22 år och 16 timmar


Åh vilken fin dag jag hade igår. Solen sken, jag var otroligt glad. Sjuk o hostig, men glad. Det var verkligen så himla varmt ute. Jag gick utan strumpor och skor på den varma asfalten och tog emot alla samtal från mina fina fina fina vänner på årets första officiella höstdag. Sedan tog jag emot mina släktingar och vi åt paj. När de hade gått så satt familjen kvar och skrattade åt vad mycket ointressant som folk har att säga egentligen. Sedan satte jag o brorsan på en film och jag somnade i syrrans säng. Så. Himla. Fint. 

Jag mår fortfarande inte bra. Det är verkligen skumt. Jag känner mig svag, o febrig - igen. Och hostar och nyser.
Har nog aldrig innan konsumerat såhär mycket painkillers innan. Fan i helvete vad jag fryser. Men är asvarm. HUR kan man ha feber såhär många dagar? Skumt.

Christina Silva ringde igår. Har inte talat med henne sedan hennes födelsedag i Maj. JÄVLAR vad glad jag blev. Det sprätte i hela kroppen. Jag hade så mycket att säga men visste att det inte fanns tid. Är rätt dyrt att ringa från portugisisk mobil till Svensk mobil. Men hon tog sig tiden att ringa på min betydelselösa 22årsdag. Jag är så jävla jävla glad för henne. Tänker ofta på hur mycket hon lärt mig om livet, om människor och om allt annat. En riktigt bra vän är hon. TACK för allt vill jag typ skriva här. Så jag gjorde det också. Hon är en riktig stjärna på alla sätt.
Fick tala med Oskar också, och det är ju alltid lika nödvändigt. Sedan ringde Jens och grattade. Jens är en sådan sjukt bra kille, skall försöka få ihop honom med någon av mina vänner så jag slipper vara så långt ifrån honom och kan skratta åt honom ständigt. Själviskt ? Mja, kanske men jag tror det gynnar oss båda.

Idag är det fredag och jag fick precis ett meddelande om att maten är klar klockan 17. Kolpudding. MUMS! Mammas mat är faktiskt utöver alla prisklasser. Men det tycker ju alla om sin mammas mat.. förutom Mia då kanske som tycker om min mammas mat mer än hennes mammas.

Nu skall jag vila lite. Vila på första dagen som 22 åring. Fredag. Det är ju så det skall vara. Gammal nu.

Hejpåre!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0