Årets miljöhjälte.
Klockan 05:00 går min buss imorgon. Åååååååh vad härligt! Så senast kl 04:00 måste jag vara uppe. Ååååååååååååh vad underbart! Varför sover inte brudjäveln nu då frågar man sig kanske, då klockan är över 22. Nixpix. För jag kom hem för 30 min sedan. Hem från jobbet, och jag har nämligen tänkt lite.
(Ordet tänkt fick bli i fet stil för att poängtera att det överhuvudtaget pågår någon tankeverksamhet i min skalle för tillfället)
Det är Augusti. Det är sommar. Sova kan jag fan göra på vintern. Och nu menar jag inte att jag skall gå ut inatt, utan jag menar att jag kan ta de 4 timmarna sömn. Jag har ändå inte en chans att somna på jobbet liksom. Man må ju unna sig lite lugna stunder mellan jobb, buss och sömn.
Skall skicka in ett mail till Västtrafik när sommaren är slut och nominera mig till Årets miljöhjälte. 12 mil om dagen, 6 dagar i veckan. Det är nu 3:e veckan på "hoppa in ibland jobbet" och jag har då alltså åkt 216 mil kollektivt. Hur bra är inte det? Det är fantastiskt fint för naturen ju. Vilken räddning, vilken hjälte - vilken miljöhjälte!
Förut på bussen så tappade jag lite tro på människan. En tjej tryckte på stopknappen (stopp? Minns fan aldrig om det är svensk eller engelsk stavning). Och chaffören stannar inte!! Han åker förbi den ensama hållplatsen mitt ute i skogen. Tjejen går fram o frågar vad han gör, och han säger att "man måste ha mer tid att stanna på". Eh okeeej. Men nu var det nämligen så lille chaffisen att det fanns mycket tid att stanna på, men du ville ignorera det faktum att du kör buss o inte en sportbil och sket i stoppet. Tjejen får gå av flera minuter senare o får alltså gå tillbaka. Jag ville ta av mig skon o slå honom i huvudet men insåg att mina sandaler inte skulle göra någon större skada och påminnde mig själv om att ha något skarpt eller hårt föremål ed mig i framtiden, för man vet ju aldrig vad man kan råka ut för. När dörrarna stängs så skriker en kille att han inte skall köra. Han springer fram o ut ur bussen och ger tjejen hennes plånbok som hon glömt på sätet, sedan klappar han chaffisen på axeln, vilket nog var en gest om att han skall bli en bättre medmänniska. Då kändes det bra igen. Det finns så mycket idioter häromkring, men ändå - så otroligt många fina människor, och de är fler än de dåliga. Många fler.
Nu skall jag slipa på hur min pin skall se ut när jag vinner årets miljöhjälte.
Godnatt o var rädda om varandra!
(Ordet tänkt fick bli i fet stil för att poängtera att det överhuvudtaget pågår någon tankeverksamhet i min skalle för tillfället)
Det är Augusti. Det är sommar. Sova kan jag fan göra på vintern. Och nu menar jag inte att jag skall gå ut inatt, utan jag menar att jag kan ta de 4 timmarna sömn. Jag har ändå inte en chans att somna på jobbet liksom. Man må ju unna sig lite lugna stunder mellan jobb, buss och sömn.
Skall skicka in ett mail till Västtrafik när sommaren är slut och nominera mig till Årets miljöhjälte. 12 mil om dagen, 6 dagar i veckan. Det är nu 3:e veckan på "hoppa in ibland jobbet" och jag har då alltså åkt 216 mil kollektivt. Hur bra är inte det? Det är fantastiskt fint för naturen ju. Vilken räddning, vilken hjälte - vilken miljöhjälte!
Förut på bussen så tappade jag lite tro på människan. En tjej tryckte på stopknappen (stopp? Minns fan aldrig om det är svensk eller engelsk stavning). Och chaffören stannar inte!! Han åker förbi den ensama hållplatsen mitt ute i skogen. Tjejen går fram o frågar vad han gör, och han säger att "man måste ha mer tid att stanna på". Eh okeeej. Men nu var det nämligen så lille chaffisen att det fanns mycket tid att stanna på, men du ville ignorera det faktum att du kör buss o inte en sportbil och sket i stoppet. Tjejen får gå av flera minuter senare o får alltså gå tillbaka. Jag ville ta av mig skon o slå honom i huvudet men insåg att mina sandaler inte skulle göra någon större skada och påminnde mig själv om att ha något skarpt eller hårt föremål ed mig i framtiden, för man vet ju aldrig vad man kan råka ut för. När dörrarna stängs så skriker en kille att han inte skall köra. Han springer fram o ut ur bussen och ger tjejen hennes plånbok som hon glömt på sätet, sedan klappar han chaffisen på axeln, vilket nog var en gest om att han skall bli en bättre medmänniska. Då kändes det bra igen. Det finns så mycket idioter häromkring, men ändå - så otroligt många fina människor, och de är fler än de dåliga. Många fler.
Nu skall jag slipa på hur min pin skall se ut när jag vinner årets miljöhjälte.
Godnatt o var rädda om varandra!
Kommentarer
Trackback
