Give me more time to do, and less time to think.
Du är en rastlös själ hör jag ofta människor säga till mig.
Ja, det stämmer. Jag är en rastlös själ. Efter 19 år i Sverige, efter 18 månader på Madeira och efter ca 3 veckor tillbaka ännu en gång i Sverige håller jag på att få fnatt. Jag läser, målar, tänker, läser, målar, tänker, läser, traskar runt på stan i Göteborg och köper smink, kläder, sätter i löshår, dricker oerhörda mängder kaffe, målar, tänker, läser, målar, tänker, läser.
Vart skall jag åka nu då? Vad skall jag göra nu? När blir man nöjd med ett ställe? När känner man ett lugn i själen?
Vart är stället jag kommer bli lycklig på? Och vem kommer jag bli lycklig med? Behöver jag någon att bli lycklig med? Jag kan ju vara lycklig ensam. Att leva med en annan person kommer kanske inte göra min framtid lyckligare, att leva själv kanske får mig att vara minst lika lycklig? Skall jag åka tillbaka till Portugal? Skall jag ge Sverige en chans? Skall jag satsa på ett annat land? Jag måste göra något snart, för annars plockar jag ned skylten. Jag skall ju skriva min bok, men när skall jag börja? Imorgon. Tror jag, om inte något annat kommer ivägen som jag känner mer för just då ... Som vanligt Sara.
Många frågor, som alltid.
Och jag är fortfarande en rastlös själ. Men hade jag inte vart det, så hade jag ju nöjt mig med det lilla i livet. Ett jobb som jag inte utvecklas som människa inom, en vänskapskrets som inte utökas och ett liv som alltid har en grå skugga över sig. Jag gillar inte rutiner och vardagen. Jag måste få något att hända, för annars känns livet meningslöst. Jag måste sluta fundera på livet i den utstreckning jag faktiskt gör. Jag kommer inte heller få veta vad som händer när jag dör. Och jag vet att jag lever förmycket i nuet.
Det är inte negativt att vara en rastlös själ. Men det är negativt att inte veta vart man har sin själ alls.
A sucker for romance
Jag har idag gått upp och ned för Göteborgs härliga, slaskiga och vidunderliga gator, 5:e dagen i rad.
Jag älskar det. Jag ser folk som går hand i hand, folk som kysser varandra, som kramas och som tittar djuuuupt in i ögonen på varandra. Sedan ÄNTLIGEN så händer det. En pojkvän öppnar en dörr, går igenom och släpper dörren på sin flickvän, som såklart skriker till och undrade varför han inte kunde hålla upp dörren för henne också. Hon kan ju fortsätta undra. Men jag vet: - Romantiken är död.
Det jag undrar dock är, exakt när dog den? Och vad var det som fick den att dö ut?
Här hålls inga dörrar upp längre, här är ingen som lämnar fina små post-it, eller skickar kärleksbrev, ingen som ger sin kavaj till en när kvällen kommer, och inte en jävel som skickar blommor längre. Vad var det som hände? Är det så att männen (äntligen) känner att kvinnor är så starka och inte behöver sådant sass? Är det som om de känner att de inte längre skickar blommor till kvinnor, utan mer till män, med kvinnliga former? Vi kan själva hålla upp dörren, och behöver ingen man till att göra det. Vi behöver inga blommor, för om vi vill ha blommor, så står de på köksbordet redan. Och vem behöver kärleksbrev?
Om ni män, tänker så. Så är det dags att tänka om.
Jag kräver att Romantiken återinförs i samhället. Jag kräver att få blommor på allahjärtansdag, och inte bara då, utan lite närsom. Jag kräver att du man, rättar till din manlighet, kammar dig och skriver ett jävla brev till din kvinna där du säger hur mycket du älskar henne (om du nu gör det, går bra att skriva utan att mena annars) och säger hur fantastisk hon är.
Jag vill ha levande ljus när jag kommer hem, jag vill att du har tappat upp ett bad, jag vill att du bjuder på middag, överraskar med champagne, en picknick i parken, en termos och mys i en snödriva. Vadfan som helst.
Men Kicka igång det nu. Romantiken är så underbar.
Jag trodde aldrig att jag var en sucker for romance innan. Jag trodde jag var en stone hard cold bitch, som tyckte det var fjantigt med ljus, och att om man skall ligga, så skall man ligga utan mysmusik, och rökelser. Jag ville inte ha några blommor, jag ville ha hårt sex, utan mys och utan romantik.
Men aj aj aj vad fel jag hade.
Jag Ä L S K A R romantik.
Jag vill ha blommor, och ljus, och små lappar, och fin musik och champagne.
Jag vill att han ger mig något som får honom att tänka på mig, jag vill att han skickar ett sms och skriver att jag är hans, och att han är min. Och jag vill att alla kvinnor skall ha det såhär. Det är så det ÄR. Ni män tjänar mer pengar än vi, även om vi lever på 2000-talet. Vilket är sjukt nog, och det är ett sjukt system detta, men det fattade jag redan när någon sa att man jobbar 5 dagar i veckan, och är endast ledig 2 (!!) Sjukt.
SÅ. Om ni nu tjänar mer, så skall ni ju kunna lägga mer pengar på saker också, ellerhur?
Helt logiskt. Så Män. Köp henne något fint, gör något mysigt, något hon uppskattar, eller bara som får henne att le. För detta har gått förlångt. Romantiken KAN inte bara dö ut sådär. Den är alldeles för fin för det.
Åh, jag behöver mer romantik i mitt liv.
Send me some flowers please.
FUCKIN' GREAT
Ikväll tar jag mitt liv.
Jag har antagligen lyckats att överföra 30 tusen spänn till någon annans konto.
Min kusin pajjade precis min Digipass så jag inte kommer åt banken över internet.
Och bankjävelns kundtjänst har 40 stycken i kö.
Vi ses på andra sidan.
Jag har antagligen lyckats att överföra 30 tusen spänn till någon annans konto.
Min kusin pajjade precis min Digipass så jag inte kommer åt banken över internet.
Och bankjävelns kundtjänst har 40 stycken i kö.
Vi ses på andra sidan.
Villig.. Någon ?
HALLÅELLER ?!
Vad händer? Jag är så groteskt uttråkad. Jag har inte en aning om vad jag skall göra. Jag ligger här i lägenheten och gör N a d a. Skulle egentligen baka Scones till Amanda men jag känner inte längre för att gå ut och köpa ingredienser då det krävs, minst 4 strokes, 2-3 infarkter och iallfall 70, 80 benbrott om jag skall ta mig ned till Willy's i detta vädret.
..... Fortfarande lika uttråkad.
..... Jag behöver något som kan uppehålla mig.
..... Någon som kan fördriva min tid.
Är inte det samhällets plikt att roa mig? Är inte det samhällets plikt att vi unga människor skall få ha något att göra och inte bara ha dödstråkigt? De kan ju inte slå upp en stad, eller by och sen inte ha saker att göra. Skulle de inte kunna erbjuda paketlösningar via post, som man kan beställa & få snabb leverans på när det krisar? Tillexempel:
30 st roliga historier.
1 st Rubikskub
40 meter garn (om man skulle bli sugen på att virka)
Färgpennor och papper
10 Filmer
En bunt med korsord
3 män som är villiga att göra vad som helst. (Och då ingår en garanti på att du inte har utnyttjat dem och ditt samvete är rent)
Det hade ju varit HELT perfekt.
Eller.. kommer jag vara tvungen att spela ut mitt sista kort.......
......Skaffa BARN!
Barn är egentligen den perfekta lösningen.
De gör så att jag kommmer vara road ständigt över deras konversationer och beteenden.
De kommer uppehålla mig, varje vaken sekund och kräva min fulla uppmärksamhet.
Och De kommer defenitivt fördriva min tid i sisådär 20 år... För att sedan fördriva 20 år till när de blivit vuxna med frågor som gällde dig när du var 20. Sen när de blir 30 ställer de frågor om saker som gällde dig när du var 30, och så håller det på. Det tar aldrig slut. Dina barn kommer sakta men säkert att ta ditt liv. Men det gör ju ingenting. För du kommer ha så fullt upp med dina barn, så du kommer inte märka det. Där har vi den sanna Uttråknings förstörelsen. Barn. Det är en genialisk idé och jag skulle nog vilja ha ett par nu tack.
.... Villig ?
.... Någon ?
Jag är väldigt uttråkad nu nämligen.... Så just precis NU hade passat mig perfekt om du kom över och fick det överstökat.
... Nähä.
... Inte det heller nej....
1 st Rubikskub
40 meter garn (om man skulle bli sugen på att virka)
Färgpennor och papper
10 Filmer
En bunt med korsord
3 män som är villiga att göra vad som helst. (Och då ingår en garanti på att du inte har utnyttjat dem och ditt samvete är rent)
Det hade ju varit HELT perfekt.
Eller.. kommer jag vara tvungen att spela ut mitt sista kort.......
......Skaffa BARN!
Barn är egentligen den perfekta lösningen.
De gör så att jag kommmer vara road ständigt över deras konversationer och beteenden.
De kommer uppehålla mig, varje vaken sekund och kräva min fulla uppmärksamhet.
Och De kommer defenitivt fördriva min tid i sisådär 20 år... För att sedan fördriva 20 år till när de blivit vuxna med frågor som gällde dig när du var 20. Sen när de blir 30 ställer de frågor om saker som gällde dig när du var 30, och så håller det på. Det tar aldrig slut. Dina barn kommer sakta men säkert att ta ditt liv. Men det gör ju ingenting. För du kommer ha så fullt upp med dina barn, så du kommer inte märka det. Där har vi den sanna Uttråknings förstörelsen. Barn. Det är en genialisk idé och jag skulle nog vilja ha ett par nu tack.
.... Villig ?
.... Någon ?
Jag är väldigt uttråkad nu nämligen.... Så just precis NU hade passat mig perfekt om du kom över och fick det överstökat.
... Nähä.
... Inte det heller nej....
Sara Sixx
Torsdagen.
Ned och käka frukost och fixa uvalet till Metro Fashion nästa vecka på Condeco. Säga hej till alla Nattklubbschefer, bartendrar och Aveny folk som kommer in för en Take Away och tjingar på Berg. Dra till Beond Retro och TopShop för att hitta något till Amandas Premiär på ETT idag, där hon skall DJ:a. Mycket begåvad på det är hon måste jag säga. Upp till gamla lägenheten slänga av påsar och allt annat tillbehör. Ner till gamla lägenheten och stressstäda inför visningen imorgon och plocka fram outfit till Amanda. Upp till nya lägenheten, och kolla på när A stressar halvt ihjäl sig. Vilket jag inte trodde var möjligt för henne, då hon är tidernas värsta Tidsoptimist. Värre än mig. Jag lovar. För henne kan det ta 12 minuter att sätta upp en toffs, eller 23 minuter att öppna en dörr.
Imorgon kommer Mia och Emelie in till mig i stan. Josse hade tydligen redan anländt, och Karin skulle komma in på Lördag. Så hela gänget plus Sandra, Jennie och Amanda skall träffas upp på ett glas vin (vatten) och kanske ta något att äta (shake). Lookin' forward.
Orkade klicka mig igenom 21 sidor på Google med bilder på Kat Von D & Nikki Sixx tillsammans. Oerhört Motbjudande.
Holy fuck vad snygg han är. Han är fan allt som handlar om sexuell dragningskraft. Jag känner att det inte finns någon annan i hea världen som jag hellre skulle vilja ligga med. Helt ärligt. Och så är han 50 också (vilket man inte kan tro) så hans erfarenheter måste ju fan vara skyhöga. Fattar ni vad han gjort? Det finns ingenting som Nikki INTE gjort. Åååh! Och som om det inte vore nog så har han ju hookat up med Kat Von D, som typ är jordens snyggaste brudjävel också. Gratulerar, verkligen ! Jag är så jävla avundsjuk. Jag skulle fan kunna göra vad som helst för att få Nikki, VADFANSOMHELST. Jag får väl helt enkelt ringa up look-a-liken "Nikki" och gänga han då. Det lär ju vara så nära jag någonsin kommer att komma den riktiga Nikki Sixx. Men Euroshoppers tvål var lika bra som Nivea va?
Näe, om man skulle ta o ringa ett samtal nu då...
Man får ju nöja sig med det näst bästa, tills man får det bästa.
Ha en fabulös kväll Damer & Herrar.
Kiss n' hugs.
2010 är Helylle killens år.
Här sitter jag i Amanda Berg's, bloggdrottningen, modegurun och en fantastisk vän lägenhet i Göteborg. S.J.Ä.L.V.
'
Undrar om man skulle ta och ringa....
Undrar ni varför jag sitter själv? Ja, det skall jag allt ta och förklara.
Jag skall börja med att tacka Pulverdieten för att jag sitter själv här, men såklart är det inte bara pulverdieten som är den enda boven här, jag vill också tacka dess medbrottsling Ej existerande ryggrad för att jag aldrig följde med Amanda ut igår. Tanken var inte ens att vi skulle ut, men där Amanda är, där händer det grejer och där det händer grejer är det garanterat ett enormt alkoholflöde. Så Sara Karlsson erkänner sina svagaste punkter officiellt, och säger att hon kommer inte kunna motstå alkohol om hon går ut. För ett glas blir aldrig ett glas i Göteborg, det har jag sedan lääänge lärt mig. Och eftersom jag faktiskt skall köra denna jävla pulergrejen, och faktiskt har bestämt mig, så skall jag inte dricka någon alkohol. HUR gärna jag än vill. Jag var oerhört oerhöört nära att bryta pulverschemat igår kväll och köra Sushi & vin istället. Men icke sa nicke. När Amanda skickade kort på vinglas, så skickade jag kort på Shakes. Må starkaste psyke vinna. Jag skíckade nämligen ut Fröken Berg igår kväll, för att besöka alla happenings som hon lovat att dyka upp på. Hon kände sig väl inte helt hundra med att gå ut utan mig, men jag känner att det är faktiskt helt okej att göra det för jag har själv valt pulvret, och jag har defenitivlt min svaga motståndskraft till alkohol. Så där har ni mig nu sittandes i lägenheten, fortfarande.
För min A-Baby hittade en man igår informerade hon mig om vid 03:24 tiden. Inte mig emot kan jag känna. När Amanda säger att hon skall ta bussen som går vid 00, 01 hem så låtsas man iallafall att man tror henne och nickar och ler. Jag tror hon själv är övertygad om att hon kommer ta den bussen. Så det är ingenting med att hon bara säger att hon skall, för hon SKALL ta den bussen. Det är bara att hon inte vet om att hon inte kommer göra det än. Hon är nämligen precis, på pricken likadan som mig. Och jag är alltid, alltid helt hundra på att jag kommer ta 00-bussen hem. Händer sällan vill jag lova.
Igår hände såklart det sjukaste ever.
Jag traskade in i Nordstan från sidodörren som är minimal och som inte används sådär jätteflitigt av Göteborgs invånare. Jag skulle till H&M och ville inte ha något motstånd så jag valde den vägen, tar upp telefonen för att ringa en uttråkad Oskar, och går rakt in i en människa. Människan är systerbarn till mannen jag hade ett 1,5 års långt förhållande med i hemlighet och när systerbarnet fick reda på att jag legat med hans morbror ett tag, så blev han ju inte sådär överlycklig, då hans syster var min bästa vän och jag råkat missa att berätta detta för henne. Så givetvis givetvis, så springer jag rakt in i honom, alltså FYSISKT krockar med honom. Tack gode gud att jag har färgat mitt hår mökt och hade solglasögon. För jag kollade upp på honom, glodde, svalde, glodde, svalde och pinnade därifrån.
Jag besökte H&M och blev snabbt av med minnet av mitt nyligen traumatiska möte.
Köpte ett par svincoola shades (jag börjar säga shades nu när jag har ett par svincoola shades) Amanda sa att jag ser ut som en filmstjärna, vilket jag tyker är totaly awesome. Själv ser jag mig som någon rockstjärna, för brillorna är fan enorma. Jag har sedan jag börjat läsa mötley's bok blivit head over heels besatt i Nikki Sixx. Vilken jävla skabbig, sluskig, drogberoende, kvinnoförnedrande, idiot. Och jag faller som vanligt TOTALT för det. Jag tror alltid jag kan ändra dem. Jag faller för dem, alla likadana. Tatuerade, med forna eller pågående drogproblem, som är helt sjukt råa. Alltid samma killar, ständigt och jämt. Jag dras till dem, och de dras till mig. Så är det. Det är därför jag nu skall skaffa en helylle kille. En söt liten kille, med rutiga tröjor, glasögon, vars mamma är hans bästa vän. Japp, honom skall jag ha. För nu räcker det med Hårda killar som suttit inne.
I år är det helylle killens år.
'
Hum... Nikki Sixx. Jag höll ju på ett tag med en kille som faktiskt såg ut som Nikki Sixx. Problemet var ju att Han trodde han faktiskt VAR Nikki Sixx också. Blev lite konstig stämning när han ville att man skulle kalla honom Nikki och inte hans vanliga namn. Undrar vad det nu var förresten. Uppenbarligen kallade jag honom endast Nikki. Vad säger det om mig kan man ju fråga sig såhär i efterhand ?
Undrar om man skulle ta och ringa....
Nej justdet, Helylle kille var det ja.
Men en kaffe kan ju aldrig skada...
Starwars, Kusiner och total utmattning.
06:27 VÄCKTE KUSINERNA OSS IMORSE. Har glömt säga tack för gästvänligheten.
Kom till stan igår. Äntligeeeen. Men, min kusin tjatade så mycket på oss att komma in till dem så vi struntade i stan (!) Vet, svik mot alla affärer som jag inte besökt sedan i September, men jag känner att det är okej. För jag är barnvakt till de två sötaste barnen i historien, åtminstonde var de det igår. Idag.. är det lite jobbigare. Jag och syrran får gå i skift för att passa upp på barnen. Wilhelm 4, som spelar data och TV spel, och Axel snart 2, som mest tjatar om Pippi, zappar på TV:n och säger att allt är hans och att han heter et vi heter. Ropar Fina: Saaaraaa, så svarar jag. Axel kollar nedlåtande på mig och säger: NÄHÄ! Jag ÄR Sara. Jag är Sara, jagärsarajagärsarajagärsara. Sen får man ge med sig helt enkelt. Han ÄR sara, och allt jag håller i är hans. Men han är lite listig också. Han påminner lite om mig måste jag säga.
Igår så satt han bredvid mig i soffan, i lugn och ro. Han sneglade p åmig, och jag tänkte inte mer på det. Sen... så hittade han min svaga punkt. Det vill säga att kittlas. Han sneglar, och hoppar på mig och sätter sig på mig, gräver ned händerna i halsen på mig och börjar kittlas. Efter ca 30 minuter så blir det lite tröttsamt då jag kippar efter andan men kan ju inte slänga bort honom, för han är jui så liten så liten. Men så jävla listig.
Han vet EXAKT när han skall hoppa på mig, såfort jag har släppt koncentrationen från honom och lagt den på något annat så passar han på. Jag är enormt imopnerad av den talang denna kille bär på. Han kommer bli ett geni.
Jag skall ta mig till Vara idag för att träffa Pärlan, men det ser inte ut som om det kommer bli så himla lätt, då tågen är inställda. Får ingen info på datorn, och att ringa till tidpunkten är helt lönlöst. Jag får helt enkelt ta mig bort till Centralen för att kolla vad som sker. Åh.. Göteborg. Jag blir verkligen innerligt lyckliig när jag anländer till denna staden. Göteborg är nog mitt kall i livet, eller kanske L.A. Men man får ju börja i små skalor.
Näe, nu skall Wille ha datorn för att slaviskt tvinga mig kolla på när han spelar Cross och Skateboard spel.
Igår spelade jag starwars.. och det var faktiskt ganska kul. Usch, jag måste härifrån det ser jag ju.
Adjö på er. Have a nice Onsdag.
Kom till stan igår. Äntligeeeen. Men, min kusin tjatade så mycket på oss att komma in till dem så vi struntade i stan (!) Vet, svik mot alla affärer som jag inte besökt sedan i September, men jag känner att det är okej. För jag är barnvakt till de två sötaste barnen i historien, åtminstonde var de det igår. Idag.. är det lite jobbigare. Jag och syrran får gå i skift för att passa upp på barnen. Wilhelm 4, som spelar data och TV spel, och Axel snart 2, som mest tjatar om Pippi, zappar på TV:n och säger att allt är hans och att han heter et vi heter. Ropar Fina: Saaaraaa, så svarar jag. Axel kollar nedlåtande på mig och säger: NÄHÄ! Jag ÄR Sara. Jag är Sara, jagärsarajagärsarajagärsara. Sen får man ge med sig helt enkelt. Han ÄR sara, och allt jag håller i är hans. Men han är lite listig också. Han påminner lite om mig måste jag säga.
Igår så satt han bredvid mig i soffan, i lugn och ro. Han sneglade p åmig, och jag tänkte inte mer på det. Sen... så hittade han min svaga punkt. Det vill säga att kittlas. Han sneglar, och hoppar på mig och sätter sig på mig, gräver ned händerna i halsen på mig och börjar kittlas. Efter ca 30 minuter så blir det lite tröttsamt då jag kippar efter andan men kan ju inte slänga bort honom, för han är jui så liten så liten. Men så jävla listig.
Han vet EXAKT när han skall hoppa på mig, såfort jag har släppt koncentrationen från honom och lagt den på något annat så passar han på. Jag är enormt imopnerad av den talang denna kille bär på. Han kommer bli ett geni.
Jag skall ta mig till Vara idag för att träffa Pärlan, men det ser inte ut som om det kommer bli så himla lätt, då tågen är inställda. Får ingen info på datorn, och att ringa till tidpunkten är helt lönlöst. Jag får helt enkelt ta mig bort till Centralen för att kolla vad som sker. Åh.. Göteborg. Jag blir verkligen innerligt lyckliig när jag anländer till denna staden. Göteborg är nog mitt kall i livet, eller kanske L.A. Men man får ju börja i små skalor.
Näe, nu skall Wille ha datorn för att slaviskt tvinga mig kolla på när han spelar Cross och Skateboard spel.
Igår spelade jag starwars.. och det var faktiskt ganska kul. Usch, jag måste härifrån det ser jag ju.
Adjö på er. Have a nice Onsdag.
Oralsex, Idioter och Kärlek.
Jaha så var det Måndag igen då.
Jag åkte aldrig till stan igår, men skulle åka imorse egentligen. Men jag har legat totalt sömnlös inatt och tänkt på mitt liv, och vad jag har gjort och vad jag skall göra och särskilt på män.
Ja, alla män. Och jag ägnar vanligtvis inte en tanke åt män längre, men inatt så tänkte jag på dem så hjärnan snurrade.
Jag kom inatt att tänka på oralsex.
Att jag en gång gav mitt gamla KK en avsugning och att han sedan sa:
Du FÅR skölja munnen om du vill hjärtat.
Jag blev så jävla förbannad på honom så jag gav honom en örfil.
Vaddå FÅR skölja munnen? Klartsomfan jag får skölja munnen. Jag VALDE precis att suga av dig, jag valde att svälja dina framtida barn och nu känner du dig shysst och säger att jag FÅR skölja munnen? Vilken jävla idiot som säger en sådan sak?!?
Hade jag inte velat gå ned på dig, så hade jag väl förfan inte gjort det. Killar kan vara sådana idioter, och visst kanske detta bara var en gest att han skulle vara snäll och trodde att jag inte kände mig okej med att skölja munnen. Men vafan, det var ju inte direkt första gången jag gjorde det på honom. Men det var fan sista. Tack för tillåtelsen killen, men du kan ju glömma framtida avsugningar. Vilket han fick göra också, för jag gick inte ned på honom en endaste gång till efter det. Och kommer inte göra heller. Om inte han kan kontrollera vad som kommer ur hans mun, så skall han fan inte få ha min mun till någonting heller. Idiot.
Killar tror de är så jävla mäktiga, och som om vi tjejer känner oss tvingade till att ge dem njutning. Jag har aldrig känt mig tvingad. Jag har gjort det som jag velat, och har jag nu mot förmodan inte velat, så har jag ju inte gjort något heller. Efter dendär incidenten så var jag så jävla trött på killar i allmänhet.
Senare när jag blev tillsammans med en kille, så gick jag inte ned på honom en endaste gång. Som tur var att han inte kände att det var viktigt, han kände mer att det var viktigt att gå ner på mig sisådär några timmar om dagen. Ja, besatt kan man nog kalla det såhär i efterhand. Och jag var ju ganska nöjd.
Men som med allt så KAN ju dock bli lite förmycket av det goda, och tillslut fick jag sätta upp tidsgränser, för att jag började bli lite paranoid gällande hans behov, att stimulera mina behov.
Vid närmare eftertanke tror jag nog att han var lite sexberoende trots allt. Tanken slog mig aldrig då, men nu såhär i efterhand så kan han nog vart det. Vi gjorde ju ingenting annat än att ha sex, och vara instängda i hans lägenhet under flera dagar, och han gick inte ens till jobbet. Sedan mot kvällen drog vi i oss vin och gick ut en sväng med hans vänner, men han ville helatiden gå hem så det slutade med att vi alltid, hur mycket jag än försökte få honom att lugna sig - gick hem.
Haha. Åh. Män. Jag älskar män, men jag hatar mäns hjärnor. Det är fan inte mycket vett som rymms där i. Och det lilla som rymms, försvinner snabbt när fredagen anländer och vett byts ut mot öl eller om de vill ha sex.
Sen så är det dessa män som faktiskt ÄR vettiga. De männen som är mer än sina genitala delar och bara handlingar. Dessa männen är de som blivit mina närmaste vänner. För hittar man en, då kan man fan inte släppa honom. När jag hade som mest killkompisar, så låg jag nog med de flesta. Vi kunde prata, hitta på saker ihop, chilla, ha sex, laga mat, åka till stan, gå på bio. Det var så jävla perfekt. Det är SÅ en bra relation ser ut. Visst kan man ju ha manliga vänner som man inte ligger med också. Det går ju jättebra. För vissa har man aldrig ens haft en tanke på att ligga med, och om tanken sedan kilats in mellan två hjärnceller, så har den släppt och flygt vidare lika snabbt igen. Men då skall det ju vara besvarat. Ingen skall vilja ligga, man skall bara vilja umgås och kramas men aldrig ligga. Fyfan vad jobbigt om man nu är den som vill ligga. Och tro mig, jag har varit den som velat ligga men inte fått det. Har nog aldrig varit så labil i en annans sällskap som då. Men nu när det gått ett tag, och vi fortfarande inte legat, så känner jag att det kanske var det bästa vi gjort. Det kanske var ett bra beslut, ett smart beslut. Jag tvivlar på det, men man vet ju aldrig.
Sedan kommer man till dem som man inte visste att man ville ligga med. De personerna som man träffar varjedag, hänger med, och har uppriktigt roligt med. Som man antagligen tänkt tanken på att ligga med både 2 och 3 gånger.. om dagen, men som man inte ens besvärat sig att antyda det för. Man är så jävla bra vänner, man har det så sjukt bra ändå, och även om jag inte tror, eller har vart med om att sex skadar en vänskapsrelation så finns det alltid någonting som gnager och säger att man borde låtabli, för tänk om det är så i detta fallet. Då är det fan inte värt att pajja relationen för att man ville ligga liksom. Sedan lägger ni er i samma säng, och funderar och funderar på om ni inte skall ligga ändå. Fast du vet inte om det är besvarat. Tänk om han skulle säga nej? Varför skulle han säga nej? Är han för rädd om vår vänskap? Det slutar med att ni inte ligger, för att ni somnar.
Men att ni sedan kan snacka om det och får reda på att båda ville, båda tänkte på det, men ingen visste hur den andra skulle reagera om förslaget kom. Jag tycker egentligen att sådantdär är mesigt. Jag är egentligen inte den som låterbli att fråga, och folk behöver aldrig ens fråga mig, för det har vart rätt uppenbart. Men nu så vet jag inte. Jag har nog ändrats under min tid i Portugal. Jag är äcklad av one-night's, att ligga med en kille jag inte känner. Det är inte riktigt min spelplan längre. Ligger jag, så ligger jag nu med folk jag legat med förut, eller folk som jag känner. Eller folk som känner folk som känner folk som jag sedan kan tänkas ligga med.
Tanken slog mig också inatt att jag har bara legat med EN kille, som jag bryr mig om. EN kille som jag har haft känslor för, och en kille som jag faktiskt valt att endast ligga med. Vet inte om det är bra eller dåligt. Bra för att jag inte är den som blir head over heels kär i varje kille som går på bussen, och dåligt för att jag inte vet om jag är kapabel till att känna känslor så lätt. Fast när rätt kille kommer in i ens liv, så vet man. Man kanske inte tycker killen är sådär jävla trevlig eller rolig som man hade hoppats, man kanske inte ens hade kollat på killen i vanliga fall för han ser inte ut som någon du någonsin skulle kunna tänka dig att vara med. Någon som ser väldigt annorlunda ut mot de du vart med innan, en som har annan humor, en som tycker, tänker och resonerar på ett annat sätt. Någon som kan få dig att bli totalt galen av ilska, på en sekund och som du skulle kunna kräkas över för att du är så trött på honom. Jag tror det alltid blir de killarna i slutet. De som du aldrig någonsin trodde från början, men som man likförbannat gifter sig men iallafall. Jga frågar mig fortfarande varför mina föräldrar gifte sig. De är varandras motsatser. Men i år är det 21 år som äkta makar.
Det jag försöker säga är att jag tror kärleken är blind. Nej jag tror inte. Jag är övertygad. För när man träffar någon som man vänder sig från direkt, för att det inte är din typ. Men när du sedan lär känna personen, skrattar åt honom, och märker att han faktiskt gör dig riktigt glad. Oavsett hur han ser ut, eller om han har intensiva humörsvängningar eller mother issues. Det spelar liksom ingen roll längre, för han är uppriktigt den vackraste människan du någonsin har träffat. På utsidan och insidan.
Jag vet inte mycket om Kärlek. Men Det är kärlek. Det vet jag att det är.
Jag åkte aldrig till stan igår, men skulle åka imorse egentligen. Men jag har legat totalt sömnlös inatt och tänkt på mitt liv, och vad jag har gjort och vad jag skall göra och särskilt på män.
Ja, alla män. Och jag ägnar vanligtvis inte en tanke åt män längre, men inatt så tänkte jag på dem så hjärnan snurrade.
Jag kom inatt att tänka på oralsex.
Att jag en gång gav mitt gamla KK en avsugning och att han sedan sa:
Du FÅR skölja munnen om du vill hjärtat.
Jag blev så jävla förbannad på honom så jag gav honom en örfil.
Vaddå FÅR skölja munnen? Klartsomfan jag får skölja munnen. Jag VALDE precis att suga av dig, jag valde att svälja dina framtida barn och nu känner du dig shysst och säger att jag FÅR skölja munnen? Vilken jävla idiot som säger en sådan sak?!?
Hade jag inte velat gå ned på dig, så hade jag väl förfan inte gjort det. Killar kan vara sådana idioter, och visst kanske detta bara var en gest att han skulle vara snäll och trodde att jag inte kände mig okej med att skölja munnen. Men vafan, det var ju inte direkt första gången jag gjorde det på honom. Men det var fan sista. Tack för tillåtelsen killen, men du kan ju glömma framtida avsugningar. Vilket han fick göra också, för jag gick inte ned på honom en endaste gång till efter det. Och kommer inte göra heller. Om inte han kan kontrollera vad som kommer ur hans mun, så skall han fan inte få ha min mun till någonting heller. Idiot.
Killar tror de är så jävla mäktiga, och som om vi tjejer känner oss tvingade till att ge dem njutning. Jag har aldrig känt mig tvingad. Jag har gjort det som jag velat, och har jag nu mot förmodan inte velat, så har jag ju inte gjort något heller. Efter dendär incidenten så var jag så jävla trött på killar i allmänhet.
Senare när jag blev tillsammans med en kille, så gick jag inte ned på honom en endaste gång. Som tur var att han inte kände att det var viktigt, han kände mer att det var viktigt att gå ner på mig sisådär några timmar om dagen. Ja, besatt kan man nog kalla det såhär i efterhand. Och jag var ju ganska nöjd.
Men som med allt så KAN ju dock bli lite förmycket av det goda, och tillslut fick jag sätta upp tidsgränser, för att jag började bli lite paranoid gällande hans behov, att stimulera mina behov.
Vid närmare eftertanke tror jag nog att han var lite sexberoende trots allt. Tanken slog mig aldrig då, men nu såhär i efterhand så kan han nog vart det. Vi gjorde ju ingenting annat än att ha sex, och vara instängda i hans lägenhet under flera dagar, och han gick inte ens till jobbet. Sedan mot kvällen drog vi i oss vin och gick ut en sväng med hans vänner, men han ville helatiden gå hem så det slutade med att vi alltid, hur mycket jag än försökte få honom att lugna sig - gick hem.
Haha. Åh. Män. Jag älskar män, men jag hatar mäns hjärnor. Det är fan inte mycket vett som rymms där i. Och det lilla som rymms, försvinner snabbt när fredagen anländer och vett byts ut mot öl eller om de vill ha sex.
Sen så är det dessa män som faktiskt ÄR vettiga. De männen som är mer än sina genitala delar och bara handlingar. Dessa männen är de som blivit mina närmaste vänner. För hittar man en, då kan man fan inte släppa honom. När jag hade som mest killkompisar, så låg jag nog med de flesta. Vi kunde prata, hitta på saker ihop, chilla, ha sex, laga mat, åka till stan, gå på bio. Det var så jävla perfekt. Det är SÅ en bra relation ser ut. Visst kan man ju ha manliga vänner som man inte ligger med också. Det går ju jättebra. För vissa har man aldrig ens haft en tanke på att ligga med, och om tanken sedan kilats in mellan två hjärnceller, så har den släppt och flygt vidare lika snabbt igen. Men då skall det ju vara besvarat. Ingen skall vilja ligga, man skall bara vilja umgås och kramas men aldrig ligga. Fyfan vad jobbigt om man nu är den som vill ligga. Och tro mig, jag har varit den som velat ligga men inte fått det. Har nog aldrig varit så labil i en annans sällskap som då. Men nu när det gått ett tag, och vi fortfarande inte legat, så känner jag att det kanske var det bästa vi gjort. Det kanske var ett bra beslut, ett smart beslut. Jag tvivlar på det, men man vet ju aldrig.
Sedan kommer man till dem som man inte visste att man ville ligga med. De personerna som man träffar varjedag, hänger med, och har uppriktigt roligt med. Som man antagligen tänkt tanken på att ligga med både 2 och 3 gånger.. om dagen, men som man inte ens besvärat sig att antyda det för. Man är så jävla bra vänner, man har det så sjukt bra ändå, och även om jag inte tror, eller har vart med om att sex skadar en vänskapsrelation så finns det alltid någonting som gnager och säger att man borde låtabli, för tänk om det är så i detta fallet. Då är det fan inte värt att pajja relationen för att man ville ligga liksom. Sedan lägger ni er i samma säng, och funderar och funderar på om ni inte skall ligga ändå. Fast du vet inte om det är besvarat. Tänk om han skulle säga nej? Varför skulle han säga nej? Är han för rädd om vår vänskap? Det slutar med att ni inte ligger, för att ni somnar.
Men att ni sedan kan snacka om det och får reda på att båda ville, båda tänkte på det, men ingen visste hur den andra skulle reagera om förslaget kom. Jag tycker egentligen att sådantdär är mesigt. Jag är egentligen inte den som låterbli att fråga, och folk behöver aldrig ens fråga mig, för det har vart rätt uppenbart. Men nu så vet jag inte. Jag har nog ändrats under min tid i Portugal. Jag är äcklad av one-night's, att ligga med en kille jag inte känner. Det är inte riktigt min spelplan längre. Ligger jag, så ligger jag nu med folk jag legat med förut, eller folk som jag känner. Eller folk som känner folk som känner folk som jag sedan kan tänkas ligga med.
Tanken slog mig också inatt att jag har bara legat med EN kille, som jag bryr mig om. EN kille som jag har haft känslor för, och en kille som jag faktiskt valt att endast ligga med. Vet inte om det är bra eller dåligt. Bra för att jag inte är den som blir head over heels kär i varje kille som går på bussen, och dåligt för att jag inte vet om jag är kapabel till att känna känslor så lätt. Fast när rätt kille kommer in i ens liv, så vet man. Man kanske inte tycker killen är sådär jävla trevlig eller rolig som man hade hoppats, man kanske inte ens hade kollat på killen i vanliga fall för han ser inte ut som någon du någonsin skulle kunna tänka dig att vara med. Någon som ser väldigt annorlunda ut mot de du vart med innan, en som har annan humor, en som tycker, tänker och resonerar på ett annat sätt. Någon som kan få dig att bli totalt galen av ilska, på en sekund och som du skulle kunna kräkas över för att du är så trött på honom. Jag tror det alltid blir de killarna i slutet. De som du aldrig någonsin trodde från början, men som man likförbannat gifter sig men iallafall. Jga frågar mig fortfarande varför mina föräldrar gifte sig. De är varandras motsatser. Men i år är det 21 år som äkta makar.
Det jag försöker säga är att jag tror kärleken är blind. Nej jag tror inte. Jag är övertygad. För när man träffar någon som man vänder sig från direkt, för att det inte är din typ. Men när du sedan lär känna personen, skrattar åt honom, och märker att han faktiskt gör dig riktigt glad. Oavsett hur han ser ut, eller om han har intensiva humörsvängningar eller mother issues. Det spelar liksom ingen roll längre, för han är uppriktigt den vackraste människan du någonsin har träffat. På utsidan och insidan.
Jag vet inte mycket om Kärlek. Men Det är kärlek. Det vet jag att det är.
Kollektivtrafik = Panik
God morgon, eller god förmiddag antar jag att det är.
Här skall ni förresten få se min vän Emelies reaktion när hon blir lurad, och vi sedan överraskar henne med att jag är hemma. Jag ahde pratat med henne någon timme innan, och då trodde hon ju såklart jag var på madeira då hon ringde till mitt Madeira nummer. Kolla in videon på ett psykbryt här.
4:e dagen med pulverspya och jag försöker att dra ut på det då jag inte vill dricka det längre. Jag är ju inte sugen på mat, men jag är fan inte sugen på pulver heller. Näru. Men nu skall det tydligen vara aslätt säger den lilla katalogen som berättar hur dagarna kan vara. Jojo. Man vill ju inte ens dricka skiten. Man vill ju förihelvete inte stoppa i sig någonting. Hade man inte ätstöringar innan, så får man det bergis nu iallafall. Och jag som hade Bullemi Light innan. Jag äter och äter och äter, men jag spyr aldrig. Undrar hur mina symtom kommer förändras nu efter pulversörjan. Hur som haver så blev mina veckoplaner förändrade under ett ögonblick.
Min moster behöver hjälp med Barnen, då de är sjuka och föräldrarna inte kan stanan hemma längre.
Jag som älskar mina kusiner ovillkorligt, och inte träffat dem sedan september är jätteglad över att få passa dem.
Problemet är bara:
1. Alla tåg är typ stoppade. 2. Jag har lovat Pernilla att komma till Vara i veckan. 3. Busskort, hur funkar det nuförtiden ? 4. Ähm nämnde jag att alla tåg är stoppade? 5. Hur kommer jag då till Göteborg?
Jag skall isåfall ta med mig min bakfulla lillasyster till Göteborg idag, för att imorgon och Tisdag passa barnen, och sedan åka till Vara på Onsdag och träffa min Pärla Pernilla och sedan tillbaka till Göteborg på Fredag för att passa ungarna det datumet som var planerat från början fast med min mor istället, för att sedan möta upp Maria som kommer in till stan, och shoppa med henne, och sen dra med henne till Kusinerna för att fortsätta passa dem. Undertiden skall jag hinna träffa en handfull människor i stan, som jag lovat träffa sedan jag kom hem, men problemet är att jag går på pulvershakes och inte kommer kunna socialäta eller dricka med dem och de kommer tycka det är svintrist, även om jag nu faktiskt inte bryr mig om att jag inte ens tuggar längre. Sen så kommer vi till det Stora problemet. Det stavas kollektivtrafik. Jag älskar spårvagnar, men vafanihelvete är det att åka runt på bussar o tåg med massa knarkare, snoriga ungar och gamla sura gubbar. Nejtack. Övertalning att föräldrar skall köra 15 mil, och släppa av mig har nu satts i rullning. Går knappt att köra på vägarna, men bearbetning pågår.
Nu skall jag ta en Shake, eller jag MÅSTE ta en shake annars förskjuts allting och jag måste ta 2 stycken ganska nära inpå varandra. Och det är inte kul, då jag måste hålla den första under kontroll i magsäcken samtidigt som jag dricker den andra. Sounds fun ha?
Solen skiner på 2 meter snö på utsidan och det är fantastiskt vackert.
Ha det så fint mina vänner.
SJK
Här skall ni förresten få se min vän Emelies reaktion när hon blir lurad, och vi sedan överraskar henne med att jag är hemma. Jag ahde pratat med henne någon timme innan, och då trodde hon ju såklart jag var på madeira då hon ringde till mitt Madeira nummer. Kolla in videon på ett psykbryt här.
4:e dagen med pulverspya och jag försöker att dra ut på det då jag inte vill dricka det längre. Jag är ju inte sugen på mat, men jag är fan inte sugen på pulver heller. Näru. Men nu skall det tydligen vara aslätt säger den lilla katalogen som berättar hur dagarna kan vara. Jojo. Man vill ju inte ens dricka skiten. Man vill ju förihelvete inte stoppa i sig någonting. Hade man inte ätstöringar innan, så får man det bergis nu iallafall. Och jag som hade Bullemi Light innan. Jag äter och äter och äter, men jag spyr aldrig. Undrar hur mina symtom kommer förändras nu efter pulversörjan. Hur som haver så blev mina veckoplaner förändrade under ett ögonblick.
Min moster behöver hjälp med Barnen, då de är sjuka och föräldrarna inte kan stanan hemma längre.
Jag som älskar mina kusiner ovillkorligt, och inte träffat dem sedan september är jätteglad över att få passa dem.
Problemet är bara:
1. Alla tåg är typ stoppade. 2. Jag har lovat Pernilla att komma till Vara i veckan. 3. Busskort, hur funkar det nuförtiden ? 4. Ähm nämnde jag att alla tåg är stoppade? 5. Hur kommer jag då till Göteborg?
Jag skall isåfall ta med mig min bakfulla lillasyster till Göteborg idag, för att imorgon och Tisdag passa barnen, och sedan åka till Vara på Onsdag och träffa min Pärla Pernilla och sedan tillbaka till Göteborg på Fredag för att passa ungarna det datumet som var planerat från början fast med min mor istället, för att sedan möta upp Maria som kommer in till stan, och shoppa med henne, och sen dra med henne till Kusinerna för att fortsätta passa dem. Undertiden skall jag hinna träffa en handfull människor i stan, som jag lovat träffa sedan jag kom hem, men problemet är att jag går på pulvershakes och inte kommer kunna socialäta eller dricka med dem och de kommer tycka det är svintrist, även om jag nu faktiskt inte bryr mig om att jag inte ens tuggar längre. Sen så kommer vi till det Stora problemet. Det stavas kollektivtrafik. Jag älskar spårvagnar, men vafanihelvete är det att åka runt på bussar o tåg med massa knarkare, snoriga ungar och gamla sura gubbar. Nejtack. Övertalning att föräldrar skall köra 15 mil, och släppa av mig har nu satts i rullning. Går knappt att köra på vägarna, men bearbetning pågår.
Nu skall jag ta en Shake, eller jag MÅSTE ta en shake annars förskjuts allting och jag måste ta 2 stycken ganska nära inpå varandra. Och det är inte kul, då jag måste hålla den första under kontroll i magsäcken samtidigt som jag dricker den andra. Sounds fun ha?
Solen skiner på 2 meter snö på utsidan och det är fantastiskt vackert.
Ha det så fint mina vänner.
SJK
Rehab is for Quitters
För er som jobbar på kontoret så har jag pratat med Mikaela, och ni skall komma till jobbet på Måndag, OM ni inte blivit kontaktade. Det är ju översvämmning på Correiros och allt är strömlöst, men ni skall komma in, om ni inte blir kontaktade innan.
Madeira. Jag höll på att få ett jävla freakout när jag fick veta vad som hänt där jag spenderat mina senaste 1,5 år. Jordskalv och översvämmingar. Allt är helt förstört och ett 30 tal personer har dött. Vårat kontor kommer man inte ens in i, då det är översvämmat på hela undervåningen. Shoppingcentren är översvämmade, och familjer har dött i deras hus då det är så jävla mycket stenras så de har blivit krossade. Jag har ringt runt till de flesta, och kollat så alla är okej. Alla säger att de är okej, och att de pratat med varandra. På aftonbladet står det att Sverige kontaktat alla fastboende på Madeira, vilket är ren och total bullshit. Då ingen har blivit kontaktad. Inte ens av våra chefer på kontoret, vilket får mig att bli så jävla förbannad. Hur som haver, så är det viktigaste att alla är okej. Tur att våra företagslägenheter är placerade så högt upp att inte något vatten kommer åt dem. De flesta vägarna är floder, och det är tydligen bilar överallt som är inslungade i affärer och byggander, och jag har sett bilder från utanför vårt kontor. Och det är fan kaos. Gud vad jag blir utflippad när sådant händer. Man är så jävla handikappad. Man kan inte göra ett skit. Haiti och Thailand i all ära, men när det händer en själv, och människor som man älskar. Då är det på riktigt liksom. Tack gode gud att ingen blev drabbad. Jag känner ju att det är tur att jag inte var där, att jag några dagar innan faktiskt flyttade hem till Sverige igen, men det hade kännts bättre om jag var där. Med mina vänner, och människor jag bryr mig om och älskar. Nåväl det kanske inte är så farligt iallafall. Man får ju alltid höra det värsta liksom.
3:e dagen i mitt nya Pulverliv.
Det är inte så jävla jobbigt, men festligt är det fan inte.
Har haft massa folk här som käkat buffé och som druckit massa vin och öl heeeela kvällen.
Jag själv har suttit med och druckit vatten och tagit snus, efter snus, efter snus. Nu skall gänget sova över här också, som om det inte var straff nog att se de käka sjukligt god mat, och dricka.... V I N. Nej, nu skall de sova här med alla sina barn och vänner och sen skall alla mötas i Karlssons kök till morgonen och äta massa god frukost tillsammans. Fucking fantastic. Tack Mamma och pappa för stöttningen!
Mamma som förresten skulle börja på detta samtidigt som mig, och var anledningen till att jag började för att hon behövde "stöttning" har inte ens börjat. Tack ännu en gång morsan.
Det är ju inte bara på Madeira man inte kan ta sig någonstans nu. Det gäller ju även Svearike. Pappa fastnade med bilen på vår gata idag, och sedan fastnade ett par till. Tur att man har hygglo grannar iallafall. Otur att man har giriga tonårs systrar som absolut skall ha ut sin pappa till systemet för att hon skall på maskerad idag. Bortskämda jävel. Vi kan inte använda vår ytterdörr då det är 1,5 meter snö som täcker den. Och gatorna är enkelriktade, då det inte finns någonstans att lägga snön, så vägarna blir så smala och ja... enkelriktade. Visste ni förresten att det finns en lag som säger att ingenting som legat på marken får slängas i havet (förutom strandade valar och sälar då förmodar jag), så snön får de inte slänga ner i havet, vilket annars hade vart en utmärkt lösning. Men jag undrar bara hur de tänker där... då snön någon gång FÖRHOPPNINGSVIS försvinner och kommer då rinna ned i havshelvetet i vilket fall som helst ?!?. Undrar om de grundade lagen efter att ha sett över Sveriges alkoholkonsumtion och insåg att det finns risk för att en berusad kille slänger en annan berusad kille i havet, efter att de legat på marken ett tag.
Nu sitter det 3 stycken ungar i brorsans rum och spelar XBOX och sjunger till Lady Gaga. Jag skulle SÅJÄVLAGÄRNA vilja joina dem (vad som helst känner jag just nu). Men jag har inte tillgång till 4 liter sprit. Och även om jag haft, så kan jag inte dra i mig det, då jag valt att försätta mig i psykisk obalanserad hälsa genom att dricka PULVER i några veckor. Undrar hur länge jag skall hålla på med skiten. Känns som en evighet redan.
AHA, Nu kom Rednex på också. THATS IT. Nu pluggar jag fanimej i öronpropparna och går och lägger mig.
Hur FAN kan folk klaga på Rehab? Där FINNS det ju inte ens sprit i närheten. Här kan jag sträcka ut en arm och greppa en öl. Rehab är fanimej en jävla barnlek. Testa att vara insnöad på en fest med litervis av vin, då kan vi börja snacka abstinens och dödslängtan.
Rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket....
Madeira. Jag höll på att få ett jävla freakout när jag fick veta vad som hänt där jag spenderat mina senaste 1,5 år. Jordskalv och översvämmingar. Allt är helt förstört och ett 30 tal personer har dött. Vårat kontor kommer man inte ens in i, då det är översvämmat på hela undervåningen. Shoppingcentren är översvämmade, och familjer har dött i deras hus då det är så jävla mycket stenras så de har blivit krossade. Jag har ringt runt till de flesta, och kollat så alla är okej. Alla säger att de är okej, och att de pratat med varandra. På aftonbladet står det att Sverige kontaktat alla fastboende på Madeira, vilket är ren och total bullshit. Då ingen har blivit kontaktad. Inte ens av våra chefer på kontoret, vilket får mig att bli så jävla förbannad. Hur som haver, så är det viktigaste att alla är okej. Tur att våra företagslägenheter är placerade så högt upp att inte något vatten kommer åt dem. De flesta vägarna är floder, och det är tydligen bilar överallt som är inslungade i affärer och byggander, och jag har sett bilder från utanför vårt kontor. Och det är fan kaos. Gud vad jag blir utflippad när sådant händer. Man är så jävla handikappad. Man kan inte göra ett skit. Haiti och Thailand i all ära, men när det händer en själv, och människor som man älskar. Då är det på riktigt liksom. Tack gode gud att ingen blev drabbad. Jag känner ju att det är tur att jag inte var där, att jag några dagar innan faktiskt flyttade hem till Sverige igen, men det hade kännts bättre om jag var där. Med mina vänner, och människor jag bryr mig om och älskar. Nåväl det kanske inte är så farligt iallafall. Man får ju alltid höra det värsta liksom.
3:e dagen i mitt nya Pulverliv.
Det är inte så jävla jobbigt, men festligt är det fan inte.
Har haft massa folk här som käkat buffé och som druckit massa vin och öl heeeela kvällen.
Jag själv har suttit med och druckit vatten och tagit snus, efter snus, efter snus. Nu skall gänget sova över här också, som om det inte var straff nog att se de käka sjukligt god mat, och dricka.... V I N. Nej, nu skall de sova här med alla sina barn och vänner och sen skall alla mötas i Karlssons kök till morgonen och äta massa god frukost tillsammans. Fucking fantastic. Tack Mamma och pappa för stöttningen!
Mamma som förresten skulle börja på detta samtidigt som mig, och var anledningen till att jag började för att hon behövde "stöttning" har inte ens börjat. Tack ännu en gång morsan.
Det är ju inte bara på Madeira man inte kan ta sig någonstans nu. Det gäller ju även Svearike. Pappa fastnade med bilen på vår gata idag, och sedan fastnade ett par till. Tur att man har hygglo grannar iallafall. Otur att man har giriga tonårs systrar som absolut skall ha ut sin pappa till systemet för att hon skall på maskerad idag. Bortskämda jävel. Vi kan inte använda vår ytterdörr då det är 1,5 meter snö som täcker den. Och gatorna är enkelriktade, då det inte finns någonstans att lägga snön, så vägarna blir så smala och ja... enkelriktade. Visste ni förresten att det finns en lag som säger att ingenting som legat på marken får slängas i havet (förutom strandade valar och sälar då förmodar jag), så snön får de inte slänga ner i havet, vilket annars hade vart en utmärkt lösning. Men jag undrar bara hur de tänker där... då snön någon gång FÖRHOPPNINGSVIS försvinner och kommer då rinna ned i havshelvetet i vilket fall som helst ?!?. Undrar om de grundade lagen efter att ha sett över Sveriges alkoholkonsumtion och insåg att det finns risk för att en berusad kille slänger en annan berusad kille i havet, efter att de legat på marken ett tag.
Nu sitter det 3 stycken ungar i brorsans rum och spelar XBOX och sjunger till Lady Gaga. Jag skulle SÅJÄVLAGÄRNA vilja joina dem (vad som helst känner jag just nu). Men jag har inte tillgång till 4 liter sprit. Och även om jag haft, så kan jag inte dra i mig det, då jag valt att försätta mig i psykisk obalanserad hälsa genom att dricka PULVER i några veckor. Undrar hur länge jag skall hålla på med skiten. Känns som en evighet redan.
AHA, Nu kom Rednex på också. THATS IT. Nu pluggar jag fanimej i öronpropparna och går och lägger mig.
Hur FAN kan folk klaga på Rehab? Där FINNS det ju inte ens sprit i närheten. Här kan jag sträcka ut en arm och greppa en öl. Rehab är fanimej en jävla barnlek. Testa att vara insnöad på en fest med litervis av vin, då kan vi börja snacka abstinens och dödslängtan.
Rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket, rör inte vindunkarna i köket....
Min sista nyktra fredag.
Nu har det gått någon timme.
Och jag är SÅ jävla trött på eländet. Inte bara på att dricka pulver. Jag är enooormt trött också, fysiskt trött. Ligger i sängen och bara halvdör känns det som. Läser, sover, läser, sover. Orkar knappt svara i telefonen. Och då mina kära vänner, är det fanimej illa.
Vad hade jag gjort om jag varit i en sådanhär svacka i vanliga fall? Jo, jag hade druckit ett glas vin eller två.
Min första nyktra fredag i all ära. Men också min sista nyktra fredag.
Och jag är SÅ jävla trött på eländet. Inte bara på att dricka pulver. Jag är enooormt trött också, fysiskt trött. Ligger i sängen och bara halvdör känns det som. Läser, sover, läser, sover. Orkar knappt svara i telefonen. Och då mina kära vänner, är det fanimej illa.
Vad hade jag gjort om jag varit i en sådanhär svacka i vanliga fall? Jo, jag hade druckit ett glas vin eller två.
Min första nyktra fredag i all ära. Men också min sista nyktra fredag.
Jag har också kommit fram till att jag är så jäävla trött på vissa saker i mitt liv. Som att vara en Pussy tillexempel. Nej okej, ni kanske inte har sett mig som någon pussy och jag har inte heller själv sett mig som någon pussy. Men ärligt talat i många månader, så har jag varit en riktig jävla pussy. Och jag blir så arg på mig själv, för jag kunde skitit i vad jag kände och bara gjort sådant som inte spelade någon roll. Vad fan spelar det tillexempel för roll NU vad jag kände då?
Det hände ju inget, jag blev bara knäpp och ledsen ändå och det ända jag känner nu när jag är tillbaka i Sverige är att jag är besviken på mig själv, och jag ångrar att jag lät mina känslor stoppa mig från saker jag skulle gjort.
Jag ångrar inte att jag lyssnade på mitt hjärta, det skall man ALDRIG göra. Men jag ångrar att jag inte fattade vad jag höll på med förrän långt, långt senare när jag insåg att jag gått miste om saker som jag hade älskat att göra. Just för att jag blev knäpp och för att jag blev kär. Kärlek är en bra sak alltså. Men ibland så kommer den in lite fel i ens liv. Den kanske borde kommit tidigare, eller mycket, mycket senare. Man skall vara glad att man fick känna hur det kändes. Han hindrade mig aldrig någonsin, det var bara jag själv.
Min fantastiska vän Jacque sa en gång: Du måste få ditt hjärta krossat Sara, du har aldrig fått det. Så jag chansade. Och det fick jag. Men Inte av honom, men av mig själv.
Just för att det blev så, det var aldrig, aldrig hans fel. Det fanns ju framför mig helatiden att det kanske inte var besvarat på samma sätt som jag kände. Men jag är över det, det var ett tag sedan och jag går vidare. Men jag går vidare med någonting som kanske är ännu bättre. En riktigt jävla bra vän som jag nog älskar mer än jag skulle kunna älska honom som någonting annat.
Jag förlorade en kärlek, vann honom som vän istället och lärde mig en jävla läxa.
Jag lägger ned kärleken nu för ett tag, det är ju en sak som är säker. Men vad gör allt om hundra år, som Medlyssnar-Jonas alltid säger. Och han har rätt. För vad fan gör detta om hundra år, eller om hundra sekunder egentligen?
Ha en utomordentligt trevlig fredag.
Nu skall jag ta en Shake och låtsas som om det skulle kunna vara något med jävligt hög alkoholhalt i.
S k å l !
Det hände ju inget, jag blev bara knäpp och ledsen ändå och det ända jag känner nu när jag är tillbaka i Sverige är att jag är besviken på mig själv, och jag ångrar att jag lät mina känslor stoppa mig från saker jag skulle gjort.
Jag ångrar inte att jag lyssnade på mitt hjärta, det skall man ALDRIG göra. Men jag ångrar att jag inte fattade vad jag höll på med förrän långt, långt senare när jag insåg att jag gått miste om saker som jag hade älskat att göra. Just för att jag blev knäpp och för att jag blev kär. Kärlek är en bra sak alltså. Men ibland så kommer den in lite fel i ens liv. Den kanske borde kommit tidigare, eller mycket, mycket senare. Man skall vara glad att man fick känna hur det kändes. Han hindrade mig aldrig någonsin, det var bara jag själv.
Min fantastiska vän Jacque sa en gång: Du måste få ditt hjärta krossat Sara, du har aldrig fått det. Så jag chansade. Och det fick jag. Men Inte av honom, men av mig själv.
Just för att det blev så, det var aldrig, aldrig hans fel. Det fanns ju framför mig helatiden att det kanske inte var besvarat på samma sätt som jag kände. Men jag är över det, det var ett tag sedan och jag går vidare. Men jag går vidare med någonting som kanske är ännu bättre. En riktigt jävla bra vän som jag nog älskar mer än jag skulle kunna älska honom som någonting annat.
Jag förlorade en kärlek, vann honom som vän istället och lärde mig en jävla läxa.
Jag lägger ned kärleken nu för ett tag, det är ju en sak som är säker. Men vad gör allt om hundra år, som Medlyssnar-Jonas alltid säger. Och han har rätt. För vad fan gör detta om hundra år, eller om hundra sekunder egentligen?
Ha en utomordentligt trevlig fredag.
Nu skall jag ta en Shake och låtsas som om det skulle kunna vara något med jävligt hög alkoholhalt i.
S k å l !
Min första nyktra fredag.
Här är förresten en bild på när Brorsan kuttade ett hakkors i gräset, pajjade kantklipparen och fick klippa resterande kanter av framsidans gräsmatta - med - en - SAX !
Blogginlägg om det finner ni här, för den som missat det.
Igår började jag och min mamma på pulver grejer. Man får dricka 3 om dagen och jag valde mina smaker väl.
Capuccino, vanilj och banan. Idag är det dag nummer 2, och jag började dagen med en Kakao. Och jag tycker fortfarande inte att det är jobbigt.. men det kanske man inte skall tycka när det bara gått 1 dag + 1 Morgon. Förresten så har jag kommit på varför det inte är jobbigt. Man får dricka hur mycket kaffe man vill. (Vet jag dock inte om man får, och jag tänker inte kolla upp det heller, med risk för svaret) Och eftersom Kaffe är någonting som får mitt liv att fortsätta gå, så är Kaffe det jag hade valt att få dricka utöver pulverspyan.
Hahaha. Nääääe. Jag driver med er. Jag hade självfallet valt vin.
Åh.. vin vin vin vin. Jag var så bedrövad över att jag inte kommer få dricka mer vin på en månad i onsdags, så det sista jag gjorde innan jag gick o lade mig var att halsa ett glas.
Mamma säger att det kallas alkoholism här i Kungsham, jag säger att det kallas för inskränkta jävlar
som inte vidgat sina vyer överhuvudtaget i deras liv.
Ord står mot ord. Pulver står mot vin.
Jag pratade med min vän Amanda igår efter att ha försäkrat henne om att mitt blodsocker är stabilt och att psykobitchen håller på att försvinna. Vi kom på att man egentligen skulle kunna Injicera vin, istället för att dricka det. Då passerar det ju inte magsäcken, och man kan få i sig vinet, även om man går på någon pulverdiet. Det går ju bara rätt ut i blodet! Det kan ju inte finnas något dåligt med det va? Jag lovade Amanda att ringa sjukvårdsupplysningen innan jag testade.
Inatt så var jag så jävla mesig. Jag låg och pratade i telefon och blev plötsligt livrädd för allting. Fick för mig att det var någon på vinden, och på altanen vilket jag alltid tror. Och jag sov... MED.LAMPAN.TÄND.
Herregud. Men nu har jag bestämt mig, pappa måste fixa larm. Eller har vi larm? Hum.. vet inte om vi har det faktiskt. Men tror inte det. Har för mig han sa något i stil med "... Skulle aldrig gå med er tvillingar när ni kommer insläntrande på nätterna eller morgonen i ett vagt nyktert tillstånd, eller när man hittar er på utsidan huset eller springer runt på altanen. Nej det går inte. Larmet går ju direkt då"
Dock så tror jag inte han är helt fel ute. Det stämmer. Jag har spenderat nätter i solstolen på utsidan, studsmattan eller i trappen upp till huset. Jag har tillochmed spenderat nätter i grannens häck. Men det var ju jävligt länge sedan (mamma du kan andas ut), och jag kommer aldrig någonsin bli så bedrövligt full igen...
Peppar, peppar
Capuccino, vanilj och banan. Idag är det dag nummer 2, och jag började dagen med en Kakao. Och jag tycker fortfarande inte att det är jobbigt.. men det kanske man inte skall tycka när det bara gått 1 dag + 1 Morgon. Förresten så har jag kommit på varför det inte är jobbigt. Man får dricka hur mycket kaffe man vill. (Vet jag dock inte om man får, och jag tänker inte kolla upp det heller, med risk för svaret) Och eftersom Kaffe är någonting som får mitt liv att fortsätta gå, så är Kaffe det jag hade valt att få dricka utöver pulverspyan.
Hahaha. Nääääe. Jag driver med er. Jag hade självfallet valt vin.
Åh.. vin vin vin vin. Jag var så bedrövad över att jag inte kommer få dricka mer vin på en månad i onsdags, så det sista jag gjorde innan jag gick o lade mig var att halsa ett glas.
Mamma säger att det kallas alkoholism här i Kungsham, jag säger att det kallas för inskränkta jävlar
som inte vidgat sina vyer överhuvudtaget i deras liv.
Ord står mot ord. Pulver står mot vin.
Jag pratade med min vän Amanda igår efter att ha försäkrat henne om att mitt blodsocker är stabilt och att psykobitchen håller på att försvinna. Vi kom på att man egentligen skulle kunna Injicera vin, istället för att dricka det. Då passerar det ju inte magsäcken, och man kan få i sig vinet, även om man går på någon pulverdiet. Det går ju bara rätt ut i blodet! Det kan ju inte finnas något dåligt med det va? Jag lovade Amanda att ringa sjukvårdsupplysningen innan jag testade.
Inatt så var jag så jävla mesig. Jag låg och pratade i telefon och blev plötsligt livrädd för allting. Fick för mig att det var någon på vinden, och på altanen vilket jag alltid tror. Och jag sov... MED.LAMPAN.TÄND.
Herregud. Men nu har jag bestämt mig, pappa måste fixa larm. Eller har vi larm? Hum.. vet inte om vi har det faktiskt. Men tror inte det. Har för mig han sa något i stil med "... Skulle aldrig gå med er tvillingar när ni kommer insläntrande på nätterna eller morgonen i ett vagt nyktert tillstånd, eller när man hittar er på utsidan huset eller springer runt på altanen. Nej det går inte. Larmet går ju direkt då"
Dock så tror jag inte han är helt fel ute. Det stämmer. Jag har spenderat nätter i solstolen på utsidan, studsmattan eller i trappen upp till huset. Jag har tillochmed spenderat nätter i grannens häck. Men det var ju jävligt länge sedan (mamma du kan andas ut), och jag kommer aldrig någonsin bli så bedrövligt full igen...
Peppar, peppar
Barnpassning & snöstorm
ÅH. Äntligen hemma efter en stressig dag.
Steg upp.
Drack kaffe.
Bloggade.
Duschade.
Hängde på Mammas jobb.
Emelie kom och fikade.
Men nu, så har jag varit och passat barn!
Eller a, de är rätt självgående. Det är väl våra... jag vet inte hur man skall förklara det. Mammas bästa vän, min gamla chef, lillasyrrans kompis... ptja.. det är typ våra Låtsaskusiner. De är inte våra kusiner, men de har typ alltid varit det. Så är det med det. Jag fick vara med Tilda och Meja och höra på hemska detaljer av Patricia som är 16 år om hennes och hennes kompisars sexliv. Sen kom Marina hem. Min gamla chef. Underbar människa. Jag älskar att vara med henne. Skööön. Vi kunde dock inte prata så mycket, då det fanns LITE för många öron i rummet.
Marina älskar skvaller, Sara älskar skvaller. Vilket utgör en magisk kombination av två munnar som pratar förmycket och fyra öron som inte kan få nog. Underbart !
Nu skall jag väl ta och ringa mina dagliga samtal under kvällen för att se så världen håller ihop, och att det inte är kris i någon ände. Gud förbarme.
Förresten! Det är snöstorm. Ca 40 cm snö. Iskallt. A n d I l o v e i t .
Hoppas bara det går över tills nästa vecka då jag beger mig till Vara .... Allt rimmar med Vara.
Sara den rara skall besöka Vara. Tappert försök.
Im tellin' you.
Fönstrena är täckta av snö, så man kan knappt se ut. Och det blir värre tydligen. Enligt pappa.
Men han älskar att driva med mig. Å andra sidan vem gör inte det ? Hade jag vart lite dummare så hade jag försökt själv. Eller smartare? Eller hur blir det nu?
Ha en trevlig kvääälll.
Pussochkram
Steg upp.
Drack kaffe.
Bloggade.
Duschade.
Hängde på Mammas jobb.
Emelie kom och fikade.
Men nu, så har jag varit och passat barn!
Eller a, de är rätt självgående. Det är väl våra... jag vet inte hur man skall förklara det. Mammas bästa vän, min gamla chef, lillasyrrans kompis... ptja.. det är typ våra Låtsaskusiner. De är inte våra kusiner, men de har typ alltid varit det. Så är det med det. Jag fick vara med Tilda och Meja och höra på hemska detaljer av Patricia som är 16 år om hennes och hennes kompisars sexliv. Sen kom Marina hem. Min gamla chef. Underbar människa. Jag älskar att vara med henne. Skööön. Vi kunde dock inte prata så mycket, då det fanns LITE för många öron i rummet.
Marina älskar skvaller, Sara älskar skvaller. Vilket utgör en magisk kombination av två munnar som pratar förmycket och fyra öron som inte kan få nog. Underbart !
Nu skall jag väl ta och ringa mina dagliga samtal under kvällen för att se så världen håller ihop, och att det inte är kris i någon ände. Gud förbarme.
Förresten! Det är snöstorm. Ca 40 cm snö. Iskallt. A n d I l o v e i t .
Hoppas bara det går över tills nästa vecka då jag beger mig till Vara .... Allt rimmar med Vara.
Sara den rara skall besöka Vara. Tappert försök.
Im tellin' you.
Fönstrena är täckta av snö, så man kan knappt se ut. Och det blir värre tydligen. Enligt pappa.
Men han älskar att driva med mig. Å andra sidan vem gör inte det ? Hade jag vart lite dummare så hade jag försökt själv. Eller smartare? Eller hur blir det nu?
Ha en trevlig kvääälll.
Pussochkram
Do you love a psyko?
Jag håller på att förvandlas till en riktig jävla Psykobitch.
Jag känner det. Jag ser tecknen mer och mer varjedag.
Igår så ringde jag min vän Amanda. Inget svar.
Jag skickar ett jävligt psykat meddelande till henne som gick ungefär:
"Ahmagad. Pick up the fuckin' phone brudjävel!!"
Amanda som suttit i möte fick lite panik och ringde upp mig snart därefter. Varav jag säger:
"Ah, ledsen men mitt blodsocker är så lågt nu, så jag pallar inte att prata med dig om massa saker vi får höras en annan dag. Hejråå"
Sen gick det typ tio minuter och jag fattade vad jag precis gjort.
Jag tvingade min vän att ringa mig, avbryta ett möte, för att sedan avvisa henne direkt.
Om jag inte orkar prata, så ringer man väl förihelvete inte?
OCH... Vaddå Blodsocker? Jag vet fan inte ens vad det är.
P s y k o b i t c h anyone?
Jag fick ju skicka ett meddelande och skrev att jag inte vet vad jag höll på med.
Amanda svarade att jag var sjuk i huvudet, alltid varit och det är därför hon älskar mig.
Vet inte om det borde vara ett oromoment att folk kan älska Psykon. Jag är iallafall nöjd.
Sedan så undrar jag när man skall bli inställd på att man är i Sverige.
Alltså, jag VET ju att jag är här. Om inte så KÄNNER jag det, då man inte kan gå ut om man vill behålla sitt ansikte. Jag tog upp H&M's hemsida nyss. Valde land.
Sedan satt jag och läste igenom det som stod, och vad det kostade i Euro. På Portugisiska.
Egentligen så kan man ganska mycket, men man tror inte det. Jag fastnade på en rad och funderade på varför de inte kunde ha det på Engelska. DÅ hände det. Istället för att fatta att jag självmant valt Portugal och inte Sverige eller England så får jag för mig att det är någonting att datorn bara VET att jag vart i Portugal under en tid och därför Automatiskt ställer om sig till Portugisiska. Jag funderade ett tag, och övervägde om det var mina fingeravtryck som reggades kanske? Det tog ett tag innan jag fattade att jag klickat på Portugal.
Ja jag säger ju det.
Jag har inte alla blommor i Buketten.
Påtala om det!!
MADDE.B, LINN & CHRISTINA! H&M Garden Collection 18:e Mars. Jag lovar, det är värt att flyga till Lisabon för. Vackert, Charmerande, förförande och så jävla snyggt! Prewiew [här].
Jag känner det. Jag ser tecknen mer och mer varjedag.
Igår så ringde jag min vän Amanda. Inget svar.
Jag skickar ett jävligt psykat meddelande till henne som gick ungefär:
"Ahmagad. Pick up the fuckin' phone brudjävel!!"
Amanda som suttit i möte fick lite panik och ringde upp mig snart därefter. Varav jag säger:
"Ah, ledsen men mitt blodsocker är så lågt nu, så jag pallar inte att prata med dig om massa saker vi får höras en annan dag. Hejråå"
Sen gick det typ tio minuter och jag fattade vad jag precis gjort.
Jag tvingade min vän att ringa mig, avbryta ett möte, för att sedan avvisa henne direkt.
Om jag inte orkar prata, så ringer man väl förihelvete inte?
OCH... Vaddå Blodsocker? Jag vet fan inte ens vad det är.
P s y k o b i t c h anyone?
Jag fick ju skicka ett meddelande och skrev att jag inte vet vad jag höll på med.
Amanda svarade att jag var sjuk i huvudet, alltid varit och det är därför hon älskar mig.
Vet inte om det borde vara ett oromoment att folk kan älska Psykon. Jag är iallafall nöjd.
Sedan så undrar jag när man skall bli inställd på att man är i Sverige.
Alltså, jag VET ju att jag är här. Om inte så KÄNNER jag det, då man inte kan gå ut om man vill behålla sitt ansikte. Jag tog upp H&M's hemsida nyss. Valde land.
Sedan satt jag och läste igenom det som stod, och vad det kostade i Euro. På Portugisiska.
Egentligen så kan man ganska mycket, men man tror inte det. Jag fastnade på en rad och funderade på varför de inte kunde ha det på Engelska. DÅ hände det. Istället för att fatta att jag självmant valt Portugal och inte Sverige eller England så får jag för mig att det är någonting att datorn bara VET att jag vart i Portugal under en tid och därför Automatiskt ställer om sig till Portugisiska. Jag funderade ett tag, och övervägde om det var mina fingeravtryck som reggades kanske? Det tog ett tag innan jag fattade att jag klickat på Portugal.
Ja jag säger ju det.
Jag har inte alla blommor i Buketten.
Påtala om det!!
MADDE.B, LINN & CHRISTINA! H&M Garden Collection 18:e Mars. Jag lovar, det är värt att flyga till Lisabon för. Vackert, Charmerande, förförande och så jävla snyggt! Prewiew [här].
My mothers Bitch.
Jag har inte en endaste dag sedan jag anlände till Sverige vaknat efter klockan 10 på morgonen. Inte ens på Söndagen som jag trodde skulle vara min sista dag i mitt liv. Nej, inte ens då.
Igår gick jag upp 07:15 och vet ni vad. Jag ställer ingen klocka. Jag vaknar oftast vid 08:30 tiden sätter på kaffe, läser en stund ur någon av mina böcker, sedan så går jag runt i huset och chillar lite, målar lite, pysslar lite, plockar lite, plockar ur och i diskmaskinen, igår gjorde jag mat så min familj kunde komma hem till och äta. Jag går ut med soporna, jag ringer lite samtal, jag bloggar lite och sedan när det blir eftermiddag så har jag åstadkommit en o annan promenad, ett besök hos min farfar eller något annat viktigt. Då kommer mina vänner upp på en fika, eller ett glas vin om det är lite senare. Jag klagar fakistkt inte. Det är Underbart.
Men idag. Så ringde min mamma när jag njöt av min Onsdag.
"Sara gumman. Diskmaskinen är klar"
OHMYGOD. Vilket jävla frispel jag fick. Kommer inte ens ihåg om jag skrek i luren eller om jag hann lägga på.
Jaha? Vad fan menar hon med det? Jag plockar ALLTID upp ur diskmaskinen när den är klar, jag plockar ALLTID ner i diskmaskinen. Jag tvättar ibland om jag råkar passera badrummet och jag gör ju inte detta för att någon tvingar mig, jag gör det för att jag tycker det är helt okej att göra det. Här om dagen när mina vanliga vänner kom upp på en eftermiddagsfika med mig o mamma, så stod jag o diskade o fixade medans de satt o pratade med mig vid köksbordet. Jag gillar det. Det spelar liksom ingen roll för mig. Jag glider ju bara runt här ändå och gör saker som jag vill göra. Men när hon ringde och sa det.. så gick det sakta upp för mig...
Igår gick jag upp 07:15 och vet ni vad. Jag ställer ingen klocka. Jag vaknar oftast vid 08:30 tiden sätter på kaffe, läser en stund ur någon av mina böcker, sedan så går jag runt i huset och chillar lite, målar lite, pysslar lite, plockar lite, plockar ur och i diskmaskinen, igår gjorde jag mat så min familj kunde komma hem till och äta. Jag går ut med soporna, jag ringer lite samtal, jag bloggar lite och sedan när det blir eftermiddag så har jag åstadkommit en o annan promenad, ett besök hos min farfar eller något annat viktigt. Då kommer mina vänner upp på en fika, eller ett glas vin om det är lite senare. Jag klagar fakistkt inte. Det är Underbart.
Men idag. Så ringde min mamma när jag njöt av min Onsdag.
"Sara gumman. Diskmaskinen är klar"
OHMYGOD. Vilket jävla frispel jag fick. Kommer inte ens ihåg om jag skrek i luren eller om jag hann lägga på.
Jaha? Vad fan menar hon med det? Jag plockar ALLTID upp ur diskmaskinen när den är klar, jag plockar ALLTID ner i diskmaskinen. Jag tvättar ibland om jag råkar passera badrummet och jag gör ju inte detta för att någon tvingar mig, jag gör det för att jag tycker det är helt okej att göra det. Här om dagen när mina vanliga vänner kom upp på en eftermiddagsfika med mig o mamma, så stod jag o diskade o fixade medans de satt o pratade med mig vid köksbordet. Jag gillar det. Det spelar liksom ingen roll för mig. Jag glider ju bara runt här ändå och gör saker som jag vill göra. Men när hon ringde och sa det.. så gick det sakta upp för mig...
JAG HAR BLIVIT MIN MAMMAS BITCH!
Jag gillar inte att vara någons Bitch, och defenitivt inte min mammas Bitch!
Jag undrar om hon anseer att det är hon som styr mig. Att det är hon som manipulerar mig till att göra dessa sakerna, men inte säger något om det? Hur gör hon? Hypnos? Skriver hon små lappar och ord som hon strategiskt placerar överallt där det står: Diskmaskinen. Ge katten mat. Hämta posten eller Dammsug lite. Så kanske jag omedvetet läser dem varje dag, och sedan automatiskt gör sakerna ?
Kanske hon lägger fram det på ett sådantdär listigt mamma-sätt och säger: Guuuuud vad jag älskar att tvätta. Om jag skulle välja vad som helst i hela världen, så hade jag gjort det varjedag. Då kanske heltplötsligt Sara's hjärna börjar registrera det som ett nöje, och väljer att slänga in en tvätt, istället för att göra något som hon egentligen ville göra?
Jag vet inte hur hon gör det, men nog är jag min mammas Bitch minsann.
Och vet ni vad, jag kan vara min mammas Bitch, för idag har jag kollat på lite skor på nätet som jag skall ha.
Och tänker inte betala själv. För vem är det som hjälper henne varje dag? Vem städar och hämtar posten?
Jaaamenjustejaaaa. Det var du ja Duktigaduktiga Sara. KLART du skall få massa nya skor.
Så.... jag bara undrar....
Who's the Bitch now ?
Gift dig med mig.
Efter att inte bott i Sverige, eller i mitt hus på 1,5 år så har ju en del saker försvunnit från mitt rum.
I princip allting. Men man skall väl inte klaga va? Jag har ju fått så mycket, mycket saker. Tex. alla tyngder som min bror lyfter, och hans skivstång. Jag har också fått ett o annat gosedjur som en lillasyster inte vill ha längre, samt all annan skit som resterande familjemedlemmar är trötta på. Men det har ju gått jämt ut, då de jämt och fint delat upp mina ägodelar i diverse rum och till den personen som ville ha dem. Kan se presenter jag fått av mina vänner i vardagsrummet, minnen som jag har samlat på mig som finns i Lillasyrrans rum och saker jag själv köpt i min broders rum. Gillar jag det? Inte alls. Gillar dem att jag tar tillbaka allting nu? Ännu mindre än att jag gillade att de tog det från första början. Jag tror att de tycker det är deras saker nämligen.
Hur som haver så spenderar jag min dag med att ta tillbaka alla mina saker, lyssna på U2 och läsa böckerna jag lånade igår på Biblioteket.
Politik & Klimatförändringar, Hur reklam påverkar människor och jämnställdheten i världen samt Mötley Crues biografi The Dirt, som äcklar mig så fruktansvärt mycket att jag får ta pauser för att behålla mitt psykiska lugn, och maten jag ätit. Fruktansvärt. Jag kommer nu att citera vad som står allra först i boken, förlåt om du råkar vara under 15 år och läser detta:
I princip allting. Men man skall väl inte klaga va? Jag har ju fått så mycket, mycket saker. Tex. alla tyngder som min bror lyfter, och hans skivstång. Jag har också fått ett o annat gosedjur som en lillasyster inte vill ha längre, samt all annan skit som resterande familjemedlemmar är trötta på. Men det har ju gått jämt ut, då de jämt och fint delat upp mina ägodelar i diverse rum och till den personen som ville ha dem. Kan se presenter jag fått av mina vänner i vardagsrummet, minnen som jag har samlat på mig som finns i Lillasyrrans rum och saker jag själv köpt i min broders rum. Gillar jag det? Inte alls. Gillar dem att jag tar tillbaka allting nu? Ännu mindre än att jag gillade att de tog det från första början. Jag tror att de tycker det är deras saker nämligen.
Hur som haver så spenderar jag min dag med att ta tillbaka alla mina saker, lyssna på U2 och läsa böckerna jag lånade igår på Biblioteket.
Politik & Klimatförändringar, Hur reklam påverkar människor och jämnställdheten i världen samt Mötley Crues biografi The Dirt, som äcklar mig så fruktansvärt mycket att jag får ta pauser för att behålla mitt psykiska lugn, och maten jag ätit. Fruktansvärt. Jag kommer nu att citera vad som står allra först i boken, förlåt om du råkar vara under 15 år och läser detta:
"... Och ha med sig massor av koks. Vi var vakna tre dygn i sträck, spelade musik och tyckte inte ens att vi jobbade hårt. Vince hade tejpat upp bilder ur porrtidningar på väggarna och det flöt en strid ström av tjejer ut och in genom studion, som blev knullade med mikrofoner i kontrollrummet, flaskor i köket och borstskaft i garderoben för vi började få svårt att komma på nya saker att göra med dem"
Så fruktansvärt jävla vidrigt. Har du ett svagt psyke så bör du inte läsa denna boken (Lilla Sara, don't do it. Du har inget svagt psyke alls, men dessa ord som framkommer i boken är ingenting för dina fina små ögon).
Den är intressant. Men fan inte hälsosam.
Hur som haver, jag började egentligen skriva nu för att jag skulle berätta vad jag nyss lyckades med när jag skulle sätta upp en rullgardin på mitt rum.
Jag drar ut två spikar, där min gamla rullgardin suttit och skall sedan spika in dem på två andra ställen, så den nya kan passa. Jag tappar båda spikarna i sängen vadklart, och där står jag och håller i rullgardinen. Får tillslut upp en spik på ett mycket skickligt sätt och överraskar mig själv i vighet. Sedan skall jag spika in den på rätt ställe, men kommer då åt gardinstången med hammaren, och den flyger rakt ned och placerar sig perfekt över mitt näsben och orsakar ett blodflöde från min näsa. Jag som bara blött näseblod en gång innan i mitt liv (jag skulle testa vad som hände om man bara åt ägg och kaviar i 2 veckor) får lite panik och måste ta mig ur sängen. Trampar på en förlängningssladd som jag lagt i sängen, och tappar balansen och tar emot väggen med min oblodiga hand som tur var. Så där står jag och lutar mig mot väggen 2 meter över golvet med ena handen, och håller den andra handen under näsan för att inte blöda ned hela rummet. Vilket jag lyckades med anyway. Inte nog med det, så anar jag att det är en stukning som har framkommit av fallet mot väggen.
Någon som är förvånad?
Min slutsats av händelsen är att jag måste bli gift snarast möjliga. Jag är helt enkelt inte kapabel till att fixa saker själv i hemmet. Så om det är någon som kan tänka sig att gifta sig, så är jag helt med på noterna, eller om ni har någon polare som är sugen. För nu börjar det bli kris här känner jag.
Den är intressant. Men fan inte hälsosam.
Hur som haver, jag började egentligen skriva nu för att jag skulle berätta vad jag nyss lyckades med när jag skulle sätta upp en rullgardin på mitt rum.
Jag drar ut två spikar, där min gamla rullgardin suttit och skall sedan spika in dem på två andra ställen, så den nya kan passa. Jag tappar båda spikarna i sängen vadklart, och där står jag och håller i rullgardinen. Får tillslut upp en spik på ett mycket skickligt sätt och överraskar mig själv i vighet. Sedan skall jag spika in den på rätt ställe, men kommer då åt gardinstången med hammaren, och den flyger rakt ned och placerar sig perfekt över mitt näsben och orsakar ett blodflöde från min näsa. Jag som bara blött näseblod en gång innan i mitt liv (jag skulle testa vad som hände om man bara åt ägg och kaviar i 2 veckor) får lite panik och måste ta mig ur sängen. Trampar på en förlängningssladd som jag lagt i sängen, och tappar balansen och tar emot väggen med min oblodiga hand som tur var. Så där står jag och lutar mig mot väggen 2 meter över golvet med ena handen, och håller den andra handen under näsan för att inte blöda ned hela rummet. Vilket jag lyckades med anyway. Inte nog med det, så anar jag att det är en stukning som har framkommit av fallet mot väggen.
Någon som är förvånad?
Min slutsats av händelsen är att jag måste bli gift snarast möjliga. Jag är helt enkelt inte kapabel till att fixa saker själv i hemmet. Så om det är någon som kan tänka sig att gifta sig, så är jag helt med på noterna, eller om ni har någon polare som är sugen. För nu börjar det bli kris här känner jag.
JAG DU ?
Rubber & Soul
Ser ni minusgraderna? Ser ni plusgraderna? Imorse när jag kom upp så såg det ut sådär. Det är varmare utomhus på Madeira än det är inne i mitt hus på morgonen. Brrr...
Ångesten är över, min baksmälla är över och min fruktansvärda avsky mot Kungshamn och dess befolkning är nu efter 48 timmar äntligen över. Eller a, lite mindre brutal iallafall.
Personen som jag terroriserat med SMS i lördags var lugn och fin. TUR att han känner mig såväl att han faktiskt kan rycka på axlarna när det är Lördagkväll för att han fattar att min hjärna nu bytt spår och satt kurs mot någonting helt annat och lämnat allt vad vett, moral och politisk korrekthet heter what so ever. Han visste också att han inte skulle skriva: "Du skall inte sms:a när du dricker Sara." För då visste han att han skulle få ett psykbryt tilllbaka som meddelande. Pheuw! Jag är jävligt nöjd över honom, sjukt stolt iallafall. Hur man kan vara så vettig när man får sådana sinnessjuka meddelanden från en allt annat än vettig brud? Hurra för en Sansad kille.
Kul också att jag fick ett meddelande av min vän som uppenbarligen också bar på lite Alla hjärtansdags ångest
"Skönt att läsa att vi är i exakt samma situation kära Sara! När kommer alkolåset fär mobilen egentligen?? Förhoppningsvis innan nästa års alla hjärtans..."
HAHAHA. Ganska roligt. Där sitter vi i olika städer, med samma ångest och våndar oss för gårdagen, och det var vi som skrev i Fredags att vi skulle dricka vatten på krogen.. var det inte ?
Nu sitter jag o lyssnar på Håkan Hellström. Jag gillar egentligen inte honom, men ja.. vissa låtar alltså. Det är orden och meningarna som han klistrar ihop som gör det, annars tycker jag han är rätt så gnällig. Men allt som sedan kommer ut, som han skrivit ihop. Ja. Fint, riktigt fint. Jag har precis ätit frukost och tagit lite fina Pics i mitt hus. Inte så mycket att göra, och jag tänkte att det är ju lite trist för er på Madeira som jag helatiden tjatar med om hur det är, hur det är på morgonen, hur det ser ut.. ja. Nu skall jag slänga upp lite bilder här. Hold on.
Mina favoritsaker i Huset. En liten del av Köket, ähm.. frukost. Big surprise med mönstret på brickan va?
Bokhyllorna fulla med massa böcker. Mamma älskar att läsa och sådan mor.. sådana Döttrar. Jag tycker det är så otroligt fint, och jag blir så glad när jag ser alla böcker. Tänk vad mycket det står där i, som inte vi vet, som inte vi upplevt, som någon annan vet, och har upplevt. Som vi kan få veta, om vi öppnar boken. Och vår fina kakelugn, som dock inte är tänd nu, för att jag måste gå ut på utsidan och hämta ved. Och det är jag inte jättesugen på. Mamma är så duktig med hur det skall se ut tycker jag. Hon blandar liksom gamla saker och nya saker, fula saker med fina saker. En blommig vägg med en jättegammal byrå. Tja, hon är duktig min mamma.
Idag skall det bli en sådandär Kreativ dag hade jag tänkt. Jag skall börja måla med Oljefärgerna och sen skall jag göra om lite på mitt rum. Senare skall jag ta och gå till Biblioteket, som jag ä.l.s.k.a.r. Min dröm är att få ett sådant stort bibliotek som de har i Skönheten & Odjuret.
Här är förresten min absoluta favoritlåt för tillfället som jag lyssnade på innan jag åkte tillbaka till Sverige. Jag fick den av Kloka Malin på kontoret. Den hjälper mot det mesta. Livskaos & Hjärtekaos. Tro mig.
FYFANIHELVETEVILKENJÄVLAÅNGEST
Alltså. SMS på fyllan är det värsta tänkbara. Det må vara en brilliant idé för tillfället, men när du vaknar dagen efter och inseer att du är en jävla psykobitch som inte ens läser svaren som du får av personen du skickar till, utan tolkar dem fritt och fortsätter skicka 500 till, då dagen efter - är du inte så jävla Kaxig längre.
Jag HATAR mig själv för att jag skriver så jävla mycket skit på fyllan. Visst finns det kanske känslor som stämmer ibland, och visst kanske jag tycker vissa av sakerna jag skriver, men inte alltid. Och defenitivt INTE i närheten av det som jag skickar iväg. Skrev ca 6 sidor meddelande igår, och det var bara helt skevt alltihopa. Blev fel från början. Började dricka klockan 18 och det fanns tid för att dra i sig en del alkohol. Jag kan fan inte hantera alkohol och mobiler. Dessa meddelandena skrev jag innan klockan ens slagit 12 på natten!! Hajjar ni eller?
Jag vill alltid säga saker till folk när jag druckit, hur mycket jag tycker om dem. För det är bara det jag skriver, men det kan bli så fel. Som inatt tillexempel. Påväg hem från krogen så såg jag vad jag skrivit, och kom då på att jag måste fan vara HELT FRÅN VETTET. Mina vänner som var med instämde och skall numera ha hand om min mobil vid framtida utgångar. Jag funderade på att lägga mig ned i en snöhög och dö. Jävligt händigt kände jag att det var. Min kropp var genomfrusen. Jag kunde inte röra mina fingrar, och att låsa upp dörren var fan pure pain.
Sen låg jag i min säng med 2 täcken, 2 gigantiska kuddar + 6 kuddar till, joggingbrallor, raggsockor och munktröja. När jag vaknade imorse var jag fortfarande under defrost. Och då mina vänner, lade jag mig aldrig i snöhögen igår, jag blev så kall ändå!
Jag är riktigt jävla ledsen för meddelandena du stackare. Och jag hoppas du kommer höra av dig inom... 1 minut egentligen, men det kan jag nog glömma. Om jag inte hört någonting innan imorgon kan jag ju känna att jag är.. körd. FYFANIHELVETESJÄVLAKUKFAAAAN
Jag ångrar det verkligen, och jag kommer fan aldrig mer ens titta på mobilen efter 21 tiden på helgerna.
Jätte jätte jääättteeeeeeeeee pinsamt, och sjukt märkligt. Jag har läst dem, och jag får inte ihop någonting av det som står där i, med frågan som jag ställde från början.
Men jag lovar, ångesten väckte mig jävligt tidigt imorse. Jag har brutit ihop ETT PAR gånger över allt som skedde igår, och jag kommer aldrig gå ut här igen. Inte innan sommaren iallafall. Punktslut.
Nu skall jag kicka igång med en nykter månad.
Jag ORKAR inte förstöra en sådan viktig relation jag har med denna personen för att jag inte kan kontrollera mina känslor eller handlingar när jag dricker. Det ÄR helt enkelt INTE värt det.
Ha en fucking jävla bra Allahjärtansdag med folk som ni tycker om.
Jag kommer INTE skicka något SMS och gratta er.
Adjö
Jag HATAR mig själv för att jag skriver så jävla mycket skit på fyllan. Visst finns det kanske känslor som stämmer ibland, och visst kanske jag tycker vissa av sakerna jag skriver, men inte alltid. Och defenitivt INTE i närheten av det som jag skickar iväg. Skrev ca 6 sidor meddelande igår, och det var bara helt skevt alltihopa. Blev fel från början. Började dricka klockan 18 och det fanns tid för att dra i sig en del alkohol. Jag kan fan inte hantera alkohol och mobiler. Dessa meddelandena skrev jag innan klockan ens slagit 12 på natten!! Hajjar ni eller?
Jag vill alltid säga saker till folk när jag druckit, hur mycket jag tycker om dem. För det är bara det jag skriver, men det kan bli så fel. Som inatt tillexempel. Påväg hem från krogen så såg jag vad jag skrivit, och kom då på att jag måste fan vara HELT FRÅN VETTET. Mina vänner som var med instämde och skall numera ha hand om min mobil vid framtida utgångar. Jag funderade på att lägga mig ned i en snöhög och dö. Jävligt händigt kände jag att det var. Min kropp var genomfrusen. Jag kunde inte röra mina fingrar, och att låsa upp dörren var fan pure pain.
Sen låg jag i min säng med 2 täcken, 2 gigantiska kuddar + 6 kuddar till, joggingbrallor, raggsockor och munktröja. När jag vaknade imorse var jag fortfarande under defrost. Och då mina vänner, lade jag mig aldrig i snöhögen igår, jag blev så kall ändå!
Jag är riktigt jävla ledsen för meddelandena du stackare. Och jag hoppas du kommer höra av dig inom... 1 minut egentligen, men det kan jag nog glömma. Om jag inte hört någonting innan imorgon kan jag ju känna att jag är.. körd. FYFANIHELVETESJÄVLAKUKFAAAAN
Jag ångrar det verkligen, och jag kommer fan aldrig mer ens titta på mobilen efter 21 tiden på helgerna.
Jätte jätte jääättteeeeeeeeee pinsamt, och sjukt märkligt. Jag har läst dem, och jag får inte ihop någonting av det som står där i, med frågan som jag ställde från början.
Men jag lovar, ångesten väckte mig jävligt tidigt imorse. Jag har brutit ihop ETT PAR gånger över allt som skedde igår, och jag kommer aldrig gå ut här igen. Inte innan sommaren iallafall. Punktslut.
Nu skall jag kicka igång med en nykter månad.
Jag ORKAR inte förstöra en sådan viktig relation jag har med denna personen för att jag inte kan kontrollera mina känslor eller handlingar när jag dricker. Det ÄR helt enkelt INTE värt det.
Ha en fucking jävla bra Allahjärtansdag med folk som ni tycker om.
Jag kommer INTE skicka något SMS och gratta er.
Adjö
You must live Hardcore to be Hardcore.
Åh härliga härliga Morgon.
Det ligger massor av snö, överallt och det är lugnt och stilla ute, helt tyst. Och så är det sol!
Det är helt fruktansvärt vackert. Känns lite som om jag är i en Saga. Jag sitter här och dricker mitt kaffe, kollar ut på 10 minusgrader och är ganska nöjd över att ha 24+ inomhus.
Igår blev det ganska chill. Jag & Emelie gick en promenad och satte oss på Kalmar's och tog ett glas rött innan Afterworken hade börjat (Klockan var 14:30) man får ju inte vara dum. Sen kom resterande och hämtade oss, körde oss till Bolaget eller Bolaaagettttttt som jag har fått för mig att man säger. Jag uttalar det inte som i Systembolaget, jag utalar det som "BO LAG- 1" Mycket märkligt. Men det ger sig väl antar jag. Sen var det hem, tog ett glas vin med mamma och väntade på Mia. Mia kom, vi körde runt lite och kollade på... ingenting. Sen köpte vi Kebab, lösgodis och hyrde en film och drog hem till mig. Blev inte något vidare drag igår då vi bestämde oss för att spara oss till IDAG. Lördag. Ikväll skall vi på Kalas till Nadja, och sen skall vi ut. Åh. Svensk utgång.
Hur som haver, så har jag ett problem. Jaaa jo, tänker ni nu. Hon har ju fler än ett. Jo, det stämmer mina vänner men jag väljer ut endast ETT att prata om nu.
Jag har vänner som bor i Oslo, Lund, Malmö, Kalmar, Eskilstuna, Katrineholm, Göteborg, Vara, Linköping, Uddevalla, Stockholm och Helsingborg. Sen så kommer Linn på besök från Madeira så jag kommer gladerligen få ta mig till Karlskoga också. Ja. Ni hajjar. HUR skall man kunna ta sig till alla dessa ställen under en väldigt kort period? Tåg. Check! Undrar om det finns multirabbat kort man kan köpa? Aaah, nu börjar min gamla Chef jobba på SJ om 2 veckor dock, så detta kan jag nog fixa. Skall träffa henne på Tisdag, så detta kan nog gå vägen dock. Väldigt passande fröken Wiktorsson.
Min resa börjar nu i Mars. Då jag skall åka till Kalmar och hälsa på mina favorit killar som pluggar där nere, och sen skall jag ta mig vidare till Lund där min fantastiska vän Pontus bor.
Jag har ju alltid resonerat att: Allt som ligger nedåt i landet, ligger nära varandra. Ooooh, ÄNNU en gång så lät jag hjärnan spinna iväg med sina idéer. Det är 263 Kilometer mellan Kalmar & Lund. Tvåhundrasextiotre kilometer. Det är väl 26,3 mil va? Typ. Kan inte detdära när man flyttar komma tecknen åt något håll.
Pust. Jag som är så jävla åksjuk. Nu ställer ni er nog frågan varför jag inte låter mina kära vänner komma o hälsa på mig. Svaret skall ni få genast: Jo, det är för att mina vänner inte är arbetslösa jävla dårar som flyttar ifrån 25+ grader, ett jäkligt soft och roligt jobb, fantastiska vänner och gratis lägenhet med Pool. Därför är det jag som får åka runt och hälsa på dem, just för att de jobbar eller pluggar.
Men Snart är det sommar, och jag skall segla, och gå på smögenbryggan och sitta i gräset, och åka båt och bada och hoppa från klippor, och bila runt till softa ställen i Sverige och gå på festivaler. M M M.
Mars, april Maj - och sedan JÄVLAR så är det igång.
Tänkte också säga att Afterwork är SÅ mycket bättre utan ett Work som man fick slita på innan man belönar sig med vinet. Jag menar, vin är ju inget man skall belönas med, det är ju något som skall ingå i ens vardag.
Ooooh, jag vet att Madeira crewet håller med mig. Gött, eller GUTT som Medlyssnar-Jonas säger.
Nedan följer ett exempel på ENKEL Matematik, som jag förstår. Hoppas ni också kan klura ut vad summan av kardemumman blir här.
Ha en fabulös Lördag allihopa.
Nu jävlar är det Hardcore som gäller.
SJK
Det ligger massor av snö, överallt och det är lugnt och stilla ute, helt tyst. Och så är det sol!
Det är helt fruktansvärt vackert. Känns lite som om jag är i en Saga. Jag sitter här och dricker mitt kaffe, kollar ut på 10 minusgrader och är ganska nöjd över att ha 24+ inomhus.
Igår blev det ganska chill. Jag & Emelie gick en promenad och satte oss på Kalmar's och tog ett glas rött innan Afterworken hade börjat (Klockan var 14:30) man får ju inte vara dum. Sen kom resterande och hämtade oss, körde oss till Bolaget eller Bolaaagettttttt som jag har fått för mig att man säger. Jag uttalar det inte som i Systembolaget, jag utalar det som "BO LAG- 1" Mycket märkligt. Men det ger sig väl antar jag. Sen var det hem, tog ett glas vin med mamma och väntade på Mia. Mia kom, vi körde runt lite och kollade på... ingenting. Sen köpte vi Kebab, lösgodis och hyrde en film och drog hem till mig. Blev inte något vidare drag igår då vi bestämde oss för att spara oss till IDAG. Lördag. Ikväll skall vi på Kalas till Nadja, och sen skall vi ut. Åh. Svensk utgång.
Hur som haver, så har jag ett problem. Jaaa jo, tänker ni nu. Hon har ju fler än ett. Jo, det stämmer mina vänner men jag väljer ut endast ETT att prata om nu.
Jag har vänner som bor i Oslo, Lund, Malmö, Kalmar, Eskilstuna, Katrineholm, Göteborg, Vara, Linköping, Uddevalla, Stockholm och Helsingborg. Sen så kommer Linn på besök från Madeira så jag kommer gladerligen få ta mig till Karlskoga också. Ja. Ni hajjar. HUR skall man kunna ta sig till alla dessa ställen under en väldigt kort period? Tåg. Check! Undrar om det finns multirabbat kort man kan köpa? Aaah, nu börjar min gamla Chef jobba på SJ om 2 veckor dock, så detta kan jag nog fixa. Skall träffa henne på Tisdag, så detta kan nog gå vägen dock. Väldigt passande fröken Wiktorsson.
Min resa börjar nu i Mars. Då jag skall åka till Kalmar och hälsa på mina favorit killar som pluggar där nere, och sen skall jag ta mig vidare till Lund där min fantastiska vän Pontus bor.
Jag har ju alltid resonerat att: Allt som ligger nedåt i landet, ligger nära varandra. Ooooh, ÄNNU en gång så lät jag hjärnan spinna iväg med sina idéer. Det är 263 Kilometer mellan Kalmar & Lund. Tvåhundrasextiotre kilometer. Det är väl 26,3 mil va? Typ. Kan inte detdära när man flyttar komma tecknen åt något håll.
Pust. Jag som är så jävla åksjuk. Nu ställer ni er nog frågan varför jag inte låter mina kära vänner komma o hälsa på mig. Svaret skall ni få genast: Jo, det är för att mina vänner inte är arbetslösa jävla dårar som flyttar ifrån 25+ grader, ett jäkligt soft och roligt jobb, fantastiska vänner och gratis lägenhet med Pool. Därför är det jag som får åka runt och hälsa på dem, just för att de jobbar eller pluggar.
Men Snart är det sommar, och jag skall segla, och gå på smögenbryggan och sitta i gräset, och åka båt och bada och hoppa från klippor, och bila runt till softa ställen i Sverige och gå på festivaler. M M M.
Mars, april Maj - och sedan JÄVLAR så är det igång.
Tänkte också säga att Afterwork är SÅ mycket bättre utan ett Work som man fick slita på innan man belönar sig med vinet. Jag menar, vin är ju inget man skall belönas med, det är ju något som skall ingå i ens vardag.
Ooooh, jag vet att Madeira crewet håller med mig. Gött, eller GUTT som Medlyssnar-Jonas säger.
Nedan följer ett exempel på ENKEL Matematik, som jag förstår. Hoppas ni också kan klura ut vad summan av kardemumman blir här.
Ha en fabulös Lördag allihopa.
Nu jävlar är det Hardcore som gäller.
SJK
En lillasysters övertygelse.
Man skall tro på ALLT man läser och hör.
Min Lillasyster säger att det finns någon sekt över helavärlden som heter Illuminati som grundades 1776 av folk som är väldigt mäktiga och rika, och som styr världens banker, underhålling, film industrin, musikindustrin, presidentval och hela wall street. Att alla kändisar i deras musikvideor gör det märket på ett eller annat sätt i sina videor. Antingen genom ögat, eller genom att göra pyramidtecken. Jag sa att hon var otroligt naiv och dum som hade gått på dethära men det finns oerhört mycket teorier om detta faktiskt över hela nätet. Att det ksulle vara Illuminati som fixat franska revolutionen och att det är Illuminati som dödat Michael Jacksson, Marylin Monroe, 2PAC, John F. Kennedy etc. Illuminatis tecken är detta ögat och pyramiden.
Det finns ju på den amerikanska dollarn en Pyramid, och detta ögat. Illuminati uppstod från Egypten tydligen, och det är de som styr världen utan att vi vet om det. De ser till vem som blir president och vad som skall hända runt oss. Om världsekonomin skall gå ned, eller om det är så att någon viktig eller känd person skall dö.
På dollarn står det i romerska siffror 1776. Det var då Illuminati bildades. Men det var också då som USA blev självständighets förklarat. Att Lady Gaga sjunger i sin video Bad Romance "Ra ra ra raaa a aaa." Tyckte syrran också var ett tecken på att hon är styrd av Illuminati. Guden Ra, har ju detdära ögat som tecken.
Jag sa att det kanske var för att hon TROR på guden RA och det är därför hon sjunger så och gör detdära tecknet. Men nej, Josefina gav sig inte. Uppenbarligen gör många kändisar dessa tecken i sina videor. Och jag håller med. När man Youtubar Illuminati så kommer det fram amssor av videor på kändisar som gör pyramid eller ögon tecknet. MEN Ra's öga står ju för upplysthet, mod, styrka och skall vara skyddande. Det kanske är därför de gör de tecknen säger jag. Men hon blånekar, hon vägrar tro på att det skulle kunna finnas en annan förklarning till detta än att det var dem som fixade Michael Jackssons hudsjukdom och död. Att 2PAC innan han dog skulle ha gjort ett album som hetat Killuminati och att de på så sätt dödar folk när kändisarna försöker varna oss för dem. Tydligen skulle Michael Jacksson sagt något också i sin sista låt This is it men blev mördad pga att han skulle avslöja vilka dem var och vad de gjorde. Mördad av Illuminati givetvis. Jag undrar bara varför det finns en pyramid på dollarsedeln. Det är ju det enda jag tycker är lite märkligt. Men det är bara för att jag kollade på någon dokumentär om detta på Youtube nyss, och har redan blivit hjärntvättad. Great.
Ja, jag säger då det. Jag tror verkligen inte på detta crapet, men om det nu motförmodan skulle vara så, så är det inte något jag direkt bryr mig om. Jag menar det är väl skönt att någon kontrollerar allt då eller? Skönt att veta att musikindustrin och wall street är i några människors händer. Jag gillar tanken på det. Synd bara att jag kanske blir mördad när jag blir känd.
Man skall väl inte klaga.. eller jo det skall man.
4,2 minus, 4,2 minus, 4,2 minus 4,2 minus 4,2 minus 4,2 minus 4,2 minus.
Nej. Jag känner ingen större skillnad på detta eller på klimatet jag hade på Madeira. Skall see om jag KANSKE kommer på några saker...
1. Det kommer RÖK när jag andas.
2. Det gör ONT när jag andas
3. Min näsa blir RÖD såfort jag går på utsidan.
4. Jag tappar KÄNSELN i händer och fötter.
5. Tar man ETT steg, så glider man ÅTTA steg.
6. Mitt blod håller på att frysa, om jag råkar kutta mig så kommer det ut isflak ur blodet.
7. Jag. Vill. Inte. Gå. Ut !!
Pheuw. Det var dagens klagovisa.
Igår så gick jag ut officiellt med att jag flyttat tillbaka till Sverige. Nyhetsankare hängde här heladagen igår och det skulle vara intervjuer och direktsändning för TV4 Väst, och jag skulle ställa upp på bilder med barn, och skänka pengar till Djurensrätt och hela baletten.
Vilken humor du har belönats med Sara.
1. Jag överraskade min vän Josefine på hennes salong och stod där o kramades.
2. Min andra vän Emma hade hört ryktet o ringde och bjöd på kafferep senare ikväll.
3. Jag åkte ut och hälsade på min älskade älskade farfar.
4. Jag har suttit i telefon resterande av dagen med Svenska arbetsförmedlingen och haft mailkontakt med min underbara kollega Susy som behärskar Engelska och Portugisiska, för att ta reda på om PortuGRISERNA har gett mig fel papper att skriva under och skickat hem till mig. Det har dem gjort säger Sverige. Nej det har vi inte gjort säger Portugal. Det är såhär Krig börjar vettni. En missnöjd Svensk som glassat i utlandet ett tag och skall nu pressa något land på pengar och justdäför så skall ovannämnda länder försöka slingra sig ur detta. Och jag går vinstlös. Just typiskt.
5. Jag åkte på kaffe och semle-rep med mina fina tjejer och blev lite uppdaterad gällande vem som låg med vem. Vem man inte längre kunde ligga med då personen hade en könssjukdom eller en såkallad flickvän, vad man numera drack på krogen och vad det var för musik man skulle ha i sin ipod. Hahaha. Nej jag skojade bara. Men uppdaterad blev jag iallfall gällande vem man kan och inte längre kan ligga med.
Nu har det ringt två stycken som är fly förbannade för att jag råkat missa att säga att jag flyttat hem till Sverige igen. Facebook is the shit!
OHMYGOD. IDAG ÄR DET FREDAG. IDAG SKALL JAG TILL SYSTEMBOLAGET (!!!!!). SEN SKALL JAG IVÄG OCH DRICKA VIN OCH SKVALLRA MED GÄNGET. IMORGON ÄR DET LÖRDAG. DÅ SKALL JAG PÅ FEST. EN RIKTIG HEMMAFEST. SEN SKALL JAG PÅ KROGEN. SVENSK KROG. SNYGGA BARTENDRAR OCH DYRA DRINKAR. SEN VETTEKATTEN VAD SOM HÄNDER. SEN ÄR DET SÖNDAG. DÅ VET JAG VAD SOM VÄNTAS.
FÖRLÅT ATT JAG SKRIVER MED STORA BOKSTÄVER. MEN JAG ÄR SÅ EXALTERAAAD.
Nej. Jag känner ingen större skillnad på detta eller på klimatet jag hade på Madeira. Skall see om jag KANSKE kommer på några saker...
1. Det kommer RÖK när jag andas.
2. Det gör ONT när jag andas
3. Min näsa blir RÖD såfort jag går på utsidan.
4. Jag tappar KÄNSELN i händer och fötter.
5. Tar man ETT steg, så glider man ÅTTA steg.
6. Mitt blod håller på att frysa, om jag råkar kutta mig så kommer det ut isflak ur blodet.
7. Jag. Vill. Inte. Gå. Ut !!
Pheuw. Det var dagens klagovisa.
Igår så gick jag ut officiellt med att jag flyttat tillbaka till Sverige. Nyhetsankare hängde här heladagen igår och det skulle vara intervjuer och direktsändning för TV4 Väst, och jag skulle ställa upp på bilder med barn, och skänka pengar till Djurensrätt och hela baletten.
Vilken humor du har belönats med Sara.
1. Jag överraskade min vän Josefine på hennes salong och stod där o kramades.
2. Min andra vän Emma hade hört ryktet o ringde och bjöd på kafferep senare ikväll.
3. Jag åkte ut och hälsade på min älskade älskade farfar.
4. Jag har suttit i telefon resterande av dagen med Svenska arbetsförmedlingen och haft mailkontakt med min underbara kollega Susy som behärskar Engelska och Portugisiska, för att ta reda på om PortuGRISERNA har gett mig fel papper att skriva under och skickat hem till mig. Det har dem gjort säger Sverige. Nej det har vi inte gjort säger Portugal. Det är såhär Krig börjar vettni. En missnöjd Svensk som glassat i utlandet ett tag och skall nu pressa något land på pengar och justdäför så skall ovannämnda länder försöka slingra sig ur detta. Och jag går vinstlös. Just typiskt.
5. Jag åkte på kaffe och semle-rep med mina fina tjejer och blev lite uppdaterad gällande vem som låg med vem. Vem man inte längre kunde ligga med då personen hade en könssjukdom eller en såkallad flickvän, vad man numera drack på krogen och vad det var för musik man skulle ha i sin ipod. Hahaha. Nej jag skojade bara. Men uppdaterad blev jag iallfall gällande vem man kan och inte längre kan ligga med.
Nu har det ringt två stycken som är fly förbannade för att jag råkat missa att säga att jag flyttat hem till Sverige igen. Facebook is the shit!
OHMYGOD. IDAG ÄR DET FREDAG. IDAG SKALL JAG TILL SYSTEMBOLAGET (!!!!!). SEN SKALL JAG IVÄG OCH DRICKA VIN OCH SKVALLRA MED GÄNGET. IMORGON ÄR DET LÖRDAG. DÅ SKALL JAG PÅ FEST. EN RIKTIG HEMMAFEST. SEN SKALL JAG PÅ KROGEN. SVENSK KROG. SNYGGA BARTENDRAR OCH DYRA DRINKAR. SEN VETTEKATTEN VAD SOM HÄNDER. SEN ÄR DET SÖNDAG. DÅ VET JAG VAD SOM VÄNTAS.
FÖRLÅT ATT JAG SKRIVER MED STORA BOKSTÄVER. MEN JAG ÄR SÅ EXALTERAAAD.
Ja, det är sant. Jag är i Sverige, och det är Kallt.
Fråga: Är jag hemma i Sverige nu? Var det min mamma som väckte mig imorse? Är det 70 cm SNÖ på utsidan?
Svar: Ja, det stämmer Sara, du är i Sverige. Och HERREJÄVLARIHELVETE vad kallt det är.
Jag skall nog ta det från början här. Från dagen jag flyttade från Madeira (Tisdags) och hur det har utvecklats till idag (Torsdag). Lyssna här:
Måndag. Sista dagen på jobbet. Sista dagen med mina underbara, fantastiska, älskvärda vänner och kollegor. Ville liksom inte att dagen skulle ta slut, ville inte plocka bort allt rosa o glittrigt från min plats, jag ville inte gå ut och säga farväl till alla som jag levt med varje dag såååå länge. Men det var ett måste. Och jag gjorde det. Sinnes sjukt jobbigt dock. Jag skakade och skakade, och visste inte vad jag skulle säga liksom. Fick också ett nervöst utslag på hela bröstet som var mycket märkligt. Har aldrig fått förut, har dock inte utsatt mig för en sådan situation heller innan, så det kanske inte är så konstigt. Jo.. men det var ju tårar. Det vet vi ju som stod där ute, men jag tyckte jag var rätt cool. Jag fick maaaaaaaaassa fina smycken o halsduk o finfina grejer, sen drog jag till The supermarket, slänge i 3 flaskor vin i korgen och drog hem. Satt påbalkongen o drack och läste boken som alla skrivit i till mig. Så fina ord. Och vet ni vad som hände då? DÅ grät jag. Som ett barn. Fy fan vilkn känsla. Jag har upplevt Hjärtekaos på hög höjd. Jag vill inte lämna, men jag kan inte stanna. Kan man inte få både och? Kan man inte ha alla man älskar samlade? Hur som haver. Sara kom upp, Madde B kom upp, Kim & Robin kom upp, Jonas, Kim och Linn kom också upp. Och där satt vi. Drack vin (vem kan klandra oss?) sen så sa vi farväl, och det var ju lite lagom jobbigt. Alla gick. Förutom Jonas som är min trogna känslopratare som satt o lyssnade på mig när jag drog i mig ännu en flaska vin på balkongen klockan var väl runt 02:någonting.
06:50 fick jag dra upp Jonas ur sängen. Sen ville jag själv dra mig till helvetet, då jag inte hade packat än!
1,5 år utomlands och jag har inte packat!! Vadfanärdetförfelpåmig? Jonas fick åka till jobbet och jag fick sätta igång med packningen. Fy fan. Lämnade en del kläder kvar som jag måste gebort, samt en stor hög som måste skickas ned (någon av mina vänner som känner sig manade, så hör av er) sen lämnade jag ca 132 påsar med skräp, kläder osv i hallen. Sorry Anna & Sofia men jag och Silva hann verkligen inte att ta med oss det, vi fick liksom knappt upp grinden så vi kunde köra ut bilfanskapet.
Väl ute på motorvägen så får jag något slags freakout och ber Christina att vända bilen. Mitt hjärta slår i typ 400.000 slag i sekunden (jag skrev TYP) och alla tankar flyger runt i huvudet. Är detta det sista jag kommer se av Madeira? Är det sista gången jag åker på vägarna? Ser palmerna? Se det finfina havet? Är detta verkligen sista gången? Christina fick väl agera någon akut psykolog där i bilen och fick mig lugnare. Som tur är, har Christina vana inom Guide och turist genren så hon fick syn på flertaler bussar med pensionärer i, som skulle till incheckningen och puttade iväg mig och skrek att jag måste ta mig till incheckningen innan dem. Jag haffade min väska, och sprang mot incheckningen, förbi pensionärerna som med förvånandsvärd takt närmade sig vårat gemensama mål. Jag tacka Christina för hennes tränade öga, för efter 2 minuter, 5 hjärtinfarkter, 1 ryggskott och jävligt dålig karma så var jag incheckad o klar. Fick ju förklara för damen att jag bott på Madeira ett tag o hade en del saker med mig. Jag fick ha med 15 kilo. Jo, Tjena. Mitt handbagage vägde ca 20. Min väska vägde ungefär 30 Kilo, och jävlar vad trevlig jag var när jag väl stod där.
Gick bra iallafall. Kostar 10 euro per kilo, som är över. Men Sara slapp betala. Tacka vettja min kundtjänst trevlighet. Hade inte vart as nöjd över att få betala ca 200 Euro.
Efter ett jobbigt adjö till Silva så drog jag i mig ett par öl. Sen skulle jag leta efter min gate. Icke sa nicke. Hittar inte fanskapet. Ringer min vän Nadja som vart på flygplatsen innan o frågar vart jag skall nu. (Hon var den enda av mina vänner osm visste att jag skulle hem) Hon säger att jag skall till gate 14, eftersom hon förstod det utav siffrorna på min biljett (???). Jag säger att jag lämnar mitt bagege för att kolla in gate 14. Nadja vrålar i telefonen att man inte får göra det, för då tror folk att det är en bomb i väskan. Jag har aldrig hört på maken, men accepterar det och går fram och säger till gubben som sitter mittemot mig på engelska: "Ursäkta mig, bara så du vet så är detta ingen bomb. Jag skall bara hit bort en stund." Nadja vrålar ännumer och säger att sådär får men VERKLIGEN inte säga till någon på en flygplats. Det är ju tydligen väldigt strängt med vad man får o inte får säga på en flygplats. Undrar om man får svära? Mannen var Cool iallafall, dock såg jag honom inte på flyget sen...
På flyget:
Sätter mig bredvid en superduper nörd som inte vågar kolla på mig.
Superdupernörden plockar fram en svensk hundralapp för att ge till flygvärdinnan.
SuperdupercpSara tar reflexaktigt tag i Superduper nördens Hundralapp och kollar maniskt på den.
"Woow, det ser ut som om det är en låtsaspeng, eller en tusenlapp"
Superdupernörden tar långsamt tillbaka hundralappen och nickar mot mig.
SuoerduperCpSara inseer vad som precis inträffade, och säger: Alltså, jag ÄR dum i huvudet.
Superdupernörden ser övertygad ut. SuperduperCpSara fattar att hon sa fel och säger: Jag menar, Jag är INTE dum i huvudet alltså.
Sedan får vi kaffe. Superdupernörden i en rosa kopp, och superduperCpSara i en blå. Sara vill byta mugg med nörden, men nörden vill inte då hans rosa mugg matchar hans rosa Ipod (surprise, surprise). Sara kom på att hennes blåa mugg matchar HENNES blåa Ipod och övertalar nörden att det är ödet som fört dem tillsammans. Superdupernörden trampar i Sara-Träsket och är såld. Vi pratade hela resan, och jag frågade alla frågor som jag funderat på i heela mitt liv. Han skrattade och svarade. Han var som ett jävla uppslagsverk. HELT INSANE! Och det bästa av allt är: HAN HAR GJORT GÖRAN PERSSONS HÖFTLEDSKULA!!!!! Jag har alltså suttit bredvid mannen som gör att Göran Persson faktiskt kan GÅ (tror dedära kulorna gör det va?) Jag är sjukt imponerad o undrar vad ödet har näst för mig. Snart kanske jag hamnar bredvid mannen som satte en annan kula i Kennedy.
Dagens Schema är att pulka lite, sen skall jag möta Maria som jag fick ringa igår o infa om att jag flyttat hem, sen skall jag försöka lägga upp videon på när jag överraskade Emelie igår med att komma in på Nadjas rum. Herregud. Det var det VÄRSTA jag sett. Hon skrek o grät oavbrutet i 3 minuter. Film finnes, Bio Brevemente.
Vill bara säga till er mina fina vänner på Kontoret att jag älskar er, och saknar er redan något oändligt. Och det har bara gått FYRTIOÅTTA timmar. Hur skall detta gå? Om jag hade vart er, så hade jag bettat på vilket datum jag kommer tillbaka om ni inte redan gjort det. För att... risken finns att det blir snarastmöjliga. Om jag går utanför dörren, så trillar mitt ansikte av. SÅ kallt är det.
KRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAMKRAM
Min Chef.
Bara för att vara tydlig
Min Chef är Snäll, ödmjuk, förstående, rolig, sarkastisk, tyken, spydig, humoristisk, oerhört teknisk, intelligent, duktig och en kille som ställer upp. Han har gett mig jättestora chanser och jag är enoormt tacksam över dem.
Klart jag kan bli arg på honom också, men det är DEFENITIVT ömsesidigt. Antar att jag har fått lite genetiska drag från min moder ändå. Tillexempel hysteri. Jag skrev ju faktiskt att han var fantastisk ändå, men att han kan vara självisk, och det står jag för. Jag menar inte alltid, men det finns svackor hos oss alla då vi trillar dit i det själviska Träsket. Nu hade jag nästan tänkt lägga upp en bild på honom här, men jag har bara onyktra bilder, och det är inte så shysst kanske. Någon som har en smickrande bild på Chef, så skicka.
Hur som haver. Man kan inte riktigt råför vad man känner, tycker eller tänker.
Och jag säger det igeeeeeeeen, som jag sagt SÅ många gånger. Vill ni inte veta vad jag tycker, så läs inte bloggen. Kom inte med kommentarer efteråt och ifrågasätt vad jag skrivit, för det är så jag tycker, känner och skriver för tillfället, absolut inte alltid eller ständigt. Men just då.
Jag orkar liksom inte förklara mig för varje person som tar illa upp när jag skriver något. Såhär tycker jag när jag skriver det. Jag gillar folk även om jag dissar dem i 3 minuter, som min chef tillexempel. Han är underbar och jag skrattar mig till tårar med honom, men just för tillfället var jag väldigt förbannad. Och jag kommer fortsätta skriva saker när jag är förbannad, och vill man inte veta. Så läser man inte.
Sådär.
Chef, hoppas att du inte tog allt för illa upp. Men jag vet att du kan ta det, precis som du vet att jag tar allt du säger till mig, och driver med mig om varje dag. Jag tar det, du tar det. Det är liksom ingenting att ifrågasätta. Har aldrig varit. Det är ju så det fungerar. Och du vet ju att jag tycker om dig iallafall din gamle räv.
Over and Out.
Min Chef är Snäll, ödmjuk, förstående, rolig, sarkastisk, tyken, spydig, humoristisk, oerhört teknisk, intelligent, duktig och en kille som ställer upp. Han har gett mig jättestora chanser och jag är enoormt tacksam över dem.
Klart jag kan bli arg på honom också, men det är DEFENITIVT ömsesidigt. Antar att jag har fått lite genetiska drag från min moder ändå. Tillexempel hysteri. Jag skrev ju faktiskt att han var fantastisk ändå, men att han kan vara självisk, och det står jag för. Jag menar inte alltid, men det finns svackor hos oss alla då vi trillar dit i det själviska Träsket. Nu hade jag nästan tänkt lägga upp en bild på honom här, men jag har bara onyktra bilder, och det är inte så shysst kanske. Någon som har en smickrande bild på Chef, så skicka.
Hur som haver. Man kan inte riktigt råför vad man känner, tycker eller tänker.
Och jag säger det igeeeeeeeen, som jag sagt SÅ många gånger. Vill ni inte veta vad jag tycker, så läs inte bloggen. Kom inte med kommentarer efteråt och ifrågasätt vad jag skrivit, för det är så jag tycker, känner och skriver för tillfället, absolut inte alltid eller ständigt. Men just då.
Jag orkar liksom inte förklara mig för varje person som tar illa upp när jag skriver något. Såhär tycker jag när jag skriver det. Jag gillar folk även om jag dissar dem i 3 minuter, som min chef tillexempel. Han är underbar och jag skrattar mig till tårar med honom, men just för tillfället var jag väldigt förbannad. Och jag kommer fortsätta skriva saker när jag är förbannad, och vill man inte veta. Så läser man inte.
Sådär.
Chef, hoppas att du inte tog allt för illa upp. Men jag vet att du kan ta det, precis som du vet att jag tar allt du säger till mig, och driver med mig om varje dag. Jag tar det, du tar det. Det är liksom ingenting att ifrågasätta. Har aldrig varit. Det är ju så det fungerar. Och du vet ju att jag tycker om dig iallafall din gamle räv.
Over and Out.
Uppdatering
Jag har köpt en vinterjacka. Ja, det finns vinterjackor på Madeira.. eller mjaaa det kanske inte är någon vinterjacka. Kanske mer en: Om-det-blir-lite-kallt-kan-jag-ta-på-mig-denna-kappa. Snygg är den iallafall.
Igår så kilade jag upp till ett kontor som jag skulle fixa lite papper på. Det gick förvånandsvärt smärtfritt måste jag säga. Hon snackade inte Engelska, och jag snackade inte Portugisiska. Check.
Men det gick fin fint ändå, tror jag iallafall. Såg att det var rätt siffror som stämde på pappret och sen fick jag signa under pappret som hon behöll.. låter lite märkligt nu när jag ser det såhär svart på vitt dock.
När jag sedan gick i gamla stan tillbaka till jobbet så insåg jag att min nya Kappa INTE var tillämpad att bära just denna fredagen. Kollade på apoteksskylten som alltid visar grader och tid, och den visar 25 grader. Äntligen är alla kalla vinterdagar över på Madeira, och man kan börja vistas utomhus igen. Nej allvarligt, så blir det ju inte under 20 grader, men man fryser så jävligt ändå, för det är en märklig kyla, och sen så är lägenheterna inte isolerade heller, för då skulle man koka upp under sommaren. Men dagen innan igår (förrgår) så drog jag upp till det dära kontoret på min lunch 60 minuter. Stod i kö i 50 minuter, sedan kommer en dam fram till mig och frågar om jag behöverhjälp. Jatacksnällahjälpmigdufantastisktant. Damen inseer att jag pratar engelska och visar mig tillbaka till kön, där jag hinner stå i 5 minuter till för att sedan bege mig ut i totalt spöregn, då det inte fanns en enda jävla taxi på gatan, och jag hade inte en blekaste aning om vad området kallades.
Tillbaka på jobbet. Fick ett smärre psykbryt på min chef som måste vara den själviskaste och mest egocentriskaste människan som har satt sina fötter på vår jord. Jag kan dra ett litet utdrag av vår diskution här:
Sara: Jag måste få ta ut mina 4:a övertidstimmar som jag fick när jag jobbade helg för TRE helger sedan imorgon Fredag, för jag måste fixa alla papper jag behöver.
Chef: Nej, det är heeeeeelt omöjligt. Kommer inte på fråga.
Sara: Nej, men jag måste inte ta ut alla 4:a, jag går till kontoret på min lunch, och sen står jag där tills jag kommer fram. Kanske blir 30 minuter över,eller så kanske jag har tur o kommer fram innan.
Chef: Nej, det går inte. Jag skall nämligen ta ut mina övertidstimmar.
Sara: Men jag jobbade ju för tre helger sedan, jag har rätt att ta ut dem. Du går ju alltid alltid tidigare.
Chef: Nej, du kan inte ta ut dem, det kan du bara göra samma vecka.
Sara: MEN SKOJAR DU MED MIG ELLER? DET VAR JU DU SOM SA ATT JAG INTE KUNDE TA UT DEM DÅ!!
Chef: Nu pratar vi inte om detta mer, jag skall gå hem nu (5 timmar tidigare som vanligt) Vi tar detta imorgon.
Klockan 12 på natten ringde min underbaaaaraaa vän och kollega Kim, som hade hört om dramat med min chef och sa att han kunde ta mina timmar, och backa för mig så jag kan fixa alla papper. Jag var riktigt nära att börja grina när han sa det. Jag menar i mitt nuvarande Team som jag jobbar i, så är det jag och 5 killar. Ingen vill jobba över, ingen kommer tidigare, ingen ställer upp. I mitt förra team med ca 30 pers, blandade tjejer o killar så vart det HELT annan karaktär på folken. Klart jag hjälper dig, jag kommer in tidigare, vi tar en halvtimmes lunch bara, nej gå du tidigare jag tar det. Alla ställer upp för varandra, för vi är i ett Team.
Hur som haver så tackade jag kim för hans vänligaste vänlighet mot mig och gick sedan till jobbet på norgonen, där Kim sedan säger till min Chef att han kommer backa mig, så jag kan fixa mina papper (om ni inte redan fattat detta så är dessa papper jääävligt viktiga) Min Chef säger då: Jaha. Okej.
Jag drar senare o allt är frid o fröjd. Tills jag kommer på att min chef är byggd av ren och skär idioti.
Chef: Du kan ta ut resterande timmar på Måndag.
Sara: Jaaaa, vad bra. Då gör jag det.
Chef: Måndag eftermiddag alltså.
Sara: Nej det går ju inte, jag KAN inte gå tidigare.
Chef: Häpp.
Sara: Vi lägger dem på morgonen, som Stefan fått göra denna veckan.
Chef: Nej.
TACK GODE GUD att du inte låtit mig få min mammas temprament, för då hade jag helt allvarligt kastat datorn på min chef och sedan tagit ut de fyra timmarna vare sig han ville eller inte.
Kim har mer eller mindre räddat mitt liv, för att jag var tvungen att få papprena, och jag är såå tacksam.
Mitt team är inte ett hemskt team egentligen, de är underbara o jag skrattar varje varje dag och Killarna tar hand om mig och hjälper mig varjegång jag behööver hjälp. Det är bara att ingen av dem gillar att gå ett steg längre, eller sitta en minut längre. Alla är vi olika. Och min Chef är... ja... jag vet inte. Han kan många gånger vara fantastisk också, men när det handlar om honom, så är det verkligen bara honom. Uschochfyochblä!
Nu skall jag möta mitt fantastiska gäng för frukost på vårat frukosthak och sen köpa massa öl och sen skall vi hoppa på en turistbuss och sitta på övervåningen och glida runt i stan. Vi har planerat Hattar, solglasögon med uppfällningsbara glas, magväska, sockar uppdragna till knäna och solkräm på näsan. Vi får nog se hur det artar sig med utklädnaden, men det kommer ju bli roligt iallafall. Senare ikväll så är vi 20+ som skall mötas upp för middag på vårt stammishak och käka middag och dricka drinkar. Sedan bär det ut i Madeira natten. Oj oj oj vad detta kommerbli en fantastisk dag!
Måste dra nu.
Visdom växer inte i munnen.
Fråga:
Hur många Visdomständer får man egentligen?
Jag har hört två uppe och två nere. Stämmer inte det?
Nope, Nepp, Nej, I helvete heller. Inte när det gäller Sara Karlsson nej. Då smälls det upp 8 visdomständer. Nej, jag vet inte om det är 8 men det känns fan som det. Helt insane. De gror o gror. Här om dagen kom det ytterligare en jävel. Det kan väl inte stämma? Eller är det nykommna mjölktänder, som är lite sena? Jag har inte en aning faktiskt. Men det hade fan inte förvånat mig. Alltid något märkligt o defekt som dyker upp i min mun. Tvillingbrorsan saknade två tänder, som aldrig kom när vi var mindre. Då öppnar jag min mun, och - ser man på, där var dem. Brorsans tänder. I min gom. Hur gick det till kan man ju undra? Ja, det fanns inget svar på det. Som vanligt då alltså. Min Chef säger att man får såmånga visdomständer som man saknar visdom. Kul skämt va? Fast om det stämmer, så är det ju lite jobbigt, om det nu skulle planeras att dyka upp 8 till.
Påtala om tänder...
När jag o Emelie en gång vart inne o härjat i stan o skulle hem till våra föräldrarhem så stannade vi på en kiosk o fick syn på snus-klubbor. (Var tvungen att göra ett bindestreck mellan snus och klubbor, annars ser det ut som om det heter snusk-lubbor. ) Vi inhandlade iallafall varsin o satte oss på bussen igen. Jag kände att det kändes lite konstigt i min mun, och kollade på emelie, o gapade. Emelie fick jag inget vidare svar från då hon seglar ihop, och varken kan andas eller prata. Jag fick heltenkelt avvakta med att veta vad det var som var fel med mig, kollar ned på klubban.. och där sitter min tand. I klubban. Yepp. Så då var det två stycken som satt på bussen och inte kunde andas eller förklara vad det var som fick oss att ligga dubbelvikta. Tandhelvetet satt i klubban. Det var Lördag eftermiddag och vi hade inplanerade fester o krogbesök att gästa. Det som gör historien ÄNNU roligare är att Emelie någon dag innan fått en armbåge i ögat, och spräckt ögonbrynet. Hennes öga var alltså knallblått/lila/svart och jag hade bara en tand. What to do?
Jo, vi drar till Krogen ändå.
Folk var så jävla roade över våra utseenden så vi blev ju mest fotograferade tillsammans hela kvällen. Jag kunde dock inte umgås med mina vänner, för de kunde inte prata med mig, inte kolla på mig. Ingenting. De bara skrattade och skrattade. För att Citera min vän Josse: Sara, jag är ledsen men jag kan inte umgås med dig mer ikväll, jag måste gå härifrån. Jag kan inte ta dig på allvar, och det kommer inte gå att ha en konversation med dig, för jag gråter bara, du ser ut som Caroline af Ugglas!! Jo, fröken Ugglas har ju en mindre smickrande glugg.
Sara eller Af Ugglas?
Om jag hade hittat en bild, med bara en tand så hade det kanske vart lite mer lika, men denna är fan inte helt olikt heller. Tyvärr. Det roligaste är att om man lägger till ett G, i UGGLAS. Så blir det GLUGGAS. Klockrent.
Jag & Emelie insåg iallafall att vi måste utnyttja situationen, och tuffa till historien om varför vi ser ut såhär.
Vi ljög ihop att vi hade träffat ett jävla maffigt gäng, som vi börjat bråka med, och att vi tagit lite smällar. Ibland så får man ju ta till en annan historia för att göra sig lite fräckare i andras ögon. Slagsmål funkar alltid.
Happ. Nej nu skall jag väl ta och kura ihop mig med min röda filt här i min fina datastol och dricka mitt kaffe och kolla på regnet på utsidan.
Förresten, imorse så kom jag till jobbet klockan 7. Stod och väntade i monsunregnet till 10 över 7 o väntade på vakterna. Ingen som vill ge mig nyckeln... ingen? DÅ kliver vaktfanskapet ur bilen som stått 2 meter från mig, efter att ha druckit sitt kaffe o läst tidningen i en varm bil. DÅ öppnar han för mig. Vad fan i helvete kunde han inte klivit ur bilen, gett mig nyckeln o sen gått tillbaka in igen? Nej nej. Låt svensken stå i regnet, gör det. Där kan hon stå nysminkad med nyplattat hår. Jag var fan helt jävla mållös när jag fattade att det var han som suttit i biljäveln. Skulle fan ha repat bilen med nyckeln han gav mig. Lätt att vara efterklok.
Jävla Portugiser.
Hur många Visdomständer får man egentligen?
Jag har hört två uppe och två nere. Stämmer inte det?
Nope, Nepp, Nej, I helvete heller. Inte när det gäller Sara Karlsson nej. Då smälls det upp 8 visdomständer. Nej, jag vet inte om det är 8 men det känns fan som det. Helt insane. De gror o gror. Här om dagen kom det ytterligare en jävel. Det kan väl inte stämma? Eller är det nykommna mjölktänder, som är lite sena? Jag har inte en aning faktiskt. Men det hade fan inte förvånat mig. Alltid något märkligt o defekt som dyker upp i min mun. Tvillingbrorsan saknade två tänder, som aldrig kom när vi var mindre. Då öppnar jag min mun, och - ser man på, där var dem. Brorsans tänder. I min gom. Hur gick det till kan man ju undra? Ja, det fanns inget svar på det. Som vanligt då alltså. Min Chef säger att man får såmånga visdomständer som man saknar visdom. Kul skämt va? Fast om det stämmer, så är det ju lite jobbigt, om det nu skulle planeras att dyka upp 8 till.
Påtala om tänder...
När jag o Emelie en gång vart inne o härjat i stan o skulle hem till våra föräldrarhem så stannade vi på en kiosk o fick syn på snus-klubbor. (Var tvungen att göra ett bindestreck mellan snus och klubbor, annars ser det ut som om det heter snusk-lubbor. ) Vi inhandlade iallafall varsin o satte oss på bussen igen. Jag kände att det kändes lite konstigt i min mun, och kollade på emelie, o gapade. Emelie fick jag inget vidare svar från då hon seglar ihop, och varken kan andas eller prata. Jag fick heltenkelt avvakta med att veta vad det var som var fel med mig, kollar ned på klubban.. och där sitter min tand. I klubban. Yepp. Så då var det två stycken som satt på bussen och inte kunde andas eller förklara vad det var som fick oss att ligga dubbelvikta. Tandhelvetet satt i klubban. Det var Lördag eftermiddag och vi hade inplanerade fester o krogbesök att gästa. Det som gör historien ÄNNU roligare är att Emelie någon dag innan fått en armbåge i ögat, och spräckt ögonbrynet. Hennes öga var alltså knallblått/lila/svart och jag hade bara en tand. What to do?
Jo, vi drar till Krogen ändå.
Folk var så jävla roade över våra utseenden så vi blev ju mest fotograferade tillsammans hela kvällen. Jag kunde dock inte umgås med mina vänner, för de kunde inte prata med mig, inte kolla på mig. Ingenting. De bara skrattade och skrattade. För att Citera min vän Josse: Sara, jag är ledsen men jag kan inte umgås med dig mer ikväll, jag måste gå härifrån. Jag kan inte ta dig på allvar, och det kommer inte gå att ha en konversation med dig, för jag gråter bara, du ser ut som Caroline af Ugglas!! Jo, fröken Ugglas har ju en mindre smickrande glugg.
Sara eller Af Ugglas?
Om jag hade hittat en bild, med bara en tand så hade det kanske vart lite mer lika, men denna är fan inte helt olikt heller. Tyvärr. Det roligaste är att om man lägger till ett G, i UGGLAS. Så blir det GLUGGAS. Klockrent.
Jag & Emelie insåg iallafall att vi måste utnyttja situationen, och tuffa till historien om varför vi ser ut såhär.
Vi ljög ihop att vi hade träffat ett jävla maffigt gäng, som vi börjat bråka med, och att vi tagit lite smällar. Ibland så får man ju ta till en annan historia för att göra sig lite fräckare i andras ögon. Slagsmål funkar alltid.
Happ. Nej nu skall jag väl ta och kura ihop mig med min röda filt här i min fina datastol och dricka mitt kaffe och kolla på regnet på utsidan.
Förresten, imorse så kom jag till jobbet klockan 7. Stod och väntade i monsunregnet till 10 över 7 o väntade på vakterna. Ingen som vill ge mig nyckeln... ingen? DÅ kliver vaktfanskapet ur bilen som stått 2 meter från mig, efter att ha druckit sitt kaffe o läst tidningen i en varm bil. DÅ öppnar han för mig. Vad fan i helvete kunde han inte klivit ur bilen, gett mig nyckeln o sen gått tillbaka in igen? Nej nej. Låt svensken stå i regnet, gör det. Där kan hon stå nysminkad med nyplattat hår. Jag var fan helt jävla mållös när jag fattade att det var han som suttit i biljäveln. Skulle fan ha repat bilen med nyckeln han gav mig. Lätt att vara efterklok.
Jävla Portugiser.
