SJK

Folk runt om mig har panik. Panik för att de inte vet vad de vill göra. Jag vet inte vad jag vill göra, jag har inte hittat eller kommit på någonting som jag vill göra än.

Mitt problem är det motsatta. Jag vill göra allt.

Jag är på ICA och kollar på när kassapersonalen blippar in varor och väger tomater och tänker; Det vill jag göra! Sedan kan jag hoppa på spårvagnen och heja på chaffisen och tänka, ååh det vill jag göra! Sen går jag in på H&M och ser på alla piffiga tjejer som springer runt och vill göra det. Jag vill prata i radio, bli polis, skriva i tidningen, jobba på Åhléns, Swedishmatch, jobba i Ghana, vara flygvärdinna, kontorist, stylist, psykolog, jag vill blåsa glas och dreja och jag vill kunna livnära mig på att måla tavlor. Jag vill verkligen göra allt.

Imorgon flyttar min bror till Norge en kortare period, längst upp till Trondheim och skall dra sladdar o kablar och sådant som vi vanliga människor inte gör, och jag skriker till honom: Meen vaaa, DET vill jag också göra!

Ah, ni hajjar. Att vilja göra allt, kanske inte är bättre än att inte veta vad man vill, då jag istället får panik av att tänka på att jag inte kommer hinna göra allt detta. För i helvete kvinna, ta dig samman!