Lite rock i mig

Igår mötte jag upp Emelie på stan för en lunch i Linné. Sedan hamnade vi som vanligt på Sense och drack lite vin.
Vilket var ganska genant då mannen som jobbar där klev in, fast jag trodde han var ledig. Mannen som typ började ragga på mig förra veckan, och som sedan frågade om vi kunde vänta på honom och hans kollega så vi kunde gå ut tillsammans. Visst sa vi, ställde oss på utsidan så han såg oss och sedan stack fort som attan.
Lite smått pinsamt när han igår steg in genom dörren och glodde på mig. Jag sa hej, och låtsades som ingenting, han sa Hallå med en bitter ton och jag sjönk ned i soffan på god väg att tömma glaset. Jag ville be om ursäkt, men det känns som om mannen är alldeles för hårdhudad för att godta den. Han är faktiskt otroligt snygg, men är det någon genre man inte skall ge sig in i när det gäller män, så är det krogbranchens välslipade diamanter. Nix, så destruktiv är jag inte. Ännu.
Senare mötte jag upp Pernilla för en middag och lite klago-öl på Bee. Precis vad vi behövde.
Gick förbi lite folk som gjorde reklam för Rock festivalen i stan. Endast iklädda reklamutklipp för detta.
De lämnade lite flyers till oss och mannen sa att jag, den rödhåriga "Allt hade lite rock i mig". Eh.. det enda med rock jag kan förknippa mig med är att jag äger en badrock. Så jag kände mig lite missuppfattad för tillfället, men man får ju spela med. Jag hindrade mig själv ifrån att slänga upp näven i luften och vråla, det hade liksom varit att ta sig vatten över huvudet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0