SJK

 

 

Jag skrev ju här om dagen om min facebook raid rage som jag har genom att plocka bort väl utvalda pajjasar från facebook. Och idag slog det mig: Är detta det värsta man kan göra i genren: Jag vill inte vara din vän längre.

Är de det ? På 90-talet kunde vi ändå göra någon fysisk gest genom att lämna tillbaka kompishalsbandet man hade, eller ta bort kompisens namn från fönstret som man skrivit med fönsterfärg. (Min lillasyster valde dock  att skriva hennes dåvarande bästis namn på golvet. Vilket inte gick att ta bort då fönsterfärg tydligen hette fönsterfärg för att det endas fungerar just på fönster. Gissa hur nöjd hon som 19 åring är idag när det står FIFFI i rosa-glittrigt 1 meter över hennes golv )

 

Och sedan kom då 2000-talet och då tar man med ett enkelt tryck bort mindre lämpade vänner från Facebook.

Enkelt, smärtfritt och inte ett dugg fysiskt krävande.

 

Funderar på hur man på ett svagt sätt gjorde slut på relationer förr i tiden. Om morfar liksom lade stenar som formade ord utanför sin soon-not-friend's dörr och klargjorde vad det nu var som gällde. Och hur gjorde man innan dess? Och om man skulle bryta med någon som bodde i fjärran Öster? Var det då 1 års väntan på att personen i fråga skulle få reda på att man inte längre ville vara homie, och sedan ytterligare ett år för att få läsa responsen i brevet tillbaka? Och om man inte fick något brev tillbaka då? Var det Lost in the mail då eller ?

 

Det må vara töntigt att visa sitt beslut genom att ta bort folk från Facebook, men det går ju iallafall snabbt och jag tycker faktiskt att det är ganka skönt att tillhöra den totalt handikappade generationen som inte kan visa några känslor på något annat sätt än virtuellt. Är jag lack på någon så är det ju bara att googla upp någon som visar fingret och sedan bifoga det liksom.

 

Hur smidigt som helst ju.