SJK

 

 

Har ju dendära inbyggda grejen att jag alltid Overthinking saker. Men de senaste månaderna så har det liksom.. släppt ? Jag skulle nog mer beskylla mig för att underthinking saker. Och, det har varit så jäkla skönt. Alltså verkligen, Jag har inte ens tänkt på att jag inte gjort det förrän idag. Dagarna har liksom handlat om det man vill göra, och gjort det. Helgerna blir brutala, ångesten är på en armlängds avstånd, men det har liksom vart okej. Det har verkligen varit så jävla skönt. För varför, varför tänka sönder saker som man ändå inte kan göra någonting åt? Man blir bara knäpp. Och om du gör ett misstag det är jävligt laddat, ja men då är det väl bara att inte göra om det igen då liksom. Varföööööör skall man bryta ned allt till små små mikroskopiska problem som bara tar upp mer tid och energi liksom. Naae, alltså. Nej. Det får vara, det är okej.

 

Det är som Christina skrev i ett meddelande till mig i söndags efter att jag skrivit : Fuck My Life

så svarar hon: What ever happened, det är okej. Du är ung, singel och så jävla trevlig.. Bara att konstatera.

 

Och hon har ju så otroligt rätt också. Seriöst, celebrate my life liksom. Let's have a toast för mitt liv. För ja, jag ÄR ju singel, jag FÅR ha ångest, jag får dricka tills jag börjar hicka, jag får liksom göra vad jag vill och jag vill aldrig bli av med den känslan. Jag mår så jäkla bra, jag är så jäkla glad och jag har ingenting som tynger min hjärna. Jag vet inte hur det hände, eller när det hände eller vart det hände. Men detdär med att sluta överanalysera saker hände iallafall. Och inte en sekund försent.

 

Och herregud... vad skönt det är. Tack vad det nu var som fick mig att bli av med detta och tömma hjärnan.Behövde verkligen detdär.