SJK

 Igår somnade jag till fantastiskt fin musik utanför. Musikanter spelade fina låtar som Aint no sunshine when she's gone och annat mycket behagligt att stänga ögonen och somna in till. Dagarna försvinner fort. Vackra mornar blir till varma dagar som blir svarta nätter. Allt går så fort och jag har aldrig varit särskilt förtjust i att fundera över annat än just den dagen jag idag har fått. Men snart kommer Oskar tillbaka igen och det är såklart blandade känslor  över det. Han kommer finnas här men jag kommer få ge upp det finaste hemmet jag vet. Denna lägenheten är det enda stället jag någonsin känt mig hemma på här. Jag vet inte om det är för att Oskar bor här och för att han får mig att känna mig trygg eller om det är någonting annat. Det är ledsamt. Och just nu så känner jag bara att jag inte orkar. Och när jag inte orkar så packar jag ihop och drar. Så fungerar jag. Med allt. Tyvärr skall tilläggas.

 

Jag vet att det finns bätttre sätt att lösa situationer, relationer. Men det har fungerat. Hittills. Hejdå, farväl, tack för allt. Men kanske så kommer det dyka upp en lösning.Och kanske inte. Hur det än blir så blir det bra. Jag har alltid alltid vetat vem jag är och vad jag står för. Mitt problem däremot är att stå still, andas och inte packa ihop. För jag vet inte vart jag vill.