Fyllesms är kultförklarat

Jovars, nu har jag tagit steget att kultförklara fyllesms:en. Vilket jag inte kan förstå att detta inte blivit gjort innan. Att fylle sms:a hör ju till den Svenska historien. Alkohol, mobil och fylle sms. Kanske inte bara den Svenska, men jag kan ju bara tala för mitt eget land. Så nu när jag fylle sms:ar så ser jag det inte som en dålig sak att ha ångest över längre, för vem har ångest över någonting som är kultförklarat? I Onsdags gick vi ut och hade förfest hos oss och sedan blev det utgång på Linnéterrassen och sedan till Neff. Vi trodde som vanligt att vi inte alls var fulla och påskyndade fyllan med shots as usual. Vilket resulterade i en hejdlös baksmälla och jag var knappt rörlig förräns efter 18 tiden då jag fick trycka i mig mer vin då jag skulle på date. Det gick också fint, och var trevligt. Fick förstås göra the Walk of Shame genom hela Göteborg i fredags morse, eftersom jag inte pallade att sitta kvar på bussen då det var ca 30 grader ute. Varje gång jag vaknar någon annanstans så får jag sådan fullkomlig panik. Alltså, riktig holabandola panik. Hoppar alltid upp ur sängen oberoende av dagen innans alkoholkonsumering, och drar. ASAP alltså. Denna gången så drog jag hem, slängde ner kläder o saker och stack 15 mil hem till mamma i Kungshamn. Skulle egentligen ha gjort det idag, men blev en dag innan. Det var den första gången jag kände att det skulle bli skönt att komma till Kungshamn. Skönt att avskärma sig allt och kunna prata med mamma om saker som händer och sker runt om en. Igår kväll satt vi på terrassen utanför huset och drack vin i solen. Det kändes hur fint som helst, och jag kände mig inte så stressad över att vistas i Kungshamn. Idag är det bröllop till en av mina äldsta vänner Jennie som viger Mattias. Skall bli fint att se, och sedan är det fest på Smögen. 

Nu skall jag fixa iordning mig och sedan skall jag ut på stan.. hah, inte stan o stan kanske, men ner på torget. Skall handla lite scrapbook things, och sedan skall jag printa ut lite bilder o hänga på morsans jobb. Fint ju!
Au revoir sålänge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0