Anekdoter
Brorsan berättade en gång om när han satt på bussen och var så himla snorig. Han hade redan torkat bort allt snor med tröjärmarna, så de kunde liksom inte ta in mer snor. Han hade inga servetter eller papper alls förövrigt och han sa att när han lyfte armarna så hängde det snor-stränger från näsa till tröjärm likt en bläckfisk. Han inser att han inte har något annat val än att ta till någonting totalt oacceptabelt - snyta sig i gardinen på bussen. Detta kan man ju tycka löses snabbt och smidigt och att torka bort snoret man har under näsan med en liten gardin som ändå bara hänger bredvid en. Jo, precis. Men i brorsans fall så var det givetvis lite extra komplicerat.
Tjejen som satt i sätet framför honom, ligger nämligen och sover, och har gardinen mellan kinden och fönstret.
Brorsan svär i evigheter, men avviker inte från sitt mål, och sakta, succesivt så drar han undan gardinen mellan kinden och fönstret tills att han får en såpass stor bit tyg att han kan torka bort allt snoret med det. Tjejen framför honom fortsätter givetvis att sova under hela resan på samma gardin. Men det var som Sebban sa. Det var inte för hans egen skull, det var för omvärden - alltså resterade passagerares välbefinnande.. förutom för den stackars tjejen då vadklart.
Det jag skulle komma till är att jag hamnade i samma situation nyss på bussen. Kanske inte i så hög grad, och jag skulle aldrig någonsin röra gardinen, men rinner snor det gör det fo sho! Är så förkyld att jag vid ett tillfälle förut fick lägga på telefonen, för jag kunde inte andas genom näsan och det gick inte att andas och prata samtidigt.
Ah, påtala om munandas. En gång så hade min vän ett besök av en man, och hon gillar inte att pussa på män som hon inte är kär i (vi delar samma tanke där faktiskt) men denne mannen ville så gäärna gärna pussas innan sexet, så min vän säger då någonting i stil med: Du, jag är ledsen men jag är mun-andare och är tät i näsan, så vi kan tyvärr inte hångla. Det är fan den bästa bortförklarningen jag har hört.
Nej, nu skall jag packa till imorgon för jag o mina vänner skall slå runt på stan imorgon kväll. ÅH, vad fint!
Friday - Im in love with alvedon.
Idag är det fredag, och jag har blivit sjuk. Perfekt. Ont i halsen, snorig och fryser. Kändes redan igår, men då fanns det ändå hopp. Har gurglat med saltvatten i halsen för att döda bakterierna. UH!
Så jäkla typiskt. Johan kommer in på jobbet och säger att han har haft halsfluss, men att det är på gång över.
Jag stönar ut: Ååh neeeej! Då kommer jag få halsfluss nu, jag får det jättelätt. Johan skrattar. Han tror att jag överdriver. 1 dag senare, och jag går på alvedon. Yez.
Nej, nu skall jag dra i mig lite fler tabletter och massor av C-vitaminsbrus.
Breath me
Igår när jag satt på bussen så började det ösregna. Det var mörkt och klockan var 21. Tänker på dig som alltid när det regnar. Alltid samma sak. Tänkte höra av mig, skicka ett sms, säga att jag saknar dig, längtar fortfarande efter dig. Men låter bli. Vill inte att det skall bli som det varit innan, vill inte ha någon kontakt längre, det kom ingenting bra ur situationen som uppstod. Jag kommer känna såhär ett tag till antar jag, e stund till. Så jag fortsätter titta ut i regn och mörker, med Sia i öronen - Breathe me.
Kanske
Dricker champagne och har tagit ett långt bad. Shit vad lite man vet. Jag har inte en blekaste aning om vad som händer imorgon. Nada, zipp, zero. Kan träffa någon människa som förändrar mitt liv. Tror det är därför jag alltid är så morgonpigg och alltid ser fram emot nya dagar. Vill veta mer. Snabbt också.
OJ, vad händer imorgon? Och i övermorgon. Vad gör jag om en månad, och vart står jag i världen då? Vad känner jag, och vad vet jag då, som jag inte vet nu. Kanske vet jag mindre. The more I see, the less I know. Hört det förut. Dricker upp glaset. Kanske vet jag mer då, kanske mindre, kanske har jag slutat fundera. Kanske.
Känner sig lurig efter 24
Jag ligger i Josses soffa i Söndags kväll. Så säger jag till Josse; Åh, man känner sig nästan lite lurig när man är vaken fast man inte får liksom. Grejen är att jag syftar på tiden efter klockan 24 på kvällen. Och hallå, vilken 22 åring som är normalt funtad och som bott hemifrån i 7 år känner sig Lurig när man inte sover fast man skall? Och vem är det som bestämmer att jag inte får? Och herregud Sara Johanna Karlsson - klockan är 24, inte 4 på morgonen. Och sedan NÄR började jag bry mig om det? Josse hävdade även här, efter att ha fällt lite skrattårar att detta också är Kungshamnssyndromet. Uttråkad, tråkig generellt och känner sig lurig när man är vaken senare än 24 en vardagskväll. Oh my god. Ja jag säger då det. OH MY GOD.
Har jag skrivit detta innan? Alzheimers tillhör nog också Kungshamnssyndromet, i ett långt gående skede.
21:42 - Jisses. Nu måste jag till sängs direkt. Skall kolla klart på Berg flyttar in bara.. bara liiite längre. Vaken en stund till. Luriga 22 åriga Sara.
Samma kortväxta män ?
Sitter och kollar på Fångarna på Fortet. Ja - jag vet... why oh why? Men, jag fastnade på kanal 4 och såg dvärgarna där igen. Förlåt de kortväxta männen. Och kunde inte låta bli att tänka - Är det samma kortväxta män som var med förr? Alltså, är det samma dvärgar som var med när programet söndes förr, eller har dem letat upp två till som vill springa runt där ? För dem har ju dragit in Agneta Sjödin & Gunde Svahn liksom som står med ena skidan i graven så ingenting vore ju märkligare än det.
80 års kalas!
11:45 startade jag min resa från Intervjun i Göteborg och hem till Smögen för att fira min 80-åriga farmor som höll kalas. 16:20 var jag inne i huset på Smögen. Hajjar ni vilken ofungerande trafik det är eller? Har Västtrafik rent utav ignorerat faktumet att ALLA ungar börjar skolan nu? Och att alla skall ha plats på bussarna, lika så vi som skall till jobbet, eller pensionärer som skall förflytta sig eller allt annat. 14:05 skulle jag varit framme egentligen. ÅH! Och alla vägarbeten. 35 min i kö in till Göteborg i Söndags, eftersom vägarbetet under Angeredsbron är så himla roligt att hålla igång. Nej, jag brukar inte vara den som stör mig på kollektivtrafiken, aldrig. Men ibland får man få sig ett breakdown.
Ja, farmor fyllde 80 år och detta firades med vänner, familj, avlägsna släktingar och grannar.
Jag älskar ju att gå på pensionärs-kalas. Finns så mycket roligt att höra på. Plus att igår så såg jag min farbrors kompis Lars, som jag inte sett på 10 år typ, och som var het.
Satt o stirrade på honom ett bra tag tills att jag kom på mig själv. Sedan försökte jag fokusera på farmor och alla andra som är över 80 år runt bordet. (Farfars bror Ture är 91 år, och körde för första gången inte till kalaset igår) Farfars syster Karin gick bort förra veckan, och hon blev 97 år. Farfars mor Linnéa blev 101 år. De var 10 syskon, med bra gener sägs det. Bra gener för cancer också tydligen, då 4 av 5 bröder gått bort i prostatacancer.
Well, jag försökte låtabli att titta på Lars, men jag märkte snabbt att det var han som tittade länge på mig. När jag pratade så kollade jag på honom, tittade bort o talade med någon annan, och sedan tillbaka till Lars, som fortfarande satt och stirrade och log. Jag visste att jag hade ett beslut att ta. Men det kändes inte som rätt tajming att ragga upp min farbrors bästavän på min farmors 80-års kalas. Så, jag stod över. (Innerliga applåder)
Men, nu har jag ju 10 år på mig att ragga på Lars tills farmor har sitt 90 års kalas. Så det känns ganska tryggt ändå. Tror det löser sig fint. Undrar hur gammal denna Lars är förresten. För min farbror är ju 43. Hoppas hoppas Lars är yngre, då jag nu lagt ned detta med äldre män. Peppar peppar.
Kungshamnsyndromet
I Lördags så hade vi kräftskiva hos mig. Folk från Kalmar - som vanligt. (Känns som om jag umgås med fler folk från Kalmar än någon annanstans ifrån) sedan gick dem ut, men inte jag. YEZ, det är sant! Jag stannade inne. Jag förstod inte riktigt vad man skulle göra ute denna helgen. Jag har nu förstått att Kungshamns-syndromet har drabbat mig. Vaddå göra ute? Du skall dricka, dansa och ha kul Lilla Sara. Vad annars när man är 22 år?
Jag har inte insett detta förrän jag igår kväll låg i Josses soffa i Göteborg och sa: Det känns nästan lite lurigt när man är vaken fast man egentligen inte får. Då refererade jag till klockslaget efter 12 på natten. Inte 5 på morgonen, utan 12 på natten. Herrejävlar. Lurigt?? Inte får vara vaken??
Kungshamn har mig nu i sina klor. Jag går inte ut för att "varför skall jag det, när jag kan se en film i soffan?"
Men igår Söndags så kom jag äntligen till Göteborg och blev räddad. Nästan lite frälsningskänsla över det hela.
Hade intervju igår i stan. Hade varit fantastiskt fint om man fick det kan jag känna just nu, när jag insett hur illa det är med mig.
Måste bort från denhär stan så snart jag kan. Bort, och sedan komma tillbaka en gång i kvartalet. Vid alla högtider alltså, och födelsedagar vadklart.
Åhnej, jag skall till jobbet om 1h. Inte för att jag börjar 10:30, men pappa har redan åkt till jobbet så han kan inte tajma in så jag är där klockan 12 - när jag börjar. Och Mamma är i Kalmar med syrran, då hon skall flytta dit. Eller a, har flyttat. Och ÅHNEJ - Min favvis kollega Hanna har semester, och det betyder att jag inte kan mumla ur mig negativa saker till någon idag, eller andra grejer jag håller på med. Crap damn it också.
Vad skall jag göra utan FiskHanna i en vecka.. ?
Åh, vad lame.
BRB
Vakna vakna
Uppstigning klockan 05:00 och det är Lördag. Idag sticker det lite i ögonen på mig faktiskt. örjar jobba klockan 7, så pappa skjutsar in mig klockan 6 för att jag skulle få sova en timme längre. Gött. Men den extratimmen försvann då jag inte kunde somns så snabbt igår. Hur som haver, det är Lördag och jag vet inte om jag skall åka in till Stan idag, eller om jag skall åka tillbaka till Kungshamn.
Vill gärna gärna spendera mer tid i stan med mina vänner, men jag är så otroligt trött och klarar liksom knappt av att sitta upp. Tja, inte nu men jag vet att jag kommer känna så. Igår var det så mycket att göra på jobbet att jag trodde jag skulle få sjukpensionera mig efter det passet. Jag orkade inte ens säga Tack till mina kunder efter 9h av intensivt arbete, jag var knappt kapabel till att mima det. Och när klockan slog 19 och vi stängde så var det med pure happiness som vi sa till Kunderna; Nej tyvärr vi har stängt. Det var en riktigt riktigt jobbig dag, och idag förväntas ännu en. Alla skall ju ha kräftor till sina kräftskivor och ja, det finns typ 2 ställen att köpa det på, när man är i köpcentrumet varav 1 inte är sådär superfint. Så de kommer till oss. Kul kan man ju tycka, men fyfaan vad jobb det är somliga dagar, och efter mellan 4-6h sömn varje natt, och bussfärder på 3h varje dag så är det lite påfrestande. Men det är ju roligt, och då gör det inte så mycket att det är jobbigt.
Igår när jag gick på 7 bussen så fungerade inte mitt busskort, för det hade gått ut. Precis vad min pappa hade förutspått den rackarn. Han kom dock på det när jag kom hem i förrgår klockan 22, så att kunna köpa nytt busskort var liksom uteslutet. Likaså att köpa ett nytt innan bussen går (Sommartiden är över nu, och även om den inte varit det så hade man inte kunnat köpa busskort i Kungshamn vid den tiden. Möjligtvis sno ett av en däckad tonåring som varit ute på Smögen hela natten). Skönt för mig som inte behöver betala mina egna busskort kan jag tycka. Pappa sätter äver pengar så jag kan betala för ett busskort och sen - behålla resten av pengarna. Det är det fina med att o hemma nu under sommaren. Men nu är sommaren slut, och jag skall använda mina vingar och flyga ur boet. Skönt så in åt helvete, men å andra sidan käns det lite småjobbigt ändå. Jag har det rätt gött här med gratis mat och Husrum, TV, internet, vatten, El och underhållning. Skönt att få allt gratis för ett tag, för det är inte så mycket mer i värkden som är gratis. Förtutom Kärlek vadklart, men det är jag inte säker på att jag vill ha, även om det är gratis.
Nu skall jag draao.
KUL LÄRDAG på er!
Bye bye smutsiga mun
Nu läser min helt fantastiska kollega Hanna min blogg. Tror jag råkade slänga ur mig att jag också hade en blogg när vi snackade om att folk gör jobbiga statusupdateringar på Facebook. Jag slängde nog ur mig det strax efter jag slängt ur mig att jag själv har väldigt jobbiga statusuppdateringar på Facebook. Jag höll med Hanna och sa "Jaaa men precis, varför skaffar dem inte en blogg istället för att skriva allt på Facebook." Hanna sa: "De har nog en blogg också, där de skriver samma saker" Då slängde jag ju givetvis ur mig att jag OCKSÅ har en blogg, och OCKSÅ skriver samma jobbiga saker där, som på Facebook.
Well. Nu svävar jag íväg igen. Det jag menade med min headline här, var att nu när FiskHanna som hon signerade med på bloggen (HAHAHAHAHAHA, FiskHanna, det är hilarious) läser min blogg, så måste jag hålla god ton och inte svära såmycket. Och verkligen inte slänga ur mig massa dumma saker så FiskHanna tror jag är något som jag faktiskt är.
Får helt enkelt börja skriva om barnböcker och bull-recept i fortsättningen för att inte skada FiskHanna.
Det är inte det att jag inte bryr mig om era ögon kära läsare, men ni är redan förstörda av mina inte alls igenomtänkta ord och meningar som jag radar upp här inne. Era hornhinnor har nog sett orden Satan, jävlar och helvete så många gånger att det snart faller sig helt naturligt för er att döpa era 3 kommande barn till dessa skönsjungande ord. Jag har - med vädjan från min mor (som slutade läsa min blogg för typ 6 månader sedan, då hon inte klarade av allt som det stod här) att sluta använda vulgärare ord, vilket jag knappt gör längre, och trappa ner på intima detaljer - vilka nu är helt utomstående. Så tacka morsan för att bloggen blivit Kyrkansbarntimme-vänlig.
Må gud beskydda mig, även om jag skriver lite dumt ibland. Det bara blir så liksom. Spottar ur mig svordommar och sanningar. In good, and in bad of course.
Skall tänka på vad jag skriver, så FiskHanna inte får flippen. Dock så träffar FiskHanna mig 6 dagar i veckan, så jag tror att that ship has sailed vid närmare eftertanke.
Hej!
Say Aha
God morgon efter en god natts sömn med drömmar om fisk och skaldjur som vanligt. Har ännu aldrig lyckats undvika att tänka eller drömma om min arbetsplats. Torsdag idag. Redan.
För ett tag sedan var det så varmt på bussen in till jobbet att AC'n knappt hjälpte. Nu är det kyligt kyligt och man fryser. Var liksom någon vecka sedan som det var varmt. Det är ju fint väder i Kungshamn, men det ör liksom kallt nu. Men så är det väl I gess.
Åh, nu börjar TV-Shop, måste byta kanal så jag inte köper massa saker till pappa i hans namn som jag tycker han behöver. Man kan skratta hur mycket man vill åt TV-Shop o säga att man aldrig skulle vilja köpa sakerna, men efter 30 min av samma produkt i olika vinklar o genomgång av fiffiga funktioner så vill man köpa sakerna, oavsett vadfan det är.
Ångestlista
Här om dagen ringde min kompis hem till mig och pappa svarade. När min vän frågade om jag var där så skämtade han och sa: Nej, hon står ute i ösregnet här på utsidan. Då svarar min vän: Ahaaa, har hon ångest..
Jag satt o läste en bok bredvid pappa. Känns som om all min ångest har satt en vana i mina vänner.
Nu har jag ångest - igen. Dock inte för någonting som jag själv gjort denna gången. Utan för att SAAB Crashar.
Jag har sådan sjuk ångest över detta. Tänker på det helatiden. Det är så himla sorgligt tycker jag. SYND som fan tycker jag till och med. Vet inte varför, men en del av mig sörjer över detta. Så många som blivit drabbade, och liksom SAAB går i konkurs, ONOFF går i konkurs. Tänkte förut på om andra företag går i konkurs typ ICA, COOP, Espressohouse, Panduro (well.. kanske inte är världens ände om Esspressohouse o Panduro kursar men anyway). Såg Sverige framför mig med solblekta skyltar som hänger överallt. Här fanns Systembolaget, där man kunde köpa alkohol. R.I.P Systembolaget. Skrämmande tanke - ja, inte endast det med systembolaget men om saker crashar. Jag har noll koll på världsekonomin, så jag vet inte vad som kan hända, inte alls. Dock så kan man ju fundera ibland. SAAB går sämre och ordförande Hans Hugenholtz på SAAB får sin lön höjd med 633%. Sexhundratrettiotreprocent.
Hur sjukt är inte det på en skala från 0 till 633? Det är typ 633% sjukt. Då kan man ju fundera på vad som var prio 1 för denne herre som 5 dubblade sitt arvode. Räckte inte 147.150 kr? Kände han att han skulle behöva 931.500 kr istället när företaget var på stadig väg ner? Hur som haver, har fortfarande ångest för SAAB och för ONOFF.
Min vän Erik har en ångestlista på kylskåpet hemma hos sig. Där står det typ; "Studiebidrag, Kalorier i Öl, Trasig lampa i hallen som resulterar i snubbling vid alkoholintag - måste fixas, Skuld 900:- Morsan"
Jag har nu spottat ur mig min egen Ångestlista här nedan.
Ångestlista för tillfället:
1. Svälten i Afrika efter torkan.
2. Inbördeskriget i Somalia.
3. Förstörelsen av vår jord. Skövlingar av skogar, dumpning av avfall i sjöar, oljeläckor i korallrev, avgaser och allt annat som gör att vår natur sakta men säkert slutar fungera.
4. Invandrarpolitiken i Sverige. Man måste göra någonting åt människorna som man släpper in, måste ta hand om dem. Annars blir det bara förskräckligt dåligt. För alla.
5. Wallstreets kontroll över världen som människor inte har någon insikt i.
6. Att George W Bush satt som president i alla de åren och startade ett krig på någonting som inte ens var sant. Det fanns inga massförstörelsevapen, men 4469 amerikanska kvinnor och män dog i kriget.
7. Heroin - alltid ångest för Heroin. Finns inte mycket som skrämmer mig så mycket. Tänk att människor brukar detta, och nästan utan undantag förstör sina liv som annars kunde vara så vackra.
8. Att Michael Moore dör. Händer det, så vet jag inte om mänskligheten kommer kunna hålla sina ögon öppna på egen hand.
9. SAABS konkurs.
10. ONOFF's konkurs.
11. Att Kronprinsessan Victoria skall få missfall. Vilken jäkla press det redan är på henne, det kommer inte bli bra när hela världen är involverad i en bebis som ligger i hennes mage. Ångest.
12. Håravfall. Har sett otroliga mängder av tunnhåriga kvinnor det senaste. Är livrädd att bli en av dem inom en snar framtid. Vet liksom inte hur man döljer det. (Sett otaliga mängder av dåliga peruker också för den delen. Nono aint working)
13. Att skaffa en Iphone för att sedan ha ångest för att jag inte har den nyaste som sedan kommer ut, och den nyare, och den nyare. Hoppas på ingen Iphone för mig för att undvika förnyelse-ångesten.
14. Ångest över att nästan alla som överlevt koncentrationslägret har gått bort av ålder. Sörjer att jag inte fick träffa någon av dem och höra deras historia. Ångest över att jag inte gjort någonting åt det och åkt för att träffa någon.
15. Får ångest när jag tänker på om man hade legat med Anders Behring Breivik. Det klart man inte kunde veta vad som skulle ske. Men om man nu låg med honom, och sedan en tid senare ser vad han gjort mot världen. Hur jävla illa det hade känts. Även om man inte visste någonting, och inte kunde veta heller så måste man känna sig otroligt äcklig. Jag tror verkligen det. Har ångest för ångesten jag skulle ha om det hade varit jag.
Sedan har jag ju givetvis ångest för allt annat emellan, särskilt större saker som gäller världen och mina medmänniskor, men detta är vad jag tänkt på idag. Och Houston, we do have a problem.
O-o-off with the head, Dance til' you're dead.
Efter Monday kommer Funday.
Ja, klockan 4 stod jag som bekant upp imorse. Klockan 5 hade jag sprungit till bussen då jag kan ha varit liiite försenad. Sedan var jag vaken helatiden tills jag nådde Torp Köpcentrum, där jag med ett leende hoppade av.
Har inte varit det minsta trött idag, även om jag endast sovit runt 4 timmar. Jag tycker faktiskt mycket om mitt jobb. Skall bli ledsamt att sluta. Mina kollegor är helt fantastiska. Hur kan jag ha sådan tur med kollegor? Alla är verkligen underbara.
Påtala om det, så ringde dem från Kalmar o ville att jag skulle komma på intervju dit ner för ett jobb. 29:e Augusti. Har inte en aning om vad man skall göra. Kalmar. 4h från Göteborg. Ja, det är ju inte så förskräckligt långt ändå. Ooh, hade gärna gärna jobbat på Skanova! Det ligger ju i Kalmar. Attans att de inte råkar ringa o fråga om man skulle vilja ha en heltidsplats därnere.
No sleep
Nu är det snart 5 timmar tills jag skall stiga upp. Jag med sömnångesten. Som räknar mina timmar så jag inte missar förmycket av sömnen. Men nu när jag börjat jobba på ett jobb som jag inte tänker spendera särskild lång tid på i framtiden, och nu när jag inte gör sådär jättemycket spännande saker, så är det inte värt att sova. Min buss går klockan 05:05 och jag stider upp kl 04:00. Klockan är snart 23 och grejen är, jag vill vara vaken. Man förändras verkligen efter vad man har att spela med här i livet. Jag har få timmar ensam, och verkligen få timmar att göra vad jag vill på.
Så, here I am. Ligger tvärs över dubbelsängen med datorn framför mig. Ipoden laddas inför morgondagens bussresa och det är mörkt på utsidan. Det börjar mörkna tidigt nu. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot hösten. Trist, men ändå så mysigt. Stickade tröjor och vantar. Åh vantar. Jag har någon dragning till vantar. Tumvantar är det bästa, oh raggsockor. Förhoppningsvis så vänjer man sig successivt med kylan denna gången. När jag kom hem över julen i vintras för första gången så trodde jag att mina lungor skulle spricka av den kalla luften. Jag fick andas in långsamt, långsamt och det hände att jag grät när jag kom in genom dörren. Ändå var jag bara i ett varmt land i 3 år. Kroppen vänjer sig nog snabbt, och förhoppningsvis till kyla med.
Ringde in till min gamla kundtjänst idag. Amelie svarade. Jag fick något glädjerus och småskrek vem det var. Glädjeruset besvarades på andra sidan telefonen och en lång konversation uppstod om allt man inte hunnit prata om. Sedan blev jag kopplad till My. Vi talade och talade, skrattade o skrattade. Sedan var det dags att lägga på. Då ringer Jens på skypen. Vi videoskypar i typ 90 minuter. Eller ja, han visade sig. Brunbränd, tatuerad och med sitt vita leende. Sittande på balkongen i Portugal med ett blått hav bakom sig. Rökandes på en ciggarett. Jag drog aldrig på min webcam, Kände inte riktigt för att visa allt detdär som jag inte hade. Den enda likheten mellan mig o Jens Bergh just då var att han hade vita tänder, jag hade vit hud. Han hade blått hav i bakgrunden och jag hade ett blått ryggstöd från fotöljen jag satt i. Jens började hota med att lägga ned konversationen om jag inte satte på camen. Jag sa att jag skulle ta en dusch o sedan återkomma. Det gjorde jag aldrig, men det var för Jens bästa.
Well, nu skall jag nog ta o lägga huvudet på kudden om inte någonting annat kommer upp.
Tycker inte det är så jobbigt att gå upp klockan 4 egentligen. Jag menar - ju tidigare du går upp, ju tidigare startar dagen och du har chans att se mer, höra mer, lära dig mer och uppleva mer. Det är ju nästan en gåva.
Uh, jag vet hur ni, folk i min ålder sitter o skruvar på er o tycker att jag har lost it när jag resonerar som så att få gå upp kl 4 på morgonen är en gåva. Ah, jag förstår er. Hade gärna sovit till 7 eller 8, men ja. Vad spelar det för roll egentligen. Detta varar inte för alltid.
God natt Kidz, och Carls pappa Roland som antagligen läser detta. Och jag ber om ursäkt för allt opassande som jag skriver. Jag är fortfarande en väldigt bra person att umgås med, så ge inte Carl Sara förbud. Jag använder sällan fula ord muntligt. Lovar.
Spänning
Idag har jag bott i Kungshamn i ca 1,5 månad. Sommarbott rättaresagt. Kungshamn, min hemort, mitt barndomshem, min gata. Kungshamn aka Händelsernas mekka. Det händer så mycket här att man kan liksom inte hålla ordning på allt. Behöver typ 4 blackberrys för alla reminders o event som händer häromkring. Hajjar inte varför folk flyttar härifrån, här som är så FUUUUN !
För er som inte förstod att detta var en mening av endast ironi, så förklarar jag det nu: Det var en mening byggd på endast ironi. Den enda spänning jag får är att gå på stigen mellan mamma o pappas hus, där det finns massor av ormar och där man egentligen inte skall gå, för man skall gå på vägen istället. Jag går där ca 6 gånger om dagen, fram o tillbaka för att se om jag blir biten av en orm. Jag avskyr ormar, verkligen. Men, jag måste göra någonting som känns lite spänningsfyllt. Och man dör ju inte av ett ormhugg. Alltså, man kan ju göra det, men jag tror inte man gör det. Jag är lite nyfiken på hur jag reagerar i en sådan situation också, om jag nu blir biten. Vilket klädesplagg jag väljer att riva sönder och snöra runt benet för att stoppa giftet mot att spridas.
Okej, vem ringer. Vem ringer o fixar så att fröken bloggare får vård? Well, ingen av er. Jag behöver inte vård. Jag behöver lite spänning. Jag menar. Jag målar, skriver, läser och pluggar Portugisiska. Jag jobbar och jag sover. Jag har alltså ett helt vanligt svenneliv och jag är så fanatiskt trött på det. Jag måste göra något, en liten avstickare, något galet, något som får mig att vilja gå tillbaka till svennelivet. 
Amsterdam gottfolk. Jag tror Amsterdam kan göra att jag blir lugn ett tag. Få mig att vilja bli lugn.
Om jag inte kommer till Amsterdam av någon outgrundlig anledning, så vet jag inte vad jag gör. Börjar missbruka spel eller krypa runt i kloaker o se vad man hittar. Jag vet inte om ni förstår vad jag snackar om. Antagligen inte.
Men ni vet när allt är lugnt, och sedan händer det någonting, någonting som är så messed up så man vill gå tillbaka till det där lugna? Jag vill göra någonting som blows my mind och sedan känna att det räcker ett tag nu. Skaffa min lägenhet i Göteborg, jobba på ICA och följa idol, och lära mig att tycka om ostbågar. Vara på IKEA en gång i månaden och köpa lite koppar, och gå på svenska nya filmer på BIO.
Någonting måste ske för att jag skall känna att jag vill ha det så, och att åka till världens mest liberala stad med vänner kommer kanske få mig att vilja detta. Jag vill gå på svartklubbar, på ounderground clubs som bara speciella personer vet om. Vill se massa märkliga saker, träffa människor, höra historier, skapa mina egna nya historier från Amsterdam och sedan återvända med det, och ta det lugnt ett tag. Spara pengar och dra ut i världen igen efter det.
Jag vill inte känna mig uttråkad. Vill inte känna ingenting. Vill inte bli upprörd över att det snöar förmycket på utsidan. Jag vill känna rädsla, känna att jag lever, känna saker. Inte känna saker över vädret som alla andra här gör. Vädret? Seriously.
Men ändå är jag nöjd. Nöjd med hur det är, med mitt liv. Rastlös, drömmande men nöjd. Blir liksom depp av att skriva detta, men ändå pepp på livet. Himla märkligt.
Borderline. Jag säger ju det. Det är borderline.
15 igen
Igår låg jag i min säng och läste mina gamla dagböcker högt för min vän. Hon skrattade sig till tårar och jag skämdes. Jisses vad man resonerar olika, och herregud vilken dramatisk tjej jag var back then. Well, jag vet att något av det dramatiska sitter kvar än, men ojojoj. Det där var dramatiskt. Mycket borderline som härjade i den dagboken. Efter det underhållningspasset så satte jag i vanlig ordning på en film, och sjönk ned. Sedan klockan 24 så började jag tala med min vän i telefon. Vi pratade o pratade o pratade, och jag kände mig som 15 år igen. Tala med en kille och tala om allt i världen. Fnittra, och le och ha det alldeles underbart på var sin sida av telefonen. Klockan 03:30 lade vi på telefonen efter några misslyckade försök att runda av samtalet innan. Det var så himla mysigt. Han satt på sitt gamla barndomsrum, och jag på mitt - och vi talade i hemtelefonerna. Jag kände mig verkligen som tonåring igen.
Ljuva tider.
Skräckfilmslördag.
Idag skulle min fantastiska farfar ha fyllt 85 år. Vi var på kyrkogården och hängde ett tag i förmiddags. Det var fint. Det är alltid fint. Nu var det nästan 1,5 år sedan han gick bort. Det är inte klokt. Åkte hem från ön, för att han var sjuk, sedan åkte jag tillbaka för att jag själv behövde space, och stannade. Shit vad tiden går, och nu är det mitten av augusti. Det är inte klokt. Verkligen inte klokt. När man står på kyrkogården så tänker man på de man har förlorat. Men när jag går därifrån, så tänker jag alltid på dem jag har kvar, de jag skall träffa mer och uppskatta till dess fullo. Döden är någonting som påminner en om att tavara på det man har. Lite hård påminnelse kan man tycka, men det är tydligen inte hårt nog, då människor fortfarande resonerar att man kan träffa alla sen, lite senare, en annan dag. Ptja, då får man stå sitt kast.
Idag valde jag och Emelie en skräckfilmskväll. Betade av ett par, o satt i soffan med popcorn och dricka. Man börjar bli lite småtrött o kollar på klockan. Jisses, nu sitter man ännu på förfesten, jag måste vara piggare nu. Det går en stund till och man tänker: Ja, nu går alla till krogen, och man håller sig vaken. Sedan spelar det liksom inte någon roll vad klockan är eller om de andra så står o drar bodyshots i baren. När man inte är ute, så går man o lägger sig med all rätt när man vill. Det är det fina med att inte gå ut. Ja.. en av sakerna iallafall.
Fasen för skräckfilmer. Jag är så jävla jävla rädd, men kan inte sluta titta på det. Det går inte. Jag gillar känslan av att vara svinrädd, men samtidigt avskyr jag den. Det kryper i hela mig och jag sitter på huk i soffan när någon blir jagad på filmen. Ja, det är ju alltid någon som blir jagad. Och de ringer ju förfan aldrig polisen. I denna sista filmen vi såg nu, så ringde de inte polisen en endaste gång, fast dörren slets upp, det bankade på dörren, låset slets av, och folk var i huset, samt att larmet gick 10 ggn. Nix. Ring inte polisen. Och JA - Spring alltid in i de gamla nedsläckta husen, för guds skull. Och ja, lita på alla du ser. Även om personen har en blodig yxa under armen, lita på den personen ändå. För inte kan den personen väl vilja skada dig mitt ute på en åker, när det är bäcksvart ute? Naae, det tror jag inte. Ta ni två en promenad.
Det är någonting som stör mig så mycket med skräckfilmer. Människorna i den är så jävla dumma. Javisst vet man inte hur man själv hade resonerat om man hamnade i den situationen, men jag tror nog jag hade ringt polisen liiiiiiiite tidigare än att man skall behöva bli jagad i snön av någon galning med pistol. Aae, det får mitt blod att pumpa och min hjärna att koka. Orka med stupid people i skräckfilmerna.
Hursomhaver, fan vilken bra kväll. Inte druckit en droppe alkohol idag. Börjar nästan bli mer regel än undantag. Försöker liksom reparera levern innan man skall till Amsterdam, så den inte sviker mig där nere. Det är ju som om Musse Pigg inte finns på Disneyland när man väl åker dit. Eller som att Bono saknas på en U2 koncert.
Nej, levern måste vara i trim. För allas bästa.
Shit vad jag har ont i huvudet. Denna nykterheten tar kol på mig.
Godnattt, I guess.
Hej ovanligheten!
Kluven. Igen. Nej men hej ovanligheten!
Jag måste säga att Livet bjuder på många öppna dörrar. Och jag vet inte vilken jag skall kliva in genom.
Skall man ta ett fast jobb och bosätta sig i Göteborg med goda vänner? Eller skall man dra ner till Kalmar och börja läsa nu kanske? Eller skall man hänga på broder till Örebro och se vad den staden har att erbjuda? Kanske skall man stanna i Amsterdam och leva ett sweet life utan nära o kära ett tag? Eller skall man helt enkelt dra till Hong Kong och börja arbeta där för att sedan antagligen aldrig återvända hem igen?
Det finns så mycket jag kan välja mellan just nu, men dessa alternativ är de jag har satt högst upp.
Mina föräldrar säger: Ta jobbet i Göteborg, då har du en fast inkomst och en lägenhet som du kan bo i. Det är inte så långt hem till oss, och du har alla dina vänner i Göteborg. Mina vänner säger ungefär samma sak. De tycker inte att utlandet är någon god idé och jag hör mer o mer irritation i deras röster. Inte längre en vädjan om att jag skall stanna, utan mer ett underliggande hot. Jag förstår dem, jag hade säkerligen gjort samma sak som de gör om de hade planer på att försvinna några år till.
Men. Jag är rädd. Rädd som fan att få fast jobb, en ganska okej lägenhet och stanna i stan. Rädd för att bli en fullblods Göteborgare som har satta afterworktider, som handlar på Willys, som är ute o promenerar i slottsskogen och som blir drällfull varenda löningshelg, men som följer Idol alla andra helger. Jag är rädd för att nöja mig. För att inte längre ha någon spänning i mitt liv. Jag är rädd som fan för att sitta hemma med en halvrolig kille som man träffat på höstkanten för att man inte har någonting annat för sig. Kolla på reseprogram för att tänka mig in i situationen med vita stränder o blåa hav. Men aldrig någonsin komma dit. En riktig svenskjävel som svär över vädret alla dagar om året. Det är för varmt, det är för kallt. Det regnar förmycket, det blåser förmycket. Alla svenskar klagar på vädret. Oavsett. Det ligger i vår natur.
Hum hum hum. Skall ta mig en sväng till Biblioteket och systemet för att lösa lite problem. Man får mycket inspiration på Biblioteket, det är därför det är mitt favvoställe. Systemet ligger bredvid det, och man må ju unna sig en sväng in där. Om de monterar ihop Panduro och apoteket med det, så blir det mitt absoluta hang out. The place to be så att säga.
Ja, shackspel på bibblan är planen for today. Känner fortfarande baksmällan över mig från igår. Den skakar jag aldrig av mig under första dagen. Kan bero på att alkoholen aldrig går ur mig på en dag, och att baksmällan då alltså kommer dag 2. Inget nytt. Har vart så senaste 2 åren. Let's move.
Gustav Vasa
Hahaha. Herregud. Jag ser mig ändå som väldigt allmänbildad. Just för att jag läser mycket, spanar igenom varenda artikel på wikipedia som är första-artikeln och jag frågar så mycket, så jag vet en del. Tyckte jag.
Imorse när jag fortfarande var halvfull så snackade jag med Calle i telefon, och vi kom in på Gustav Vasa. Nu minns jag inte ens hur vi gjorde det. Men så sa Calle någonting om Herr Vasa och jag säger "Aaa.. men vilken Gustav Vasa? Alltså, vilket nummer? Typ V eller VI eller vilken?"
Eh ja. Det fanns ju tydligen bara en Gustav Vasa fick jag förklarat för mig mellan skratten. Calle postade sedan en Wikipedia artikel om Gustav Vasa på min wall som jag nyss läste. Där står det att Gustav Vasa har varit KUNG ÖVER SVERIGE! Wut?! Jag frågar min lillasyster o hennes vän om det stämmer och de säger: Är du dum i huvudet ? Du skojar nu va? Jag fick inte riktigt bekräftat informationen och säger: Eh, alltså.. det står så här på Wikipedia att han vart det. Men det kanske inte stämmer då.
Tydligen stämde det. Herregud. Stupid.
Men jaja, 50 procent av de som splittrats från sin familj, men som sedan träffas igen senare i livet blir attraherade av varandra. 50 Procent! Det är fan inte klokt vilka höga siffror. Ja, ni ser, sådant kan jag. Vem fasen har plats för massa dravel om Gustav Vasa liksom när man kan öka kunskapen inom incest ämnet.
Out with brow
Igår drog jag på firmafest med min bror. Det var jag, hans 2 polare och 50 stycken 93.or. Vilket gav oss en endaste väg att gå - den stupfulla vägen.
Vi var ute o dansade hela natten jag o brorsan, och shottade i kapp, drack drinkar o massa massa öl. Fyllekäkade på Smögenbryggan och stod helt ensama på klubbens dansgolv och höll oss för hjärtat när de spelade Känn ingen sorg för mig Göteborg. Kastade öl på varandra och drev med alla andra på krogarna vi besökte. Riktigt sölig natt alltså. Sedan hittade vi en svarttaxi-snubbe som körde hem oss och jag frågade om han var nöjd med sitt jobb, det var han inte och jag fick panik över detta. Han ville göra någonting annat, men viste inte hur man tar sig vidare. Så, Superfulla Sara tar hans nummer och bestämmer träff kl 15 dagen därpå för att ta Mehmet som han hette till Abetsförmedlingen. Haft sådan sjuk ångest över detta idag och minuterna har närmat sig steg för steg. Brorsan sa idag att jag hade sagt till Mehmet med en drink från krogen i ena handen, och en box med wookie-dookie kycklingwook i den andra handen "Om inte du kommer till Arbetsförmedlingen imorgon, så kommer jag Döda dig. Tro på mina ord Mehmet, jag kommer döda dig." Ehe, kul tjej man kan stöta på sådär. Känns inte som om det är svarttaxi förarna man skall vara rädd för i framtiden, utan mer de aspackade brudarna som drar med en till Arbetsförmedlingen under mordhot.
När vi kom in i huset så var jag så drällfull att jag inte ens kunde hitta rummet. Jag kunde endast hitta brorsans rum. Hur sjukt är inte det? Minns att jag stapplade runt o letade. Tror jag trodde jag var i pappas hus. Men jag borde ju ha lärt mig att jag alltid, varendagång utan undantag hamnar hos mamma när jag har druckit. Kan vara att det ligger 3 minuter närmare krogen, eller att jag bara snubblar in där. Oklart. Men jävlar vilken kväll. Tror vi igår blev otroligt kända, eller mer kända som tvillingpar. Vilket team vi är när det kommer till Tequila och fuldans.
Lärorik fylla
Har aldrig förstått varför folk kräks i handfatet när man har toaletten precis bredvid. Jag menar - visst om man tar det närmaste man kan, och det är handfatet, men i pauserna så kan man ju byta kräkplace, så man slipper stoppa igen hela handfatet. Förra helgen fick jag veta varför många kräks i handfatet - av egen erfarenhet.
Jag blev rätt cp full när Kim försökte supa mig under bordet och skulle gå på toaletten. När jag sitter där, så får jag en må-illa attack och lutar mig över handfatet och kräks, samtidigt som jag urinerar. Så därför kunde jag endast kräkas i handfatet, för toaletten var liksom upptagen. Fick en out of body experience och såg mig själv sitta på toaletten, med huvudet lutandes mot handfatet och kräkas upp allt vin jag hade i magsäcken. Var allt annat än tjusigt, men otroligt komiskt. Samt att jag nu förstår att många kräks i handfatet. Lärorik fylla alltså. Tänk om man fick fler av dem.
Oh, justeja! Gissa vem som jag skall hänga med i Amsterdam den 11:e september? Nämligen ingen mindre än Jens Bergh! Jag frågade honom här om dagen om han ville med, och han sa att han faktiskt kommer vara i Amsterdam då. Jävligt komiskt. Kommer bli så obeskrivligt magiskt tror jag. Hoppas bara på att Calle kan hänga med också, så blir det fantastiskt bra. Hohoho vad FINT!
QUOTE
Precis vad jag ville säga
Hörde ett citat nyss som sammanfattar en del som jag känner runt somliga personer o deras utmärkelser inför andra människor som på... facebook, eller andra officiella ställen om deras pojkvänner/flickvänner.
To some people, love doesn't exist unless you acknowledge it in front of other people.
Så.Jävla.Rätt. BOOSH!
Salivutdelning
Jag spenderar ändå mer än 3h på en buss varenda dag. Förstår ni hur mycket tid det är att tänka på? Well, när jag inte sover då förstås. Och nu när det är sommar och hundratusen människor skall på bussarna ut till Kungshamn varjedag så blir det lite längre tid i denna bil, versionen större. Sitter i den gamla hederliga ställningen med knäna upp mot stolsryggen på sätet framför och sover. Och när jag inte sover, så sitter jag så och grubblar. Bäst är när det regnar ute och man lutar huvudet mot den kalla rutan och hör regnet smattra. Det är grått ute och det är tyst på bussen. Det är som brorsan sa när han pendlade till Lysekil när han gick i skolan - bussterapi borde alla få, för det är verkligen behövligt. Vill man, så pluggar man i ipoden och bara lyssnar, tänker.
När jag åker buss så får jag en miljon tankar i huvudet som jag vill skriva om. Så mycket, mycket. Men när jag kommer hem, så är jag så slut att jag liksom inte orkar. Skulle behöva en flaska vin för att få ut några vettiga ord dessa dagar. Och vin hinns ju inte med. Igår var det fredag, som jag spenderade med karamellkungen, och idag är det lördag och jag har spenderat varenda minut framför datorn, en film eller i telefon. Till min förvåning hittade en påse Polly i skafferiet. Jag trodde de hade slutat tillverkas vid 00-skiftet typ. Men det hade pappa allt hendlat hem. Kombinerade det med en påse brända popcorn med alldeles förmycket salt, samt Cola Light och snus. Fy du sate vad fint. Funderade idag på jobbet om man skulle ta och gå ut inatt, men lade snabbt ned de planerna igen.
Aldrig innan har jag uppskattat sådan tystnad som jag gör nu. Tyst, lugnt och skönt. Ptja, telefonen ringer ju och jag svarar faktiskt nästan varenda gång. Jag är så enormt rörd av att mina vänner på Madeira hör av sig flera gånger i veckan, och även de som inte bor där längre. Får alltid ett samtal av någon som ringer o tjötar lite. Det känns bra, känns som om jag gjorde bra ifrån mig i vännerväg där nere. Shit vad fina dem är. Madeira folket.
Igår när jag skulle åka hem från jobbet så var jag så trött att jag somnade helatiden. Nickade till och upptäckte att jag sov var 3:e minut. Var vaken, kollade vägen och sedan är jag på ett annat ställe knappt en minut senare, och jag har alltså somnat under dessa sekunder. Sjukt vad kroppen bara kan shut down liksom. Har aldrig varit så innan för mig, har aldri varit den som kan sova sådär bara. Men det värsta är att igår så var bussen så full påväg hem att det fick sätta sig en man bredvid mig. En hyfsat snygg man i 40 års åldern faktiskt. Jag tittar ut längst vägen och vaknar sedan av att mitt huvud glider nedåt och jag rycker till. Detta upprepas ca 10 ggn. När jag sedan vaknar efter upprepade vaken-ryckningar så känner jag att jag drägglar. (Återkommande problem nuförtiden när jag tänker efter) och tittar på mannen bredvid mig's axel. Det går ett spår från min mun till hans pikétröja. Jag har alltså ändrat riktning på huvudet och lagt det lite lätt på hans axel och mot ryggsätet. SÅ.JÄVLA.PINSAMT. Sa ingenting o hoppades att han inte noterade slemhögen som nu pryder hans axel som en oövervinnlighets symbol. ´Hoppade över att snacka med honom sedan, kände liksom att mina broar antagligen var brända såvida han ínte tycker om överflödigt saliv. Men det är inte någon högoddsare va.
Lördag morgon
Not.
Fyfan vad laaaaaame....
Ikväll är det jag och Karamellkungen.
När man jobbar mån, tis, ons, tors, fre, och Lör så tappar man liksom suget efter helgen. Det känns som om det är ett jävla långt rullband av intetsägande dagar. När man tappar helgsuget så försvinner per automatik också Livslusten. Visste inte ens om att det var fredag idag förrän jag talade med min mor för en stund sedan och hon var på raj-raj med sina väninnor. Så, Sara 122 år sitter i soffan och läser en bok ikväll. Grejen är att jag är nästan tacksam för detta slaviska schema som jag går under, för jag slipper liksom bränna ut mig på phar-tey, och bränner istället ut mig på någonting som är muito importante. Nämligen mitt sommarjobb. Fast känns ändå inte som ett Sommarjobb då jag jobbar så sjukt mycket, och känns ändå inte som ett vanligt jobb då Johan är min chef och mina arbetskollegor är kick ass. Men cash behöver man säger min far, så jag jobbar på. Har faktiskt inte ens någon nämnvärd ångest för att jag inte är ute så mycket. De senaste gångernas galejj har ju varit i vanlig SJK-anda och man är ju inte hemma innan en däckning, ett frittfall ner i marken eller en kräka.
Man får ju inte svika sina landsmän som förväntar sig sken. Vill man ha sken, så skall sken ges. Det är det fina med sken. Den nya gyllende regeln som barnen nu kan kladda ner på ett A4 papper och sätta upp på kylskåpet. Oh my god i helvete vad jag längtar till Amsterdam. Hej du SATE vad intressant det skall bli.
Igår sa jag någonting om att jag alltid går på Safty first till min vän som skall med till Amsterdam. Jag sa att vi båda fungerade så. Då sa hon: Eh, Sara. Jag skall åka med DIG till Amsterdam och jag vet att du inte söker trubbel eller fara, men trubbel och fara söker dig. Så Sara, nej du kör inte safty first.
Vet att om man letar oändligt länge, så kan hon ha en yttepytteliten del rätt i det hon sa. Men jag vet fan inte vad jag har för förbannelse över mig. Men Åååh Amsterdam! Yez, yez, yez.
Hur som haver, ikväll är det jag o karamellkungen o hemtelefonen. Rage!
Årets miljöhjälte.
(Ordet tänkt fick bli i fet stil för att poängtera att det överhuvudtaget pågår någon tankeverksamhet i min skalle för tillfället)
Det är Augusti. Det är sommar. Sova kan jag fan göra på vintern. Och nu menar jag inte att jag skall gå ut inatt, utan jag menar att jag kan ta de 4 timmarna sömn. Jag har ändå inte en chans att somna på jobbet liksom. Man må ju unna sig lite lugna stunder mellan jobb, buss och sömn.
Skall skicka in ett mail till Västtrafik när sommaren är slut och nominera mig till Årets miljöhjälte. 12 mil om dagen, 6 dagar i veckan. Det är nu 3:e veckan på "hoppa in ibland jobbet" och jag har då alltså åkt 216 mil kollektivt. Hur bra är inte det? Det är fantastiskt fint för naturen ju. Vilken räddning, vilken hjälte - vilken miljöhjälte!
Förut på bussen så tappade jag lite tro på människan. En tjej tryckte på stopknappen (stopp? Minns fan aldrig om det är svensk eller engelsk stavning). Och chaffören stannar inte!! Han åker förbi den ensama hållplatsen mitt ute i skogen. Tjejen går fram o frågar vad han gör, och han säger att "man måste ha mer tid att stanna på". Eh okeeej. Men nu var det nämligen så lille chaffisen att det fanns mycket tid att stanna på, men du ville ignorera det faktum att du kör buss o inte en sportbil och sket i stoppet. Tjejen får gå av flera minuter senare o får alltså gå tillbaka. Jag ville ta av mig skon o slå honom i huvudet men insåg att mina sandaler inte skulle göra någon större skada och påminnde mig själv om att ha något skarpt eller hårt föremål ed mig i framtiden, för man vet ju aldrig vad man kan råka ut för. När dörrarna stängs så skriker en kille att han inte skall köra. Han springer fram o ut ur bussen och ger tjejen hennes plånbok som hon glömt på sätet, sedan klappar han chaffisen på axeln, vilket nog var en gest om att han skall bli en bättre medmänniska. Då kändes det bra igen. Det finns så mycket idioter häromkring, men ändå - så otroligt många fina människor, och de är fler än de dåliga. Många fler.
Nu skall jag slipa på hur min pin skall se ut när jag vinner årets miljöhjälte.
Godnatt o var rädda om varandra!
Ca plane pour moi
Goodmornin' ya'll !
Min favvolåt för dagen. Ca Plane Pour moi. När jag hör den så tänker jag på skidsemestrar.
Kanske inte sådana jag vart på med vänner o familj, utan mer.. alperna. Fort, hårt och jävligt levande.
Fan vad fint. Blå himmel, snö och sool!
Underbart ju. Idag kommer Calle till Sverige, om han nu inte missade planet. De skulle ut på Molhe och ja, alla som känner Carl vet ju hur sådant kan sluta. Som tur är, så har han Anton med sig, och Anton är allt en uppstyrd kille under uppstyrda förhållanden. Nåväl, man kan inte mer än att hoppas.
Kan du din matte ?
Kom på något sätt in på en blogg där det enbart diskuteras Mattematik. När vi läste matte i gymnasiet så var jag på sidan 11 i första boken när vi gick ur. Dvs att jag hade missat en del. Anledningen till detta var att jag sa till min dåvarande mattelärare att när jag tänkte så slog jag linjalen i huvudet. Så när han närmade sig för att han trodde jag hade fastnat någonstans så slog jag linjalen i huvudet för att markera att jag tänkte och han vände igen. Även om jag var på sidan 11 i första boken när vi gick ur så fick jag G ändå. Helt otroligt. Sen kan jag tyvärr inte brilljera med att jag kan så bra matte, men jag kan mycket annat.
Paint it black
Uh mums. Vilken otroligt fantastisk låt. Vill åka på roadtrip till Paris i en gammal cab.
Stanna och köpa märkliga drycker längst vägen. Stå mot bilen och kedjeröka. Och allt skall ha en 70-tals anda över sig. Som ett gamalt kort på dina föräldrar. Det ljuset, den där röda överliggande nyansen.
Påväg mot Paris. Och vem vet hur länge man stannar känslan.
Tur har du som är kär
Tittade på en film här om dagen med en vän. Det var två stycken som älskade varandra på filmen. Som var kära. Som bara ville vara de två. Jag och min vän tittade på varandra och sa: Tänk att känna så. Tänk att ligga bredvid någon som man aldrig vill resa sig ifrån och gå iväg från. Tänk att kyssa en människa för att man älskar denne, och inte för någon annan anledning alls. Tänk att vara kär, uppriktigt kär. Att spendera en dag i sängen och skratta och bara vara, att inte ha någonting annat att göra som man hellre vill, eller måste. Att bara vara två.
Sedan var vi tysta och fortsatte kolla på filmen. Men jag är säker på att båda tänkte samma sak tills att filmen var slut. När skall man känna så, kommer man känna så.
Till alla de som är lyckligt kära i någon. Som har den personen bredvid sig som de vill spendera resten av sina liv med. Jäklar vad ni skall vara glada. Jäklar vad ni skall må bra för att ni har den personen där. Vårda era relationer. Låt de inte gå till spillo. Ta inte varandra för givet. Låt det inte ta slut. För fan vad tur ni har.
Med dessa ord så går jag och lägger mig. Fina fina Augustikväll. Godnatt.
But I play this one anyway
I don't love you anymore, but I play this one anyway.
Stupid
Stupid is what stupid do.
Amsterdam
2 Jävla lediga dagar, och jag känner mig som en ny människa. Okej, total lögn. Samma gamla människa men mer utvilad. Igår satt jag o Josse på klipporna och dök i, badade o kollade efter brännmaneter. Vi hade med oss Josses förtjusande lillasyster också. Tur det, då varken jag eller josse fick på oss de rosa simglasögonen.
Sedan kilade vi hem till mig efter ett par timmar, då jag o Josse var ensama och drack lite öl. Sedan kilade vi hem till Josse och drack vin o sen kom Mia. Vi tre åkte ner till Calmars veranda och käkade middag och tog oss ett glas. Senare promenerade jag hem till Nadja för en fin avrundning med Rosé i solnedgången. Just great.
Idag har vi varit på stranden och sedan suttit i hamnen och käkat glass på bryggan. Både jag o Josse sa att det känns som om man vart ledig i 100 dagar, fast det är 2. Då jobbar man mycket, det tycker jag.
Hunnit fundera lite på vad man vill göra. Är starkt inne på Holland. Mer specifikt Amsterdam. Har aldrig varit i Amsterdam, men nu skall vi dit under min födelsedag, 1:a september. Hade varit MAGISKT att åka dit en weekend.
Sen är jag bra sugen på att stanna. Amsterdam verkar vara en riktigt fin stad. Behöver lite omväxling känner jag.
De har bland annat Van Gogh museet och Anne Franks hus där bland dessa 50 museer.
Amsterdam räknas som världens mest liberala stad. I ingen annan stad är det lika öppet när det gäller lätta droger, sex och prostitution.
Visst vettu. In good and in bad tycker jag.
