SJK

Bara för att vara tydlig


Min Chef är Snäll, ödmjuk, förstående, rolig, sarkastisk, tyken, spydig, humoristisk, oerhört teknisk, intelligent, duktig och en kille som ställer upp. Han har gett mig jättestora chanser och jag är enoormt tacksam över dem.
Klart jag kan bli arg på honom också, men det är DEFENITIVT ömsesidigt. Antar att jag har fått lite genetiska drag från min moder ändå. Tillexempel hysteri. Jag skrev ju faktiskt att han var fantastisk ändå, men att han kan vara självisk, och det står jag för. Jag menar inte alltid, men det finns svackor hos oss alla då vi trillar dit i det själviska Träsket. Nu hade jag nästan tänkt lägga upp en bild på honom här, men jag har bara onyktra bilder, och det är inte så shysst kanske. Någon som har en smickrande bild på Chef, så skicka.

Hur som haver. Man kan inte riktigt råför vad man känner, tycker eller tänker.
Och jag säger det igeeeeeeeen, som jag sagt SÅ många gånger. Vill ni inte veta vad jag tycker, så läs inte bloggen. Kom inte med kommentarer efteråt och ifrågasätt vad jag skrivit, för det är så jag tycker, känner och skriver för tillfället, absolut inte alltid eller ständigt. Men just då.

Jag orkar liksom inte förklara mig för varje person som tar illa upp när jag skriver något. Såhär tycker jag när jag skriver det. Jag gillar folk även om jag dissar dem i 3 minuter, som min chef tillexempel. Han är underbar och jag skrattar mig till tårar med honom, men just för tillfället var jag väldigt förbannad. Och jag kommer fortsätta skriva saker när jag är förbannad, och vill man inte veta. Så läser man inte.

Sådär.
Chef, hoppas att du inte tog allt för illa upp. Men jag vet att du kan ta det, precis som du vet att jag tar allt du säger till mig, och driver med mig om varje dag. Jag tar det, du tar det. Det är liksom ingenting att ifrågasätta. Har aldrig varit. Det är ju så det fungerar. Och du vet ju att jag tycker om dig iallafall din gamle räv.



Over and Out.