SJK

Jag är ju så Fruktansvärt, förfärligt flygrädd. Inte helatiden, men vid start o landning o när det skakar. Alltså turbulens kan vara min värsta fiende här i livet. Så när vi lyft från Madeira o jag försökt att analysera hur jag efter 4 år av flygandes flera gånger om året själv fortfarande kan vara såhär maniskt rädd? Jag har de senaste månaderna flygt 5 ggn bara. Ca en gång i månaden, och ännu fler genom de seaste åren. Hur kan det vara möjligt ? Varjegång så sägr jag till mig själv (Japp, jag säger det verkligen. Rabblar det maniskt lite tystare så ingen tror att jag slänger någon förbannelse över besättningen) Snälla, snälla, snälla. Jag skall aldrig, aldrig, aldrig mer flyga. Jag pushar ju verkligen ödet. Jag tigger ju om att dö när jag flyger såhär ofta.

När vi lyfte idag så kändes det ganska lugnt, tills 5 min in i flygningen o det börjar skaka så mycket att jag påriktigt börjar skaka. Mina händer håller krampaktigt i armstöden o rabblar maniskt min överlevnadsfras som har hjälpt hittills (peppar peppar ta i... tja.. finns inte mycket trä här ombord, så får bli plast) Efter att det värsta gått över så kommer drickesvagnen ut. Visst blir man helt sjukt lättad när bälteslampan släcks? Jag andas verkligen ut o blir helt plötsligt medveten om den stelkramp som jag jagat upp mina muskler till. Man bjuds på Champagne, vin, sprit, cola och ja.. det mesta. Sara väljer en Whiskey. Det fanns inte ens något alternativ på annat som skulle nerd i strupen. Whiskey eller hjärnblödning.

Jag är nog det minsta Whiskey fanet på detta planet. Kan bero på att alla på fullaste allvar är 40 år äldre än mig, och har liksom vant sina strupar vid vidrig Whiskey.

Älskar förövrigt att de snackar Luxemburgish, Franska o Tyska i högtalarna. Nu har hon sagt någonting 3 ggn som låter som samma sak hon sa de 2 första gångerna. Jag hoppas inte hon säger något som rör tjejen som sitter med sin laptop o hörlurar med Springsteen i och som otroligt ovant dricker sin Whiskey med sin käcka drinkpinne i.

Har en kontrollerande vana där jag emellanåt drar upp mitt fönster o kollar hur långt ifrån marken vi är. Majoriteten av gångerna kan jag inte se det, men mitt vana flygöga kan avgöra avstånden ändå har det fått för sig och ju närmare marken vi är, desto lugnare blir jag. Sedan är det ju rätt skönt om man fortfarande sitter upp i planet i vertikal position o inte i lodrätt.

Rätt avslappnande att Fiktiv-blogga såhär. Alltså fejkblogga. För om det händer någonting så kommer ni aldrig få veta att det var såhär jag kände här uppe. Så I better come down and reach some internet. När tiden är inne skall tilläggas, helst inte nu eller snart.

Ohno.. nu börja det skaka igen. Tur att jag precis fick håvat in ett glas med rött. Är så SATANS lack på min granne framför mig som gör några ryckiga stretchövningar emellanåt o mina glas är påväg mot min jeansskjorta every fucking time. Mottog precis en enkät som man skall fylla i (Återigen är all information på Lux o Franska. I enkäten så uteslöt de Tyskan. Kan vara för att tyskar inte är några speciellt flitiga enkätifyllare kanske?)

Men det är Svenskar. Så innan jag fattar pennan o fyller i den fina enkäten där jag endast uppfattar Raden Nom och Tranche d´ age så kommer jag skada kvinnan framför mig med pennan. Högst troligast så kommer jag placera den i den fruktansvärda stora solrosen av plast som hon snott runt sitt hår. Det är ju faktiskt en enorm tjänst.