Bonden vs Kungen
Woho! Kastade mig direkt in på vägen till Kungshamn. Som tur var så snackade jag med Calle hela resan som varade i 2h och 20 min. Dock började vi snacka innan jag ens kommit på bussen, så ca 2,5h av calle snack vilket bygger på:
1. Att han bor i sitt pojkrum som är inrett med pokaler.
2. Att han inte har ett arbete.
3. Att han inte har några pengar att gå på krogen för.
4. Att han föräldrar vill kasta ut honom.
5. Att det inte finns några brudar och om det dyker upp någon, så vill de ändå inte följa med honom hem pga att han just bor hemma i sitt pojkrum med pokalerna.
När vi lade på så var det ca 5 minuters bussfärd kvar, och när jag var inne i kommunen så var det första som slog mig: wow, man ser verkligen alla stjärnorna här. Inga strålkastare, blinkande ljus eller torn som lyser upp himlen och utklassar stjärnorna. Då inser man att man igen är på hemmaplan. Och att det enda man hör kl 22.20 när man kliver av bussen är sina egna fotsteg.
Det är större chans att bli översprungen av ett gäng vilsna strutsar, än att bli överkörd av en bil på gatan i Kungshamn under vintern. Och det är nästan mer sanning än överdrift.
Går in på uppfarten och trycker ansiktet mot fönstret så brorsan hoppar till men låtsas spela oberörd där han sitter och designar en logotype med sina enorma skullcandy lurar och min mössa på sig. När jag kommer in så noterar jag att han i vanlig ordning har badbyxor på sig. Alltid mössa, lurar och badbyxor. Nu har han äntligen tyckts glömt av sina dragon skidglasögon som han alltid gick runt med. Pappa satte ned foten när han skulle ha på sig pjäxor inomhus.
Han tycker verkligen han är kung min bror och så utomordentligt cool. Han äger allt han ser, dvs två hus. Det är hans kungarike och vi andra är hans slavar. Vi andra infinner oss i våra undergivna roller då man känner lite sorg över honom. För likt Calle så bor brorsan fortfarande hemma, men tycks däremot inte ha några planer på att flytta ut.
Mamma hade gjort lasagne och ställt i uterummet så den skulle svalna. Åh, mammas mat. Jag kollar på brorsan och säger: Du fattar inte hur bra du har det. Du betalar Inte en penny och får mat, pengar, boende. Han klappar sig på magen och ser odrägligt självgod ut.
Då förstod jag att det inte är så jävla konstigt att han beter sig som en beach/alperna konung. Han har allt han behöver här. Funderar fan på att flytta hem och rubba ungjävelns vardag lite.
Orka vara bonde när tvillingbrorsan är adlig liksom.
