Måtte jävulen ta Ryanair.


Jorå, jag gav mig inte. Jag skulle åka med Ryanair o Easyjet även om morsan vägrade. Men för att vi inte skulle åka samma dag, fast med olika flyg så fick hon ge med sig, och det blev mitt val. Jag kände mig lite tryggare i det valet med lågbudget då jag vart på Stanstedt så otroooligt många timmar innan. Jo, Easyjet gick fint förutom en betalning på förmycket bagage på ca 100€. Sedan när vi skulle på Ryanair, så skall vi alltså betala nästan 300€ TILL! Jag vägrar. Efter hundra ompackningar så skall vi ändå betala detta. Jag vägrar fortfarande. Det slutar med att jag får tvinga morsan slänga saker i hennes bagage så jag kan packa över i mitt. Dock, så drabbades jag av Karma-back burn och får slänga min gucciparfym, lite kläder, skor och andra tyngre hår o hudprodukter på Stanstedts flyplats, vilket säkerligen kom upp till ett värde av 300€. Jag sörjer o pröjsar tillslut bara 100€ extra. Bara...

Sen när vi gjort oss vän med tanten bakom disken o slutat hota henne (Jag o Morsan är ett sweet team när det gäller hotning av otrevliga människor som inte gör som vi vill) och vi står i kön för att bli visiterade. Då är klockan 17:45 och vår gate stänger. Morsan får freakouten och typ mutar oss ur kön, sedan springer vi genom heeeela jävla Stanstedt, tappar saker längst vägen, springer in i folk och kommer till slut fram till en stängd gate. Jag håller på att dö, men klämmer ur mig att vi måste på flyget. Bruden ser inte alls ut att vilja släppa igenom mig, sedan kommer morsan och då gick det snabbt att fixa så vi kom på planet. Så där satt vi sedan svettiga och röda i ansiktet. Morsan hostade hela flygresan hem vilket inte gjorde att resterande passagerare var tillfeds med slemhostan som ekade mellan väggarna.

Innan planet gick fick vi trycka ner en vidrig 16 åring som vägrade stänga av sin mobil och uppmanade sina vänner (mesig jävla klassresa såg det ut som) att också ha sina påslagna. Vi frågade om det möjligen var så att hon prioriterade en knäckt mobil mer än en avstängd mobil. Det gjorde hon givetvis inte, och det blev fred på planet.

Hemkomna och framkörd till min underbara vän Pernilla på måndag kväll. Den historian kommer i nästa inlägg. Better to keep it short, eller aa.. jag skall hämta mer kaffe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0