Bräjkdöwn

Fick ett smärre breakdown igår. Yep. Here we go again. Dessa breakdowns kommer med större o större mellanrum nuförtiden, så det är ju bra, men de ökar ju lite mer i styrka när de kommer så sällan. Fick ringa Calle och snacka ett par timmar. Kändes bättre. För tillslut vill man inte snacka längre. När jag talar med Calle så är det som om jag snackar med mig själv. Det betyder alltså att jag blir upprörd av det han säger, för att jag säger likadant, tycker likadant och tänker likadant. Två idioter som resonerar exakt lika är inte någon bra utgångspunkt för ett lyckat samtal. När han säger något, så har jag svaret på det för jag också tänkt så, och viseversa.

Idag känns det lugnt igen. Man behöver fan sova på saker. En promenad med kusinen i vagnen framför mig i det FANTASTISKA vädret vi har idag, och lite barnfilmer gjorde mig på gott humör igen. Nu hoppas jag att Calle kommer till stan idag så vi kan lösa lite problem mellan 4 ögon och fyra flaskor vin som vi brukar. Ser fram emot att hamna på Josses terapi-soffa ikväll efter jobbet. Mucho need of it just nu.

Hej så länge, och lycklig fredag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0