SJK

Okej, när jag hade denna konversationen som jag nyss skall berätta om här nedan, med min manliga vän just nu så sa han; "Du är så vriden, så det är inte klokt. Jag har aldrig träffat en människa som kan få en såpass dålig sak att låta så klanderfri och bra." Antar att det är ett dåligt omdöme. 

However. Min fråga är: Är det helt jävla stört att vara intresserad av någon som är ens ex bästa vän?
Jag menar va?! Det kan det väl aldrig vara. Det kanske är moraliskt fel, om det råkade vara så att man sårade personen (inte med mening vadklart) och om personen kanske varit grinig ett tag (något år). Vilket jag anser är en väldigt mogen gest förövrigt. Då kan jag känna att det finns inte någonting annat jag kan göra för att denne person, detta ex skall tala med mig. Och vill han inte det, vill han inte lyssna, eller ha en förklarning, vill han bara vara bitter, ja då är det faktiskt upp till honom. Det är hans val. Men om jag sedan blir förtjust i hans vän, i hans tyvärr bästa vän. Ja, då kan jag känna att felen i kronologisk ordning ligger hos:

1. Bästa kompisen.
2. Bästa kompisen.
3. Exet som inte gjorde klart för bästa kompisen att det aldrig skulle vara okej.
4. Bästa kompisen.
5. Hos mig.

Gud. Vad är rätt, vad är fel. Hur mycket rätt skall man göra, och hur mycket fel kan man få göra. Man måste ju få göra det man känner för, och absolut skall man ju se efter andras behov, och defenitivt andras känslor. Men.. någonstans är det något som säger att man skall tänka på sig själv också. Kanske är det dragningen efter att göra sådant som inte är rätt enligt livets regelbok, kanske är det tanken på allt spännande man kommer få gå igenom, eller är det faktiskt bara så att jag är förtjust i denna mannen, och jag vill faktiskt ge det e chans? Men sedan vill jag ju inte såra någon heller. Jag vill verkligen inte, aldrig, absolut inte såra någon. Och om det är personer som blir sårade i detta fallet, så kanske man bör backa. Man kanske inte skall ta risken ? Man kanske skall tänka på andra, eller iallafall en person som redan blivit sårad denna gången? Eller, har det gått så många år nu, har jag och han kommit så långt att vi faktiskt kan släppa detta nu. Jag vill inte vara något uppbrott i någon vänskap. Jag vill att vänskap skall gå före flörtar, men någonstans måste man kunna mötas på mitten, ge en liten del var.

Fan så svårt. Jag vill, men skall man verkligen ge sig in på den vägen igen. Är det värt det ?

Jaaa, men klart det är värt det. Det MÅSTE vara värt det. Det är väl alltid värt att gå efter sina känslor? Det är väl alltid värt att chansa o se vart man hamnar? Det får bära eller brista.
Jag är så jävla ledsen att jag sårade dig, förlåt jag är dum i huvudet, och du är way too good for me. Men jag måste fan chansa. Lever man bara en gång, så vore det fan synd om jag inte gave it a try med din underbara polare.  Peace!

Det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete, det finns inget helvete...