In that very Gibba Moment I changed my mind
Idag har jag inte alls mått något vidare och gick därför hem någon timme tidigare från jobbet. När jag lämnar kontoret så säger min 30 åriga kollega "Åååååhee.. vad skönt att gå hem. Jag skulle också vilja gå hem och Gibba lite"
Det var i det exakta ögonblicket som jag slutade tycka synd om alla goa, fina killar som spelar datorspel alldeles förmycket och aldrig får några tjejer. Och istället kände "MEN FÖRIHELVETE vill du inte vara singel tills du dör så använd då inte termen GIBBA när du är 30 år gammal. Eller - spela inte alls?"
Alltså. Vi har redan haft denna diskussionen. In repeat.
Vi är olika, väldigt olika.
Men seriöst, håll dig iallafall till det hederliga, superlama ordet "Game:a" dåååå?
För din skull o din framtid, och för min skull och för mina skuldkänslor för att jag inte skall känna i framtiden att jag inte gjorde mer det jag hade kunnat göra.
Peace
