Kungshamnsyndromet
OJ! 5 dagar sedan jag skrev här sist. Inte Okej. Eller så är det okej, då jag har haft fullt upp.
I Lördags så hade vi kräftskiva hos mig. Folk från Kalmar - som vanligt. (Känns som om jag umgås med fler folk från Kalmar än någon annanstans ifrån) sedan gick dem ut, men inte jag. YEZ, det är sant! Jag stannade inne. Jag förstod inte riktigt vad man skulle göra ute denna helgen. Jag har nu förstått att Kungshamns-syndromet har drabbat mig. Vaddå göra ute? Du skall dricka, dansa och ha kul Lilla Sara. Vad annars när man är 22 år?
Jag har inte insett detta förrän jag igår kväll låg i Josses soffa i Göteborg och sa: Det känns nästan lite lurigt när man är vaken fast man egentligen inte får. Då refererade jag till klockslaget efter 12 på natten. Inte 5 på morgonen, utan 12 på natten. Herrejävlar. Lurigt?? Inte får vara vaken??
Kungshamn har mig nu i sina klor. Jag går inte ut för att "varför skall jag det, när jag kan se en film i soffan?"
Men igår Söndags så kom jag äntligen till Göteborg och blev räddad. Nästan lite frälsningskänsla över det hela.
Hade intervju igår i stan. Hade varit fantastiskt fint om man fick det kan jag känna just nu, när jag insett hur illa det är med mig.
Måste bort från denhär stan så snart jag kan. Bort, och sedan komma tillbaka en gång i kvartalet. Vid alla högtider alltså, och födelsedagar vadklart.
Åhnej, jag skall till jobbet om 1h. Inte för att jag börjar 10:30, men pappa har redan åkt till jobbet så han kan inte tajma in så jag är där klockan 12 - när jag börjar. Och Mamma är i Kalmar med syrran, då hon skall flytta dit. Eller a, har flyttat. Och ÅHNEJ - Min favvis kollega Hanna har semester, och det betyder att jag inte kan mumla ur mig negativa saker till någon idag, eller andra grejer jag håller på med. Crap damn it också.
Vad skall jag göra utan FiskHanna i en vecka.. ?
Åh, vad lame.
BRB
I Lördags så hade vi kräftskiva hos mig. Folk från Kalmar - som vanligt. (Känns som om jag umgås med fler folk från Kalmar än någon annanstans ifrån) sedan gick dem ut, men inte jag. YEZ, det är sant! Jag stannade inne. Jag förstod inte riktigt vad man skulle göra ute denna helgen. Jag har nu förstått att Kungshamns-syndromet har drabbat mig. Vaddå göra ute? Du skall dricka, dansa och ha kul Lilla Sara. Vad annars när man är 22 år?
Jag har inte insett detta förrän jag igår kväll låg i Josses soffa i Göteborg och sa: Det känns nästan lite lurigt när man är vaken fast man egentligen inte får. Då refererade jag till klockslaget efter 12 på natten. Inte 5 på morgonen, utan 12 på natten. Herrejävlar. Lurigt?? Inte får vara vaken??
Kungshamn har mig nu i sina klor. Jag går inte ut för att "varför skall jag det, när jag kan se en film i soffan?"
Men igår Söndags så kom jag äntligen till Göteborg och blev räddad. Nästan lite frälsningskänsla över det hela.
Hade intervju igår i stan. Hade varit fantastiskt fint om man fick det kan jag känna just nu, när jag insett hur illa det är med mig.
Måste bort från denhär stan så snart jag kan. Bort, och sedan komma tillbaka en gång i kvartalet. Vid alla högtider alltså, och födelsedagar vadklart.
Åhnej, jag skall till jobbet om 1h. Inte för att jag börjar 10:30, men pappa har redan åkt till jobbet så han kan inte tajma in så jag är där klockan 12 - när jag börjar. Och Mamma är i Kalmar med syrran, då hon skall flytta dit. Eller a, har flyttat. Och ÅHNEJ - Min favvis kollega Hanna har semester, och det betyder att jag inte kan mumla ur mig negativa saker till någon idag, eller andra grejer jag håller på med. Crap damn it också.
Vad skall jag göra utan FiskHanna i en vecka.. ?
Åh, vad lame.
BRB
Kommentarer
Postat av: FiskHanna
Så säger du bara för att jag är den ända av dina kolleger som läser din blogg. Haha. Men jag måste erkänna att det är sjukt skoj att jobba med dig.
Trackback
