SJK

Nu är det 9 dagar sedan jag åkte från Madeira. 9 dagar, och det känns som om det vore månader sedan. Inte av anledningen som det låter som nu. Alltså inte att jag saknar det och vill tillbaka och tänker på det. Utan tvärtom faktiskt. Anledningen till att det känns som om det vore månader sedan är just för att vi har gjort så satans mycket här. Det är som jag och Pernilla sa förrut när vi väntade på vagnen: Tänk om sommaren hade varit över nu. Tänk om det inte vart något mer, utan att hösten kom nu. Det hade liksom inte gjort någonting, för jag har skrattat mig till kramper var o varannan dag, träffat så mycket folk, gjort så jävla mycket och haft det så himla fint. Det hade inte gjort någonting. Bör ju nämna att jag är sjukt glad att sommaren inte är över, att den inte ens har börjat gör att det sprätter i hela mig. Vi har så mycket planer. Vi skall till Luleå som Pernilla o Cajsa körde till förra sommaren, och vi skall försöka hänga i Grebbestad varenda helg på Terrasen. Har jag nämnt att lägenheten som vi bor i, ägs av han som är delägare i Terrassen? Fint. Förra helgen var det Möhippa, denna helgen åker vi till Kalmar för lite fest o sedan har vi klassfest i stan med gamla gänget o utgång. Helgen efter det är det Bröllop o sen är det Student firande nere i Trelleborg. Känns som om man har en del på agendan utöver det impulsiva som skall ske. Jag är så JÄVLA glad. Varenda morgon jag vaknar upp o ser Pernilla skiner jag upp. Det är ett rent o skärt nöje att sitta o dricka kaffe på morgonen, att läsa tidningen, se på nyheterna, gå längst avenyn, åka spårvag, och idag så började det regna. Ett regningt varmt Göteborg, det är verkligen verkligen det jag har saknat. Jag älskar varenda sekund av detta, och det är därför dessa 9 dagar känns som 9 månader. Det är helt fantastiskt och jag är så sjukt lycklig.

Sedan kände jag igår när jag skrev med My ett litet hugg i magen, en liten hjärtsvikt. En saknad efter vissa som finns kvar på ön, på det man har där. Men det var bara det, sedan är det ingenting mer. Dem på ön vet att jag älskar dem, att jag tycker om dem, men detta var absolut det rätta valet. Jag har mina vänner här, jag har min familj här och jag kommer någonstans här. Alla dörrar o fönster finns öppna här, det finns möjligheter på varenda hållplats och jag behöver gåvidare, Inatt fick jag också en tanke i huvudet när jag drack lite vin, en tanke på om man kunde gjort andra val, kunde låtit bli att känna, eller kanske agerat efter det man kände? Tankar kan man ju inte blockera, kan inte bromsa dem o be dem ta en annan väg. De kommer, och när de kommer så får man en känsla, en bra eller dålig. Skönt att man kan känna iallafall. Nejmen det är ju Sverige jag skall vara i. Det är som mamma sa här om dagen; Du kommer alltid ha vänner på andra ställen än där du befinner dig för tillfället, det kommer alltid vara folk du önskade var med dig, det kan inte hjälpas. Du skall bara tänka på dem du har runt dig just då, inte sakna det du inte ser. För då kommer du aldrig kunna njuta av det du har just då. Word säger jag. Word.