Sad but true

Oj oj oj. Fem dagar utan uppdatering. Anledningen till detta skandalösa beteende är ju då att jag har legat sjuk. Ja, alltså sjuk har jag ju varit i över en vecka nu. På lördagen var jag så illa att jag ärligt talat inte tror jag varit så sjuk på många många år. Eller någonsin. Jag skakade, svettades o frös vartannat, ja feber då alltså, och jag hostade, snorade och svamlade. Fick gå 1,5h tidigare från jobbet och skulle vila ut mig.

Efter den traumatiska dagen så spenderade jag sön och mån i Göteborg. Träffade på Emil Järvinen från Madeira kl 04:30 på avenyn (väldigt överraskande faktiskt) och sedan Jens Bergh på Sense på Måndagkvällen. Sedan hände det. Jag blev ur-sjuk. Och fallerar totalt. Ligger på Pernillas golv och kräks hela Tisdagen och in på natten. Igår kräktes jag som tur inte, men kunde inte ens gå ur soffan. Tillråga på allt, ja detta är inte något bloggämne, men jag fick diaré också. Japp, you heard me. Diaré. Vilket komiskt nog kom efter att Pernilla säger "Men, du har inte någon diaré eller?" Nej säger jag, och det brummar till i magen. Okej. Man kan inte trotsa naturens lagar. Så natten till Onsdagen så satt jag på toaletten med en hink i knäet och kräktes. Väldigt charmerande må jag säga.

Detdär med diaré är fan lömskt ändå. Man vet aldrig när det kommer. Jag menar om man kräks, så kan man ju alltid en hink att tatill, men det fungerar ju inte precis likadant med diaré. Så stackars Pernilla har verkligen haft en kämpig tid med ett kolli liggandes på soffan, sovandes, kräkandes och ja - bajsandes. Sådanahära dagar är jag verkligen tacksam över att vara singel, och efter detta inlägget lär jag ju vara det ett tag framöver också.

Ahja, it's a true story anyway. Men, annars mycket fin helg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0