SJK

Gör som Eminem och städar ur garderoben.

Dvs Tvättar alla kläder och lägger dem i slänga, ge bort, och ta med högar. Inte ett enda plagg i slänga högen. Why? För att det är 3e gången på 8 månader jag gör en sådanhär utrensning och det finns liksom ingenting som är värt att slänga. Har redan slängt allt. Syrran kommer hit imorgon och tar med sig allt i Ge bort högen hem till sig.

Kan inte låta bli att känna mig lite bitter dock. Står med tröjor som inte alla varit jättebilliga och håller i dem, tittar åt ett annat håll medans man droppar dem i Ge bort högen. Surt surt. Men vem försöker jag lura? Hade 17 kg packning med mig på semestern och nu skall jag FLYTTA ner. Man får ha 20 kg. Här gäller det ju att prioritera. Mor och far lär väl ändå få skicka en del. Madde sa att jag skulle fylla handbagaget med kläder. Funderar fan på att skita i datorn och bara köra kläder.

Men åh... Suuuurt surt surt.

Vår hall som numera är... Ett slagfält.

Jag älskar julen. I really do. Men tydligen inte lika mycket som dem som har JULÖRHÄNGEN. Sådana personer som tycker det är göööör "käckt" att ha ett par granar hängandes i öronen när man vänder till December i almanackan.

Och jag kan inte, KAN inte förstå folk som har det. När jag ser en kvinna som har tomtar i öronen så tänker jag alltid "oooh, vilken ironisk tjej. Kul!" Saken är den att dem aldrig har det ironiskt. De har det på blodigt allvar. Och jag tappar lite, liite respekt för dessa människor. Man går fan inte runt med juldekorationer i öronen. Julgnistan släcks direkt för mig. Det känns som om de omedvetet förnedrar julen, fast deras tanke är väl att höja den kanske. But WHY? Jag ser inga Jesus på korset i påsktider. Men en ren med glitter på kan man ju unna sig i öronen när det är jul.

Detta är verkligen bland det fulaste kag vet. Det är obeskrivligt töntigt. Är det ett tecken på att de är medvetna om att det är jul eller? "Åh, nu skall jag visa att jag bannimej också vet att det är jul, så jag knäpper på mig ett par tomtar i öronen så alla vet att jag VET"

Det måste ju ligga någonting annat bakom det än att de bara tycker det är snyggt. MÅSTE!

Urk...

Tack John Blund för denna natt. Det var magiskt. Somnade bredvid min älskade, fina Pernilla och sov heeela natten tills klockan blev 9.30. Kan bero på den senaste veckans sömnbrister.

Ligger i min och Pernillas Gothenburg kingsize bed och käkar nötter, chips och dricker julmust. Vi kollar på Fråga Olle dokumentären och halvblundar oss som vanligt igenom avsnitten. Svenska snubbar som jobbar utomlands på tex Grabbarna grus... Fyfarao vad vidriga dem ääääär! Uuuhhh. Vi ligger och slänger ur oss diverse mindre smickrande ord om dessa långhåriga,
tatuerade, brunbrända, sliskiga
Karläckeln.

Såklaaaaart så skall äman få göra vad man vill, jag är den främsta förespråkaren gällande det, men HERREGUD man får väl uppföra sig som någon av det mänskliga släktet iallafall. Uuuh huhuu!

Skulle aldrig - någonsin oavsett alkoholkonsumtion ligga med en grabbarna grus bartender. Aldrig.

Woho vilken vidunderlig daaag! Har precis kommit hem från Harrys, med detta fina sällskap. Har skrattat mig till kramper när brorsan o Erik håller på. Mia mötte upp oss och avnjöt lite öl hon också.

Så. Himla. Fint.

Eftersom vi har haft hatt tema hela dagen så tyckte E och brorsan att vi även skulle ha det på krogen. JAg vägrade, men när mamma kallade mig för Pussy, och bror garanterat att det inte lär vara några fler än vi där denna onsdag så drog jag på mig hatten och promenerade ned (med höstjacka, SÅ varmt är det). Ooooj så fel vi hade. Jag o brorsan vände direkt när vi såg alla folk och drog av oss mössorna, erik stegade dock in med sin stråhatt (kombinerat med skidjacka) och såg ut som om han skulle ha ett receptbelagt kvitto i handen. Istället hade han cash och ölen kom in. Vi satt allt i våra hattar jag o brorsan också, han kanske lite kortare tid men jag satt med min flådiga hatt inne på Harrys och skrattade lungorna ur mig.

Amazing day. Som alla andra givetvis.

... Tur på övriga saker.

Somnade vid 4 tiden inatt. Riktigt illa. Gick upp imorse och fixade frukost och låg sedan i sängen och läste och avnjöt en stor dubbelsäng med prassliga duntäcken som luktar mammas sköljmedel.

Ååååh. Jag är SÄMST på att ta beslut. Inte impulsiva beslut, För dem är jag i särklass bäst på. Vi går in på hotellet här och ser vad som händer, vi åker dit, vi stannar här, vi åker med den bilen, vi dricker detdär, nu piercar jag mig, nu bokar jag en tågresa dit.

Men beslut som jag kan ändra
Mig gällande. Alltså sådan beslut som ligger lite längre fram i tiden och gör att jag kan analysera, gnata och tjata om det. Beslut som inte sker direkt är jag rent ut sagt åt helvete dålig på. Och det är därför klockan är 2 på natten denna måndag, eller nu tisdag och jag inte kan sova. För jag vänder och vrider på ett kommande beslut.

Det jag alltid gör dock är att jag frågar folk vad de tycker jag skall göra och eftersom folk i min omgivning har ganska delade meningar så blir jag delad. Men också för att de ibland kan vara eniga och jag då inte håller med dem. Skulle jag fråga alla
Mina vänner och min familj om vad de tycker om att jag skall flytta tillbaka till madeira i ett halvår så skulle jag få tvär nej. Jag skulle få oräkneliga "är du dum i huvudet eller?" och vissa skulle tom. Bemöta mig med skratt.

Skulle jag däremot fråga vad de tyckte om att jag skulle flytta tillbaka till Kungshamn vars population är 3000 personer och det är en baksmälla på 9 månader om året med noll framtidsutsikter eller visioner för mig så skulle vissa säga nej, men flerparten skulle säga "tja.. varför inte"

Därför kommer jag nu inte lyssna på någon gällande mitt beslut. Jag skall inte räkna, skriva för och nackdelslistor eller fundera på hur många det gynnar och hur många som blir ledsna över mitt beslut. För det handlar ju faktiskt bara om mig. Och om folk blir berörda så är väl det jättebra eller jättedåligt, men sådant är livet. Man må ju få välja själv, och man må få gå över lik ibland . Man kan alltid välja om.

Synd att jag har så lång tid på mig att bestämma mig, annars hade jag ju vetat vad jag valt just i denna situationen och det är att Live a Little.

Någonting jag kommit underfund med att jag är dålig på är att vistas på stora parkeringsplatser. Jag känner mig som en ekorre på en fotbollsplan där en match är pågående. Helt jävla förvirrad vill säga.

Varjedag när jag skall ut eller in i köpcentrumet som min arbetsplats ligger i så måste jag gå över denna enorma parkeringsplats och det slutar oftast med att jag står mittemot en bil och stirrar föraren i ögonen och sedan går sidledes därifrån för att jag har kommit på att jag har bäst översikt om jag går sidledes och har god tro till att bilarna bakom mig hanterar parkeringsplatser bättre än jag gör och kommer därför inte köra på mig.

Jag är som en kines när det gäller bilar. Man stirrar på en och går omedvetet mit den. Sedan kommer en annan bil och jag byter fokus och ser den som ett större hot, och går - rakt emot den istället vilket utgör en hel del förvirring på parkeringsplatsen. Precis som det gör för en stackars ekorre på en fotbollsplan med massa människor som springer runt. Man vet liksom inte vart man skall fly, för det är alltid någon eller något på väg mot en.

När man ser en ekorre på en fotbollsplan, eller en duva i ett köpcentrum så tänker man alltid. Men VAD gör du hääär? Sen svär man onom sig för man tycker det är obehagligt eftersom man inte vet om duvan kommer flyga mot dig eller stå still o picka på tuggummit. Man blir liksom irriterad för att duvan inte har sådana sociala skills att den inte förstår att den inte passar på MQ.

Precis så anar jag att bilförarna på parkeringarna tänker om mig varje dag.

Woho! Kastade mig direkt in på vägen till Kungshamn. Som tur var så snackade jag med Calle hela resan som varade i 2h och 20 min. Dock började vi snacka innan jag ens kommit på bussen, så ca 2,5h av calle snack vilket bygger på:

1. Att han bor i sitt pojkrum som är inrett med pokaler.
2. Att han inte har ett arbete.
3. Att han inte har några pengar att gå på krogen för.
4. Att han föräldrar vill kasta ut honom.
5. Att det inte finns några brudar och om det dyker upp någon, så vill de ändå inte följa med honom hem pga att han just bor hemma i sitt pojkrum med pokalerna.

När vi lade på så var det ca 5 minuters bussfärd kvar, och när jag var inne i kommunen så var det första som slog mig: wow, man ser verkligen alla stjärnorna här. Inga strålkastare, blinkande ljus eller torn som lyser upp himlen och utklassar stjärnorna. Då inser man att man igen är på hemmaplan. Och att det enda man hör kl 22.20 när man kliver av bussen är sina egna fotsteg.

Det är större chans att bli översprungen av ett gäng vilsna strutsar, än att bli överkörd av en bil på gatan i Kungshamn under vintern. Och det är nästan mer sanning än överdrift.

Går in på uppfarten och trycker ansiktet mot fönstret så brorsan hoppar till men låtsas spela oberörd där han sitter och designar en logotype med sina enorma skullcandy lurar och min mössa på sig. När jag kommer in så noterar jag att han i vanlig ordning har badbyxor på sig. Alltid mössa, lurar och badbyxor. Nu har han äntligen tyckts glömt av sina dragon skidglasögon som han alltid gick runt med. Pappa satte ned foten när han skulle ha på sig pjäxor inomhus.

Han tycker verkligen han är kung min bror och så utomordentligt cool. Han äger allt han ser, dvs två hus. Det är hans kungarike och vi andra är hans slavar. Vi andra infinner oss i våra undergivna roller då man känner lite sorg över honom. För likt Calle så bor brorsan fortfarande hemma, men tycks däremot inte ha några planer på att flytta ut.

Mamma hade gjort lasagne och ställt i uterummet så den skulle svalna. Åh, mammas mat. Jag kollar på brorsan och säger: Du fattar inte hur bra du har det. Du betalar Inte en penny och får mat, pengar, boende. Han klappar sig på magen och ser odrägligt självgod ut.

Då förstod jag att det inte är så jävla konstigt att han beter sig som en beach/alperna konung. Han har allt han behöver här. Funderar fan på att flytta hem och rubba ungjävelns vardag lite.

Orka vara bonde när tvillingbrorsan är adlig liksom.

Sitter en tjej på bussen och skriker på en pojkvän i telefon, möjlig expojkvän måste jag säga. Hon har asiatiskt utsprung och skriker på kines-engelska.

Yoo a a fokk-in iddi-at. Yo knaw th-at?
A nhee ma id card, yo fool! Ya knaw th-at? Aaahfw! Faak-yoo, gho to hell!

Man tycker ju synd om henne, som träffat en sådan bedrövlig kille. Men allt blir så lustigt med asiatisk brytning. Går liksom inte att ta på allvar.

Bah! Imorgon åker jag till Kungshamn efter jobbet. Har för första gången varit utanför dörren nyss om man inte räknar till o från jobbet. Lite headset snack med famljen och snart väntar 2 dagaaar av deeptalk med min mor. Skall bli fucking wonderful. Och fira 1st round of christmas. Skall få träffa farmor.. "Tänk på att detta kan vara farmors sista jul" PFFFT! Det har de sagt de senaste 15 åren, och hon har sagt det sedan jag kan minnas. Kärringen kommer antagligen trilla av pinnen senare än mig. Missförstå mig inte jag älskar verkligen min farmor men det är MYCKET snack och lite verkstad när det kommer till detdär dö partiet.

Tittar på Bridget Jones. Klockrent, in sooo many ways. Åhvadjagärtröttpåmän. Pallarnte.

Sedan jag kom tillbaka från Madeira så har jag känt mig så otroligt deprimerad. Jag är trött hela tiden, ständigt. Jag vill inte gå utanför dörren, jag vill inte umgås med någon. Stackars Pernilla som får dras med mig. Tycker verkligen synd om henne. Igår frågade hon vad som hänt med mig. Jag har inte en aning. Jag vill bara sova. Sova, sova, sova.

Så vad utlöste detta? Jag som är så irriterande positiv annars? Först trodde jag att det var för att jag insåg att jag inte ville tillbaka till madeira, att jag inte hade den livlinan kvar om jag tröttnar här. Men jag tror inte det är det. Jag var ju hur nöjd som helst när jag åkte. Såg många saker som avslut, att det inte fungerar liksom och det var en otrolig befrielse att få se och känna det.

Men nu känner jag inte så längre. Jag känner sorg över det nu. Känner mig ledsen och väldigt skör. Vill ligga under täcket och stanna där tills att det gått så lång tid att allt är över. Tills känslorna förmultnat, eller att hjärnan rebootar och jag inte minns längre. Inte minns hur det var, hur det kändes eller någonting annat.

Sluta deppa då? Jo, det hade ju varit en lämplig lösning. Men jag vet av tidigare erfarenheter att man inte kan bestämma sådant. Jag är såååå sällan ledsen, och när det händer så har jag insett att jag behöver få crash n' burn. För att sedan resa mig och skratta i hundra år till.

Och seeen... Kom det dåliga samvetet.. Eller utpressningen kanske.....

Skickade ett meddelande till min mor om att jag saknade henne... får tillbaka detta ! VAD FAA-AAAN?

Ligger och kollar på Harry Potter. Det är lördag och jag har haft en TOPPEN DAG på jobbet idag! Kanske behövde jag ett jobb-breakdown igår. Kanske var det bara idag jag kände såhär men WOW vad jag har skrattat! Med mina kunder vadklart. Alla är suuuperduuuper stressade och all julmat inhandlas nu. Inte haft en sekund över idag i kassan. ÅH jag älskar kassan! Såå mycket härligt folk helatiden och söta barn som klättrar runt och stirrar. Idag har jag också fått hundra komplimanger bl.a om mitt leende, mitt hår, mina smycken och att jag är den sötaste kassörskan i Sverige. Hur kan jag inte vara glad?

Och, OCH den söta killen på jobbet tittade efter mig idag. Wowowowooow! Japp, jag noterade det flera gånger när han lutade sig åt höger. Göttju! Han kanske inte är gay ändå? Eller så vill han bara veta vilken brun utan sol jag använder. Skulle ju kunna vara så också faktiskt.

OOOOCH! Min kollega som alltid är supertrevlig mot mig sa idag "skall du till skridskovägen och fira jul eller?" jag blev lite avlägsen och sa nej. Sen frågade jag hur han visste vart mitt hus låg. Då skrattar han och säger att han varit min granne!! Seriöst, vi är typ 12 hus på gatan. Jag vet vilka ALLA är, men tydligen inte deras barn... Samma sak med min andra kollega som OCKSÅ kommer från min gata. När hans mamma kom till jobbet så kramade jag henne, det var så kul att se henne och när min kollega står bredvid så slår det mig : HELVETE, vi har ju vuxit upp på samma gata, detta är hennes son!!

Hur det kan ha undgått mig förstår jag inte riktigt. Kan bero på att herrarna är 30 År kanske? Men jag brukar ju ha koll på de flesta 30åringarna ändå. Hur som haver så är vi nu 3 st från samma GATA uppvuxna 15 mil från vårat jobb som arbetar tillsammans. Underligt ändå.

Snackade med mickan igår.

Hon har klippt sig hos "bögarna" som hon kallar dem, och i vanlig ordning så klipper den förmycket. Precis som alla jävla frisörer alltid gör. Det är som om de får provision per millimeter som ryker. Jag och mickan funderade på om de senare sopar upp allt håret från golvet och väger det som på fångarna på fortet och på så vis får den som klippt mest, mest pengar då dennes kunders hår väger mest. Inte helt omöjligt må jag säga.

När en frisör ser att man är lite missnöjd så drar de nervöst i topparna som om det vore ärmarna på en för kort tröja och säger " Jag tog det som behövdes"
Jaahaaaaaaa! Okej. Vad märkligt att plastikkirurgen bara fixade näsan och inte alla andra skavanker som kunden hade, för det behövdes ju faktiskt justeras, och ingå i priset. Vaddå behövdes? Isåfall borde man ju kunna vända på det? Hur kommer det sig att Snubben som lagade spisen inte drog in fiber i lägenheten, bytte alla vitvaror och kaklade om badrummet då, för det BEHÖVDES verkligen.

Varför tar många (kan absolut inte klandra alla, men alla som jag har hamnat i stolen framför) sig sådana stora rättigheter? Man må ju få det man ber om eller? Tror inte man får en Brazilian om man ber om en bikini wax liksom, för att hon tog det som behövdes? Jag menar som
Mickan nu.. Hon BAD de tom. att inte klippa mer än hon ville, men se. Den gyllene regeln i salongen är "Frisören har alltid rätt"

Och när de stirrar på sig själva i spegeln, och säger "Jag tog det som behövdes" så skall man känna sig dum. Dum för att man inte vet sitt eget bästa gällande hårvård, och för att håret var sååå slitet att de var tvungna att ta 14 cm mer än man bad om. Och så får man skämmas, och sen skäms man ännu mer när man lämnar salongen med en ofrivillig snaggning.

".. Jag vet, men det behövdes verkligen" säger man när folk påpekar att Frisören tagit en bra bit på längden. Man säger det för att man inte kan erkänna att man även denna gången helt ovetandes berövades några centimeter. Då låtsas man som om man faktiskt tyckte det behövdes och att man är så jävla mån om sitt hår. Jovisst.

Står och väntar på detta enorma fordon som skall ta mig till mitt jobb. Glad? Mja, halvnöjd. Sitter en tjej på hållplatsens bänk och sover, eller bara har stängda ögon. Hon är vid liv iallafall för hon öppnade ögonen när jag gick förbi henne på den grusade trottoaren. Rosa nagellack, rufsigt hår och läppstiftet som oklanderligen tröttnade att sitta på läpparna vid 4 snåret inatt och har vandrat vidare åt både norr och söder. Är jag glad? Ja, superglad för att det inte är jag som sitter där och luktar sprit och kroppsvätskor. Gillar fan att jobba helger. Det är riktigt gött faktiskt.

Och efter 8 dagar av konstant alkoholintag på Madeira och den baksmälla som kom efter det som liknade en avtändning så är jag inte det minsta sugen på att sätta ett glas med någon procenthaltig dryck till munnen på ett bra tag. Bra tycker mamma, bra tycker Sara.

Men HERREGUUUUUD! Vart fan tar tiden vägen? Var det en VECKA sedan fredags? Måste sätta påminnelser på mobilen, för jag vet inte ens när helgerna dyker upp längre. Min vän sa i telefonen förut att det var fredag idag. Sjukt, SJUKT!

Ligger i sängen och kollar på På spåret. Funderar över vad jag skall göra. Måste. Säga. Upp. Mig. Orkar inte slösa massa tid på ett ställe där jag inte viöl vara. Nejnejneeeeej!

Så Sara, vad hade du tänkt dig? Well.. Finns en del jobb på disneyland i paris! Hade vart awesome rags att dra dit. Jag o calle skall ha platsbanken date på söndag, söka massa utlandsjobb.

Är det inte lika bra att vi drar till Madeira igen då Sara? Jag skrek nej, men pausade och fick tänka efter. Svarade inte ens. Eeh... Är det? Jag är 22 år gammal. Om 2 år så är jag 25. Då har jag hört att man skall hitta en man som man tycker om. 2 år har jag på mig. Skall jag spendera de åren på madeira?

Really?

Baraaaaa jag hittat något att göraaa snart. Har gått 1 dygn sedan jag kom hem, och jag har fullständig panik. Måste leva lite! Förfaan!
Ge mig ett alternativ nu då, gud eller någon.

MdK & SJK är en bra kombination i alla väder.

Wihuuu inställt flyg och stannar på ett hotell med endast par ! Får flyga imorgon och jag som verkligen ville hem, hem heeem! Nåväl. Ny är jag fast i Santa Cruz och det är sååååå sjuuukt fiiiiiint! Hittar inte ett endaste supermercado dock. Men fint äre!

Sedan fick jag bittert säga farväl till Erik & Jens Som kom förbi för en hejdåkram. Lite sorgset ändå. Men sen drog my, mickan' malin o jag till Yankees och mötte upp Oskar o Linus!! Det var dock ganska roligt, så roligt att vi drog vidare efter att de stängde på Yankees och drog till Whole in One, tills att de stängde. Och fick hålla tårarna i styr när jag sa hejdå, ses en annan gång till My. Somnade vid 4 tiden inatt och klockan ringde 7. Fick krama mickan hejdå imorse innan jobbet. (vilket alltid är känslosamt) UUUUURRRSSSCCCH!

Jorå, sen efter att ha letat efter bakplåtspapper forever utan framgång så åkte vi hem med ett kilo pepparkaksdeg (medtaget från sverige, claro!) och sen så bakade vi för fulla formar! Hade inget mjöl, så mickan undrade om vi inte kunde ta välling från när malins syrras barn var här. Funderade en stund på om
Mickan skulle kunna tänka sig att baka med allt, bara det är i pulverform och vitt. Sen skrattade jag o My hejdlöst åt lille mickan.

My gjorde ett L och ett M och ett hjärta av som pepparkakor. Som då självfallet står för Linus och My. Då skrattade jag och mickan åt My och sa att hon var en tönt. Då ringde hon Linus för att han skulle säga att det var sött, men linus sa att my satte honom i en lite dålig sits genom att tvinga honom säga att det är sött fast han inte tyckte det. Vilket inte var svaret hon ville höra. Så.. Romantikern My tar fram kniven och hugger sönder bokstaven L och slänger den i soptunnorna.

Vi kavlade med varsin tom vinflaska och drack ur en samtidigt som vi skapade hutlöst fula peppisar. Julmusik, julljus och bakning. Mmmm!

Igår eftermiddag drack vi och käkade club sandwich på FX. Servitörerna inledde med att säga "sooo... You survived" Det var My, jag och Mickan som var där. Han måste på något underligt sätt, noterat att vi var lite runa om fötterna i Lördags. Lite pinsamt är det allt. Dock så sa servitören till mig första dagen på Egosh "caneca?" när jag mötte henne i dörren. Caneca är då en halvliters öl. Kändes bra när jag inte vart där på 8 månader och man får en Caneca? Och inte ett hej liksom. Nåväl part one är över från gårdagen!

Det är stunderna som aldrig upplevs i sverige, pga klimat, pengar och att alla som umgås alltid är likadana. Satt med tjejerna på balkongen, drack rödvin, bakade pepparkakor och lyssnade på julmusik. Dansade, drack och skrattade. Idag sa Mickan " jag har vart på så sjuukt bra humör idag, och det beror på att jag inte har skrattat såhär mycket oå länge. VAD skall jag göra sen?" Jag blev ledsen, men ändå glad. Hon har skrattat så mycket denna veckan att hon vart på obotligt bra humör på jobbet idag. Det är ju HELT fantastiskt! Faaaaaan vad jag tycker om dem. Mina tjejer o killar här!!!!!! Och jag är inte den som gör utropstecken, hur dramatisk jag än är. Sen gick vi o mötte upp oskar o linus för 22 middagen, sent men ack så gott. Gick vidare och skiljdes åt sent.

Livet har sina lustiga sätt att visa vad man behöver, vill och skall på och denna veckan var otroooooligt lärorik när det gällde de sakerna. Tack du eller det som fick mig att fatta att det man har är nog bättre än det man trodde man ville ha, och gräset är SÄLLAN grönare på andra sidan. Obrigada !

Det är tisdag och flashback från lördagen slutar liksom inte dyka upp. Inte hela stunder, men ord liksom. Orden är de värsta. Usch. Alltså egentligen bryr jag mig verkligen inte om saker jag gjort mot nära vänner. Jag menar, de VET ju hur jag fungerar i vissa fall under alkoholpåverkan. SAMT att jag aldrig skulle göra dem något illa. Och om man inte gör någon illa, så borde man alltid kunna skratta åt det som händer. Vilket deflesta gör, Mycket mer än mig.

Stirrade på en flaska duschkräm på malins badkarskant medans jag borstade tänderna nu. Den är från Nivea och heter Free time. Det är ju ett verkligt accept på att man lever i ett hektiskt liv. Javisst man tar en dusch och har sin egen tid, men en dusch måste man ju ta, folk lär ju bli ännu mer stressade för att man alltid nomatterwhat måste ta en dusch. Free time. Naa. Spare time betyder ju fritid men free time? Tror inte att det är många som hinner ta en dusch och känna att det är ens egen tid. Förutom jag då kanske. Men ändå free time.. Skall man döpa toalettpappret som heter "your own break" då eller?

.... Så när jag sitter här. Med linn som jag känt sedan 2008, malin som jag klickade med direkt efter någon timme och väntar på mickan som jag totalt älskar ovillkorligt. Dricker vin, kollar ut över solnedgången och det blåa havet. Med malins pressningar om att jag skall stanna. Faaa aaaaaan vad fint det är. Man vill liksom stanna forever. Hoppas att det inte kommer någon morgondag. Vara här, precis här på balkongen med kapten röd i högtalarna. För evigt.

Vet att folk förväntar sig lite uppdateringar här under semesterveckan men det finns så mycket annat jag måste hinna med. Långsamt dö tillexempel. Som jag håller på med right now. Lördagen kom, julfesten också och igår började vi förtära 5liter vin innan vi ens nyktrat till. För att försvåra bakfylleprocessen liksom. Lyckades galant och jag satt idag på hotellfrukosten och skakade och mådde uruselt. Tror inte man kommer runt baksmällan. Oavsett försök. För den kommer ju dagen efter man slutar dricka lik förbannat. Pfft. 22 år. Dumjävel. Ser på madeira med andra ögon lite. Insett att det inte alltid är så jävla awesome som man minns det. Man förskönar allting. Men det är ju gött, men blir då ohyggeligt rastlös här. måste jobba liksom, det jag saknar. Idag snackade jag o my om ångesten madeira ger oss. Vill bara lägga mig i sängen och sova bort all tid. Men det kan man ju inte göra. Känns otroligt sorgligt att säga, men är nog säker på att detta är mitt sista ö-besök. Saknar mina vänner här vadklart, men när allt kommer omkring så finns det inte så många kvar.

Mycket folk att träffa, mycket vin att dricka. Idag flyttar jag hem till mickan o myser lite efter två nätter spenderade hos oskar. Han såg sådär nöjd ut när jag låg kvar och han gick till kontoret. Så är det med semester, tänka sig. Igår var jag dock uppe vid halv 8, och spenderade dagen på kontoret och sedan med myran, erik, jens o linus och några flaskor rött. Im doing just fine!

Okej. Sitter på planet nu. Det är väl bra, i guess. Hoppasnu bara jag kommer fram till Mad-island. Hade varit typiskt om planet störtar o jag ställer till med något kaos nu när det är julfest o allt. Hör alla sucka o säga att det är typiskt att jag ställer till drama. Nu åker vi! Soo long!

Funderar på att börja måla naglarna på flygplatsen. Men risken finns ju att Golfklubben 65+ svimmar av här av doften. Crap. Glömde ju nagellacks borttagningen. Undrar vad jag mer glömt. Hum.. Förväntat mig ett par obehagliga överraskningar när jag landar. Åh, glömde handduk, schampo och balsam också. Kan ju dock införskaffa sådant på ön, de har ju livsmedelsaffärer. Drar på lite swedish house mafia och ser vad grannen tycket om detta... Kanske skulle man unna sig en shot i baren trots allt. Åke 90 här bredvid kanske är på. Man må ju fråga. Friskt vågat, hälften vunnet. Önskar ibland att mina föräldrar inte lärde mig den meningen. Känns som om mitt liv blivit lite lugnare om jag inte gått efter de ledorden.

Landvetter airport! Stod upp 4 imorse, 30 min innan klockan ringde. Kl 05.58 var jag på väg. Alla har varit väldigt noga med att nämna att jag måste vara i GOD tid när jag skall åka. Jag var först av bussen, som silva lärt mig att man skalll vara vid charterresor med pensionärer och var alltså först i incheckningskön. Vet inte om man kan kalla det kö om det inte finns mågon kö. Men sjukt kvick var kag, vilket jag ångrar. Sådär tokakoj är det ju inte att vänta i 2h. Kom igenom säkerhetskontrollen utan ett pip! Aldrig inträffat innan tror jag. Jag o oskar blev visiterade sist, och en gång hade jag trampat på en skruv som gått in i klacken och pep varenda jävla gång, medans jag stod som ett öivslevande frågetecken. Jag och PRO sällskapet har det gött här. Hoppas en snubbe bjuder mig på whiskey på planet. Gubbe menar jag självfallet, gubbe. Eftersom jag innan lyckats hamna bredvid mannen som gjort Göran Perssons höftledskula så känns det som om det inte skulle vara tväromöjligt änna. NAAAAAJ! Planjäveln är försenad. 30 min, no biggie men när det väl börjar med en försening så eskalerar det bara. Det om något lärde man sig i telebranchen.

Jag och pernilla har varit bästa vänner i snart 7 år. Och idag sa hon att hon aldrig sett mig så full som jag var igår. Och jag inte säga emot henne. Jag var fasansfullt full. Jag har minnesluckor från 21 tiden. Jaha, och hur kommer detta sig då fröken? Jo min lillasyster Skulle ju komma och fika, och hon tog ju med sig sin .... Pojkvän då ja. Så, jag insåg att här behövs det vin. Jappjapp. Jag orkar inte ens förklara vad som hände, men jag kunde inte ens stå upp, det eskalerade och blev sämre än en fika med syrran hade blivit. På alla sätt o vis.

Min lillasyster fyller 19 år nu i Mars. Jag tänker mig henne fortfarande som 13, 11 eller 9 år i vissa fall. Ingen får mig att bli så uppstressad, ledsen, orolig och jag kan inte ens räkna alla sömnlösa nätter som jag spenderar med att tänka på henne. Oroa mig. Hon är riktigt intelligent, rolig som fan, rapp i munnen och så oerhört snäll.

Well. Hon träffar en kille, eller nejnej. Hon är ihop med en kille som är några år äldre än henne. Han har också pundat, hållt på med kriminella saker, är full av tatueringar och har vid ett tillfälle mordhotat henne. Han var tillsammans med en annan tjej när han träffade min syster, som han började ligga med, och hon föll - givetvis för honom. Han sa att han inte var tillsammans med tjejen längre och ville vara med min lillasyster, men vid 2 random tillfällen så såg jag dem ihop, och med en förlovningsring på fingret. Great guy som ni förstår!

Saken är nu den, att hon säger att han har förändrat sig. Han har skaffat ett jobb här i Göteborg och han är inte tillsammans med sin gamla fästmö längre, för han är tillsammans med min syster. Denna man har vid flera tillfällen varit otrogen mot sin tjej, och med all säkerhet mot min lillasyster också. Min syster har pluggat i Kalmar nu och helt plötsligt, simsalabim så har hon och denna snubben flyttat ihop i Göteborg. Han får ju givetvis inte stå på sitt kontrakt själv, så hon står också på kontraktet på lägenheten. Gissa om jag är glad? Jag är så otroligt oglad, missnöd, orolig och ledsen över detta och det är resterande av min familj också. Jag blev så trött på allt när hon flyttade ihop med honom nu, att jag gick i godo med att inte träffa henne mer. Jag blir så ledsen när jag ser henne. Besviken liksom. Men hon är ju kär i honom, och det lär ju aldrig någonsin vara föralltid. Men ändå, det är nu. Det är pågående. Och jag känner mig som världshistoriens sämsta syster som inte kan stötta henne, vara glad för hennne i detta. Dela det hon känner, hennes glädje. Men nej. Jag är övertygad om att hon kommer hoppa av skolan, och han kommer få sparken från sitt jobb och bedra henne när han än får tillfälle. Hon kommer få stå där med hjärtat krossat och med hans räkningar upp till öronen.

Vart är din tilltro Sara? Well, jag tror alltid bra om människor. Jag avskyr när folk droppar negativa kommentarer om folk de inte känner, eller något i den stilen. Jag tycker synd om folk som inte har tro på andra människor, för de är inskränkta och rädda. Men nu är jag likadan. I denna situationen kan jag inte tro, eller tänka att det kommer gå bra. Och jag är så ledsen för det. När jag träffade mitt ex som är 25 år äldre än mig så var min lillasyster den första som sa; Lägg av. Sara är kär i honom, det kan inte hjälpas. Nu är det så, och vi får ta det. Man väljer inte vem man är kär i. Hon var 15 år när hon sa det. Jag sa att hon var klok va? Och jag som 22 år kan inte ens säga samma sak om henne idag. Kanske beror det på att han faktiskt inte alltid har behandlat henne rätt, och har gjort henne så otroligt ledsen så många gånger. Men nudå. Nu gör han henne ju glad. Är det inte dags för mig att stötta henne nu när hon tagit detta steget då? Jag kan ju vara förberedd på att det kommer gå åt helvete, vilket det kommer. Men undertiden så kanske jag kan unna henne det? Är jag inte en sådan storsint människa att jag kan göra det? Isåfall säger denna situationen mer om mig än det gör om henne. Ingen i min familj har varit positivt inställd till detta förhållandet. Ingen. Och det har gått så långt att min syster har sagt att hon kan tänka sig att bryta med oss, om vi inte accepterar honom. Mamma släppte allt och lät honom komma in i hennes liv, men jag är inte lika stark som henne. Jag KAN inte låta det hända. Im just not there yet.

Precis kommit in från en vacker promenad. Ja precis vacker. Gräsmattorna är fortfarande somrigt gröna, och det är sol. 5e december och jag gick i vårjacka och leggings. Otroligt! Jag är såå glaaaaaaaaaaaaaad! Wiihu!

Angelica och Jag

Vi tog en impulsiv tur till Liseberg och drog in på Isbaren och tog en drink. Jag tog en Vargtass. Drack drinkarna i isglas. Riktigt awesome! Man fick värmekappor med luvor på sig när man gick in, och stora vantar. Riktigt ugly. Man såg ut som en zackosäck. Men sjukt fancy bar. Allt i is. Mitt skämt gick sådär halvhjärtat genom, när jag bad bartendern om lite is i mitt isglas. Haha. Jag skrattade iallafall högt och ljudligt, vadklart. Sen gick vi till en värmestuga. Luften ute kändes som varm vår när man kom ut från Isbaren som låg på 10 minus. Lite glögg och en mysig promenad genom parken som innehåller 5 miljoner lampor. Riktigt nöjd.

Dra och bada. Herrejävlar vad jag love, love LOVE denna låten. Så sjukt fino. Swedish house mafia med Knife Party.

 

Jag är så jävla glad att jag inte var ute igår. Glad, glad, GLAD! Min väninna ringde nu, hon var någonstans i johanneberg och hennes röst när hon insåg att hon var på Mölndalssidan var inte jättestabil. Hon gick the walk of shame, visste inte ens vilken gata hon var på, och hade inte ens legat med personen hon gick hem med. Jag ångrar mina tankar jag hade här om dagen, att jag längrade efter att få vrida mig av ångest efter en utekväll. I take it ALL back. Längtar inte alls längre. Vill inte bli full o bakfull och dum och vidrig. Neheeru. Enough nu.

Jag frågade igår varför Axel hade ett chequita klistermärke i pannan. Men det var tydligen ett blått blåmärke. Givetvis. Den stökigaste ungen på denna jorden har ju givetvis trillar, slått huvudet i en rutschkana och belönats med detta blå kastmärke. Min lilla sötnos!

Släckte precis lampan, lade mig bekvämt under duntäcket och lyssnade på regnet mot fönstret och på alla medelålders halvfulla människor som passerar på gångstigen utanför. Jag tänkte; Gud vad skönt att vara medelålders, veta vad man vill göra, och gör det och har full kontroll på sitt liv. Tog en sekund för den tanken att bytas ut mot en annan: Precis så tänkte jag när jag var 16 år och fantiserade om att bli 20+. Sekunden efter det så fylldes Huvudet av tanken HA HA HA! Ja.. Ni förstår vad jag menar. Är numera 20+ och har inte en fillial i livet som platsar i facket "Under kontroll". Bara att hoppas att jag passerar på gångstigen om 20 år, fullare av middagsvinet än jag vill erkänna och har, inte nödvändigtvis allt men iallafall någonting under kontroll. Må det vara kolesterolhalten eller golden retriver hunden. Vad som helst egentligen, bara något som man kan stoppa i fackjäveln.

Oyoy vad jag har varit sugen idag. På utgång alltså. Ett absurt behov växte fram efter morgonshottarna och en miljongångers spring fram och tillbaka till tvättstugan, lite Röj hemma och Sminkning till radions mainstream music. Swedish house mafias senaste låt kan verkligen få mig att vilja get waisted mitt på ljusa dageni. Antar att det är relativt god kritik. Jag åkte ju till familjen för en lugn eftermiddag o för att överväga mina alternativ inför natten. Jag stannade här. Med mys i soffan, så mycket bättre på tv:n och nu med en bok, en kopp te, snus och joshua radin i öronen så kan jag inte säga att jag för ett ögonblick ångrar mig. Riktigt nöjd, nyduschad och lugn ligger jag i sängen i mitt rum hos min moster. Det enda som fattas är ett par läsglasögon Som jag sååå gärna vill ha, men har (tyvärr) klanderfri syn. Well, I am very happy for that men det är så grymt snyggt med glasögon och jag vill verkligen ha ett par ovavsett utseende, som jag kan kombinera med en blöt knut mitt på huvudet. Och en badrock tack. Fast jag har ju 3 kimonos som jag kan ha istället förstås. Mmm joshua radin.. Jisses vad fint.

Herreguuuuuud. Skulle verkligen behöva en joint just nu. Detta testar verkligen nerverna. Axel har limmat ihop varanda finger med superlim och ville får flippen för att huset är skevt. SKEVT. Jag mår typ illa av all stress. Och hela jävla mobilen är full av lim, precis som min kavaj tack vare små klibbiga händer. OHMYGOD.

Herreguuuuuuuuud. Helt rätt dag att starta med 2 shots. Bygger pepparkakahus med kusinerna och har sällan varit såhär nära en hjärnblödning. Det har rasat 3 gånger.. Och jag känner ett mycket tungt ansvar på mina axlar för att fixa årets pepparkakahus. Snart smäller en ådra. SNART!

Antog mina kollegors förslag på madeira med att öva upp toleransen. Så - 2nd round på Jungmansgatan kl 10.25

Efter 5 veckor som nyktra idag, så inviger vi morgonen med varsinn shot! Vill man så skall man.

Satt nyss och mindes senast Sverige spelade mot Holland och en liten, liten del av mig ville att Holland skulle besegra våra Blågula killar bara för att få se MER av dem. Tycker det Holländska laget var bland det snyggaste som sprang på dessa gröna planer. Hoppas verkligen det är lika snyggt, om inte snyggare till sommaren.

Jag tror nästan jag är lite Holländare i blodet. Vill SÅ. GÄRNA åka dit, eller flytta dit ännu hellre. Skulle ju dit i september, men det blev avblåst för att jag började jobba i stan lite tidigare än beräknat. TYVÄRR.

Nu hoppas jag att min vän Sander som bor i Holland skall ta sitt förnuft till fånga och bjuda ner mig en vecka eller två. Eller en weekend kanske. Han är ju faktiskt Financial Accountant på en av världens ledande banker. Eh.. fria då Sander, FRIA!

Jag och min sambo har hajjat detta med easy goodlooking. Det enda du behöver är ett riktigt snyggt läppstift. Skall du powerwalka - på med läppstiftet, skall du gå osminkad till affären - läppstift. Eller skall du upp och tvätta klockan 7 på en lördag. Sätt på lite läppstift, och du är klaaaar! Inget mer behövs. Du ser sådär oberört snygg ut. Jag har hela sommaren användt ett läppstift i korallfärg. Farligt snyggt. Men nu har jag gått tillbaka till mitt cerise läppstift, som införskaffades för länge sedan i portugalien. Pernilla har införskaffat ett liknande rosa och vi är med all säkerhet de snyggaste powerwalkande i göteborgs stad. Lätt.

Saknar ju inte själva Tequilan. Men saknar känslan man har precis innan alla skall dra i sig minst varsin tequila. Förväntningarna, ovissheten. Vart kommer detta sluta, och alla skratten. Minns den natten när jag och Silva var uppe i 32 Tequilashots. Paid None. Inte någon av oss. Jag blev såklart bedrövligt full och skulle gå hem, men sedan började vi dansa någon typ av Dansk folkdans så hemgång var inte längre på kartan.

En annan grej är när Linus fick en flaska med Guld i. En tequilaflaska som smakade juligt och hade riktiga guldflagor i sig och jag skulle lukta på denne innan jag drack den. Slutade med att jag hade guld i hela näsgångarna och det luktade typ Jul hela kvällen. Smart att snorta upp tequilan fröken Karlsson. Alltid one step ahead.

Har säkert 1000 minnen av just Tequila. Det är ju faktiskt min favorit.

Åh. Fan vad lycklig jag kommer vara den dagen när jag skall shotta med mina vänner igen. Ingenting går upp mot riktigt bra Tequila en utekväll. INGENTING.

Världsklassfrukost. Fil, ekologisk cottage cheese, bär, havregryn, solrosfrön och physalisfrön. Med min favoritdryck, kaffe. Förtillfället Julkaffe. Klockan är bu 07:45 och jag väntar på att det skall ljusna ute. C'mon C'mon.

Klockan 06.50 sitter jag på en bänk och pratar om jultraditioner, göteborg och håkan juholt. Why? Jo, sara johanna karlsson hade tvättid klockan 07.00 på lördag morgon. Why oh why? Jo egentligen hade hon tvättid klockan 10-13 men eftersom hon kom på att hon utnyttjar dagen mer om hon börjar 7, så ändrade fröken tvättiden till denna tid. Och givetvis finns det grannar som inte heller vill sova, så here I am och gladerligen tackar nej till barkislimpa från grannen. Det är sådanahär saker som gör mig glad. Klockan är sju, det är lördag och jag talar med min förtjusande granne i tvättrummet. Det är grannanda det! Love it.

Portugal, danmark, holland och tyskland. Exakt den grupp som jag innan lottningen hade hoppats på, fast hade velat se sverige istället för tyskland i gruppen. MEN kommer bli drömfotboll! Så sjukt skoj. Ser riktigtmycket fram emot 6 månader nu. hurry up! Vill gärna resa ner till ukraina o se pojkarna spela boll!

Vi har precis varit ute på stan och handlat lite fredagssnacks, och en kabel till tv.n. Nu har vi fixat alla kanaler, och kollar på EM lottningen. Pernilla har inhandlat vår typ 20e tidning om mode denna veckan som hon läser i väntan på att det skall börja. Sen är det idol och naturgodiskväll på agendan. Mysfredag.

Fattar ni att jag får se såhär vackra saker en fredags förmiddag eller? En man som matar änderna vid dammen, solen mellan de krokiga träden och alla otroligt vackra löv på marken.

Är i slottsskogen och kikar på alla djuren. Det är så fantastiskt mysigt och vackert.

Köpte tre riktigt snygga nagellack här om dagen. Sjukt snygga färger. Orange o guld har blivit använda hittills men inte det gröna. Kan inte ha gröna naglar och röda kläder när jag jobbar. Ser ju ut som någon julgransdekoration som är på språng då. Inte snyggt. Men till helgen kan jag nog kosta på mig gröna naglar under julpysslet!

Idag har jag och min vän Oskar känt varandra i 3 år. Tre stora och berikande år. Jag kan inte förstå att det redan gått tre år. Hur kan det vara möjligt? Och vi har spenderat 2 dagar i Sverige tillsammans. Det är nästan mer galet. All tid i Portugal och ett par timmar på Londons flygplats, och några timmar flygandes över Europa. Tror detta är den enda bilden på oss som jag har. Tagen på nyårsafton förra året.

När jag tänker på min farfar så blir jag oftast glad. Sådär glad att jag får ett leende över hela ansiktet, eller att jag skrattar. Jag blir varm i hjärtat och det känns tryggt på något sätt. Andra dagar, som just nu när en bild på honom visades på skärmen så blir jag ledsen. Minns hans röst, hur han sa mitt namn, och hans kramar. Dedär kramarna. Det är inte en vänskapskram, eller en föräldrar kram. Det är en farfarskram. Att någon som han älskar så mycket som sin son, har fått någonting som han älskar så mycket, och då blir liksom den kärleken dubbelt så stor. Dubbelt så glad. Jag saknar verkligen att krama min farfar. Han luktade så gott. Hade alltid skjorta på sig, vilken dag det än var, när det än var och var så stolt över mig, över mig och mina syskon. Vad vi än gjorde.
Pappa sa att det sista farfar sa var; Du har verkligen de finaste barnen i världen.

Gud vad jag saknar min farfar. Han hade verkligen behövts ett tag till i mitt liv.

Allt man behöver för en jävligt bra kväll finns här.

Idag är det Herr Berghs födelesdag! Eftersom han ringde när jag fyllde år, så slog jag honom en pling. Stod i fönstret och tittade ut på ett grått Göteborg med ösregn medans signalerna gick fram. Fyfan tänkte jag.
Jens svarade. Han låg ute och lyssnade på bra musik och hade det gött i solen. 20 + var det på Madeira idag. Fyfan tänkte jag igen.

Jens sa att jag måste börja dricka nu om jag skall kunna överleva Madeira. Att alla dagar fram tills dess skall jag se som en förfest. Det lät rätt lockande faktiskt. Det är nog en god idé det han säger. För min lever är ju ganska van vid ett rätt tätt alkoholintag och nu när jag vart nykter i snart 5 veckor, så kanske man bör värma upp lite. För värmer man inte upp, så stupar man. Citerat Hanna Zetterlund. Geniet.

Båda har nog rätt. Funderar på att ta mig ett glas glögg nu vid middagstid. Eller så får jag dricka redig i helgen när jag har pepparkakshus byggning med mina kusiner och glögg o vindrickning med min släkt. Tror jag får satsa på det istället. Imorgon är min sista arbetsdag. Sedan väntar 12 dagars semester. Är jag glad? OM JAG ÄR GLAD.

STORT Grattis till dig Bäste Herr Bergh. Vi ses om 6 dagar! Och Grattis till Kära Oskar idag också, som har sin namnsdag idag. Hurra hurra för två Toppenkillar! Som jag har haft turen att få lära känna.

När jag var hemma i de mäktiga 20 timmarna här om dagen så gav min bror mig en bok. Han tryckte ner den i handen på mig och sa: LÄS DEN. DEN ÄR SÅ JÄVLA BRA.

Jag lade den på köksbordet och några minuter senare kommer han med boken igen och lägger den i mitt knä. "Sara. LÄS DEN. Du MÅSTE läsa den." Jaja. Ännu en skitbok om hur män förför kvinnor bäst och hur man gör för att slippa undan förhållanden och andra förplikterser på 2000-talet. Tänkte jag.

Upptäckte nu på morgonen att jag har boken som underlägg till mitt kaffe. Vilket förmodligen kommer få min bror att åka direkt hit och korsfästa mig när han ser denna bilden, då han tydligen känner väldigt mycket för denna fantastiska bok. Men man får ju living on the edge lite så att säga.





Hur som haver, så har jag faktiskt börja läsa den. Jonas Cramby är krönikör för Café och en riktig hejare på att skriva om Svenne-dravel. Jag gillar det. Verkligen. Han är stört rolig och man känner verkligen igen männen som han skriver om. Får väl tacka brorsan för att ha jagat mig med boken och lovade honom att rekomendera den till alla män som jag känner. Jag passar på att rekomendera den till alla kvinnor som jag känner, och inte känner också. Read it. Den är hilarious.

Män kan också Amma

När jag på Första Advent skriker ut: Grattis på första advent! så ser folk ganska skeptiska ut. Vaddå Grattis, vaddå första Advent. Are you insane?

Grejen är ju såhär att jag tycker man firar alldeles förlite. De små dagarna om året liksom. Därav en av anledningarna till att jag skaffade en 2:a födelsedag den 22:a Mars för sisådär 6 år sedan. Och visst blir man firad. Jag behöver inte någonting stort, men bara en extra kram eller ett Grattis eller vad som helst. Jag vill egentligen bara att man skall samlas och göra någonting tillsammans allihopa, och vad för människor närmare varandra än en födelsedag där de tvingas ihop för annars så kränker man personen som fyller år. Ja det skulle vara Jul då såklart, och begravningar. Men det känns som om jag promenerar på Jesus sandaler om jag inför en andra Jul. Det gjorde jag ju förrförra året i Februari med hela släkten och det var görmysigt, men kändes inte helt okej. Särskilt inte efter farmors predikan om varför vi ens firar jul. Och att införa en Obligatorisk begravning per år gör nog inte någon glad. Hade nog gått hur bra som helst i teorin, men i praktiken hade det nog varit lite svårare.

Jag känner dock att min andra födelsedag har avtagit i effekt nu de senaste åren. Var många skeptiska personer som omringade mig i Portugal när jag frågade om de visste vilken dag det var. Men vissa höll traditionen uppe. Oskar införde tillochmed en egen födelsedag, som infaller dagen innan min födelsedag dvs. den 21:a Mars. Så att alla skall gå ut och festa på hans dag och därför inte orka fira mig dagen efter. Latjo kille.

Idag är det iallafall den 1:a December år 2011. Det är 23 dagar kvar till Julafton enligt mina kalkyleringar och alla har julpyntat hemma. Alla förutom samborna på Jungmansgatan. Det mest Juliga vi har är vid köksbordet. En adventsjustake som Mia gjorde till oss i Helgen, och lite röda värmeljus på en hylla. Vi har förvisso ett paket med Julkaffe och ett oöppnat pepparkakshus här också påpekade Pernilla igår. Julen är räddad.


Vårat über Juliga Köksbords area.