Såärdetmeddet
Tror jag har drabbats av tidig demens. Igår frågade min vän vad jag hade gjort under dagen. Jag kom inte ens ihåg om jag hade lämnat huset. Eller vänta.. igår så jobbade jag ju. Ööh.. det kanske var i förrgår då? Whatever. Kommer fan inte ihåg.
Idag. Så har jag iallafall vart på en promenix med en vän, sen har jag.. ööh.. lämnat filmen jag hyrde igår. Hyrt en ny. Druckit kaffe med vännen, köpt tidningar som vanligt, läst dem under kaffe stunden, bytt tidningar, jämfört tidningar. Sen har jag sett på den nya filmen, och talkat in Tha Phone med friends and family. Och snackat med min chef.
Chef no 1 vill säga. Måste börja numrera dem nu serru.
Och. Jag. Funderar. Starkt. På. Att. Sluta. Blogga.
Jag behöver liksom ingen terapi längre. Jag har inte så mycket jag tycker längre, och jag har inga känslor som ligger och spökar som jag måste uttrycka. Näpp. Så är det att vara ointresserad och känslokall.
Målade inte klart tavelfanskapet idag heller. Inte såvärst inspirerad nämligen.
Personen ifråga kommer få vänta faan så länge på sin freakin' tavla. Suck.
Känslor, intresse & inspiration. Vart är ni?
Undrar om den kopiösa missbrukningen av Cola Light har sköljt bort allt detta. Om så är fallet, så skall jag reklamera skiten.
Blogga liksom.. är inte det såååå 2008 ?
Finns massa saker jag kan lägga tiden på istället. Som att hitta en man som jag kan gå med på Jacque & Emils bröllop i Maj 2011. Vafan, måste nästan ge mig ut på jakt redan nu, om jag skall hinna hitta honom, fånga honom och sedan tycka såpass mycket om honom så jag kan ta med personen när mina bästa vänner gifter sig.
Sen skall han ju bli godkänd av dem innan jag trycker ner honom i kostymen och tvingar på honom slipsen. Annars kan det ju bli ramaskri när han väl träder fram. Herregud. Fast jag o Mia hade den diskutionen idag faktiskt. För ett tag sedan hade jag lite smått panik över att jag var tillbaka i Sverige - utan pojkvän. Men nu är jag fan lugn med den tanken. VEM behöver en pojkvän när man har familj & vänner? Och VEM behöver en pojkvän när man skall ut i världen och göra roliga saker? Inte jag iallafall... men för att vara på den säkra sidan...
Någon som har en vettig singelkille som är jävligt smart, snygg och rolig som fungerar precis som mig och gillar det jag gillar. Kontakta mig, så skall jag se vad han går för.
Ja, sluta blogga är ett jävligt starkt argument just nu. Jag bloggar ju mest för att underhålla stackars kontorsarbetare, och sen de som flydde till London, norge o andra länder, de som går i skolan, de som är arbetslösa, de som inte har något annat att göra på sitt jobb än att just surfa, och de människorna som läser bloggen, för att sedan vidarebefodra allt opassande jag skriver här till diverse människor.
Min manliga vän sa igår att när man är med mig själv, så kan jag framstå som en jäkligt komplicerad människa, men när man jämför mig med andra tjejer så är jag den minst komplicerade man kan tänka sig. Tack för de orden. De var otippade då jag trodde det var jag som myntade ordet Komplicerad. Men jag tror han har rätt vid närmare eftertanke. SÅ jävla svår kan jag väl inte vara? Vill inte ha svar på den frågan tack.
Idag. Så har jag iallafall vart på en promenix med en vän, sen har jag.. ööh.. lämnat filmen jag hyrde igår. Hyrt en ny. Druckit kaffe med vännen, köpt tidningar som vanligt, läst dem under kaffe stunden, bytt tidningar, jämfört tidningar. Sen har jag sett på den nya filmen, och talkat in Tha Phone med friends and family. Och snackat med min chef.
Chef no 1 vill säga. Måste börja numrera dem nu serru.
Och. Jag. Funderar. Starkt. På. Att. Sluta. Blogga.
Jag behöver liksom ingen terapi längre. Jag har inte så mycket jag tycker längre, och jag har inga känslor som ligger och spökar som jag måste uttrycka. Näpp. Så är det att vara ointresserad och känslokall.
Målade inte klart tavelfanskapet idag heller. Inte såvärst inspirerad nämligen.
Personen ifråga kommer få vänta faan så länge på sin freakin' tavla. Suck.
Känslor, intresse & inspiration. Vart är ni?
Undrar om den kopiösa missbrukningen av Cola Light har sköljt bort allt detta. Om så är fallet, så skall jag reklamera skiten.
Blogga liksom.. är inte det såååå 2008 ?
Finns massa saker jag kan lägga tiden på istället. Som att hitta en man som jag kan gå med på Jacque & Emils bröllop i Maj 2011. Vafan, måste nästan ge mig ut på jakt redan nu, om jag skall hinna hitta honom, fånga honom och sedan tycka såpass mycket om honom så jag kan ta med personen när mina bästa vänner gifter sig.
Sen skall han ju bli godkänd av dem innan jag trycker ner honom i kostymen och tvingar på honom slipsen. Annars kan det ju bli ramaskri när han väl träder fram. Herregud. Fast jag o Mia hade den diskutionen idag faktiskt. För ett tag sedan hade jag lite smått panik över att jag var tillbaka i Sverige - utan pojkvän. Men nu är jag fan lugn med den tanken. VEM behöver en pojkvän när man har familj & vänner? Och VEM behöver en pojkvän när man skall ut i världen och göra roliga saker? Inte jag iallafall... men för att vara på den säkra sidan...
Någon som har en vettig singelkille som är jävligt smart, snygg och rolig som fungerar precis som mig och gillar det jag gillar. Kontakta mig, så skall jag se vad han går för.
Ja, sluta blogga är ett jävligt starkt argument just nu. Jag bloggar ju mest för att underhålla stackars kontorsarbetare, och sen de som flydde till London, norge o andra länder, de som går i skolan, de som är arbetslösa, de som inte har något annat att göra på sitt jobb än att just surfa, och de människorna som läser bloggen, för att sedan vidarebefodra allt opassande jag skriver här till diverse människor.
Min manliga vän sa igår att när man är med mig själv, så kan jag framstå som en jäkligt komplicerad människa, men när man jämför mig med andra tjejer så är jag den minst komplicerade man kan tänka sig. Tack för de orden. De var otippade då jag trodde det var jag som myntade ordet Komplicerad. Men jag tror han har rätt vid närmare eftertanke. SÅ jävla svår kan jag väl inte vara? Vill inte ha svar på den frågan tack.
Kommentarer
Trackback
