Men ändå...

.... Så när jag sitter här. Med linn som jag känt sedan 2008, malin som jag klickade med direkt efter någon timme och väntar på mickan som jag totalt älskar ovillkorligt. Dricker vin, kollar ut över solnedgången och det blåa havet. Med malins pressningar om att jag skall stanna. Faaa aaaaaan vad fint det är. Man vill liksom stanna forever. Hoppas att det inte kommer någon morgondag. Vara här, precis här på balkongen med kapten röd i högtalarna. För evigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0