Inrikes flyg
Det är nämligen så att det är fan så svårt att hitta på Inrikes avdelningen på Landvetter. Har vart här en gång och hämtat min farmors bror, dvs Mias farfar. Och en gång och käkat sushi. Öh ja.
Känns som ett skämt att flyga inrikes. Jag behövde inte visa pass eller någonting, bara säga att jag hette Karlsson med K och bekräfta att jag inte heter Jeanette. Antar att just det inte är en rutinfråga.
Nadja ringde precis och snackade lite. Halv 6 på morgonen. Tur var väl det, då det inte finns många som kan få mig så klar i skallen på en flygplats. Skulle vara Silva då. Nadja har guidat mig alla gånger på Stanstedt och räddat mig där. Hon sa också att det inte var okej att jag garanterade mina medpassagerare vid väntan på boardingen att det inte var en bomb i min väska, om de kunde passa den. Jag tyckte däremot att det var en ypperlig idé att garantera dem det, så se inte tror det är något suspekt med att lämna väskan.
Är jag och 2st till vid gaten. Typiskt inrikes. Eller vad vet jag. Har aldrig flygit inrikes innan. Eller jo till Finland, så det räknas väl på något sätt antar jag då finland har tillhört Sverige och att det finns skyltar på Svenska där.
Fast britterna flyger ju inte inrikes när de flyger till USA bara för att det finns skyltar på deras språk. Så det kanske inte var ett hållbart argument. Hoppas jag får åka Golfbil på Arlanda flygplats som jag fick i Helsingfors. Var dock 15 år och hade en plastficka runt halsen med mitt namn och kontaktnummer på. Morsan var helt apatisk av skräck och sorg när jag skulle flyga själv. Flög vid närmare eftertanke till Hong Kong själv första gången så kanske inte så märkvärdigt.
Varföööör öppnar de inte gaten? Ingen personal att fråga heller. Antar att tjejen på Espresso house är clueless också. 1h tills flyget skall avgå och det finns ingen personal vid gaten. Är jag rätt undrar jag nu.
Magkatarren övervinner hjärnans förmåga att överanalysera så jag släpper detta, smuttar på mitt bubbelvatten och lyssnar på en Maggiolåt istället.
Kommentarer
Trackback
