SJK

Idag har jag bott i Kungshamn i ca 1,5 månad. Sommarbott rättaresagt. Kungshamn, min hemort, mitt barndomshem, min gata. Kungshamn aka Händelsernas mekka. Det händer så mycket här att man kan liksom inte hålla ordning på allt. Behöver typ 4 blackberrys för alla reminders o event som händer häromkring. Hajjar inte varför folk flyttar härifrån, här som är så FUUUUN !

För er som inte förstod att detta var en mening av endast ironi, så förklarar jag det nu: Det var en mening byggd på endast ironi. Den enda spänning jag får är att gå på stigen mellan mamma o pappas hus, där det finns massor av ormar och där man egentligen inte skall gå, för man skall gå på vägen istället. Jag går där ca 6 gånger om dagen, fram o tillbaka för att se om jag blir biten av en orm. Jag avskyr ormar, verkligen. Men, jag måste göra någonting som känns lite spänningsfyllt. Och man dör ju inte av ett ormhugg. Alltså, man kan ju göra det, men jag tror inte man gör det. Jag är lite nyfiken på hur jag reagerar i en sådan situation också, om jag nu blir biten. Vilket klädesplagg jag väljer att riva sönder och snöra runt benet för att stoppa giftet mot att spridas.

Okej, vem ringer. Vem ringer o fixar så att fröken bloggare får vård? Well, ingen av er. Jag behöver inte vård. Jag behöver lite spänning. Jag menar. Jag målar, skriver, läser och pluggar Portugisiska. Jag jobbar och jag sover. Jag har alltså ett helt vanligt svenneliv och jag är så fanatiskt trött på det. Jag måste göra något, en liten avstickare, något galet, något som får mig att vilja gå tillbaka till svennelivet.



Amsterdam gottfolk. Jag tror Amsterdam kan göra att jag blir lugn ett tag. Få mig att vilja bli lugn.
Om jag inte kommer till Amsterdam av någon outgrundlig anledning, så vet jag inte vad jag gör. Börjar missbruka spel eller krypa runt i kloaker o se vad man hittar. Jag vet inte om ni förstår vad jag snackar om. Antagligen inte.

Men ni vet när allt är lugnt, och sedan händer det någonting, någonting som är så messed up så man vill gå tillbaka till det där lugna? Jag vill göra någonting som blows my mind och sedan känna att det räcker ett tag nu. Skaffa min lägenhet i Göteborg, jobba på ICA och följa idol, och lära mig att tycka om ostbågar. Vara på IKEA en gång i månaden och köpa lite koppar, och gå på svenska nya filmer på BIO.

Någonting måste ske för att jag skall känna att jag vill ha det så, och att åka till världens mest liberala stad med vänner kommer kanske få mig att vilja detta. Jag vill gå på svartklubbar, på ounderground clubs som bara speciella personer vet om. Vill se massa märkliga saker, träffa människor, höra historier, skapa mina egna nya historier från Amsterdam och sedan återvända med det, och ta det lugnt ett tag. Spara pengar och dra ut i världen igen efter det.

Jag vill inte känna mig uttråkad. Vill inte känna ingenting. Vill inte bli upprörd över att det snöar förmycket på utsidan. Jag vill känna rädsla, känna att jag lever, känna saker. Inte känna saker över vädret som alla andra här gör. Vädret? Seriously.

Men ändå är jag nöjd. Nöjd med hur det är, med mitt liv. Rastlös, drömmande men nöjd. Blir liksom depp av att skriva detta, men ändå pepp på livet. Himla märkligt.


Borderline. Jag säger ju det. Det är borderline.