SJK

Nu är det snart 5 timmar tills jag skall stiga upp. Jag med sömnångesten. Som räknar mina timmar så jag inte missar förmycket av sömnen. Men nu när jag börjat jobba på ett jobb som jag inte tänker spendera särskild lång tid på i framtiden, och nu när jag inte gör sådär jättemycket spännande saker, så är det inte värt att sova. Min buss går klockan 05:05 och jag stider upp kl 04:00. Klockan är snart 23 och grejen är, jag vill vara vaken. Man förändras verkligen efter vad man har att spela med här i livet. Jag har få timmar ensam, och verkligen få timmar att göra vad jag vill på.

Så, here I am. Ligger tvärs över dubbelsängen med datorn framför mig. Ipoden laddas inför morgondagens bussresa och det är mörkt på utsidan. Det börjar mörkna tidigt nu. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot hösten. Trist, men ändå så mysigt. Stickade tröjor och vantar. Åh vantar. Jag har någon dragning till vantar. Tumvantar är det bästa, oh raggsockor. Förhoppningsvis så vänjer man sig successivt med kylan denna gången. När jag kom hem över julen i vintras för första gången så trodde jag att mina lungor skulle spricka av den kalla luften. Jag fick andas in långsamt, långsamt och det hände att jag grät när jag kom in genom dörren. Ändå var jag bara i ett varmt land i 3 år. Kroppen vänjer sig nog snabbt, och förhoppningsvis till kyla med.

Ringde in till min gamla kundtjänst idag. Amelie svarade. Jag fick något glädjerus och småskrek vem det var. Glädjeruset besvarades på andra sidan telefonen och en lång konversation uppstod om allt man inte hunnit prata om. Sedan blev jag kopplad till My. Vi talade och talade, skrattade o skrattade. Sedan var det dags att lägga på. Då ringer Jens på skypen. Vi videoskypar i typ 90 minuter. Eller ja, han visade sig. Brunbränd, tatuerad och med sitt vita leende. Sittande på balkongen i Portugal med ett blått hav bakom sig. Rökandes på en ciggarett. Jag drog aldrig på min webcam, Kände inte riktigt för att visa allt detdär som jag inte hade. Den enda likheten mellan mig o Jens Bergh just då var att han hade vita tänder, jag hade vit hud. Han hade blått hav i bakgrunden och jag hade ett blått ryggstöd från fotöljen jag satt i. Jens började hota med att lägga ned konversationen om jag inte satte på camen. Jag sa att jag skulle ta en dusch o sedan återkomma. Det gjorde jag aldrig, men det var för Jens bästa.

Well, nu skall jag nog ta o lägga huvudet på kudden om inte någonting annat kommer upp.
Tycker inte det är så jobbigt att gå upp klockan 4 egentligen. Jag menar - ju tidigare du går upp, ju tidigare startar dagen och du har chans att se mer, höra mer, lära dig mer och uppleva mer. Det är ju nästan en gåva.
Uh, jag vet hur ni, folk i min ålder sitter o skruvar på er o tycker att jag har lost it när jag resonerar som så att få gå upp kl 4 på morgonen är en gåva. Ah, jag förstår er. Hade gärna sovit till 7 eller 8, men ja. Vad spelar det för roll egentligen. Detta varar inte för alltid.

God natt Kidz, och Carls pappa Roland som antagligen läser detta. Och jag ber om ursäkt för allt opassande som jag skriver. Jag är fortfarande en väldigt bra person att umgås med, så ge inte Carl Sara förbud. Jag använder sällan fula ord muntligt. Lovar.