Breath me


Igår när jag satt på bussen så började det ösregna. Det var mörkt och klockan var 21. Tänker på dig som alltid när det regnar. Alltid samma sak. Tänkte höra av mig, skicka ett sms, säga att jag saknar dig, längtar fortfarande efter dig. Men låter bli. Vill inte att det skall bli som det varit innan, vill inte ha någon kontakt längre, det kom ingenting bra ur situationen som uppstod. Jag kommer känna såhär ett tag till antar jag, e stund till. Så jag fortsätter titta ut i regn och mörker, med Sia i öronen - Breathe me.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0