SJK

Idag skulle min fantastiska farfar ha fyllt 85 år. Vi var på kyrkogården och hängde ett tag i förmiddags. Det var fint. Det är alltid fint. Nu var det nästan 1,5 år sedan han gick bort. Det är inte klokt. Åkte hem från ön, för att han var sjuk, sedan åkte jag tillbaka för att jag själv behövde space, och stannade. Shit vad tiden går, och nu är det mitten av augusti. Det är inte klokt. Verkligen inte klokt. När man står på kyrkogården så tänker man på de man har förlorat. Men när jag går därifrån, så tänker jag alltid på dem jag har kvar, de jag skall träffa mer och uppskatta till dess fullo. Döden är någonting som påminner en om att tavara på det man har. Lite hård påminnelse kan man tycka, men det är tydligen inte hårt nog, då människor fortfarande resonerar att man kan träffa alla sen, lite senare, en annan dag. Ptja, då får man stå sitt kast.

Idag valde jag och Emelie en skräckfilmskväll. Betade av ett par, o satt i soffan med popcorn och dricka. Man börjar bli lite småtrött o kollar på klockan. Jisses, nu sitter man ännu på förfesten, jag måste vara piggare nu. Det går en stund till och man tänker: Ja, nu går alla till krogen, och man håller sig vaken. Sedan spelar det liksom inte någon roll vad klockan är eller om de andra så står o drar bodyshots i baren. När man inte är ute, så går man o lägger sig med all rätt när man vill. Det är det fina med att inte gå ut. Ja.. en av sakerna iallafall.

Fasen för skräckfilmer. Jag är så jävla jävla rädd, men kan inte sluta titta på det. Det går inte. Jag gillar känslan av att vara svinrädd, men samtidigt avskyr jag den. Det kryper i hela mig och jag sitter på huk i soffan när någon blir jagad på filmen. Ja, det är ju alltid någon som blir jagad. Och de ringer ju förfan aldrig polisen. I denna sista filmen vi såg nu, så ringde de inte polisen en endaste gång, fast dörren slets upp, det bankade på dörren, låset slets av, och folk var i huset, samt att larmet gick 10 ggn. Nix. Ring inte polisen. Och JA - Spring alltid in i de gamla nedsläckta husen, för guds skull. Och ja, lita på alla du ser. Även om personen har en blodig yxa under armen, lita på den personen ändå. För inte kan den personen väl vilja skada dig mitt ute på en åker, när det är bäcksvart ute? Naae, det tror jag inte. Ta ni två en promenad.

Det är någonting som stör mig så mycket med skräckfilmer. Människorna i den är så jävla dumma. Javisst vet man inte hur man själv hade resonerat om man hamnade i den situationen, men jag tror nog jag hade ringt polisen liiiiiiiite tidigare än att man skall behöva bli jagad i snön av någon galning med pistol. Aae, det får mitt blod att pumpa och min hjärna att koka. Orka med stupid people i skräckfilmerna.

Hursomhaver, fan vilken bra kväll. Inte druckit en droppe alkohol idag. Börjar nästan bli mer regel än undantag. Försöker liksom reparera levern innan man skall till Amsterdam, så den inte sviker mig där nere. Det är ju som om Musse Pigg inte finns på Disneyland när man väl åker dit. Eller som att Bono saknas på en U2 koncert.
Nej, levern måste vara i trim. För allas bästa.

Shit vad jag har ont i huvudet. Denna nykterheten tar kol på mig.

Godnattt, I guess.