Enkelt för hjärtat.
Så mycket ångest jag alltid har. Mina vänner säger att mitt liv går runt på ångest, det är som något bränsle som för mig framåt. Men nu, näe inte någon ångest alls. Inte alls. Vet inte om det är omställningen att med ett annat land, eller om det är så att jag faktiskt är nära mina föräldrar och mina vänner som vart med från början här. De som vet att jag får ångest efter en hård utekväll o vet att jag behöver någon som ligger sked med mig i soffan. Jag kan åka hem till mor o far när jag vill, precis när jag vill. Jag behöver inte boka något flyg, jag kan bara åka dit och de kan bara åka hit. Jag har inte någon ångest över att jag inte träffar mina släktingar, eller att jag inte ser mina kusiner växa upp. För jag är här nu. Jag kan ringa mina syskon o möta upp dem, vi kan prata skratta, gråta. Men tillsammans. Tre år är en ganska lång tid utan de som man behöver. Den primära familjen. Det kan en månad också vara, eller ett år. Det är upp till varje person. Den som vart borta längst vinner inte, den förlorar också mycket. Mitt nästa steg i livet är här. Nu skall jag göra något som jag verkligen vill göra, hänga på ställen som är favoriter sedan länge och träffa så otroligt mycket nytt folk. Det är en känsla som jag inte kan beskriva mer än det jag gör nu. Det känns, enkelt liksom. Livet på Madeira var enkelt, men på andra sätt. Här känns det enkelt, utan att jag kan ligga vid poolen o utan att man gör vad som faller en in. Det är enkelt för hjärtat här.
