SJK

Jag spenderar ändå mer än 3h på en buss varenda dag. Förstår ni hur mycket tid det är att tänka på? Well, när jag inte sover då förstås. Och nu när det är sommar och hundratusen människor skall på bussarna ut till Kungshamn varjedag så blir det lite längre tid i denna bil, versionen större. Sitter i den gamla hederliga ställningen med knäna upp mot stolsryggen på sätet framför och sover. Och när jag inte sover, så sitter jag så och grubblar. Bäst är när det regnar ute och man lutar huvudet mot den kalla rutan och hör regnet smattra. Det är grått ute och det är tyst på bussen. Det är som brorsan sa när han pendlade till Lysekil när han gick i skolan - bussterapi borde alla få, för det är verkligen behövligt. Vill man, så pluggar man i ipoden och bara lyssnar, tänker.

När jag åker buss så får jag en miljon tankar i huvudet som jag vill skriva om. Så mycket, mycket. Men när jag kommer hem, så är jag så slut att jag liksom inte orkar. Skulle behöva en flaska vin för att få ut några vettiga ord dessa dagar. Och vin hinns ju inte med. Igår var det fredag, som jag spenderade med karamellkungen, och idag är det lördag och jag har spenderat varenda minut framför datorn, en film eller i telefon. Till min förvåning hittade en påse Polly i skafferiet. Jag trodde de hade slutat tillverkas vid 00-skiftet typ. Men det hade pappa allt hendlat hem. Kombinerade det med en påse brända popcorn med alldeles förmycket salt, samt Cola Light och snus. Fy du sate vad fint. Funderade idag på jobbet om man skulle ta och gå ut inatt, men lade snabbt ned de planerna igen.

Aldrig innan har jag uppskattat sådan tystnad som jag gör nu. Tyst, lugnt och skönt. Ptja, telefonen ringer ju och jag svarar faktiskt nästan varenda gång. Jag är så enormt rörd av att mina vänner på Madeira hör av sig flera gånger i veckan, och även de som inte bor där längre. Får alltid ett samtal av någon som ringer o tjötar lite. Det känns bra, känns som om jag gjorde bra ifrån mig i vännerväg där nere. Shit vad fina dem är. Madeira folket.

Igår när jag skulle åka hem från jobbet så var jag så trött att jag somnade helatiden. Nickade till och upptäckte att jag sov var 3:e minut. Var vaken, kollade vägen och sedan är jag på ett annat ställe knappt en minut senare, och jag har alltså somnat under dessa sekunder. Sjukt vad kroppen bara kan shut down liksom. Har aldrig varit så innan för mig, har aldri varit den som kan sova sådär bara. Men det värsta är att igår så var bussen så full påväg hem att det fick sätta sig en man bredvid mig. En hyfsat snygg man i 40 års åldern faktiskt. Jag tittar ut längst vägen och vaknar sedan av att mitt huvud glider nedåt och jag rycker till. Detta upprepas ca 10 ggn. När jag sedan vaknar efter upprepade vaken-ryckningar så känner jag att jag drägglar. (Återkommande problem nuförtiden när jag tänker efter) och tittar på mannen bredvid mig's axel. Det går ett spår från min mun till hans pikétröja. Jag har alltså ändrat riktning på huvudet och lagt det lite lätt på hans axel och mot ryggsätet. SÅ.JÄVLA.PINSAMT. Sa ingenting o hoppades att han inte noterade slemhögen som nu pryder hans axel som en oövervinnlighets symbol. ´Hoppade över att snacka med honom sedan, kände liksom att mina broar antagligen var brända såvida han ínte tycker om överflödigt saliv. Men det är inte någon högoddsare va.