The Last Supper


Igår så informerade jag samtliga om att jag skall lämna Göteborg, lämna Sverige. Eller a, alla mina nära är nu informerade iallafall. Det har varit mycket ångest, mycket magont och mycket turbulens kring detta. När jag min familj och släkt fick reda på det så ville jag typ gråta. Det var hårt. Hårt att se hur dem tog det. Familjen är alltid det värsta. Jag vill inte göra någon ledsen eller besviken. Men det är oundvikligt. Tyvärr är det så.

Igår hade vi en get together med Tequila gänget. Möttes på Kungstorget och drack vin och käkade middag. Det var helt och hållet fantastiskt. Som vanligt bejakade jag sällskapet, situationen och försvann i ett virrvarr av tankar. Hur. HUR dum är jag som lämnar detta igen? Mina felfria vänner som jag skrattar med från sekunden vi ses, tills att vi skiljs åt. Hur dum är jag som lämnar Göteborg? Mon familj, ett arbete där jag tjänar dubbelt så mycket som jag tjänar utomlands? Hur dumt är det. Hur dum är jag?

Men det kommer och går. Jag förlorar dem ju inte. De finns ju kvar. Familjen också. Man kan ju inte stanna pga folket. Sålänge jag inte vet vad jag vill göra så känns det som om det inte spelar någon roll vart jag är. Sitter här med magont nu. Madeiravännerna jublar över skype, och Sverigevännerna sörjer över sms. Blandade känslor. Som alltid. Glädje och sorg. Som alltid.

På Kungstorget har dem Ipads som menyer, vilket är freaking awesome. Vi satt alla och knappade på våra Ipads och skrollade igenom menyerna. Alla valde Kungsburgaren med potatisklyftor. Boohyaa vas gött.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0