The drama, without me.


Snackade precis med min vän Mickan på Madeira. Alltså det är ju uppenbart att jag inte var den som skapade dramat på Madeira, det är Madeira som skapar dramat. Jag är mållös. Hakan var i fothöjd genom hela samtalet.

Sedan jag flyttade ner till ön 2008, så har vi sagt att vi borde rigga ett par kameror och sända allt på nätet. Vi hade tjänat stora pengar på det. Det är Bigbrother och Robinsson i ett. Om kameror hade placerats ut i lägenheterna så hade det varit TV i världsklass. Vet dock inte om det hade varit bra eller dåligt. Men på något sätt så känns det så SKÖNT att ha det på avstånd. Känns skönt att inte vara i det hela. Stå utanför stormen.

Jag börjar tro att folk har missuppfattat mig ändå. Jag är nog ingen Dramaqueen. Alla bara tror det för att jag pratar så högt. Precis som jag alltid sagt. Jag tror det faktiskt. Jag gillar ju inte ens drama. Eller jag gillar det väl när jag får välja själv att ta del av det. Typ som nu, jag väljer att lyfta på telefonen och höra på allt. Jag är nog absolut ingen dramaqueen.

Och även om jag varit i en del drama i mitt liv, så är det liksom som om det inte ens är jag som väljer det. Dramat väljer liksom mig. Gillar att hänga med mig. Och jag har liksom accepterat det. Det är som att acceptera att man har tappat en arm eller har taskigt hårfäste. Så är det. Exakt likadant.

Hoppas bara att det inte blir något drama när jag är nere. För det orkar jag verkligen inte med. Dock så sa Silva för 2 minuter sedan att om hon inte hinner få sin klänning innan Julfesten så skall hon gå naken. Så det kanske blir drama ändå. Eller... jag funderar på hur dramatiskt det egentligen är att ha en naken person på en fest. Kanske första timmen, men sen så lägger det sig nog. Inga konstigheter vid närmare eftertanke. Tror hon hade gjort det snyggt. Hon om någon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0