SJK

 

Så. Ångest.

 

Har sådan sjuk, sjuk, sjuk ångest. It's in my blood. Bättre än igår men långt LÅNGT ifrån bra.

Det är fan ett gift. Ett gift som ligger latent i min kropp och helt plötsligt bryter ut imellanåt. Som jag till största del ignorerar så bra jag kan men det är ju fakta. Ångesten vinner alltid.

Kryper i mig. Mina hjärnceller har brutit ut i ett inbördeskrig och jag känner hur de dödar sitt eget folk.

 

DENHÄR JÄVLA ÅNGESTEN. Jag måste fan fixa den. Hur gör man?

 

Har iallafall bestämt mig för att sober up. Inte föralltid, inte jättelänge men några veckor. Måste get my head straight innan jag ger mig på vinet igen. Och isåfall i lagom doser.

 

Sobering up. Det är fan prio ett nu.

 

Vill åka till Sverige. Ligga på mitt rum i mitt hus. Under mina fina sängkläder, i mitt mysiga rum.

Vill ligga där tills jag vet vad jag skall göra. Hallå livet? Vad är det tänkt för mig? Hur länge skall jag vara här? Vad vill jag? Vem vill jag vara med ? Kommer jag någonsin vilja vara med någon? Vad skall jag göra när jag blir vuxen? ÄR jag vuxen? Kan jag jobba med det jag vill? När isåfall? Måste jag börja plugga nu? Måste jag flytta till något annat ställe? Kan jag ta beslutet att inte flytta till Sverige igen? Vart flyttar jag då? Flyttar jag någon gång?

 

Fy fy faaa-aan vilken livsångest jag har going on idag. Mest igår, men mycket idag. Det blir ju bättre. Det går ju över. Men usch.

 

 

Ja, sobering up ett tag är iallafall en jävligt säker plan.