Fångarna på fortet
Kanske är han någon form av desperat hemlängtan ?
Det slår till med sådan kraft att jag är rädd att dra efter andan för jag vet inte vad som händer när luften senare går ur mig. Kommer jag gråta, kommer jag skrika, kommer jag kunna andas vanligt? Jag vet aldrig vad som sker när paniken smyger sig på. Jag vet aldrig när den smyger sig på. Jag som varit så säker.
Hittar jag anledningar till att fly? Gör hon det? Snälla, ni som vet. Gör hon det?
Är han en form av desperat hemlängtan. Är han så vis?
Karismatisk kärlek. Jotjena. Ge mig då.
Näe. Sova på saken. Klarare imorgon. Alltid klarare.
När solen går upp vet jag vad som är rätt, det borde ni alla tänka på. Man vet liksom dagen efter. Måste skynda på svaret. Kommer förlora det imorgon kväll igen. Men kommer gå med fickorna fulla hem från krogen med andra svar. Svar som kanske är nyckeln till det lilla rostiga låset som jag har runt min hals. Låset som går till min första fråga: Vad gör jag nu. Livet är ett evigt fångarna på fortet. Gåtorna ställs på högkant och tippar ner i min damm av funderingar. Ta en kölapp. Fråga mig vad som helst. Jag kan svaret på varenda fråga du ställer. Sålänge den inte handlar om tjejen som skriver dessa ord. Hon kan inte svara på frågorna om henne själv. Växeln för hennes livs frågor är stängd. Öppnar en annan gång. När hon hittat nyckeln till den första frågan. Ge hene bara nyckeln, så skall hon bära dina frågor med omsorg, hon skall ge dig dina svar inslagna i rosetter.
Kanske är han någon form av desperat hemlängtan ?
Hur kommer det sig att hon kallade honom Björnen från början? Hur kan han ställa de rätta frågorna utan att begära de rätta svaren. Släng dig i väggen gud. Jag har facit, men inte förklarningen till ekvationen du ställde.
God natt.
Detta.
Är.
Förmodligen en av de bästa blogginläggen jag läst i hela mitt liv.
Du målar upp en bild som får mig att se allt.
Jag gillar att måla.
