har skickat upp dit. Christina HAR inte skickat någon upp dit säger hon asgarvande. Öööh.. så. Jag ligger alltså ensam vid en pool i 7 timmar, och sedan så RÅKAR Jesus Kristus dyka upp ur vattnet när jag vaknar till liv. Bara sådär? Av en slump? Sen vågade jag inte gå tillbaka, för jag vet med mig själv att jag inte kan kontrollera mig i sådana mäns närhet. Och jag orkar inte få någon jävla polis efter mig nu när jag ser ut som en kräfta i ansiktet. Det GÅR bara inte.
Funderar på att vara hemma imorgon också. Ifall om han dyker upp igen. Då kan jag ju ha hällt i mig en flaska vin också eller två, så jag kan uppföra mig som folk och inte som någon nehandertalare (Linus lärde mig i helgen att det stavas så, och inte nyandertalare som jag alltid trott. Undrar om just det är ett tecken på att man har drag av den arten? ) Hur som haver. Det var så det gick till när jag träffade Beckham, Law och Pitt vid Poolen, alltså GUD, om man vill ha ett samlingsnamn för deet jag såg. Och det var så jag brände alla mina chanser till att någonsin få göra det igen.
Nu behöver jag Linn Sjökvist här!! Jag behöver skratta åt saker bara hon förstår, och prata i timmar. Min fantastiska fina Sporty Spice. Kooom heeeeem och gör livet på ön värt att leva igen!
Where is your god now
Jag älskar att min bror har den bisarraste humorn i världen. Han är faktiskt det roligaste jag känner.
På Facebook lägger han upp denna bilden, med texten.
Where is your god now ?
Riktig jävla humor
Tisdagen spenderas i Poolen
Good moorgon allihopa!
Hoppas ni på kontoret tittat ut och upptäckt vilken vidunderligt väder det är här på utsidan.
Jag sitter och dricker kaffe och lyssnar på Musik. Skall alldeles strax gå ner och ta ett dopp i poolen och sedan skall jag ligga där, tills jag ser ut som kol när jag kommer upp. Likabra att bränna sig liksom, så vet man iallafall att solen varit framma. Palla sådandär mesbränna. Nejdutack. Visserlgen så har jag redan blåsor på näsan efter Söndagens vistelse i solen under eftermiddagen.
Kollade på Emil Järvinens kort igår från Öland. Jag höll verkligen på att dö här av avundsjuka. Letade efter skarpa föremål eller en snarliknande grej. De är så bruna, så jävla snygga, de är i Sverige - på Öland och det får dricka öl på en båt, med svinsnygga brudar. Ja, tack Sverige hurfan det nu lyckades med att vi skulle kamma hem högsta vinsten i kvinnliga utseenden. Dock så tycker jag ju att männen också är en storvinst om man jämför med andra Europeiska länder...inga specifika nämnda... (Portugal)... Men Svenska tjejer är fanimej det snyggaste som finns. Och det märker man verkligen när man kommer hem sen. Eftersom min första vända hem var efter 13 månader, så drägglade JAG efter tjejerna när de gick förbi mig hemma på stan. God damn it Sverige.
Hur som haver. Nu är jag ledig, och varit uppe sedan klockan 8. Jag har satt på lite skööön musik, och nu är det växt vattning på balkongen med kaffe occh om en stund när poolen är lite mer uppvärmd, så är det Poolhäng och solning hela dagen. Undrar vad man skall ha för solskyddsfaktor... Hum..
Jonas brukar säga att molnen är den bästa solskyddsfaktorn. Mja må så vara - men det finns inga moln! Såjävlagöttäre! Måste prata med min fina Linn, o se om de mötte upp Fröken Berg för Gallejj i helgen. Jag lade nämligen mina vänners helg i hennes händer. Hoppas det gick finfint.
NU. SOOOOL OCH POOOL!
Enjoy this song during my tanning time.
BE OK
Skall du inte börja gå på gymmet??
Hur som haver Måndag ja. Gött. Har vart en fantastisk dag. Jag vaknade utvilad som jag inte gjort på ett braa tag hemma hos Oskar imorse. Vi hade Film och seriekväll igår i hans säng, och sedan fick jag massage. Mmm.. Jag tror inte Oskar har masserat mig sedan han pajjade min axel för typ 15 månader sedan, som jag fortfarande stundtals har ont i. Vi var rätt hyfsat fulla och satt på en krog och jag ville ha massage. Ja, om man gillar smärta som jag gör, så skall man inte som svinfull be en annan som är svinfull att massera en. För, man kommer liksom aldrig till smärtan. Oskar tar verkligen i för Kung och fosterland och jag säger bara Hårdare, hårdare. Antagligen blev något krossat som inte skall bli krossat under massage, för jag känner fortfarande av det ibland. Men igår hände det. Äntligen. Jag ligger på mage i hans underbaaara säng och han sitter över mig och jag får massage. Lagom hårt liksom. Skönt som fan vare iallafall. Sen hände något som var mindre skönt.
Oskar säger såhär: Shit Sara, vad mycket hud du har på ryggen. Man kan liksom massera på en punkt men dra skinnet till en annan sida av ryggen.
Sara: Aehm.. det är nog inte hud Oskar, det är nog pure Fat.
Oskar: Ja, men jo det är det nog ja..
Inget mer med det. Sen efter massagen så ligger jag på rygg och pratar med Oskar. Då säger han:
MEN SARA!! Skall inte du börja gymma??
Jag kollar på honom, och funderar på om det finns något skarpt föremål i närheten.
Sara: Ähm.. NÄ. Det skall jag inte. Vaddå då?
Oskar: Nääeäeee...alltsååå... man mår ju mycket bättre av det liksom. Jag tycker du är skitfin!!
Sara: Jag mår bra !!!( Funderar på att förvarna honom, och be honom plocka bort alla skarpa föremål i förebyggande syfte.)
Oskar: Ja, men jag menar man mår ju psykiskt bättre av det liksom. Jag tror du hade mått bra av att springa lite på bandet, eller cykla lite.....
Sara: Nej. Du. Oskar. Jag. Är. Inte. Någon. Som. Gymmar. Jag. Promenerar. Och. Mitt. Psyke. Är. Klanderfritt.
Oskar: Jaa....eeh... jag kan ge dig lite handmassage.
Sara: MMHMH!!
Så nu har jag för första gången i mitt liv drabbats av komplex. Underbar känsla ju. Tänker inte käka något på några veckor heller. Fan vad underbart med bästa vänner. De är så otroooligt härliga.
Gött när jag ligger där, anorektisk med slangar överallt på min dödsbädd. Då skall jag allt peka på huden som DÅ är överflödig och säga: Oskar, tycker du inte det är lite mycker fett här.. eller jag menar hud.. ??!!
Nej, jag vet att han inte menade det så, och jag vet att han tycker jag är fin. Jag tycker ju han är världens finaste. Och det är liksom hur han än hade sett ut. Hans insida är superduper vacker. Men.. kanske man behöver ta en sväng till Gymmet ändårå. Vafan. Nej. Tack så jävla mycket Best friend. Nu skall jag fanimej ut och gå för det. God damn it. Och så är jag ledig imorgon också. Kommer simma som en jäkla dåre i Poolen istället för att ligga bredvid den och förtära iskallt vin. Suck...
Jag tror jag föredrar Lögner i dessa fall.
Det är faktiskt mig det är fel på.
När man vid halv tre på dagen fortfarande inte varit utanför dörren - Om inte balkongen räknas, suttit och stirrat på en flaska rött i 1,5 timmar och undrat om klockan tio är för tidigt för att dra i sig den, ringt 200 paniksamtal till Jacque för att få perspektiv på vardagen så är man till slut rätt nöjd över sig själv ändå när man tar upp kontakten med någon på ön, och möter upp folk för lunch och fotboll på Moynihans och senare promenad i solen, Italiensk glass efter våran sorg och brustna hjärtan över att Argentina åker på stor stryk av Tyskjävlarna och sedan möter vi upp lite fler folk, för mer öl. Efter att artigt tackat nej till Bio på en Lördag (Eeh, ja. VEM går på Bio en lördag när Spanien spelar VM, det är sol och det finns öl) Så jag hängde med gäng no 3 och gjorde de precis nämnda sakerna istället. Efter matchen så blev det inhandling av vin, cider och öl och sällskapsdrickning efter Matchen på balkongen á la Vila Lucitania.
Jag berättade för folket om mitt blogginlägg inatt, inget att mörka liksom. De måste ju få veta att jag tycker kompetensen är låg bland oss. Och när jag haft mitt utlägg och var beredd på en o annan örfil så kommer nickningarna och medhållningarna. De alla tycker samma sak. Det är inga intelligenta konversioner som äger rum bland oss, och vi spekulerade i om det är så att man faktiskt sänker sin nivå och dömer ut de andras kompetens eller om det bara blir så. Det blir nog bara så. Men sen kunde vi också enas om att vi har sjuuukt märkliga , lärande och intressanta konversationer, som aldriog hade ägt rum i Sverige, för där har alla - som nämnt i inlägget innan. Samma uppfattning och intryck som dig själv.
Jag insåg också idag efter att ha pratat med J, att det KAN inte vara så att det är fel på alla. Det är ju helt omöjligt, och oddsen skrattar mig rakt upp i ansiktet. Självklart är det inte fel på alla, det är fel på mig. Fyfan vad gött. Gött att veta att det inte är fel på 50 stycken, det är mig det är fel på. Så enkelt att ändra, så enkelt att bara acceptera och sluta gnälla. Vad SKÖNT att det gåt att ändra om man vill. Och såklart jag vill.
Jag gick halv tre hemifrån, och kom hem nu. Nu är klockan kvart i fem - PÅ SÖNDAG MORGON. Balkongkvällar med massor av rödvin och INTELLIGENTA (Givetvis till en viss del) människor är så underbart.
Nu skall jag kolla klart på filmen o sen skall jag sova.
Hörs imorgon!
Puss och kram
SJK
Dagens kompetens är i klass med en skyltdockas.
Här har jag önskat mig regn i 2 månader. Kommer det något regn? Näe, det gör ju inte det.
MEN. Idag, när jag har sett fram emot att spendera timtal vid poolen med en flaska kallt vitt vin, och Ipoden så börjar det tamejfan att regna. WHY OH WHY?
5 av 7 möjliga är det sol, ständigt. Det är 35 grader när man sitter inne på jobbet framför datorn, men när man är ledig. Ptja.. då regnar det. Är det inte fantastiskt? Jag kan tycka det vore okej om det regnade nu, om det började spöregna, åska och blixtra. Men inte ens det kan gudarna bjuda på. De kan bjuda på en jävla massa gråa moln, och lite mesigt regn. Inte sådär så man blir blöt, utan mest irriterad liksom. Irriterande regn, som inte gör någon nytta alls. Det ger inga växter något vatten, för det är alldeles förlite vatten, det är bara en liten teaser liksom. Kan det aldrig bli påriktigt ? Regn, rusk eller sol och bränna. Orka alla mellanting. Och ORKA alla mellantings människor som finns runt om mig. Vart försvann all social kompetens? Vart försvann alla intressanta samtal som inte handlar om jobb eller skitsnack? Vart är de politiska åsikterna, framtidsplanerna eller frågorna om vad man kan göra bättre. Ingen är intresserad. Det är jag och wikipedia som för konversationerna oss emellan. Jag frågar och Wikipedia svarar. Godegud. Jag måste joina en klubb eller någonting. En förening där man åtminstone vill vara intresserad av någonting. Inte bara glida igenom livet utan att ha lyft på ögonbrynet och ifrågasatt saker, lyssnat, diskuterat och fördjupat.
Jag är inte det minsta intresserad av kluvna hårtoppar, eller kötider. Jag vill ha näring till hjärnan. Något som gör att den börjar snurra igen. Kan någon vettig människa säga mig något så jag kan bli lite närvarande? Nej, det kan ingen. För tankar om sådant finns inte här. Det finns bara en jävla massa bull. Inte för att det finns mer i Sverige. Näpp. Inte ens i närheten. Samma sak där. Bara ett evigt jävla blaha blaha. Men i Sverige så kan man iallfall träffa folk från andra städer, alternativa människor som inte handlar på Gina Trico och dricker Rosé.
Jag och Hanna pratade igår om fördelen med att vara här. Fördelen med att bli ihoptvingad med 50 idioter från alla olika delar av Sverige, och värden. Hur mycket man kan lära sig. Och det är sant. Man har lärt sig mycket, alla har gjort olika saker, alla har olika intryck. Men när alla dessa människor förenas så tycks all intelligens blåsas bort likt en autombomb som utrotar allt inom en viss area. Varför är det så? Sänker vi alla våra intelligens nivåer, för att vi anpassar oss till varandra? Stänger vi av allt vi har att ge och lära varandra för att vi anseer den som sitter mitt emot som mer korkad eller oerfaren av livet? Ibland är det så. Jag har tänkt mycket på det på det sista. När jag sitter och pratar med en människa man absolut inte har något att lära av, så sänks min hjärnaktivitet medvetet, och jag blir lika intetsägande som personen jag pratar med. Jo, men visst hette det Europolitan, Vodafone och sedan Telenor. Jo, men så var det nog. Och nej, var det verkligen -95 som Kurt Cobain dog?
Min hjärna behöver matas med någon som har något vettigt att säga. Någon som faktiskt har öppnat sina ögon för världen och som inte tänker på sin egen framtid, utan någon som lever i nuet och faktiskt kan fatta vad det innebär.
Är det så med dagens ungdom att de saknar dessa sociala brister för att de är för självupptagna och insnöade på sina egna vägar i livet? Har man ingenting att säga varandra, för att man är för upptagen med att armbåga sig fram ? Only god knows. Själv så har jag ju inte jättemycket att säga heller. Jag sitter där som en jävla grå statist i någon annans liv och nickar när man pratar om att Gunde Svan och Agneta Sjödin. KAN det verkligen vara så att de hade fångarna på fortet ihop OCH Gladiatorerna också? Näe, men kan det stämma? Vi måste kolla upp detta. Fyfansåviktigt. Men skit i om jorden värms upp, eller att det begås folkmord i världen. Skit i att en Svensk Journalist suttit fängslad nu i 3205 dagar utan dom, och utan åtal i Eritrea. Vem då sa du Sara? Jo Dawit Isaak. Men vad gjorde han då? Ingenting. Han publicerade artiklar om behovet av Demokrati och frihet i Eritrea.
Aaaah, nääämen. DET måste jag ju ha missat. Jag läser ju hellre Kissies blogg. Det är roligare. Hon är ju så jävla dum. JOVISST! Jag älskar också sådantdära. Jag älskar bloggar, jag älskar skvaller, kändisar, smink, kläder MTV, filmer. Men man måste få något mer.
Jaja. Men låt din hjärna ruttna och din sociala kompetens och vetenskap om världen sänkas till skyltdocke nivå då.
Känner du inte att du behöver näring till hjärna, hjärta och själ? Är det INGEN som gör det?
Orka liksom
Mjaaae.. inte min kopp te om man säger så. Visst tycker jag det är hejdundrandes kul ibland med spårade utgångar, men när man känner redan klockan 19 att nej, idag är inte min kväll, jag girar hemmåt, men gå ut ni och ha det sjukt roligt. Det går inte. Det blir aldrig någonsin lyckat. Håller man ut, så hade det nog blivit det, men gör man inte det... vilket jag aldrig gör.. så blir det bara Blend Jeans av alltihopa. Vill man hem, så skall man hem. Och anledningen till att man vill hem är alltid; sömn, sex, ett telefonsamtal med en god vän, mamma, en bok, en film eller en dusch. Japp. Där har ni dem. Mina anledningar till att gå hem, och de slår ALLT. Till 90% är det sömnen som frestar faktiskt. Idag sa jag nej, ungefär enmiljontrehundratudenfyrtiosex gånger. Jag visste exakt hur det skulle bli, och förklarade detta för de andra, som verkade oroväckande med på vad jag menade, men efter en After work, så tillkommer en fest. Givet. Men inte idag, inte för mig. Sju timmar senare, några kannor sangria och ett PAR öl så sitter jag likt förbannat i Calles bil påväg till festens början. In på tappen, tanka bilen, stå i köer, handla vin och öl, imn i bilen igen för att landa på balkongen hos mina vänner. Ohnoes. Jag satte mig inte ens på balkongen med de andra.. jag ORKADE inte vara där. Öppnade vinet i ren protest och drack ett halvt glas. Sen ställde jag det framför 7 rödvins suktande män och sa adjö. Uppskattat? Inte det minsta, men jag uppskattar det nu när jag sitter här i min ensamhet och njuter av Popcorn och absolut tystnad. Absolut Tystnad 43, den hade jag köpt om den fanns. Tystnad, på en skiva. Guuud vad skönt. Synd att den inte stänger ute allt annat ljud sålänge, isåfall hade jag spelat den dygnet runt. Snälla skapa den.
Bra bidragande saker i kväll:
Trägga vänner
Lära sig saker
Skratta
Njuta av alkoholens magiska smaker
Dåliga bidragande saker ikväll:
Onyttig alkohol
Onyttiga andra saker
Pengar Hejdå för Mat
Pengar hejdå för Taxi
Pengar Hejdå för Bensinpengar
Pengar hejdå för Cigg
Pengar hejdå för Alkohol
Hejdå privatliv.
Näe,. Jag fattar fortfarande inte varfär jag gör såhär varenda jävla gång. Jag vinner ju INGENTING på det. Allt som jag är med om ikväll, är jag med om nästa helg.
Nu är det skärpning. Man måste lyssna på sig själv, och stå för det man känner.
Orka liksom.
Adjö
Thank god it's friday
Nu drar vi och dricker öl på FX. Sen är det grillning och poolparty som står på schemat. Inte jätteäckligt att vara vid livet va?
På tala om Romantik..
Imorsen när jag vaknar så kokar jag kaffe, slår på datorn och läser mina mail.
Ett av mailen är från en person som varit min vän under en väldigt lång tid, och som jag tycker så oerhört mycket om, men träffar dessvärre väldigt sällan.
Hej beb.
Du är otrolig.
På många sätt.
Hade jag inte varit så himla blyg och tillbakadragen så hade jag för längesedan försökt förföra dig.
Men det vet vi ju båda att det aldrig skulle hända.
Jag nöjer mig istället med att beundra och fascineras av dig och det du utstrålar.
Du har alltid varit en helt underbar toppentjej och jag tycker jättemycket om dig.
Det kan vara det mest svaga, ärliga, starka och finaste jag sett i skrift.
Helt oväntat, och så fruktansvärt fint. Jag är berörd enda in i märgen av denna man.
De tycks alltid komma tillbaka in i mitt liv under samma vecka som jag börjat tänka på dem. Det är himla märkligt. Säkert den tredje som detta hänt med under en väldigt kort period. Men killen som skrev detta mailet, bräcker de alla utan tvekan. Så mycket tankar, välvilja och funderingar det finns i honom, finns det nog inte i alla er som läser och mig själv tillsammans.
Jag hoppas att ni alla får sådanhära mail någon gång. Det får en verkligen att fundera. Och det får en att må så jäkla bra. Fundera på vad man skulle gjort annorlunda, och på att man ångrar bara det som man aldrig gjorde. Men varje dag är en ny chans till att göra det du aldrig gjorde dagen innan. Tack snälla för min fantastiska vän, och hans fina ord.
Japp. Fortfarande hopplöst obotlig romantiker. God morgon!
En Hopplöst Obotlig Romantiker
Ligger i soffan och tittar på The back up plan, där mannen har fixat så jäädra mysigt och fint med vin, ljus, lampor och bord mitt ute i en National Park. Alltså. Mitt hjärta smälter. Innan avskydde jag sådant romantiskt blaha, och jag var super nöjd för en öl i baren och sedan gick jag hem med mannen som betalade den. Men nu. För det första.
Inga jävla one night stands. Det äcklar mig. Och för det andra. En sketen öl i en bar är inget jag går till sängs med någon för. Ohno.
Sen är jag ju inte sådär jättesvår flörtad när det gäller romantik som ni ser. En promenad på kvällen under stjärnorna och utsikt över havet är inte något som jag förhindrar om tillfälle ges. Och såväl restaurang som en picknick på en gräsmatta eller en take-away kaffe på en buss. Sak samma. Gör personen det med vilja och hjärta så funkar det alltid. Till och med klyschor biter. Man vet ju när det är äkta, och man vet ju när det handlar om att ligga. Tro mig. Jag har stött på en del Jag-är-så-jävla-romantisk-som-gör-detta-för-henne-och-sen-drar-jag-över-henne-om-15-minuter. Fantastiska män. Men just då, så var det inte mig emot. Win win liksom. Mysigt, och ligga. Vem kunde klaga.
Jodutack. De dagarna är rätt så mycket över. Men alltså romantik. Det behöver ju inte vara med någon som man har känslor för, som man vill något mer med. Det är just det jag menar. Romantik kan vara om min bästa vän lagar en fin middag och tänder ljus, eller om min killkompis ger mig ett kort med de sötaste sakerna i textat i bläck. Ja, ni hajjar. Det är det som skiljer oss hopplösa romantiker från de andra romantikerna. De som vill ha silverfat, vita dukar och rosor på sängen. Inte sagt att jag inte vill. Men jag nöjer mig mycket väl med papptallrikar, gräs och en filt.
Romantik är så mycket mer än det som finns inom alla Amerikanska dejting mallar. Romantik är inte alltid gester, ord och gärningar. Romantik är något som finns i oss alla (Förutom de 4,5 miljoner män jag innan dejtat, märkligt nog) Och romantik är så fantastiskt. Där fantasi blandas med känslor för en person. Ro-man-tik. Ja, ni ser. Med de orden kan det nog inte gå fel.
Åh, jag har nog sällan varit såhär sugen på hångel, regn och rödvin.
Mmm...
