SJK

Sitter i Uterummet och äter kräftor och dricker lite vitt. Detta är första gången det känns uppriktigt skönt att vara hemma. Det är en sådan lyx att hamna i otroligt vackra Kungshamn och Smögen. Allt är så fint, alla är så otroligt trevliga och man har sin familj här hemma. Som tur är att många av mina vänner har varit hemma i helgen också. Till stor del pga bröllopet och det har varit fantastiskt härligt. I Torsdags kilade jag på en lite date av något slag, vilket resulterade i The Walk of Shame genom Göteborg City, Som tur var, hade jag byxor och inte klänning och söndriga strumpbyxor. Hem till Pernilla och sedan åkte jag hem till mor & far på kusten.

Satt hela fredag eftermiddagen och njöt av gott sällskap och gott vin på altanen. På Lördagen var det ju bröllop och blev sent. Jag och Mia drog hem till mig och fyllekäkade och somnade i syrrans säng. Söndagen var lugn och fin och jag Mia och Josse låg ute i sköna solstolar i trädgården och solade hela dagen. Sedan satt vi nere på bryggan i hamnen och käkade sallad och hade det ofantligt skönt i solen. Idag har jag och mamma varit ute och kört på landet för att kolla på små torp och hus som moder min är sugen på att införskaffa sig. Nu sitter jag här då, i godan ro och lyssnar på musik och njuter av att vara hemma i lugnet. Jag har ju innan bävat för att dra mig till Kungshamn, men detta är andra gången sedan jag kom tillbaka till Sverige, och det känns helt perfekt. Det är ett lugn och en harmoni som man  inte har i stan, men det är också tur att man inte upplever det så ofta, för man kan tröttna på det ganska lätt. Men inte nu.

Jag är så glad. Verkligen glad. Jag vet inte hur många gånger jag kan säga eller skriva det, men det är sant. Det känns bra. Riktigt bra. Mamma frågade mig förrut; Saknar du Madeira? Saknar du jobbet och dina vänner?

Mitt svar var; Nej, jag saknar inte Madeira. Ingenting alls. Jag saknar att jobba på min arbetsplats, och jag saknar vissa av mina vänner. Men de jag har haft nära mig vet jag ju att jag träffar igen. Så, nej jag saknar inte Madeira. Men visst att man kanske vill prata med sina vänner, skratta åt alla internskämten och så, men ja. Det var den tiden, och det kommer en ny tid, förhoppningsvis då kan jag få allt. Mina vänner och min familj. Allt i ett.

Det var längesedan jag kände mig såhär till ro med att sätta mig ner o skriva. Men det är ju egentligen inte förrän då man skall skriva. Jag vet det, väldigt väl. Men varken lugn, tid eller lust har funnits. Men nu fanns det. Och jag passar på när jag sitter här ute i värmen och tittar ut över mina hemtrakter. Det är så otroligt fint. Jag hoppas verkligen att alla som jag vill skall komma hit i sommar och grilla, äta skaldjur och dricka vin med mig. För detta måste man se. Det borde klassas som ett av världens underverk. Åtminstonde gör de det för oss som flyttat här ifrån och sedan kommer tillbaka. Det är verkligen en vy och en upplevelse av guld.