LOVE.
Ett år senare
Nu regnar det, igen. Vi har haft värdelöst väder i typ 2 veckor nu. Hela påskhelgen var kass och nu.. still hangin in there. Men jag älskar regnet. När man sitter inne och tittar ut på ösregnet, det finns inte mycket som är mysigare än det. Inte mycket. Hör att det bullrar utanför. Åska. Härliga åska.
Idag är det Sara & Patriks sista dag på kontoret. Märklig känsla ändå. Patrik kom hit 2008 i Oktober, 3 månader efter mig. Och Sara kom i December 2009. Jag har suttit som på nålar hela dagen, sockerdricka i venerna. Jag är så spänd, spänd på nya äventyr, spänd på dagen imorgon. Min sista dag på kontoret. MIN sista dag. Jisses.
Då var det ett år igen då sedan man kom tillbaka på sin 2 veckors "semester" som varade i 12 månader. Livet är egentligen helt fantastiskt, helt oförutsägbart om man nu vill ha det så, och det vill jag ju.
Sten, Sax och påse på en gräsmatta förra året i hamnen med Jonas, och det blev ett nytt år i Portugal. Så små saker som kan förändra ens liv så mycket. Det är inte klokt. Hade jag inte stannat, så hade jag inte lärt känna så många som jag känner nu. Jag hade inte vart med om så mycket saker som jag har varit på ett år. Herregud vad saker man hinner med på ett år. Jag hade aldrig lärt känna Hanna, Anna och My så väl som jag gör nu. Oj oj oj, vad jag hade missat om jag inte kom tillbaka. Jag vill inte ens tänka på det. Mina fina, fina, fina tjejer. Som jag skrattat mig igenom dagarna med. Som jag älskar.. ja som jag faktiskt älskar. Kul ändå, vi har inte känt varandra så länge, men jag älskar dem. Vilken fantastisk sak det är. Att kunna älska, även om man inte känt varandra en längre tid. Fint. Hade jag inte lärt känna My så hade jag aldrig knäckt revbenen. Jag antar att jag tänker säga Tack My för det. Tack för att vi gick på toaletten ihop, halkade och jag bröt revbenen. Tack för alla skratten som kom efter det. Tack för axeln som vreds ur led, och tack för att du trillade ner i rabatten 1,5 meter ner. Tack.
Jag kommer ihåg förra året när jag skulle åka. Jag var nervös, jag var ledsen och jag var tvungen att åka hem snabbt snabbt, sekunderna gick för långsamt. Jag ville hem till min fina farfar som var sjuk. Ville hem o sitta bredvid honom och dricka kaffe. Lyssna på hans historier, och att han skulle lyssna på mina historier.
Nu känns det helt annorlunda. Nu åker jag hem för min skull. Bara min skull. Inte för att mina vänner vill att jag skall hem, inte för att min mamma vill det, utan bara, bara för min skull. Det känns bra. Jag är spänd, men nu när jag skriver detta så börjar hjärtat slå hårdare, känner att det är jobbigt. Jävligt jobbigt. Stod ute i regnet under ett paraply med Christina nu och kramade om henne. Vi två. Jag och hon. 14 år äldre än mig, 14 år yngre än henne. Ett sådant shysst par jag och hon. Fan FAN vad tråkigt att lämna henne. Men vi kommer ses igen. Annars går det inte.
Nu skall jag lugna ner mig lite. Andas och njuta av sekunderna. Hoppas de går sakta nu. Saaaakta, saakta.. långsamt. Denna gången vill jag inte att det går snabbt. Jag vill ha det jag kan få. Göra det jag kan. Denna gången vet jag att det är påriktigt. Jag kommer inte tillbaka..
Nu är det jobbigt. Nu slutar jag skriva.
A.K.A CASY
Min väninna skall idag på en blinddate. Eller, vet inte om det kallas blinddate när det är så att de vet hur de ser ut.
Det roliga med detta är att hon var ganska taggad igår när jag talade med henne. Hon skall träffa en snygg man som heter Casy och ta ett glas vin. Låter bra säger hon. Efter att vi talat om detta ett tag och sedan gått över till andra ämnen så börjar hon vråla, skrika, gapa och verkligen testar decibel gränserna till det yttersta.
Jag frågar vad det är som händer, och efter ett tag så flåsar hon ur sig: Jag fick ett meddelande av honom nu. Eeh.. jaha, säger jag och undrar vad det kan vara för hemskheter han skrivit i meddelandet. Börjar fantisera om oacceptabla sexuella erbjudanden, eller att han skriver att hans fru skall med på daten, eller om det kan vara så att de kanske skall mötas i hans källare istället för ute på stan.
Det som hade hänt var att Casy hade skrivit under med namnet Håkan istället i meddelandet. Därav avslöjades det riktiga Svensson namnet för min vännina, och hon var inte alls nöjd. Hon hade spekulerat om han verkligen var helt svensk, då han hette Casy och detta var mycket spännande för henne att få ta ett glas med någon som antagligen hade rötter i Amerika. Anledningen till att hon trodde han hette Casy var att detta namn stod skrivet i hans mailadress, vilket fick min vän att blindt tro att han hette detta.
När vi lagt på luren för att hon skulle lugna ned sig lite så får jag senare ett meddelande vid 23 tiden som det står:
håkan.....?!
de går inte
måste ställa in
Tyvärr så tror jag inte Håkan kommer få någon date idag, och att han kanske skall byta emailadress, eller helt enkelt byta namn för att bättra på oddsen om det finns fler skogstokiga kvinnor där ute som inte kan tänka sig gå på en date med en Håkan.
Moral före vilja ?
Okej, när jag hade denna konversationen som jag nyss skall berätta om här nedan, med min manliga vän just nu så sa han; "Du är så vriden, så det är inte klokt. Jag har aldrig träffat en människa som kan få en såpass dålig sak att låta så klanderfri och bra." Antar att det är ett dåligt omdöme.
However. Min fråga är: Är det helt jävla stört att vara intresserad av någon som är ens ex bästa vän?
Jag menar va?! Det kan det väl aldrig vara. Det kanske är moraliskt fel, om det råkade vara så att man sårade personen (inte med mening vadklart) och om personen kanske varit grinig ett tag (något år). Vilket jag anser är en väldigt mogen gest förövrigt. Då kan jag känna att det finns inte någonting annat jag kan göra för att denne person, detta ex skall tala med mig. Och vill han inte det, vill han inte lyssna, eller ha en förklarning, vill han bara vara bitter, ja då är det faktiskt upp till honom. Det är hans val. Men om jag sedan blir förtjust i hans vän, i hans tyvärr bästa vän. Ja, då kan jag känna att felen i kronologisk ordning ligger hos:
1. Bästa kompisen.
2. Bästa kompisen.
3. Exet som inte gjorde klart för bästa kompisen att det aldrig skulle vara okej.
4. Bästa kompisen.
5. Hos mig.
Gud. Vad är rätt, vad är fel. Hur mycket rätt skall man göra, och hur mycket fel kan man få göra. Man måste ju få göra det man känner för, och absolut skall man ju se efter andras behov, och defenitivt andras känslor. Men.. någonstans är det något som säger att man skall tänka på sig själv också. Kanske är det dragningen efter att göra sådant som inte är rätt enligt livets regelbok, kanske är det tanken på allt spännande man kommer få gå igenom, eller är det faktiskt bara så att jag är förtjust i denna mannen, och jag vill faktiskt ge det e chans? Men sedan vill jag ju inte såra någon heller. Jag vill verkligen inte, aldrig, absolut inte såra någon. Och om det är personer som blir sårade i detta fallet, så kanske man bör backa. Man kanske inte skall ta risken ? Man kanske skall tänka på andra, eller iallafall en person som redan blivit sårad denna gången? Eller, har det gått så många år nu, har jag och han kommit så långt att vi faktiskt kan släppa detta nu. Jag vill inte vara något uppbrott i någon vänskap. Jag vill att vänskap skall gå före flörtar, men någonstans måste man kunna mötas på mitten, ge en liten del var.
Fan så svårt. Jag vill, men skall man verkligen ge sig in på den vägen igen. Är det värt det ?
Jaaa, men klart det är värt det. Det MÅSTE vara värt det. Det är väl alltid värt att gå efter sina känslor? Det är väl alltid värt att chansa o se vart man hamnar? Det får bära eller brista.
Jag är så jävla ledsen att jag sårade dig, förlåt jag är dum i huvudet, och du är way too good for me. Men jag måste fan chansa. Lever man bara en gång, så vore det fan synd om jag inte gave it a try med din underbara polare. Peace!
Det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete...
Sometimes, love is not enough.
Jag har verkligen tänkt på detta ett tag. När två personer älskar varandra, och vill vara tillsammans, men det går inte. Det måste ju vara otroligt jobbigt. Jag tittar på Californication, på Hank och Karen och hur de har det. De vill endast ha varandra, det är vad som spelar roll, vad som är viktigt. De älskar varandra otroligt mycket, men det går liksom inte att de är ihop. Det strular till sig, de är gjorda för varandra men på något sätt så fungerar det inte.
Och det måste ju vara det hemskaste nästan. Om båda vill att det skall fungera, men det gör inte det. Det fuckas upp på vägen, och det finns inte någonting som de kan göra åt det. Det är så mycket som gör att de snubblar o faller, och även om det är bra mellan dem så går det inte. Tänk om, kärlek faktiskt inte är nog.
Jag känner igen mig själv i den meningen, i de orden efter varandra. Tänk om. Jag tror nämligen att det stämmer, eller det gör det. Absolut. Om man känner någonting för en person, man vill inte gåvidare, man vill vara med denna personen, denna människa som man älskar obegränsat, men av någon anldening så går det inte. Det kan vara att man blir sårad helatiden, eller sårar den andra, det kan vara att det är ett ohälsosamt förhållande man har och att någon kommer till skada, det kan vara för att den ena bromsar den andra, eller att båda två bromsar varandra i livet. Det kan finnas så många olika skäl, och det stämmer faktiskt. Sometimes, love is not enough. Man kan inte alltid stanna i en relation för att man har hopp, och tro på att det kan bli bättre. Vi älskar varandra, då spelar det inte någon roll. Eller? Det skall inte vara lätt att leva, men det skall inte vara svårt att älska. Min väninna säger ofta till mig när jag fastnar för djupt i dessa tankar att det blir aldrig bättre än det var i början av ett förhållande, och om det inte ens var bra då, då blir det absolut inte bättre. Man kan älska hur mycket man vill, och givetvis skall man kämpa för kärleken. Men som jag sa, sometimes love is not enough, och då är det bättre om man går en annan väg.
Cheers to the freakin' weekend.
Ohoj! Detta liknar mer o mer en diary, men who the fuck cares egentligen, vid närmare eftertanke.
I fredags hade vi påskmiddag hos Linus o My. Micaela o Oskar var också med och det var fint. Lagade hundra kilo mat, eller egentligen lagade jag inte alls någon mat efter att My deligerat ut arbetsuppgifterna.
Jag fick uppläggning av mat snyggt på tallrikar då jag skriver fint, vad det nu var för argument.
Sedan fick jag uppdraget; Dukning. Det vill säga ställa fram fem tallrikar, och vika servetterna som skall ligga på tallrikarna. En extrasyssla tillkom dock, och var det otroligt komplicerade; Skala ägg uppdraget. Vilket jag själv tog initiativet till. Man vill ju visa framfötterna.
Igår drog vi en roadtrip och en impulsiv grillning på ett ställe vi hittade. Vilket var fan-fucking-tastiskt bra. Sen kom vi hem, o mickan o jag möts av ett gäng med kollegor o vänner utanför oss som skall ha fest hos oss. Trevligt tänkte dem. Josåatter, vi släppte in dem o drack, när klockan sedan är runt 3, så drar vi ut o möter upp fler folk, för att sedan kila till Veshpas o göra skandaler tills tidigt på morgonen. Sedan drog vi hem till oss och körde efterfest och fick nattligt besök, men inte i våra sängar då förstås. Sängdags efter 07 på morgonen. Så. Jävla. Ungdomligt. Var till och med tvungen att slänga upp en status idag om det, för att skryta lite. Jag är fan inte någon kärring. Jag går faktiskt all in, när jag väl går all in. Det är en sak jag är stolt över. Sen kan jag ju banga ofta, men är det all in, så är det fan det. YES! Vaknade 16:30 idag. Sextonochtrettio. Det är fan sjukt sent.
However, nu sitter jag o mickan och dricker vin på balkongen. Har suttit här någon timme nu o funderat på vad vi skall hitta på. Tror det blir lugnt. Känns som om klockan är 20, fast den är 23.47. Skönt med ön att man har möjligheter att gå ut vilken tid som helst nästan. Är ju öppet till 9 ibland på vissa ställen, så det är fan så coolt. Perfekt för mig som kan ändra planer 200 gånger innan jag gör slag i saken o tar ett beslut. Så vi har ju tid på oss.
I sverige stänger ju ställena 2,3 i mindre orter o städer. Men här så går vi ut vid 3 på natten, det är underbart att ha de möjligheterna öppna. Jag älskar älskar älskar madeira, och jag är så jävla lyckligt lottad som får vara här.
Även om jag för några timmar sedan kände att jag ville byta liv med någon annan, men det gör jag ju alltid när jag vaknar o har vart ute dagen innan. Alkoholångest finns faktiskt påriktigt. Det trodde jag inte innan, men det är en sjukt stark ångest. Usch vad jobbigt. Ångest även om jag inte gjort något, eller aa det vet jag ju inte egentligen, för jag gör ju alltid någonting. Vill skriva så mycket mer, men kan inte berätta allt som händer, för det första så är det så mycket, så det går inte att skriva o ingen orkar läsa. För det andra, så kan jag inte skriva allt av anledningen att allt inte är socialt accepterat, och javisst jag borde få skriva vad jag vill, och vad som händer i min blogg, men det finns konsekvenser av alla handlingar, och det finns fighter o diskussioner som man kan undvika, och det gör jag genom att inte ta upp allt. Men livet är annars bra jäkla fint.
Hoppas att ni haft en riktigt fin helg och påsk med massor av kärlek och skratt. Nu skall jag fortsätta dricka vin.
Cheers to the freakin' weekend.
Ödet
Jag tror inte att det finns något öde. Ibland hoppas jag att det finns, ibland hoppas jag inte. Det känns liksom tryggt om det skulle finnas ett öde, för då vet man att vad man än gör så blir det bra tillslut. Men.. om ditt öde är att det inte skall bli bra då? Om ditt öde är något dåligt? Om alla fick reda på hur deras liv skulle sluta, hur deras öden skulle bli, så hade det varit väldigt läskigt. Tänk om man är en av dem som får ett sämre öde?
Nu finns det ju öden, eller inte påriktigt men man kallar det öden. När ett barn föds i Ghana och föräldern har HIV, det finns inte någon mat eller vatten, allt är under dåliga förhållanden och barnet sedan dör. Då säger man att det barnet hade ett dåligt öde, det var inte något bra öde. I sådana fall kan inte dem göra så mycket åt situationerna. Visst föräldrarna skulle kunna låtabli att ha sex, eller ha skydd men det finns nog inte att tillgå. Det är det enda de skulle kunna göra för att förhindra barnets "öde" är att inte låta barnet komma till världen. Men nu gjorde de det. Och vad gör dem nu? De kan inte ge barnet någon mat, för det finns inte någonting att äta, de kan inte jobba o få ihop pengar och åka därifrån, för det finns inga jobb, och finns det jobb, så finns det ändå inte några pengar att skrapa ihop. Så, detta är alltså dödsdömt då? Enligt de som tror på ödet, så är detta ett riktigt dåligt öde. I dessa fall, kan jag hålla med lite. Dessa människor har inte någonting alls de kan göra för att deras livssituationer skall förbättras. Ingenting. Undrar hur många människor som bor i länder där de humana förhållandena är urusla och som sitter när solen går över den torra marken, och tittar. Tittar och tänker; Hur långt är det om jag går, hur långt kommer jag innan jag faller ner till marken o dör av uttorkning o utmattning.
Jag vill inte ens veta hur många som tänker så varjedag. Hur många som står inför valet att dö där, eller försöka ta sig någonstans, men antagligen dö på vägen. Tänk om man hade stått inför det valet.
Det jag vill komma till, är att det är inte upp till dessa människor vad som händer med deras liv, det är upp till oss. Upp till västvärlden att hjälpa dessa människor. Och om nu en person får en påse ris och en dunk med vatten, om denna personens barn får en plats i ett ruckel till skola - är det ödet då? Eller är det slumpen?
Att det inte fungerar mellan mig och låt oss säga min "drömprins". En kille som man älskar så otroligt mycket, men det fugerar inte just nu. Om vi sedan ses om 5 år, på ett mysigt café där vi söker skydd från regnet. Om vi ses där, och sedan blir ihop då. Han gör slut med sin tjej, jag gör slut med min kille. Är det ödet då? Var det ödet som förde oss ihop igen? OM man tror på det, så tror jag man kan ta livet ganska lätt ändå, det var ödet som förde mig och min crapy husand ihop, det är såhär det skall vara. Men om man INTE tror på ödet, så var man helt enkelt på samma plats, med samma brinnande känslor som aldrig slocknat.
Jag anseer att man skriver sitt eget öde. Ingenting är skrivet i sten. Allt är skrivet i blyerts. Man ändrar sina vägar helatiden, det finns inte en hållplats där du hamnar ändå som tar dig till ditt ödes slutstation, för det är du som styr tåget genom livet.
Tack Jesus för ledigheten. Eller?
Påtala om hycklare.
Sverige är det minst troende landet i världen. Nu blir det påsk, och alla är lediga i några dagar. Vi är lediga här fre-mån. Fint. Men. Om Sverige nu är världens minst troende land.. hur kommer det då sig att vi alla skall få vara lediga i 4 dagar för någonting som handlar om kristen tro? Vi är ju lediga pga att Jesus dog under påsken, eller? Det känns faktiskt som en gigantisk hycklare sak. Visst kan inte "den lilla människan" välja att slå upp portarna på butiken de är anställda under, och man kan inte göra sådär värst mycket för att göra en röd dag inte röd. Sen till en följdfråga då; Vill någon ens jobba då? Jag menar givetvis njuter folk av att vara lediga, och alla vill väl vara lediga? OK, om jag talar för mig själv, så måste jag svara att jag inte är så nöjd med 4 jävla dagars ledighet. Det liksom ett par timmar. Vad gör man då? I fyra dagar? Sjukt lång tid. Kommer få panik. Är rastlös het förresten någonting som kommer med åldern?
Men för att för att gå tillbaka till hycklerierna så funderar jag på om folk ens är medvetna om varför de är lediga. Varför de slipper jobba. Vet dem ens att det beror på någonting som är baserat i kristen tro? Känns rätt typiskt dock. Att gå i kyrkan det är jobbigt, och att vara med i svenska kyrkan och betala, det är ingenting man gör för man är inte troende, men man tar gärna några dagar ledigt för att Jesus Kristus dog på korset o återuppstod.
Jag säger inte att det är fel, och jag förstår att folk inte reflekterar över anledningen till att man faktiskt är ledig, men det är någonting som säger mig att det är lite, lite fel. Jag får typ ett behov av att vistas i kyrkan dessa dagar och be någon gång om dagen. Visserligen så tycker jag otroligt mycket om kyrkor, så det hade inte varit några större problem, och be kan man ju alltid göra, det skadar ju inte då man ändå alltid ber om goda saker som berör människor och påverkar dem posetivt. Så det hade vart cool med mig.
Jag hade egentligen tänkt spendera påskhelgen med vin och sällskap med andra alkoholsorter o vänner i solen. Kanske åka på en roadtrip o bada lite i poolen, men nu.. nu känner jag mig förvirrad. Dock det som religion är till för ibland känns det som.
Later
Jag kommer
Låten Jag kommer, med Veronica Maggio känns lite som "Ingen vill veta vart du köpt din tröja"
Helt OK låt, tror man gillar den mer o mer när man lyssnar på den. Men att hon just sjunger - "Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer, I hissen, i trappen, i hallen. Jag tror jag är kär." Det går inte att misstolka va. Eller är det precis det jag gjort?
Jag är också en Hycklare
Glömde lirka in en mening igår gällande att jag också är en jävla hycklare. Inte arbets hycklare, och jag tycker inte heller jag är bättre än alla andra, men hycklare Jo det är jag. Men det är inom vissa genrer o ämnen.
Typ droger. Kan inte made up my mind. Eller jo det har jag ju egentligen gjort. Men jag har någon hat-kärlek till droger. Skumt. Borde vara bättre att hyckla om något annat än droger kanske. Kan man säga Hyckla?
Påsk & Hycklare (egentligen bara hycklare & ingen påsk)
My smet precis hem. Tisdags häng är bra fint. Kollat på Biggest Looser samtidigt som vi surplar på våra Cola lights. Köpte 3 st var som vi skulle ha under kvällens gång, och tidigare idag köpte vi ett par stycken var också o drog i oss. Jo, men ett behov är ett behov, och ett behov skall stillas. (Självklart inte behovet av att döda eller dyl, men det känns okej att snacka så om läsk med 1kcal i) Myran har övergett Snickersen och tycker nu digestive kex med choklad på. Själv har jag tagit upp mitt Pickles addiction igen. Känns helt OK ändå. Helt OK.
Hur som haver, My har gått o jag kan inte sluta tänka på hycklare. Inte för att hon är en hycklare, men för att vi är omringade av dem. De är överallt och vi snackar ganska mycket om det, och ja idag har vi väl snuddat ämnet lite extra. Hycklare. Som säger att de jobbar stenhårt, men har ändå tid att sitta på facebook under arbetstid och visa bilder på sina syskonbarn, hycklare som säger att det är vidrigt att röka och att de är över det nu, men som ändå går ut på rasterna för att tigga cigg av alla andra. Åh. Satan, inte mycket kan göra mig så förbannad som människor som tror de är bättre än adra, och går med näsan upp i vädret, men är egentligen nollor som försöker vara något och skall spela på en attityd som egentligen inte existerar. Ja, låtsas som om du har bra självförtroende då, men visa det på ett ödmjukt sätt. Herregud, alla ser igenom en sådan som man bara vill plåstra om när man ser en, även om näsan är uppe i vädret när denne går förbi en. Förutom Människor som tror de är bättre än andra och hycklare, så är det ass licking people. Sådana som ser upp till en person (som egentligen inte bör ses upp till, då denne person passar in på båda typerna som gör mig förbannad; Hycklare och folk som tror de är bättre än andra, om ni nu råkat glömma) Men seriöst, jag ser upp till mycket människor, men alla har något speciellt som man ser upp till dem för, dvs en fantastisk ödmjukhet, ett stort hjärta eller en fin syn på mänskligheten generellt. Inte ser man upp till någon som beteer sig konstigt och egentligen inte är särskilt ärlig o snäll. Eller ? How ever, så är det nog klar snackat om det. Tänkte skriva om våra påskplaner, men det orkar jag inte nu.
Får bli imorgon. Såatter hej!
Yankees
I fredags var det sova efter jobbet. Rostad Majs och Colalight till Californication, den perfekta fredagen.
Lördag morgon och jobba från 10-15. Fanns en del att göra, så det var skönt. Tommy hade med sin elaka katt sexial också på kontoret o skrämde mig så jag tror jag fått en nackskada av rycket jag gjorde när jag upptäckte den hemska skapelsen (katten alltså) endast några centimeter från mig.
Efter jobbet låg ja o talade med Mia i 2,5 h. Sen strosade jag ner efter lite samtal o sms ner till Yankees, den ny öppnade fantastiska baren, restaurangen allt i ett och sällskapade med Oskar, My och Linus. Det fanns till och med Buckets där, och allt är så jäkla läckert. Om ni inte hajjade det på namnet så är detta ett Amerikanskt ställe, och helt jävla awesome. PLUS att det ligger ett stenkast från min lya (får man säga Lya om man inte är singel, man mellan 20-30 år och har ett trumset hemma?) Hur som haver, det ligger givetvis ännu närmare Linus & My, bara runt hörnet, så givetvis älskar Linus det. Där drack vi lite bärts och sedan köpte vi några flaskor vin och konsumerade på mitt absoluta favorit pars balkong. Jävligt fin kväll ändå.
Störande dagliga fenomen, Topplista.
Få saker upplever jag som jobbiga.
Men jag har snickrat ihop en liten topplista.
1. Popcorn skal som sitter o skaver i tandköttet, som du inte kan få bort. Ofta uppmärksammas detta fenomen i grupp med många människor, så du inte heller kan stoppa in fingret i munnen och försöka pilla bort detta skavande skal.
2. En fluga i ett rum som aldrig, aldrig flyger ut. Oavsett om det är korsdrag o alla fönster o dörrar är öppna. Flugjävlen sitter på kanten av dörren och kikar ut, men tar aldrig steget. Dessa flugors öde faller sig oftast under en ihoprullad tidning, då de haft 5h på sig att flyga ut men inte gjort det.
3. Raka benen och skära sig. Brukar förekomma på ankeln eller på knät för mig. Olika för alla damer (och herrar) som rakar benen. Detta kan tyckas vara en bagatell, men när det inte slutat blöda och man har kommit till förfesten så börjar man fundera på om man inte har blödarsjukan. Inträffar alltid, så antagligen har jag blödarsjukan.
4. Statusuppdateringar på Facebook. Jag är en hejare på att skriva meningslösa sådana jag själv, men det finns en helt annan nivå av påfrestande uppdateringar. Exempel ges: Min 3:e kopp kaffe idag, Ligger i soffan med katten i knäet, Äter Kebab (Den uppdateringen är dock okej att ha om man är utlandssvensk och precis kommit till Sverige), Är törstig, är Hungrig, Finaste hästen, Jag älskar XXXXXX (Valfritt pojkvän/flickväns namn), samt kryptiska undertexter som "Du trodde att jag inte kunde, men jag gjorde det. Vad säger du nu då?"
5. Folk som klagar på allt. Allt, allt, allt. På jobbet, på folket, på vädret, på maten, på sin pokvän, på landet de befinner sig i, på folket som sitter i kassorna på supermarketen. På ALLT. (Ja, ungefär det jag gör nu då) Dessa människor brukar dock lida av hybris, och tycker generellt att de är bättre än andra på att jobba, fixa saker och allt annat som de klagar på.
6. Spam. Hotmail jävla fan Spam. Där det står att man får mail från folk som man inte får mail från, och då slutar man tillslut kolla dessa mail, men då får man några dagar senare ett sms där det står "Varför svarar du inte på mina mail?" HUR skall man kunna veta liksom?
Det var min lilla topplista.
Adjö.
MY(S)
Igår hade jag och Lilla My myskväll. Vi gick efter jobbet och köpte Kebab till Myran, då jag ville ha min tonfisk hemma (Still addicted) sedan choklad och popcorn och sedan tog vi en Taxi hem och låg i soffan, kikade på Clinica Privada, Greys Anatomy och massa läskiga kriminalserier som my gillar.. som inte jag gillar. Obehagligt tycker jag det är. Sedan poppade vi popcorn och pratade. Det var en fin Torsdagskväll och My gick hem sent. (Bor dock 200 meter från mig, så det är inte sådär jättepåfrestande att gå hem sent).
Idag tänker jag nog göra samma sak, fast utan My då. Hon är givetvis välkommen men jag trooor det blir ensamvargs kväll ikväll. Imorgon skall jag upp och jobba. Rätt lamt att jobba på en lördag, men rätt soft gäng ändå. Jag, Anna.T, Daniel.S och Linus. Finfint nu när jag tänker efter. Brukar ju bli lite bärs efter lördagsjobbningen också, så nu är jag nästan taggad. Fast jag är trött. Väldigt trött. Vilket grundar sig i att jag har fått Diabetes tror jag. Jag och My har konstaterat detta nu idag. Jävligt surt.
Sen konstaterade My att jag har en ansiktsförlamning. Jag köpte det inte i början, men när jag fick se symptomen så är jag numera en beliver så att säga. Jag lider av ansiktsförlamning, utan att se det. Den ligger alltså latent.
Jag gillar My (lär ni ju ha märkt då 50% av namnen som är nämnda i bloggen är hennes namn, och resterande 50% är mitt namn) men jag vet inte om det är så värst bra om jag som är en obotlig hypokondriker umgås med historiens värsta hypokondriker. Det blir nästan lite farligt. Kommer sluta med att vi sitter och berättar för varandra vad vi kan tänkas ha för sjukdomar, och vad vi tror att den andra personen har. När jag åker härifrån så kommer vi att skriva ut sidor med symptom och sjukdomar och posta till varandra. Sweet deal.
Jag är dock ganska säker på att jag har en systa på äggstockarna och en hjärntumör som ger mig huvudvärk. Vissa dagar kan jag till och med känna den.
Ahmen va?!
Shit. Jag fick precis en uppenbarelse.
Pengar är någonting som vi människor hittat på, sedan så är det så att vi inte kan trycka mer pengar för då blir allt fucked up, och det blir inflation.
Men, på grund av att pengar, så svälter folk i andra länder. Barn dör, barn går på gatan, en mamma har inte råd att ge sina barn julklappar, folk bor i ruckel, äter sopor, bor på sopor. Allt detta pga att det inte finns pengar utspritt jämnt. Jag önskar nästan att alla datasystem, o allt raderas. Ingen vet hur man gör för att bygga upp det igen, och så delar man ut lika höga summor till alla människor på jorden. Ingen får mer, ingen får mindre. Uträknat efter hur mycket man behöver under en livstid, och sedan så får man leva på detta. Mna måste dock jobba ändå, för att få pengar till annat man vill göra, men det skall alltid finnas pengar till mat, vatten, hushåll, el, och dyl. Allla skall få leva under humana förhållanden. Alla människor skall göra det. Det är ju helt jävla fruktansvärt.
När jag nu precis insåg detta, så lade jag händerna i huvudet o svor. Jag fattar inte att föräldrar och barn, äldre och unga DÖR, Blir sjuka, går på gatan, mår dåligt, behandlas dåligt. För att det inte finns sketna jävla papperslappar utspridda jämnt. Vad i helvete är det för grej?
Det stora Valet
Nu står jag inför ett ytterst svårt val.
Abort? Nej
Giftermål? Nej
Poker? Nej
Fonder? Nej
Skräckfilm eller Komedi? Nej
Valet är om jag skall skjuta på min sista arbetsdag från Fredagen den 29:e april, till tisdag den 3:e Maj då mamma kommer ner (Juste ja, Mamma kommer ner. YEY!), vara ledig, 4:e, 5:e och sedan Ha min sista arbetsdag fredagen den 6:e maj. Låter inte det soft? Sen åker jag ju hem på måndagen den 9:e ju. Får ju ändå massa soldagar. Dock hade det kanske vart gött att utnyttja alla dagarna. Fast vi kommer ju bara ligga vid poolen ändå förstås, och jag är ju så SATANS rastlös, så jag jobbar ju hellre än är ledig. Hum, hum.
Ytterst svårt, ytterst svårt. Påriktigt alltså, ingen ironi.
POUR ME A GLASS OF GYNNING PLEASE
Jag fullkomligt älskar Carolina Gynning. Jag älskar att hon är så openminded, free spirit, galen, glad, säger saker innan hon tänker, rolig, och klok. Mamma och jag har läst hennes böcker bådatvå, och min kära moder säger att hon ser mycket Gynning i mig. Inte utseendesmässigt då vadklart, men själsligt, personlighetsaktigt. Jag kände själv igen mig mycket när jag läste hennes böcker, och vi båda är ju suckers för konst och målar.
I början tyckte jag inte så mycket om Carolinas målningar o konstverk. Det var alldeles för förutsägbart. Man kunde veta vad det fanns i hennes huvud när hon målade tavlan, och det var inte någonting jag ville ha. Man kunde se samma penseldrag i alla tavlor, samma bild. Jag ville ha oidentifierad konst, någonting som någon målade och jag kunde komma på 100 saker som cirkulerade i konstnärens huvud, jag ville inte ha uppenbart. Jag ville ha oförutsägbart.
Sedan växte det i mina ögon. Jag älskar det hon gör med färgerna och motiven. Jag gillar att samma penseldrag förekommer i de flesta tavlor, det är som en röd tråd för mig nu. Det är kul att se. Hon är väldigt duktig.
Innan målade jag med oljefärger, men jag har inte tålarmod att göra det längre, det är akryl som jag använder mig av nu. Det är bara att måla över med massor av fina tjocka färger.
Det jag skulle komma till var att Carolina nu kommer lansera en glaskollektion som säljs på Cervera nu i slutet av maj. Priset är 249:-/st och drinkglasen kostar 199:-/st. Ur fina verkligen! Jag är väldigt många procent säker på att min kära moder kommer att införskaffa lite sådana glas till både henne och mig.
Donald Trump for President
Donald Trump antar jag att alla vet vem det är. Rik jävel, med hotell imperier i bagaget och alltid massor av östeuropeiska läckerbitar till kvinnor, som trofast vandrar vid hans sida. Trump är också känd för sitt hår, som han beskriver hur man skall kamma för att bli rik i sin bok Så blir du rik.
Jag vet inte om den gapiga, fulmunnade gubben har hamnat i någon ålderskris, eller om han bara vill uppröra folk (jag tvekar på att det faktiskt finns en hjärtlig och ärlig anledning) då han nu vill Run for Prestident till Valet 2012. Herregud, är det alltå snart 4 år sedan som Obama blev vald. Såg förresten en dokumentär om när han blev vald. Grät en skvätt emellanåt, han verkar så förbannat snäll och god.
Back to Trump: Alltså, seriöst ? S.e.r.i.ö.s.t. ? Youtuba ni Donald Trump, kolla på lite filmer och sedan kan ni ju skaffa er en fin uppfattning om honom. Blir han president, så kommer nog allt crasha, men förhoppningsvis inte USA's ekonomi, då Trump är bland världens rikaste män, eller har varit iallafall. Han vände också och blev rik från en skuld på 900 000 000 dollar. How do you do that? President; Nej. Ekonomisk rådgivare; Ja. Möjligt.
Gräset är alltid grönare på andra sidan
Det är så otroligt varmt här nu. Går i shorts till jobbet på morgonen och när jag kommer fram så är jag helt genomsvett. Inte av ansträngning, utan av värme. Jesus kristus. Det är bara april. Jag är faktiskt glad att jag inte spenderar sommaren här. Inte utav någon annan anledning än att det är så jäkla varmt. Det är ju helt underbart, javisst. Men när man inte ens kan äta lunch ute, när man sitter med en fläkt som inte hjälper, när det tar hundra år för att få kallvatten ur kranen, när man är svettig när man går till jobbet och när man går hem ifrån jobbet. Näe, no can do i år. Jag vill ha en svensk sommar. En sommar där man blir euforisk när det är sol och man slänger av sig kläderna, för att sedan dra på sig jeans, koftor, jackor o fälla upp paraplyna 15 minuter senare. En svansk sommar där man alltid tar med sig kläder - i fall att. Svenskar och sina "I fall att". Skall bli otroligt skönt ändå. Ljva ljuva sommar regn, det är nog det jag ser mest fram emot. En grillning som slutar i att alla sitter inne o huttrar o kollar på en film på Svt istället, då blixten slog ut antennen. Underbara, underbara Sverige. Jag vill ha årstider. Jag vill vara i ett land där man MÅSTE ta på sig ett par långbrallor. Inte i ett land där det känns soft med ett par långbrallor liksom. Shorts fungerar, året om. Men det är inte alltid prio 1 liksom. Jag vill se löven ändra färg o falla till marken, jag vill se frost och snö, jag vill se knoppar på träden och tussilago i diket, jag vill se måsarna över havet och jag vill känna doften av det salta havet. Det börjar bli sommar, men ändå längtar jag till snön.
Nyårsafton i Sverige
Par i hjärter
Det har varit mycket diskussioner gällande par. Par som jobbar ihop, som bor ihop, som umgås ihop och som då är ihop. Nu är det så att det är skillnad på par o par. Jag älskar själva grejen att man faktiskt kan bli ett par. Att vi inte lever en o en, utan att vi faktiskt kan hitta någon som man vill bli ett par med. Det är så himla fint.
Vissa par är så otroligt otippade, och andra är så otroligt givna. Vissa bråkar helatiden, andra säger inte ett knyst vare sig det är bra eller dåligt. Men ett par är ett par.
Något som jag har svårt för, som majoriteten har svårt för på en arbetsplats, och jag garanterar er att detta inte är på min arbetsplats endast. Om en kille o en tjej, tjej o tjej, kille o kille PUSSAS på en arbetsplats så dyker det upp följande reaktioner i mitt huvud, vilka följer i kronologisk ordning:
1. Är ni dumma i huvudet?
2. Seriöst, är ni 15 år eller?
3. Uuuh, jag vill inte se!
4. ÄR ni dumma i huvudet?
5. Varför gör ni det här, driver ni eller?
6. Har ni ett superkasst förhållande och vill ge sken av att det är bra?
7. Uuuh, men sluta! Jag vill SERIÖST varken se eller höra.
Mycket kan jag ta, men inte att man på min o mina kollegors arbetsplats utbyter kroppsvätskor inför allihopa.
Det är så fruktansvärt oprofessionellt och nästan respektlöst. Ni skall inte hångla här, ni skall JOBBA här. Ni kan pussas på utsidan arbetsplatsen. Vi har verkligen en jättepersonlig arbetsplats. Alla är som de vill, säger vad de vill och gör som de vill. Men när folk tar med sig tungkontakt in genom kontorsdörrarna, så har det gått lite över styr. En relation är en relation, och en relation kan man ha på jobbet, och utanför jobbet. Men är man ihop, jobbar på samma ställe, ja men då KAN det inte finnas ett behov att kyssas mitt på kontorsgolvet. Det blir liksom FÖR personligt. Vad händer om de gör slut då? Kommer dessa människor att ta sig rättigheter till att skrika skällsord till varandra sen? Dra varandra håret och peka finger när de passerar varandra på golet? Vart går gränsen? Hur mycket Personligt skall man dra in sina kollegor i?
Nu måste jag säga att det finns undantag. Att en tjej går förbi snabbt när det knappt är några i närheten och ger killen en snabb puss, ja det är godkänt, absolut. Det är inte nolltolerans. Det hade jag dock tyckt på andra arbetsplatser och jag hoppas, hoppas, hoppas att det inte förekommer sig på min nästa arbetsplats. Hade folk tyckt det vart okej om 2 advokater står o pussas inne på kontoret? Mäklare? Att två mattelärare står o pussas framför eleverna innan lektionen drar igång? Nej, för det är inte okej. Vi ger många dispans på arbetsplatsen vi befinner oss på nu, för att det är som tidigare nämnt - väldigt personligt. Vi är alla bra vänner och umgås 7 dagar i veckan, så man ger ganska mycket OK till varandra. Men när min kollega sitter o pussas med sin kille som också är min kollega, när jag sitter o jobbar får mig att tappa humöret. Den kronologiska nummerställningen rullar. Jag betar av alla punkter, och sedan reser jag mig ofta upp och går. Det känns som om de inte bryr sig ett piss om vad jag tycker, tänker eller känner. Grejen är den att det ÄR inte någon dödsdom att pussas på arbetstid, det ÄR inte det. Och jag kan förstå hur ni som inte har upplevt det känner att detta är en bagatell. Men, jag garanterar er. Det är inte heller någon bagatell. Det är faktiskt ganska äckligt till att börja med, det är obekvämt och man hamnar i en sits där man inte vill vara. Vart skall man kolla, vad skall jag göra? Vill de att jag skall tänka något, eller göra något? Varför gör dem det annars här, precis framför mig?Jag är på min ARBETSPLATS inte på ett nöjesfält med er mina vänner. Jag vill inte se ert tandkött. Jag vill att ni respekterar arbetsplatsen, och de som arbetar här. Jag vill att ni iallafall låtsas att ni är såpass mogna att kunna sköta er och jobba här, och kan ni inte det. Nej men då kanske ni skall dra på er ett joggingset, ligga arbetslösa i soffan, kolla på Bigbrother och pussas tills ni känner er klara med det i livet.
Och nej, jag är inte tråkig och avundsjuk Carl.
Onsdag morgon
Satan vad fint det är när solen är uppe när klockan inte slagit 9 ens.
Det är vrålvarmt och man går med shorts o en blus till jobbet.
Tittar upp mot bergen, som det ligger dagg över, och när solen lyser över bergen o de små, små vita husen så ser det dimmigt ut. Sol dimma?
Fint är det. 12 arbetsdagar kvar och jag har sockerdricka i blodet. 12 Arbetsdagar. Påriktigt. Jobbbigt.
Spekulationer
Ingår så läste jag om hjärntransplantationer.
Det fanns en liten frågeställning där som löd något i stil med:
Låt oss säga att man kan utföra en hjärntransplantation.
En kines dör, och hans hjärna är fullt fungerande. En svensk har en hjärnsjukdom.
En hjärntransplantation görs, och Kinesen begravs i Kina. Kinesens hjärna monteras in i Svenskens skalle, och Svenskens hjärna skrotas. Svensken vaknar upp. Kommer då Svensken att bryta med sin familj o sina vänner och resa till Kina för att gifta sig med den döde kinesens fru. Kommer Svensken att undertecka sitt namn med Kinesens namn, och kommer Svensken då att ha alla minnen som Kinesen har i hjärnan? Kommer han tro att han har vart med om detta, eller är det så att det är Kinesen i Svenskens kropp nu, och att Svensken är död, då hans hjärna är död?
Detta får mig så jäkla nyfiken. Min kollega Daniel säger att eftersom Kinesens hjärna är i Svenskens kropp så är alltså Kinesen vid liv, i en annan kropp, och Svensken död, men hans kropp används.
Jag tycker inte riktigt likadant. Och det för jag för att jag inte tycker allt sitter i hjärnan. Jag tror på en själ. På något utöver en hjärna. Hjärnan är ju inte själva jaget? Hjärnan är minnen o mycket, mycket annat men jag tror att det som utgör Jaget, sitter i själen och själen sitter någon annanstans. I ryggmärgen, eller i magen typ. Jag ser det som ett litet glittrande rum med fina färger, och en vacker aura. Själen.
Men seriöst, kommer Svensken att ha Kinesens minnen? Om det är fallet, så hoppas jag verkligen inte att man kan göra en hjärntransplantation, fär då kommer folk dö som flugor. Folk som sitter inne på viktig information vill säga. Dock kanske det hade vart bra om det är någon terrorist man kommer över och tar hans hjärna ett tag för att se vad han har där inne och sedan kan förhindra alla planerade attentat.
Om jag fick välja en hjärna. Vilken skulle jag ta. Hum..
Jag skulle nog ta någon rik jävels hjärna, för att fundera på vad fan han tänker när folk dör av fattigdom o sjukdomar, och han har så mycket pengar att han kan förhindra mycket av det, men inte gör någonting åt det. Hur han tänker. Dock så spelar det ju inte någon roll, för jag kan ju inte ändra på hans vilja.
Jag skulle vilja ta ett mattegenis hjärna för att se hur han tänker när han ser en svart tavla uppritad med massa ekvationer o dyl. och löser det på 10 sekunder. Hur tänker han? Dock spelar det inte någon roll, för det kommer inte göra mig smartare.
Jag skulle vilja ta en konstnärs hjärna och se hur han tänker när han målar en otroligt fin tavla. Vad det är som han tänker på när han slänger på färgen, och vad som inspirerar honom. Dock så kommer inte det spela någon roll, då jag inte kommer bli inspirerad av det.
Slutsats: Jag är nöjd med min ringrostiga, lite sega hjärna. Jag skulle aldrig vilja byta. Inte riktigt än iallafall, men när jag kommer på vem jag skulle vilja byta med så kommer jag ångra mig. Men det får man ju.
God natt på er.
Someone like you
I heard that you’re settled down.
That you found a girl and you’re married now.
I heard that your dreams came true.
Guess she gave you things I didn’t give to you.
Old friend, why are you so shy?
It ain’t like you to hold back or hide from the lie.
I hate to turn up out of the blue uninvited,
But I couldn’t stay away, I couldn’t fight it.
I hoped you’d see my face & that you’d be reminded,
That for me, it isn’t over.
Nevermind, I’ll find someone like you.
I wish nothing but the best for you too.
Don’t forget me, I beg, I remember you said:
Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead
Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead.
You’d know how the time flies.
Only yesterday was the time of our lives.
We were born and raised in a summery haze.
Bound by the surprise of our glory days.
I hate to turn up out of the blue uninvited,
But I couldn’t stay away, I couldn’t fight it.
I hoped you’d see my face & that you’d be reminded,
That for me, it isn’t over yet.
Nevermind, I’ll find someone like you.
I wish nothing but the best for you too.
Don’t forget me, I beg, I remember you said:
Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead
Nothing compares, no worries or cares.
Regret’s and mistakes they’re memories made.
Who would have known how bittersweet this would taste?
Tillägnand den Anonyma kommenteraren
Till dig anonyma modiga människa som kommenterade inatt och skrev:
"Vadå ta alla droger i världen? Är du dum eller?!"
Mitt svar är: Jo, vid närmare eftertanke så är jag nog rätt dum, och jag uttryckte mig nog inte så väl. Jag menar självfallet inte alla droger i världen. Jag skulle aldrig någonsin ta Heroin. Ursäkta missförståndet.
Egentligen menade jag inte specifikt droger, jag menade själva grejen. Jag menade att jag vill leva, inte ta massor droger, men känslan av det. Sen är jag dock inte emot droger speciellt mycket. Man får göra som man vill. Inte om man är svag o inte kan säga nej. Och jag tappar mycket, mycket respekt för människor som tar droger. Folk som skall vara så jävla duktiga och leka kungar på arbetet tex, men som helgerna tar massa skit. Det klarar jag inte av. Men som sagt, ingen dömd. Man får göra precis vad man vill. Och jag är en otroolig hycklare när det kommer till ämnet droger.
Så min följdfråga är, du Anonyma kommenterare: Vem är du att fråga om jag är dum eller inte. Om jag skulle vilja, så skulle jag ta alla droger i hela världen. Jag kanske redan tar alla droger i hela världen. Och du har inte någonting med det att göra, trevligt att du läser och lägger dig i men är du dum eller ? Man gör som man vill. Du valde att kommentera ett inlägg som jag skrev, good for you. Och jag valde att imorse dra i mig alla droger i hela världen. Good for me.
Fortsatt trevlig kommentering du Anonyma.
Indian & Cowboy Winter 2010
Skulle ju kunna tro att vi är modegurus som listade ut att detta skulle bli sommarens trend, fast redan i November när vi drog på oss Indian och Cowboy klädseln.
Indian & Cowboy Summer 2011.
Frossa
Vaknade inatt, mådde sjukt illa. Frös som fasen och hade ont i halsen. Gick upp i morse
, gjorde iordning mig men det gick liksom inte över. Valde att stanna hemma ida, vilket var bra för jag mår fan inte bättre. Jag antar att det beror på att jag bränt upp mig. Silva sa förrut att det är så om man bränner sig mycket, så kämpar kroppen för att hålla sig nedkyld och att den då inte kan hålla undan allt annat. Jag har ju säkert vart påväg att få något också, och då åkte jag på det nu.
Ligger i soffan med gåshud o skakar och hela övre kroppen är bränd. Mindre lyckad start på veckan.
Skall ligga här o självdö lite hela dagen. Smörja in mina läppar som under det senaste året har fått så lätt att bli brända, så de svullnar upp efter lite solnig. (OK, efter ganska mycket solning.) Ser ut som en dålig kissie kopia, eller dålig o dålig. Kanske ser ut som en bra Kissie kopia då? Hur som haver. Klagomur volym 1.
Åhååå. Hittade denna bilden nedan, och insåg nu att jag har en loong way to go. Denna kvinnan ser ut som om någonting som legat väldigt länge i soya. Softish. Stackars barn bredvid, måste ju få mindervärdeskomplex bredvid henne på stranden. Det GÅR liksom inte att bräcka.
Tror dock alla är rätt ointresserade av att bräcka detta. Uuh.
Once again
Jag vet att jag är en tänkare. En hopplös tänkare som tänker på saker om och om och om igen tills att allt är söndermalt i små, små, små bitar och inte längre kan pusslas ihop till en tanke. Då släpper jag det. Tills att bitarna fått tid till att hitta tillbaka till varandra och bilda en tanke igen, och sedan sker samma kretslopp once again.
En tanke som jag aldrig får ut någonting av är - Skall man göra någonting vettigt, någonting givande, någonting som spelar roll, gör skillnad, ett jobb men hög lön, med viktiga saker runt mig, skall man bo runt sin familj och sina gamla vänner, skall man ha en stabil grund och skall man göra det som skall göras. Något betydelsefullt, något vettigt.
Å andra sidan, så känner jag. Hallå. Vettigt? Det jag vill göra är vettigt. Även om jag vill bygga sandslott eller sälja bingolotter. Bo på en oljerigg eller bli pokerspelare. Oavsett vad jag gör, så är det vettigt. OM jag vill göra det. Det stämmer ju. Klart som fan det gör. MEN - Hur gör man nu då. Jag lever the sweet Island life, jag är 22 år i år, jag jobbar, skrattar, festar, chillar, solar, badar och njuter. Av livet. Här. Nu har jag dock tagit beslutet att jag inte skall göra det här längre, här som i här på ön. Men kanske någon annan stans? Jag längtar tills att komma hem, dra igång ett vanligt liv. Inte vanligt som i ungar, blivande make och studiebidrag, men vanligt som jag vill ha det. Rutiner på ett sätt som man inte kan få när man lever det goda livet, måsten som man inte ser skymten av här. Haha, nu när jag ser det svart på vitt så fattar jag ju att det egentligen inte är någonting att tänka på. Måstena och rutinerna kommer att komma ändå, tillslut. Och då kommer jag inte vilja ha dem, kommer att avundas mig själv det som jag hade. Friheten. Friheten att bara ha mig att tänka på, mig att ta hand om. Underbart ju.
Men. Men som i hundratals små ihop pusslade pusselbitar som bildar ordet MEN. Men jag vill ju både och.
Vill äta den där smarriga kakan, men jag vill så gärna så gärna ha den kvar. Jag vill festa tills att solen går upp, jag vill ta alla droger i hela världen, jag vill skratta tills att jag inte kan stå upp, jag vill rycka på axlarna och jag vill ligga i solen tills att jag blir rynkig. Jag vill, jag vill, jag vill. Jag vill utnyttja mitt liv till fullo, men jag vill under samma period gå o ta en fika i stan, jag vill leka med mina kusiner, jag vill läsa tidningen med pappa, kolla på en film med mamma och jag vill umgås i lugn o ro med mina syskon och vänner. Jag vill vara lugn, ordentlig, ha ett tråkigt jobb, ha räkningar att betala, dåligt väder ute, tråkiga saker. Jag vill ha det också. Märkligt va? Hur man kan vilja det. Märkligt att jag inte kan gå en väg utan måste hoppa på båda stigarna.
Och där så börjar det ännu en gång. Tankarna, nedmalandet av dem, ihopklistrandet. Once again.
On the poolside
Åh. Vilken fin helg ändå. Nu skall jag i vanlig jävla ointressant ordning förklara vad vi har gjort i helgen. Jag vill liksom inte göra det, men ändå så är det någonting i mig som vill förklara, punkta upp, få ur mig det. Så here we go, once again - helgen.
I fredags så samlades truppen igen. Otippade trion Jag, My & Anna för lite El Taco ! Då detta varit någonting som legat på agendan sedan.. 6 veckor tillbaka. Hur som haver så är det så atter jag drack lite vin, och de drack läskeblask, my höll på att elda på allt som finns inom räckhåll som vanligt alltså.
Lördag och jag vaknar med en enda tanke i min halvt fungerande skalle - What a fuck skall jag göra hela dagen? Som tur så hör My av sig strax efter att jag fått in min andra tanke i min halvt fungerande hjärna - Klart jag skall unna mig lite vin såhär en fantastiskt varm o solig dag. Myran kommer upp o vi hänger lite, men då går solen i moln och vi sticker till Ravioli för att spotta på allt vi stör oss på och hylla det vi gillar. Sedan enas vi om att det är dags för en fin dagsfylla och vi inhandlar 2 stycken flaskor var. Sedan ligger vi vid poolen tills att solen går ned. Dricker vin, lyssnar på musik (vilket fick bli 2 låtar sista timmen då min dator dog), badade i poolen, lekte med en boll och bara hade det jävelusiskt gött. Fan vad fint det var. Sedan kom lite killar på besök som skulle ha BBQ hos oss och startade grillen. Perfekt tajming för oss att fly fältet. Med en sjuk bränna (bränna som i bränt skinn, inte grekisk gudinna nyans) och sedan kilade jag ned till My & Linus efter en dusch och lite snack med Mackan på balkongen. Skall ju inte sticka under stolen med att vi inte var as trötta, sega, slöa, lama, sömniga, brända, uttorkade då vi ersatt vattnet med vin, samt påverkade. Vi hade dukat för utgång, men det blev bara något glas vin mer, och sedan så kilade jag hem o lade mig. Gött nog. Brao kväll.
Imorse kollade jag på The election of Barack Obama by the people, och göttade ned mig i sängen. Sedan blev det poolen igen, för att bränna på brännan som jag införskaffade dagen innan. Tänkte att jag bara skulle ned o ta ett dopp, men vaknar lite senare av att man visst brännt sig ännu mer, och att jag faktiskt somnade efter doppet i poolen. Drog på mig shortsen o ett linne för att möta upp Linus & My på Qashba för lite öl o snack, och sedan återvände jag till mina domäner och har haft det fint med Calle & Mickan på balkongen.
Utomordentlig helg måste jag säga. Gott att man har poolen, och polaren.
Someone like you
Mallgroda vol. 1
Åh, måste ju berätta om min fina fina vän som höll ett Hyllningstal till mig på hennes Svenskaprov.
Muntlig hyllning till mig, och hon kammar hem ett MVG!
Hon hade berättat om minnen, och historier om mig. Dagen då jag fastnade mellan väggen och toalettstolen med brutna revben, dagen då jag bet i klubban på bussen och framtanden hängde med utan att jag märkte det och massor andra historier. Så jävla smickrande ändå. Man borde ju vara mest glad över att hon fick ett MVG egentligen, men jag tror jag är lite, lite gladare att hon satte mig i rampljuset inför klassen. Det har börjat växa en attentionwhore i mig förstår ni. Men jag kommer låta den växa till sig lite. Undrar vad den när sig på? Måste vara soppan.
Ja, Maddis min underbara vän. Jag skall köra den sen då, din diet. Men först skall jag köra soppan.
I mer än en vecka! Du har fan rätt, kör det liksom veckovis. Hah, och vad hjälper då liksom? Kan ju inte räkna med att bli brun om man är ute i solen 7 minuter om dagen. Kan inte räkna med att förlora vikt om man bantar 7 dagar varje kvartal. Lame.
Mexikansk afton väntas
Hoho!
Joråå, still standing. Även om det är lite vingligt just idag känns det. Fysiskt trött mer än mentalt trött.
Vill gärna skylla på massor av saker, men kan endast skylla på soppan. Tror jag ? Jag vet inte. Min kära vännina som jag talade med igår sa att hon tyckte det var en idiotdiet (jo, som om jag inte visste om det redan) Hon tror inte det kommer fungera, och vips - så blev jag taggad igen att fortsätta. Jag försöker komma på hur många dieter jag har gått på här på ön. Det är säkerligen över snittet. Brukar sitta o googla dieter. Grejen är att jag vet att dem inte biter eller fungerar. Men jag tycker typ det är spännande att hålla på med dieter. Alltså det är vad som får mina dagar att gå runt liksom. Nä, nu lät det illa. Det är inte ens i närheten av den anledningen, men det är liksom gött. Spännande, att slava efter någonting. Nadja sa att det lät som om jag var in to lite S&M. Jag har inte en aning vad jag är in to, inte soppa efter detta antar jag iallafall.
Men jag tycker inte det är jobbigt, jag gör inte det. Igår kändes det sådär att trycka bananer och mjölk vilket jag nog inte gjort sedan jag var 2 år eller något. Men det gick fint. Intressant kostblandning. Idag är det Fredag, och jag och mina "riddare" (jaaaa... nu måste jag fortsätta kalla dem så) Anna & My, skall käka tacos hos mig. Gött ju!
Därför kommer jag idag göra en fuling och vända på två dagar med dieten:
Idag skall jag egentligen äta: 6 tomater och 280-340 gram nötkött. Försök dricka minst 8 glas vatten under dagen + soppa så mycket du vill.
Men kommer ta dag 6, och imorgon äta dag 5 mål. Dvs dagens mål.
Så idag kommer jag att äta: Så mycket nötkött och grönsaker du vill + soppa.
Då vi skall ha mexikansk afton och käka Tacos som har varit inplanerat i ca 6 veckor..
Jag vet att man inte borde göra så, eftersom det enligt samtliga personer som inte dumförklarar dieten, är uträknat precis vad man skall förtära vilken dag. Men jag vet inte. Känns OK ändå. Är ju samma kalorier jag får i mig, fast jag får nog i mig lite mer imorgon, då jag tänker käka cremefresh och salsa. Fan vad jag ser fram emot köttfärsen idag.
Yum yum yum !
Gud, detta känns som om det mer o mer liknar Kissies blogg. Gör klart för er vad jag gör, vad jag skall äta, hur mycket kalorier det är i bla bla bla.. Nu gäller det att skärpa mig - eller att börja addera lite *hihi*, *soo sara like* *typiskt mig*, skall hem till min hemliga pojkvän "C" *tsss*.
Skall se vilken väg jag väljer. Återkommer.
Stina-Lee.
Fick ett rum på G first Hotell mitt i Stan, en fotosession med bloggarna och sedan skjuts till platsen där det stod hundra och åter hundratals cosmopolitans uppradade i hela salen. Limousiner och taxis trängdes på utsidan och vi blev fotograferade och fick säga våra namn framför en stor bakgrund med sponsorer.
Vi satte oss på våra platser i Biosalongen med våra Cosmos och fick våra stora kassar med Goodiebags. Smink, Underklääder, Acessoarer, Produkter, Parfymer etc. etc.
Filmen började och det var en succé.
Det jag skulle komma till var att Stina-lee var med, en stor bloggare som jag inte sett hört något från sedan den tiden. Hon var ett virrvarr av känslor, hybris och trender. Champagne, Champagne. Bloggade om Mode och livsstil. Sen skaffade hon barn, hund och hela kittet. That's about it. Nu på morgonen snubblade jag över henne igen. Något år senare. Bloggar nu om foto och illustration. Stina-lee.
Och hon ser ut att må bra. Vad skönt.
God morgon.
Soup it up!
Igår började jag på Soppdieten. Jag är taggad. Inte såvärst mycket för resultaten, utan mer för att göra själva grejen. Skönt på något sätt. Man skall väl egentligen inte dricka kaffe eller Colalight heller.. men.. jag tummar lite. Tummar.. det gör jag på det mesta i livet. Tummar på det, tummar på det, men det är okej, jaja gör så då, men om jag kanske bara skall, det spelar ingen roll om.. Suck. Tumsara. Det är jag det.
Man skall alltså käka detta i 7 dagar - eller då sålänge man vill. Ja, kanske inte i 24 månader, men ja ni hajjar. Dock så ger det ju inte så mycket effekt på längre sikt kan ja tänka mig. 5 KG per vecka beräknas man tappa. (4-7 KG står det, så jag höftade till med 5 KG.. tummade till) Vilket måste vara bluff o båg, men kul att testa iallafall. Så igår gjorde jag storkok (om det nu kan kallas så när det gäller soppa) och det bästa är - man får äta precis hur mycket man vill. Hurra.
Här har ni receptet om ni vill kicka igång. Men no promises.
Soppan:
6 stora lökar
1 medelstort kålhuvud
4 morötter
1 selleristjälk
2 burkar konserverade tomater (800 gr)
2 gröna paprikor
kryddor
Detta är inte mina ord, det står så i receptet jag fått alltså:
Dela grönsakerna i bitar. Täck dem med vatten och koka i en timme. Tillsätt soja om du vill.Du ska äta denna soppa så mycket som möjligt, alltid när du känner dig hungrig. Denna soppa ger inte kalorier, ju mer du äter ju mer går du ner i vikt.
Dag 1: All slags frukt (ej bananer) + soppa så mycket du vill.
Dag 2: Grönsaker (försök undvika spannmål, ärtor och bönor) + soppa så mycket du vill.
Dag 3: Grönsaker och frukt (ej bananer och potatis) + soppa så mycket du vill.
Dag 4: 5-8 bananer och 5-9 glas lättmjölk + soppa så mycket du vill.
Dag 5: 6 tomater och 280-340 gram nötkött. Försök dricka minst 8 glas vatten under dagen + soppa så mycket du vill.
Dag 6: Så mycket nötkött och grönsaker du vill + soppa.
Dag 7: Ris, grönsaker, saft (osockrad), the eller kaffe + soppa så mycket du vill.
Börja om från början.
Gooood luuuuck eller! ?
Miss Esteban Karlsson
Ni ser vad jag ser hoppas jag. Mr Demián Bichir som spelar Esteban i Weeds. H-o-l-y L-o-r-d. Eat me!
Lätt en av topp 3. Hört att Mexikanare är inne 2011. Yöm yöm!
Days made of gold
Åh! Hittar nu massor av gamla bilder från förra året. Första bilderna är på vår Hej och välkommen Sara - Hejdå och Adjö Madde - kvällen
Andra bilderna är på när jag och Linn köpte blinkande glasögon på ölfestivalen vilket inte var det billigaste inköpet. OJ, vad vi använde dem efter det. Eller?
Tredje bilderna är på när vi åkte på Festival på i Sao Vincente, tältning och fest.
Och en bild är på mig och Linn på terassen på jobbet första dagarna när jag kommit tillbaka.
Oj oj vad jag tänker mycket på dessa tider nu. Mest helatiden som ni kanske märkt. Hamnat i någon sentimental svacka och tänker på allt det fina vi hade (har, men inte tillsammans för tillfället) och på stämningen mellan oss.
Underbart. Kim & Robin som var med, och kim som var gravid och fin! Nu var det ett år sedan och här sitter man, vissa är kvar: Sara.S, Oskar och Linus, Emma, Dan, Patrik vissa har åkt - Madde, Jonas, Kim, Linn, Kim, Robin och vissa har kommit till - Niklas.L (igen), Pontus, Erik, Erik, Marcus, Markus, Marcus, Anna.T, Jesper, Lucas, Micaela, Robin, Elisabeth, Emil och vissa hann komma in, innan jag hann komma tillbaka - Anna, My, Carl, Jens, Daniel och Simon. Fast nu har dessvärre Simon farit hem.
Days made of gold ! 
Hjärta!
Helgen part: 2
Fick göra en konstpaus kände jag. Sol ute så jag och Möller gick en promenad o drack lite öl. Det är ju ändå Söndag menar jag. Nåväl.
Talade med Linn i fredags kväll, och ni vet ju alla hur sentimental jag blir efter en flaska vin, och man talar minnen med någon man tycker mycket om. Joodå. Jonas Johansson, min gamle vän (fortfarande vän alltså, men börjar bli rätt gammal) var där o hälsade på Kim & Linn, och jag bytte några ord med honom också. Vi har ju inte talats vid sedan i December när han åkte från ön. När han får telefonen så börjar jag asgarva, och han börjar asgarva och sedan så kändes det som om jag nyss talat med honom. Han sa att han saknade oss, och det klart han gör det. Linn saknar oss också, och det klart hon gör det. Jag saknar dem alla. Kim, Linn, Jonas och Madde. Fina tider. Ännu finare tider när vi hade Sandra med oss också. Haha. Guud vad länge sedan det var. Måste fan ses snart igen nu.
Tänkt mycket mycket på Linn och de andra nu det senaste. Jisses vad jag saknar de tiderna. Men dessa tider jag är i nu är ju helt fantastiska på ett annat sätt, men man saknar ju alltid det som var, om det var bra, och det var det fanimej.
Lyckades komma över gamla bilder som jag lade upp på bloggen förra året vid denna tiden, då jag kom ner på semester. "Semester".. mm tjena.
Jag & Linnsan. Jag shleten som vanligt, o Sporty piffig som vanligt.
Dreamteam. Fina jävla tider med mycket skratt. Vi höll i rodret.
Kimpan & Jonas. Goa killar, shnygga killar. 
ÅH. Tur att min alzheimers inte gått så långt att jag inte minns allt jävla galenskap vi hittat på. Alla skämt, och skratt och fan vad bra vi har haft det.
Linn vet jag ju att vi skall ses nu när vi kommer hem, och hoppas hoppas Madde kommer med också.
Jonas och jag avslutade samtalet i Fredags kväll med det vi vet, något jag är helt säker på.
Vi kommer ses igen, det spelar inte någon roll när, eller vart. Vi vet att vi ses igen och det kommer bli exakt lika bra som det var när vi sågs sist.
Good good friends.
Helg part: 1
Hey hey hey. Ligger i soffan med en filt och tar det lugnt. Greys Anatomy går på TV, eller Anatomia de Grey som det heter här. Fint väder i solen men kallt i skuggan. Jag orkar inte riktigt förflytta mig till poolen. Igår vanade jag - hör och häpna - vid 15 tiden. Jag har aldrig annars vaknat så sent, det är ju heelt sjukt. Men det kanske inte är så märkligt vid närmare eftertanke om man tänker på fredagen.
Jag och Emil sitter och dricker upp varsinn flaska rött på balkongen efter jobbet, lyssnar på musik o tittar på ut den magiska utsikten. Sen vid 20-tiden skall jag till Emma på tjejfest. Vilket var supertrevligt. Jag, Anna. T, Emma och My. Seen drog vi till FX (skräll) och ringde tillbaka killarna som hade lämnat i väntan på oss. Det börjar med att My skall sätta sig på stolen, som sitter väldigt nära trappstegen ner till den nedre terrassen, och my åker ner för dessa trappsteg, och hamnar liksom sittande, fast med ryggen mot golvet på stolen. Precis som liggande stolen. Jag och Emma missade själva akten, men ser my sitta helt korrekt på stolen, fast den ligger ned. Vilket fick mig att besöka damrummet, för att jag skrattade så mycket, och emma kunde inte ens snacka med my när jag var tillaka, för att hon skrattade så mycket. My skämdes, och vips så hade hon en stund senare 3 drinkar framför sig. Satan vad drinkar vi drack, och jag dricker ju bara Gin & Tonic i vanliga fall, men det kanske jag gjorde nu också iof.. cant remember. Men det roliga var att de kom ut med tuber, alltså aliminuimtuber, skitsnygga silvriga, med drinkar i. Som man fick hälla upp i glasen, eller dricka ur tuben då.. Emil däckade tidigt, och jag skickade hem honom, senare så trillade jag, pga oansvarligt alkoholintag och sen måste jag ha smitit hem. Det sista jag minns är verkligen att jag föll, och sen.. nada mais. Inget alls. Vaknar hemma sen.
Jag antar att jag måste ha liftat hem, eller fått skjuts på något sätt iallafall, som är gratis för jag hade inte tagit ut pengar, eller hade lösa pengar i plånboken. Märkligt.
Gjorde INGENTING igår. Inget alls. Första gången jag gick utanför dörren. vad vid 20-tiden på kvällen. Sprang på My, Linus och innan Mackan och Robin, men jag var knappt talförd så det var inte så mycket att hämta här. Det märkliga är.. att såå full jag var i fredags, så borde jag ju bli lite bakfull tycker man? Men inte det minsta inte något, inte ett skvatt, jag var trött men mådde perfekt. Idag också, och mina baksmällor kommer ju 2 dagar efter.
