Boa Sorte


När jag var på kyrkogården här om dagen, så gick jag runt i säkert 60 minuter. Då började det liksom dunka. Jag, som tror mig vara tuffast i världen var inte sådär jättetuff när jag stod där ensam på en kyrkogård och hörde att det lät som underjordiska trummor.

För alla har vi väl sett...

JUMANJI




Scary film när man var liten, och jag tycker fortfarande den är lite småläskig sådär. För er som inte sett den så är det ju ett spel som trummar som är nergrävt, som bara ligger och dunkar och lurar till sig nyfikna barn, och sen när man tar upp det så händer det massvis av märkliga, läskiga och fasansfulla saker. Well. Den är väl kanske inte superduper läskig nu när man snart är 21.. men den VAR läskig när man var yngre.

Hur som haver så stack jag därifrån, men jag är ganska säker på att det var någon snickare som hamrade lite, och sen så stutsar ljudet mellan bergväggarna och vattnet. Jupp. Jag har faktiskt gått i skolan som ni kanske märker av mitt utlåtande om ljudet här ovan.
Påtala om läskigt. För någon månad sedan så satt mina föräldrar med sina vänner här hemma och drack o käkade osv. Pappa skall alltid envisas med att lyssna på gamla klassiker, och det är väl därifrån jag har blivit gravt skadad ang. musiken. Ofta någon brud på 21 år, som inte är Svartrockare avgudar Iron Maiden liksom ? Hur som helst. Så sätter han på VH1 Classic.

Och där visar de Jackssons - Thriller. Jag börjar alltså skrika när jag ser den och slänger mig ner i soffan o skriker att han skall stänga av. Han fattar inte varför, jag fattar inte varför.  Då är det nämligen såhär att när vi var jävligt små, så lyckades vi se Videon till Thriller. Och jag var så jävelusiskt fan rädd och blev aldrig människa igen. Nu typ 17 år senare så fick jag se den igen, och flippade ur totalt. Det är märkligt hur man fortfarande kan vara rädd för saker 17 år senare,  och som faktiskt är en musikvideo.

Well well, får la ge mig ut på kyrkogården igen nu då.
Så jag övervinner rädslan. Det är enda boten.

Jag är tillbaka om en timme ungefär. Och är jag inte det, och det börjar dyka upp massa lejon, dödliga myggor, köttätande växter och krigslystna gubbar. Ja, då vet ni ju med all säkerhet vart jag befinner mig.




Kommentarer
Postat av: mads

då befinner du dej med robbie williams i en amerikansk förort, typiskt nittiotalsklädd & med två ungar som inte blivit födda än, right?

2010-04-15 @ 12:44:17
URL: http://www.wildbyhearts.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0